fredag, juli 15, 2011

Äkta Stockholmare

Jag läste en insändare på pendeltåget, hittade DN-tidningen kvarglömd på ett säte. Jag köper ju inte längre DN p.g.a att jag läser på nätet och att jag inte vill stödja DN:s politiska agenda. Insändaren fick mig att småskratta och människorna på tåget vände sig lite om, som alltid när någon skrattar utan synbar anledning. Så typiskt svenskt att bli misstänksam när någon skrattar, om det nu finns något typiskt svenskt förståss (ajdå). Så här skrev insändarskribenten i alla fall. 


Inflyttade 08:or är inga äkta Stockholmare,


Åsikten om att stockholmare är snorkiga, stöddiga, oartiga och egofixerade trendnissar är en missuppfattning. Bara för att du är är 08:a är du inte stockholmare. För att få anse dig vara stockholmare skall du ha bott här i minst tre generationer, det vill säga att du är fjärde generationen invånare i den här stan. Och det är det inte många som är i dag, majoriteten har flyttat hit de senaste 40 åren - vilket betyder att de är första eller möjligen andra generationens folk. 
Det är dessa inflyttade bonnläppar som förstör vårt rykte. De som tror att de måste anamma en rad negativa beteenden för att anses vara stockholmare. Att de är 08:or råder det dock inget tvivel om. 
En äkta stockholmare är urban, artig, hjälpsam, gillar att prata med främlingar, är stolt över sin stad, klagar inte på oväsen från trafiken, bor inte i SoFo med småbarn, springer inte omkring med lattemuggar, skräpar inte ner, kör inte bil i onödan i innerstan, ränner inte på stureplan - det gör bara brats.
Kort sagt: en stockholmare är inte ens oartig mot en lantis som gör sig märkvärdig. Vi lyfter möjligen på ögonbrynet åt den som anser sig förmer för att vederbörande har lyckats köpa en lägenhet till överpris och inrett den enligt Schyffert & Lindströms koncept.
Så - alla ni lantisar som flyttar hit till Eken, tro inte att ni blir stockholmare bara för att ni skaffat ett postnummer som börjar på siffran 1. 
Ni är bara 08:or, lev med det.


Jag vill inte gå så långt som insändarskribenten, det luktar nästan lite lokalrasism, men visst ligger det något i vad hon skriver. De urstockholmare jag känt i mitt liv har inte varit varken snorkiga eller stöddiga. Tvärtom, de har varit artiga, hjälpsamma och belevade. Ofta har de stockholmare jag växt upp med varit som människor är mest i hela landet. Kanske att stockholmaren pratar lite mer, är lite snabbare och rappare i munnen, möjligen. Inte heller har de stockholmare jag känt frekventerat Stureplan, där har skribenten en klar poäng. På förekommen anledning kan jag meddela att den normale stockholmaren ej heller går omkring i kortbyxor året runt, inte heller odlar han hitlermustasch. Enskilda stockholmare har gett hela befolkningen i huvudstaden dåligt rykte (och här vill Expo dra en annan parallell, som har med folkgrupper att göra). 


Jag är i alla fall innerligt trött på "08.a gnället" samt epitet som "Fjollträsk". De som gnäller har egna döttrar som åkt till Stockholm för att tjäna pengar och leva livet, kanske t.o.m. söner. Stockholmarna jobbar som svin, inte enbart för att försörja sig själva utan också landsbygden. De som beter sig snorkigt är ofta inflyttade landsortsbor som inte ens vet vad "Eken" betyder. Värst av allt, jag ger mig fan på att alla lattedrickande journalister (sorry Sundström) på Söder är inflyttade lantisar de med.       
  

onsdag, juli 13, 2011

Gårdagens migration kan inte likställas med dagens migration


I en artikel på SvD kultur så propagerar Cecilia Notini Burch för en generös immigrationspolitik med utgångspunkt från en bok av tre forskare från Storbritannien och Kanada. Boken heter "Exceptional People. How Migration Shaped Our World and Will Define Our Future" och är inte översatt till svenska, den kommer sannolikt aldrig att bli det heller. 


I början av sin artikel skriver Burch något förvirrat och ytligt om "vi och dom". Vilken relevans begreppen har för immigrationspolitiken är oklart och hennes analys är dessutom ofullständig och ytlig. En gymnasieelev kan med största säkerhet räkna ut att det finns både över och undergrupper till "vi". Vi som håller på Hammarby, vi som är 08:or, vi som bor på Södermalm, dricker latte och sysslar med media är bara några undergrupper jag hittar inom loppet av 1 sekund. Vidare i artikeln skriver författaren så här. 


De visar på ett övertygande sätt att migrationen har utgjort en förutsättning för mänsklig evolution alltsedan de första homo sapiens lämnade den afrikanska kontinenten för cirka 60000 år sedan. Därefter har det ofta varit just de modiga, och inte sällan rätt så våghalsiga, människor som vågat lämna sina hembygder som bidragit till framställningen och spridandet av ny kunskap.


För det första måste Homo Sapiens ha lämnat den afrikanska kontinenten för mycket längre sedan än 60,000 år sedan, redan här ett faktafel. Självklart har migrationen spridit kunskap och gett utvecklingen en knuff framåt, men vi talar här om en helt annan migration än den "flyktingimmigration" vi nu ser. Man kan på goda grunder säga att det ofta är de initiativrika människorna som emigrerar, i alla fall var det så med den migration som skedde före 1975. Med detta följer enligt logikens allra enklaste lagar att migrationen utarmar de områden där människor emigrerar ifrån. Vi ser också att migrationen efter 1975 inte följer gängse mönster. Det måste nämligen betraktas som ytterst tveksamt att det är Asiens och Afrikas initiativrikaste människor som bosatt sig i Rosengård, i sådana fall så ser framtiden mycket dyster ut för dessa två kontinenter. Vidare i artikeln står det så här. 


Migrationen har också varit oumbärlig för framväxten av det moderna, teknologiskt utvecklade välfärdssamhälle som vissa av oss har förmånen att leva i i dag. Den stora och nästan helt oreglerade migrationsvågen på 1800-talet banade vägen för denna utveckling. Människor tilläts migrera från fattigdom till arbete och byggde därmed upp det industrisamhälle som utgjorde grunden för den stora ekonomiska tillväxten. 


Ja, migrationen fyllde en viktig funktion när t.ex. fattiga jordbrukare (ofta var de inte arbetslösa som författaren låter påskina) emigrerade till rikare jordbrukslandskap eller till industristäder. Människor emigrerade från fattigdom till arbete. Nu emigrerar människor från fattigdom till arbetslöshet, vilken är en helt annan sak. Vi lever i ett helt annat samhälle och vi har inte längre en tung industri som kan suga upp immigranter, inte ens våra egna ungdomar får längre arbete inom industrin. Den migration som ekonomisk och utvecklingsmässigt är motiverad i dag är en högteknologisk migration. Vidare i artikeln så skriver Notini så här. 


En alltmer åldrande befolkning, kombinerat med låga födelsetal, håller på att ställa till med kris. Många fler skattebetalare behövs för att vi skall kunna finansiera våra omfattande välfärdssystem även i framtiden. Detta är i stort sett alla nationalekonomer överens om.


Om antalet skattebetalare skall öka kräver det att immigranterna får arbete, vilket de får i alldeles för liten grad i dag, därför blir hela migrationen en minusaffär. Dessutom blir immigranterna äldre de också, de skall i sin tur försörjas av ännu fler immigranter i en aldrig sinande spiral. Det är helt enkelt inte en framkomlig väg att öka antalet skattebetalare genom immigration, vilket ekonomer också räknat ut [Tullberg, Lindh]. Vidare i artikeln står det så här. 


Migranter framställs i allt fler politiska och mediala sammanhang som hot, trots att det finns överhängande nationalekonomiska bevis på att migration ger långsiktiga ekonomiska vinster, både för mottagar- och sändarländer, som långväga överskrider de kortsiktigare kostnaderna.


Det finns inga bevis för att den typ av immigration Sverige ägnat sig åt ger några ekonomiska fördelar, vi har i stället förlorat på den senaste tidens immigration. Den immigration vi hade när vallonerna kom till vårt land går naturligtvis inte att jämföra med den massimmigration vi haft från Irak och Somalia de senaste åren. Vallonerna stod på en högre teknisk och kulturell nivå än vad vi själva gjorde, i alla fall i vissa stycken. Detta gäller ju ofta inte nutidens immigranter. Vidare i artikeln står det så här. 


Den kulturella enheten är dock till stor del en myt. Kulturer är inte, som många vill tro, statiska och likformiga. De förändras ständigt i möten med nya idéer och traditioner. Detta gäller självfallet också ”oss” i Sverige.


Den kulturella enheten är självklart inte en myt, men det krävs att en kurdättling som Tino Sanandaji säger det. Ingen har påstått att någon kultur är statisk, det vi däremot påstår är att vi själva vill ha ett ord med i laget vad gäller kulturell påverkan. Några mångkulturkramare och verklighetsfrånvända riksdagsmän skall inte själva sätta agendan för vårt kulturutbyte och den därmed förknippade påverkan. Till sist skriver författaren så här i sin artikel.


Att som Sverigedemokraterna hävda att invandringen till Sverige skapar ”omfattande ekonomiska, sociala och kulturella problem”, samt att den ”mångkulturella samhällsordningen” utgör ett ”allvarligt hot mot den inre sammanhållning och stabilitet som utgör grunden för hela den solidariska svenska välfärdsmodellen” är därför inte bara historielöst, utan också potentiellt destruktivt för Sveriges framtida tillväxt och välfärd.


Författaren har jämställt immigrationen av valloner och 60-talets arbetskraftsinvandring med dagens immigration, det går inte att jämföra dessa två fundamentalt olika typer av immigration. Vi har allvarliga sociala och kulturella problem, titta på Rosengård, titta på Södertälje där en hel stad styrs av en utländsk maffia. Hur skall detta bidra till vårt välstånd? 


Vi har ekonomiska problem, titta på arbetslösheten och titta på de många konstlade arbeten vi har. varför har vi instegsjobb, varför har vi kraftiga subventioner för de som immigrerat till vårt land om arbetsmarknaden skriar efter dem? Vi har ett annat samhälle i dag när mycket av vår tunga industri inte längre existerar. Vi har ett högteknologiskt samhälle där vi producerar det vi behöver med ett minimum av arbetskraft. Många grupper immigranter blir arbetslösa i etniska enklaver där brottslighet och utanförskap blir legio. Tyvärr Notini, vi har kommit till vägs ände med den senaste tidens immigrationspolitik. Bevisen för att det är en vansinnig politik är många och manifesta. Ibland måste man lämna böckernas värld och öppna ögonen för vad som finns runt omkring, i den verkliga världen. 

Länk SvD

tisdag, juli 12, 2011

Tino Sanandaji om mångkulturen

Jag lägger ut Axess seminarium som hölls i Visby under Politikerveckan. Tinos inlägg är så pass bra så att även jag får torgföra den. 



Glöm inte att även titta på Paulina Neudings inlägg i samma seminarium. Jag tycker även det är sevärt. Ja, jag vet att hon senare gick ut och markerade från SD, det hör ju till.  

På PI finns det uppgifter att en i publiken är en känd f.d. krönikör på Aftonbladet. Jag har kontrollerat så gott jag kan, och det verkar vara krönikören. Jag vet dock detta inte med säkerhet så jag nämner inget namn här. Men eftersom kameramannen filmade just denna flicka för att visa hur avskyvärt både hon och kameramannen tycker om Tinos inlägg så spinner jag på samma tema och lägger ut en studie i hur sanningen går fram hos en människa. Detta är bilder från en i publiken som, förmodar jag, är en smula PK. 



Här känns det bara jobbigt, usch vad Tino är främlingsfientlig. 


Här börjar sanningen tränga in. Hon hittar inga relevanta motargument, hennes PK-värld faller samman. 



Här har sanningen trängt in, ridå! Mångkulturen som ideologi är död. Detta är sällan man får studera denna process live s.a.s.  

Man kan tycka att det är lite elakt att lägga ut bilder så här, men jag skulle aldrig själv ta bilderna och lägga ut dem. Det var ju en smart kameraman som gjorde detta, förmodligen i trygg förvissning om att det är en offentlig person. Dessutom blev jag så upprörd i dag så jag vill påtala vansinnet med vår nuvarande politik. 

När jag promenerar Drottninggatan fram, glad i hågen över lite ledighet och frihet, så kommer tre unga personer av utländsk härkomst. De tre går i bredd, alla på gatan (gissa hur många?) fick kasta sig åt sidan, undertecknad också. Varför skall jag och en massa andra människor behöva kasta oss åt sidan för att vår regering gett asyl och uppehållstillstånd åt personer? Det rör sig om tveksamma asylskäl många gånger och hela politiken bottnar i någon förvirrad dröm om det mångkulturella samhället. Våra politiker pratar alltså om humanism och mångkultur, med påföljd att unga människor går omkring som om de i princip äger vårt land. Vi får kasta oss åt sidan när de i bredd och med raka ryggar spatserar gatan fram och så där i förbigående dissar den inhemska befolkningen.

Ja, det kunde röra sig om svenska ungdomar, men i 19 fall av 20 så är det inte det. Det är ett mönster. Likadant på pendelplattformarna, högljudda gäng får ursprungsbefolkningen att huka sig efter väggarna, noga med att inte titta någon i gänget i ögonen. På vissa platser har hela det offentliga rummet övertagits av de som vi i humanismens namn gett uppehållstillstånd. Men det offentliga rummet i Täby är ograverat Reinfeldt, åt helvete med din politik! Du bor i din törnrosabubbla där de få invandrarna du träffar på är trevliga och driver en juste pizza. Jag är så väldigt trött på att vi förlorat vårt offentliga rum på många platser, ja det är värre än så, t.o.m. PK-människor erkänner att det finns förorter där inte det svenska rättsamhället gäller längre, hur är det möjligt? Hur är det möjligt att våra högt betalda politiker fullkomligt skiter i detta och mal på om sin sinnesslöa smörja om det trevliga pluralistiska samhälle där vi kan köpa indisk mat runt hörnet.

Det var tre ungdomar som gick Drottninggatan fram och jag lade upp tre bilder som symboliserar mångkulturens ideologiska död. För den är verkligen ideologisk stendöd. Den som tror på visionen om mångkulturens välsignelse är antingen intellektuellt lågpresterande eller full av lögner. Glömde jag nämna att Tino har helt rätt i sin analys?      







måndag, juli 11, 2011

Den klassiska mångkulturens död


Jasenko Selimovic (FP) har skrivit ett inlägg på DN-debatt om den eviga frågan om hur svenskhet kan och skall definieras. Den lite mer grundläggande frågan i artikeln är hur vi skall få vårt samhälle att fungera någorlunda bra, med den senaste tidens immigration taget i beaktande. Selimovic belyser att de som är motståndare till oss som hela tiden poängterat att vi måste ha ett sammanhållande kitt för att vårt samhälle skall fungera, inte själva ger några användbara svar. Så långt håller jag med Selimovic, men det finns ändå gott om problematiska ståndpunkter i Selimovics artikel. Så här skriver han bl.a. 


Om vi inte vill att utvecklingen ska likna den i många andra länder i Europa, måste vi förstå vad som driver nationalism och hur vi bäst kan förebygga nationalister.   


Selimovic beskriver nationalism per se som något negativt, bara detta antagande är värt en lång diskussion i sig. Jag kan hålla med om att den nationalism som florerade i det forna Jugoslavien (som jag antar att Selimovic härstammar ifrån) inte var bra. Det nästan eruptiva utbrottet av osund nationalism som utbröt i det forna Jugoslavien efter socialismens sammanbrott där kan mycket väl ha sin grund i att nationalkänslan så länge hade undertryckts. Borde inte detta mana till eftertanke? 


Svenska nationalister (typ SD-nationalism) ligger ofta på en nationalistisk nivå som gemene man i Norge eller Frankrike omfattas av, med den skillnaden att där kallas de inte ens för nationalister. Svenska socialkonservativa nationalister som ligger politisk i linje med SD är nationalister i bjärt kontrast till den nästan nationshatande PK-elit som befolkar Sveriges riksdag. Ser man saken ur detta perspektiv behöver man inte förebygga nationalismen alls, det är inget samhällsproblem lika lite som i Frankrike eller Norge. Det blir riktigt intressant i nästa stycke, så här skriver författaren.


Nationalistiska partier härstammar ur den protektionism som är en följd av Europas efterblivenhet. Europa har blivit en plats som ”man flyger över på väg till Asien eller USA”, och känslan av stagnation som nu sprider sig leder till en kamp om krympande resurser. Därför är det framförallt de grupper som konkurrerar med invandrare och flyktingar på arbetsmarknaden som motsätter sig invandring. 


Europa är efterblivet och därför frodas nationalismen där, till skillnad mot USA och Asien. Så vi skulle då kunna bli lika nationalistiska som de är i USA och de flesta länder i Asien, utan att det skulle vara någon fara? Hallå Selimovic! Den mest fanatiska SD-nationalist är ungefär lika nationalistisk som mr medel-amerika, hur går det ihop? 


Att grupper som riskerar att förlora sina jobb genom invandring inte är förtjusta över en ohämmad immigrationspolitik är ganska naturligt. Skulle det vara så att immigranter på något outgrundligt sätt ofta utbildade sig till journalister och ofta erbjöd sina tjänster till halva lönen skulle med största sannolikhet journalistkårens inställning till immigrationen bli en annan. Nu kommer detta aldrig att hända, språket sätter gränser för detta om inte annat. Detta vet alla journalister naturligtvis, om så rent instinktivt. Vidare i artikeln.


Unga, ofta lågutbildade och arbetslösa män är Sverigedemokraternas kärna. Exempelvis de 10,4 procent av Byggnads fackliga medlemmar som röstade på SD i sista valet, enligt Byggnads valanalys.  


Ständigt denna kränkning av SD:s väljare. Man får inte kränka någon i vårt samhälle, då anlitas DO med blixtens hastighet och stora skadestånd riskeras betalas ut. Detta gäller dock inte SD:s väljare, de skall med fördel beskrivas som lågpannade neanderthalare som mest kommunicerar medelst gutturala grymtningar och de livnär sig på Skogsstjärnans sprit och grovsnus. Kan vi inte undersöka och publicera vilka udda existenser det är som röstar på Fi också? Vidare i artikeln.


Vi vet också att känslan av osäkerhet och brottslighet som ofta präglar utanförskapsområdena spelar stor roll. Att leva i ett område där rättsstaten inte fungerar, där brandkåren och polisen inte kan komma in när det behövs, fungerar som en katalysator för väljare som röstar på främlingsfientliga partier.


Jag tror inte Selimovic förstår vad han själv skriver här. När jag växte upp var "områden där rättsstaten inte fungerar" en fullständigt omöjlig tanke. Nu har vi dessa områden som Selimovic själv erkänner. Detta är i sig ett nederlag och underbetyg av de regerande partierna, så kraftigt att det motiverar nya partier och en revidering av vårt politiska landskap. Det räcker med vad Selimovic skriver i ovanstående korta stycke, allt står där.  Allt prat om "främlingsfientliga partier" blir egentligen meningslöst när vi konstaterar att våra regeringar under de senaste 40 åren fullständigt misslyckats. Nederlaget kan inte bli mer konkret beskrivet än att vi har "områden där rättsstaten inte fungerar". Till sist tar vi med detta i artikeln.


Dessa rop efter en gemensam identitet och trygghet avfärdas ofta som traditionalistiska och konservativa. Det må så vara. Men ett rop på en identitet besvaras knappast med påståendet att man inte behöver en identitet. Det är fel svar. Om Sverigedemokraternas väljare ropar efter en svenskhet baserad på etnicitet eller kultur, är det inte lämpligt att svara med att det inte finns någon svenskhet. Det lämpliga svaret är att försöka definiera denna svenskhet på ett mer inkluderande sätt. Så att invandrare, människor med andra kulturer och religioner också ryms i den.


Selimovic har rätt i att etablissemanget gett fel svar, eller inget svar alls, på de identitetsfrågor som ligger och gror i folkdjupet. Det som Selimovic betecknar som en mer "inkluderande" svenskhet betecknar andra som assimilation. Vissa kulturella uttryck är i sin ordning att bevara och omhulda, andra är oacceptabla. Det finns inget konstigt eller "exkluderande" i detta. Selimovic krånglar till ganska enkla svar, men som i vårt debattklimat plötsligt blivit svåra och komplicerade. 


Den dominerande känslan av dagens integrationspolitiska debatt är att gårdagens mångkultur nog är passé, den har t.o.m. ideologiskt övergetts från de intellektuella med lite öppnare sinne. Men i stället för att riskera hamna nära SD eller andra inkorrekta grupper så hittar man på egna vägar till lösningar som är krångliga och svårtolkade. Den nya grupp av debattörer vilka insett att den klassiska mångkulturen faktisk är ideologisk död, försöker hitta sina egna positioner och sina egna begrepp. Den närmaste framtiden får utvisa var de hamnar och hur relevanta deras analyser blir. 

Länk DN

söndag, juli 10, 2011

Jimmies Almedalstal

Min dator har gått sönder här i Visby, jag skall i alla fall ge ett första intryck av talet från en biblioteksdator. Jimmie Åkesson fick den sista dagen, söndagen, i partidagarna. Självklart är denna sista dag i politikerveckan den sämsta, många bland den politiskt intresserade publiken har redan rest hem till fastlandet. Trots detta mötte förvånansvärt många sympatisörer och andra intresserade upp denna soliga förmiddag. Först ut att tala var SDU:s Gustav Kasselstrand som gav ett mycket bra intryck. Den unge Kasselstrand uppträdde som en relativt van talare trots sina unga år. Jag bedömer att SDU:s ordförande presterade ett betydligt bättre tal än Reinfeldt, sett ur respektive väljargruppers perspektiv. 

Innan Jimmies tal var det lite kallt mörkt och mulet, symtomatiskt nog så sprack himlen upp och solen tittade fram precis innan Jimmies tal. Det är svårt att sammanfatta hans tal då det berörde så många punkter och tog upp så många frågor. Några minnesvärda punkter i talet måste dock nämnas, även om prioriteringen blir grannlaga och svår.
Jimmie började med att ge Reinfeldt en känga då han själv lämnade öppet mål med utsvävningar i världsrymden och andra filosofiska utläggningar. Jimmie lovade publiken, tvärtemot Reinfeldt, att hålla sig på jorden, vilken han också lyckades med under hela talet.

Jimmie påminde publiken om alla de hot Reinfeldt och andra utlovat om SD kom in i riksdagen vid det senaste valet . Det var allt ifrån höjda räntor till störtdykande kronkurs. I dag är det enkelt att konstatera att ingen av de skräckscenarion som målades upp kom att infrias. Jimmie fick in en fullpoängare när han påminde om att ett av hoten inför SD:s riksdagsinträde t.o.m. omfattade tomten, som kanske inte skulle dyka upp om SD inträdde i demokratins finrum. Nu poängterade Jimmie att SD är för arbetskraftsinvandrare med hög specialkompetens , vilket tomtarna nog anses ha.
Jimmie lade mycket av sitt tal på det faktum att SD kom in i riksdagen med ambitionen att ta ansvar, både för svensk politik, för Sverige och för arbetet i riksdagen. Det parlamentariska kaos som uppkommit i riksdagen understundom grundar sig på regeringens ovilja att tala med SD, eller i övrigt bilda någon hållbar majoritetsallians. Reinfeldt och regeringen i övrigt kör på enligt modellen blunda och hoppas, vilken inte är en seriös inställning till politik.

Jimmie gjorde det mycket klart att SD torde vara det logiska och förnuftiga valet för Reinfeldt att bilda regeringsunderlag med. Miljöpartiet har under lång tid profilerat sig mycket märkligt i en lång rad frågor som immigrationspolitiken, energipolitiken, arbetstidsfrågan, kärnkraften och en massa andra frågor. Hur ett samarbete mellan alliansregeringen och MP skulle se ut i praktiken är mycket svårt att förstå.
En annan fråga som Jimmie tryckte hårt på i sitt tal var kriminalpolitikern. Den otrygghet och den grova brottslighet som breder ut sig i vårt land är allvarlig och kräver åtgärder. Regeringen är närmast passiv med att möta den brottslighet som bl.a. globaliseringen och den nationella etniska enklaviseringen fört med sig.  Jimmie räknade upp en lång rad åtgärder för att bekämpa brottsligheten, som skärpta straff och ökad gränskontroll.  Som avslutning pekade Jimmie på Reinfeldts tal om frihet med öppna gränser inom Europa. Jimmie ställde frågan av denna frihet är värd om många gamla människor inte vågar gå utanför sin dörr av rädsla för brottslighet.

Detta var bara några av alla de punkter Jimmie tog upp i sitt tal. Man kan se hela talet som ett manifest av Sverigedemokraternas satsningar och framtida politiska inriktning. Att jämföra Reinfeldt tal med Jimmies är löjligt, det går bara inte. Det blir som att jämföra en mellanstadieelevs framförande när de ”forskat” om Australien med Martin Luther Kings berömda tal. Avslutningsvis vågar jag nog påstå att detta var Jimmies bästa tal någonsin. 

Länk DN


Länk SvD