fredag, mars 28, 2014

Ett annat perspektiv på besöket Tumba brandstation

Partiledare Jimmie Åkesson besökte brandstationen i Tumba för ett ganska snabbt studiebesök. Anledningen till besöket var att förkovra sig lite i arbetsförhållandena för brandmännen och situationen i största allmänhet vad gäller utbildning och rekrytering. Räddningstjänstens olika delar är ju en vital del av samhällets viktigare funktioner. Det som blev det bestående intrycket efteråt är hur vissa journalister och tidningar beter sig. Att journalisterna skulle frågat något om Botkyrka eller om vad arbetsplatsbesöket skulle tänkas kunna ge, är väl för mycket begärt. Pressuppbådet fick väl cirka 20 minuter på sig att ställa vilka frågor de ville. Det enda de frågade om var vad en viss medarbetare hade sagt om en annan medarbetare. Det hade varit betydligt bättre med ett mindre pressuppbåd som i stället ställt relevanta frågor, Länk DN.

Efter att i 20 minuter svarat på frågor om en viss medarbetares samtal med en annan medarbetare (eller snarare försökt svarat på dessa frågor, då Jimmie inte kunde veta så mycket om just detta) så kom då turen till ETC:s reporter, Mariela Quintana Melin. Hon började direkt med att prata om rasism och SD, varpå en trött Jimmie förklarade att han också var emot rasism. Melin fortsatte att prata om SD:s rötter och en ännu tröttare Jimmie valde då att i stället börja studiebesöket för att svara på frågor utan minsta samband med själva besöket eller Botkyrka. Jag stod bredvid vid tillfället och Melins frågor uppfattade inte jag som frågor utan anklagelser och påståenden. Jag hade gjort exakt likadant som Jimmie vid det tillfället.

Under rundturen sade vi och ledningen för brandstationen att fotografer kunde få följa med, men inte reportrar. Säpo fick förmodligen samma information de också. Att SÄPO eller någon från SD skulle ha givit en order om att speciellt Mariela Quintana Melin inte skulle få följa med är ytterst osannolikt. Vilket hon nu påstått i inte mindre än fyra (4) artiklar i ETC. Varför skriver man fyra artiklar om en ganska perifer händelse? Bara det är ännu en märklighet i vissa tidningars beteende. Jag lovar att detta blir min enda artikel i ämnet.
 
Vidare påstår både Södra Sidan och Melin att brandmän på stationen känt ångest inför besöket av Åkesson och att en del funderat på att sjukskriva sig. Vi vet självklart inte vad som är sant angående detta, men självklart finns det säkert brandmän som starkt ogillar SD:s politik (om de nu ens vet vad den innebär). Men SD är ett riksdagsparti och det hör till den demokratiska ordningen att riksdagspartier besöker både arbetsplatser och t.ex. olika vårdinrättningar. Det är en ordning för att partierna skall kunna bilda sig en uppfattning om verkliga problem och ges tillfälle att lyssna in medborgarna. Kort sagt en viktig del i hela vår demokrati. Hade jag arbetat som brandman hade jag inte gillat besök av Vänsterpartiet eller Centern, men jag hade accepterat det och gjort mitt bästa, utan att hänga ut banderoller (om det nu ens var brandmän som gjorde detta). Är man partiledare för ett riksdagsparti får man t.ex. finna sig i att bli intervjuad av reportrar som Mariela Quintana Melin, det svider, men man får stå ut för demokratins skull. 

Nu gjorde även brandmännen på Tumba brandstation sitt bästa under vårt besök måste vi säga, men det låter från vissa tidningar som om halva arbetsstyrkan låst in sig på toaletterna där de vred sina händer i ångestgråt. Om så var fallet var det inget vi besökare märkte något av. Alla brandmän uppträdde korrekt utan överdriven hjärtlighet eller motsatsen.

En annan reflexion är att både motdemonstranterna i Tumba, motdemonstranter på andra håll, kritiska reportrar och ”antirasister” i allmänhet verkar vara överrepresenterade av relativt unga flickor. De verkar brinna av iver att känna sig humana och vilja vara goda världsmedborgare. Inget fel i det. Deras frustration och ilska tar de ut på partier som SD. Att denna ilska mot SD står i bjärt kontrast till den annars så humana och toleranta sidan verkar inte störa självbilden nämnvärt. Det är kanske inte att vänta heller. Däremot borde vuxenvärldens lite mer krassa syn på att våra välfärdsresurser har en begränsning och att svenska politikers ansvar i första hand gäller pensionärer, sjuka och barn tränga igenom det allmänna bruset. Människor lider också av bristande resurser men det inhumana i detta blir på något sätt inte lika synligt. Att den långsiktigt och mest rationella hjälpen att få människor att överleva är att ge hjälp i närområdena, ger heller inte så många godhetspoäng. För det är ju poängen man räknar, inte hur många man i praktiken hjälper att överleva. Det handlar om självbilden, om att framstå som god. 
   
En brandman sade att Tumba brandstation ”sticker ut”, detta p.g.a. en vilja att ta in kvinnor och medarbetare med utländsk härkomst i arbetsstyrkan. Vi i SD vet hur det känns, vi är ett parti som sticker ut en smula från den övriga grå massan av riksdagspartier. Tack för besöket i alla fall, det var trots allt både trevligt och lärorikt.

fredag, mars 21, 2014

Bottennapp lägre än vanligt när myter om invandring skall punkteras

I dagens DN skriver en lång rad undertecknare om hur lönsamt det är med invandringen till Sverige och hur många falska myter som är i omlopp. Undertecknarna är människor som redan tagit ställning i frågan, med eller utan myter. Påfallande många är också direktörer av olika rang för olika företag. Frågan var nu en gång för alla om Sverige som nation tjänar på nuvarande invandringspolitik, inte enskilda företag. Det mest frapperande är undertecknarnas konstanta hänvisning till ” forskningen visar”, ” det bekräftas både av svensk forskning och av en analys gjord av OECD”, ” en ny svensk studie visar ”, ” En aktuell svensk studie visar ” samt ” Forskningen visar”.  Det strider självklart mot alla regler att bara hänvisa till någon forskningsrapport, som man inte nämner namnet på eller vidare utvecklar, bara ”forskningen visar, så nu kan ni hålla tyst”.

Tittar vi lite närmar på några av frågeställningar kan stora frågetecken ställas till slutsatserna, oavsett de hemliga forskningsrapporterna som det hänvisas till. Vi börjar med kostnaderna för invandringen. Så här skriver undertecknarna.
1 ”Invandring leder till ekonomiska förluster för mottagarländerna”. Fel. Flera aktuella internationella studier visar på positiva tillväxteffekter av invandring. Dessa uppstår bland annat av att invandring bidrar till ökad export, ökad specialisering på arbetsmarknaden samt motverkar kompetensbrist och arbetskraftsbrist.

Utan att gå in på sifferexercisen som kommer under ovanstående så har vi inte sett de ”internationella studier” som det hänvisas till i artikeln. Den rapport som publicerats (2013) har ju slaktats jäms med fotknölarna av Tino Sanandaji t.ex. Visst kan man vänta sig en liten exportökning av invandring. Hur invandringen skulle bidra till ökad specialisering inom näringslivet förstår jag inte. Viss invandring av högkompetenta specialister motverkar självklart kompetensbrist, men det är ju inte den invandringen som ifrågasatts.

Ett stort antal ekonomer, alltifrån Lars Ekberg till Sanandaji och Tullberg har konstaterat att vi förlorar på den typ av immigration vi har i dag. Arbetslösheten är stor och det finns varken arbete eller bostäder till de immigrantströmmar som anländer i dag. Kostnaderna skenar i väg och då även kostnader som är svåra att mäta som vissa välfärdskostnader. Vad kostar t.ex. bostadsbristen i Stockholm samhället? Om nuvarande immigration var en vinstaffär, skulle det märkas på kommunal nivå framförallt. Det är där kommunalskatten betalas in. Varför är inte Botkyrka och Södertälje de rikaste kommunerna? Varför kämpar inte Danderyd och Täby om denna outsinliga källa till kommunal rikedom? På nationell nivå så verkar inte EU:s länder precis slåss om immigrantströmmarna. De verkar inte riktigt tro på allt tal om ”vinstaffär”.

Med detta sagt gäller detta på systemnivå, inte på individnivå. Trots vad som sägs i vissa kommentarsfält så vill de allra flesta av våra nya medborgare arbeta och göra rätt för sig. Det är på makronivå felet ligger, inte på mikronivå. Vi går över till punkt tre, där står följande.

3 ”Alla utrikes födda som kommer till Sverige lever på bidrag”. Fel. En stor del av dem som invandrar till Sverige kommer för att arbeta eller studera.


Här har undertecknarna rätt, en stor del av dem som kommer hit gör det för att arbeta eller studera. Nu har dock ingen påstått något annat heller, så själva utgångspunkten (vad folk påstår) är likväl fel. Vi går över till punkt 4.

4 ”Invandringen leder till lönedumpning och invandrarna tar jobben från svenskar”. Fel. Invandringen tycks ha liten eller obetydlig effekt på inföddas löner och arbetslöshet, enligt internationell forskning.


Jo, arbetskraftsinvandring leder till lönedumpning. Rapporterna om underbetalda arbetskraftsinvandrare har ju duggat tätt, vad är det om inte just lönedumpning? Varför finns det knappt några svenska sjömän kvar? Jo för att utländska sjömän jobbar för en så mycket billigare peng. Varför tar utländska åkerier över transporter från svenska åkerier? Är det för att de utländska åkerierna håller en så mycket högre kvalitet? Byggjobben som försvinner i Sverige, försvinner det för att svenska byggjobbare är så dåligt utbildade? Och till sist, vilken internationell forskning lutar sig skribenterna åt? Och kan de i så fall visa upp denna forskning för svenska byggarbetare och lastbilschaufförer och förklara sambanden? Vi går till punkt 6, där står följande.

6 ”Det är omöjligt att ha ett socialt skyddsnät och samtidigt välkomna alla”. Fel. Det går att kombinera ett samhälle med omfattande sociala skyddsnät och stor invandring. Länder med omfattande sociala skyddsnät har ofta lättare för att öppna upp för mer invandring än länder med svagare skyddsnät.


Här bemödar man sig inte ens att hänvisa till någon ”internationell forskning”, man bara påstår. Inget säger heller vad som händer efter att man ”öppnat upp” med välfärden. Det är orimligt att välfärden inte påverkas om den skall delas med fler människor som själva inte har bidragit med den. Det blir lite som pojken med guldbyxorna. Faktum är att vår egen välfärd på vissa områden redan verkar ha nått sitt zenit och är på väg ner i kvalitet. Vi tar sedan sista punkten som vi bemöter, punkt 8. Så här står det.

8 ”Invandrare måste vara beredda att assimilera sig”. Fel. Människor som identifierar sig med och upprätthåller band till mer än ett land har tillgång till värdefulla resurser och dessa resurser kan underlätta invandrares integration.


Det här är en argumentation som är på en så låg nivå så man vill falla i koma. Det finns fler sådana punkter, men vi tar detta som exempel. Människor får väl upprätthålla band med vilka länder de vill, det är inget som någon politiker lägger sig i. Vad människor ”identifierar sig med” är också självklart något som undandrar sig politikers domsago. Ingen har påstått något annat. Däremot har det rests berättigade frågor hur mycket flykting man är om man året efter ankomst reser tillbaka på semester till hemlandet. Det är en fullt berättigad undran.
  
Människor får immigrera till vårt land utan att någonsin ”bli svenskar”, om de så vill. Det är helt upp till individen. Att vi börjat ställa krav på assimilation och integration är i grunden ett symtom på att vi för en oansvarig immigrationspolitik. Förde vi en ansvarig och strikt politik skulle förmodligen ingen ställa dessa krav alls. Vi skulle veta att de som kom hit hade ett meningsfullt arbete eller hade flytt från en fängelsehåla för sina åsikters skull. Vem skulle då ställa krav på assimilation? Integrationen (eller vad vi skall kalla det) skulle förmodligen gå av sig själv och frågan skulle aldrig bli aktuell att ställa. Vi diskuterade aldrig assimilationen när första vågens chilenare anlände till Sverige. Trots att Sverige tog emot en oproportionerligt stor andel chilenska flyktingar då, blev aldrig assimilationen ett problem. Assimilation/integration har blivit ett problemområde efter att vi börjat med en oansvarig immigrationspolitik.

Denna artikel som skulle slå hål på myter var ett bottennapp lägre än vanligt. Det är tydligt att författarna själva är invaggade i myter om hur immigrationskritiker tänker och argumenterar. Självklart finns det myter både bland de som är kritiska mot immigrationen och de som är för nuvarande immigration. Myter eller vrångbilder finns alltid av olika slag i alla grupper. Men innan man skall slå hål på några myter, är det nog vettigt att i så fall ta reda på hur myterna ser ut först. I annat fall är det lätt att man enkom slår stora slag i luften.

måndag, mars 17, 2014

Peak cheap oil


Jag skrev tidigare om ”peak oil” som togs upp i boken ”Kollaps”. Nu är åsikterna om ”Peak oil” väldigt skiftande och många forskare menar att det inte föreligger ett nära ”peak oil”. Alla är dock överens om att någon gång kommer ett detta tillstånd att inträffa, med mindre mängder olja som går att pumpa upp till ett rimligt pris. Den stora frågan är när detta inträffar. Enligt en del forskare skall detta tillstånd ligga för handen, ”Peak oil” skulle enligt dessa forskare ha inträffat runt 2006. Enligt andra kommer detta tillstånd med ständigt (men långsamt) sjunkande utvunna oljemängder inte inträffa förrän om 20 till 30 år. Under tiden räknar en del forskare med att vi skall kunna ersätta oljan med andra energisystem.

Regeringen har beställt en rapport gjord av Öysten Noreng [2012:2 Peak oil] där Noreng ganska noggrant går igenom oljeutvinningens historia och estimerade framtid. Enligt Noreng föreligger ingen akut brist på olja, främst beroende på två orsaker. Dels för att i de stora kända oljekällorna finns det stora mängder olja kvar, möjliga att ta upp med dagens spetsteknik eller med morgondagens teknik. Många källor är utnyttjade i högst begränsad grad, om man tar i beaktande att med modern teknik kan man ta ut så mycket mer än med gårdagens teknik. För det andra så har oljeletningen i princip upphört på senare tid. Efter 90-talets kris upphörde i princip all oljeletning (om inte ännu tidigare). Det lär enligt Noreng finnas stora ännu ej upptäckta oljekällor. Samtidigt använder vi oss i högre grad av alternativa energikällor i dag. Dessutom gör vi många bränsleslukande maskiner allt energisnålare. Allt detta tillsammans gör att vi enligt Noreng inte har något som kan kallas ”Peak oil” nära förestående.

När oljan börjar sina i de befintliga källorna med tillgänglig teknik så höjs oljepriset eftersom det råder en bristsituation. Det höjda priset gör att det lönar sig att investera i ny teknik som gör det möjligt att utvinna ännu större reserver i befintliga oljekällor. När investeringarna är betalda och det råder överskott på olja sänks priset och nya investeringar upphör, till det uppstår en ny bristsituation. Det hela upprepas i cykler med prishöjningar och prissänkningar. Eftersom den nya tekniken ändå kostar så blir oljan långsiktigt dyrare. De riktigt billiga oljepriserna kommer vi sannolikt aldrig få se igen.

En faktor som komplicerat situationen är finansmarknadens integration med oljemarknaden. Denna integration bidrar till en överprissättning och att prisvariationerna blir kraftigare, eftersom det spekuleras i oljan. Bakgrunden till dessa prisvariationer är att finansmarknaden inte enbart förhåller sig till den reala fysiska balansen på oljetillgången, utan den förhåller sig också inför förväntningar på andra marknader och aktörernas förhållande till risk.

Någon gång kommer tidpunkten när den sammanlagda produktionen inte är möjlig att öka, trots att nya oljefält hittas (vilket säkert kommer att ske). Detta kommer innebära dyrare olja men det kommer inom överskådlig tid knappast innebär att oljan håller på att ta slut. Noreng menar att ett mer passande uttryck för ”Peak oil” är ”Peak cheap oil”. En tidpunkt när den billiga oljan är slut, men fortfarande utvinns och används. Någon drastisk nedgång i välfärden eller civilisationsnivån är inte heller förestående. Alternativa energikällor och snålare maskiner går att vi förmodligen kan krångla oss igenom en viss nedgång i oljeutvinningen.


tisdag, mars 11, 2014

Kortare paus


Vi tar en kortare paus här med skrivandet. Återkommer med full kraft om ett par veckor. Detta förutsatt att det inte händer något som måste kommenteras.

onsdag, mars 05, 2014

DN blandar ihop äpplen och päron

DN:s redaktion hänvisar till en undersökning där det konstaterar att de som bor i närheten av invandrare blir mer toleranta. Därmed borde med SD:s resonemang, de boende på Södermalm vara "SD näste". Nu haltar hela resonemanget. Det är inte vilka medelsvensson som helst som bor på Södermalm. Framförallt blandar man ihop rasism med kritik mot den förda immigrationspolitiken. Det kan mycket väl stämma att undersökningen DN hänvisar till stämmer. Men undersökningen undersökte ju inte immigrationskritik, inte vad man kan utläsa av artikeln i alla fall. Alltså, man har blandat ihop äpplen med päron på det mest uppseendeväckande sätt.

Länk DN.

fredag, februari 28, 2014

Fallet Joy Rahman och mordet i Sätra 93 är till slut över

När jag som vanligt skall plöja igenom morgonens nyheter ser jag att Joy Rahman har avlidit i Bangladesh, DN, SvD. Rahman anklagades och dömdes för mordet på 72-åriga Märta Pettersson 1993. Rahman arbetade vid tidpunkten som hemvårdare åt Pettersson och blev tämligen omedelbart misstänkt för mordet. Rahman hade besökt kvinnan under kvällen hon mördades och det fanns inga uppgifter på att någon annan varit där under kvällen. Rahman hade också tillgång till den lägenhet som textilbandet vilket Petterson ströps med kom ifrån. Textilbandet härrörde från en lägenhet där en annan vårdtagare som Rahman arbetade med bodde. Rahman hade också besökt denna lägenhet två gånger den 21 maj 93, kvällen då Pettersson mördades. Ingen annan person hade besökt både Petterssons lägenhet och lägenheten med textilbandet, såvitt känt. Rahman blev först dömd av både tingsrätt (93) och hovrätt (94) och satt sedan 8 år i fängelse för mordet.

Journalisten Dick Sundevall engagerade sig i fallet och gjorde några dokumentärer om fallet. Tillsammans med advokaten Peter Althin drev Sundevall fallet till resning, som beviljades 2002 med röstsiffrorna tre justitieråd mot två. Efter ännu en rättegång i Svea hovrätt frikändes Rahman och beviljades ett skadestånd på cirka 8 miljoner kronor. Rahman åkte sedermera till Bangladesh där han startade en rörelse med mikrolån. Tyvärr blev Rahman misstänkt och häktad för mord även i Bangladesh, men dock aldrig dömd för gärningen.

Fallet Rahman har berört många människor, så även mig. Åsikterna om Rahmans skuld går vitt isär. En del är övertygade om hans oskuld och att ett rättsövergrepp har skett, andra är minst lika övertygade om hans skuld. Vissa skrivningar i domstolshandlingarna är mycket besvärande, bl.a. detta.
Till grund för den fällande domen mot J.R. anförde hovrätten i huvudsak följande. Genom obduktionsresultatet och vittnesmål om M.P:s vanor samt fynd som gjorts befanns det utrett att hon bragts om livet under senare delen av eftermiddagen eller under tidiga kvällen den 21 maj 1993 (som var en fredag). Det fick anses klarlagt att M.P. i bostaden förvarat en större summa pengar som inte kunnat återfinnas under brottsutredningen; en given utgångspunkt var därför att gärningsmannen velat komma åt hennes pengar. Företagen kriminalteknisk utredning visade att det textilband som använts som snara vid dådet hörrörde från en julbonad som tillhörde I.A., som i likhet med M.P. var vårdtagare hos hemtjänsten i Sätra. Den enda rimliga förklaringen till att bandet återfunnits hos M.P. var att en person som genom sitt arbete haft möjlighet att besöka både I.A. och M.P. tagit bandet med sig och sedan använt det för att strypa M.P. Sannolikheten talade för att tillgreppet av bandet skett i nära anslutning till gärningen. J.R. hade besökt I.A. den 21 maj 1993 såväl under förmiddagen som under eftermiddagen. Han hade alltså kunnat ta med sig bandet från hennes lägenhet för att därefter uppsöka M.P. - Av brottsplatsundersökningen framgick att gärningsmannen efter dådet använt två flaskor tändvätska av märket T-gul i ett försök att bränna kroppen. Förekomsten av en prislapp, som påträffats i en plastkasse omedelbart bredvid M.P:s kropp, med den tryckta texten "Prisma Mat Kr 18.40", vilket belopp överensstämde med butiken Prisma Mats dåvarande ordinarie pris på T-gul, gav starkt stöd för åklagarens påstående att de två flaskorna T-gul inköpts i denna butik. J.R. hade den aktuella dagen efter arbetets slut besökt butiken, som låg nära hans bostad i Skärholmen, och köpt fyra paket kaffe. Denna uppgift överensstämde med ett butikskvitto som han lämnat till hemtjänsten. Enligt butikens kontrollremsa hade två flaskor T-gul som enda varor köpts vid samma klockslag, 16:11, och i samma kassa som J.R. köpt de fyra paketen kaffe. M.P. hade såvitt känt ingen tändvätska eller anledning att ha någon sådan i sin bostad, varför gärningsmannen måste ha anskaffat T-gul och haft tändvätskan med sig dit. - Utredning om J.R:s spelvanor och ekonomiska förhållanden tydde på att han vid tiden i fråga var i behov av pengar. - Han hade även haft tidsmässigt utrymme att utföra gärningen.

Vid en samlad bedömning av vad som framkommit om J.R:s besök hos I.A. och hans möjlighet att där omhänderta textilbandet, om samtidigheten av J.R:s inköp av kaffe och det instämplade köpet av tändvätska och om tändvätskeflaskorna och den prislapp som återfunnits på brottsplatsen i förening med övriga anförda omständigheter fann hovrätten i likhet med tingsrätten.

 
Svea hovrätt frikände Joy Rahman efter att media följde fallet noggrant. Det innebär inte, som vissa medier skriver, att han är oskyldig, bara att skuld inte kan bevisas. Vissa debattörer undrade hur känsliga våra domstolar är för mediebevakning. Leif G.W. Persson uttryckte sig kryptiskt en gång i programmet Efterlyst om att Peter Althin var en lite FÖR duktig advokat. Jag har alltid undrat om det då var något speciellt fall han tänkte på. Nu är fallet i alla fall definitivt avslutat då Rahman rapporteras ha avlidit i Bangladesh. Enligt hörsägen på internet letade polisen aldrig efter någon annan gärningsman efter att Rahman frikändes. Det känns inte troligt, inte alls, att någon cold case-grupp skall börja rota i fallet. Klart är att någon mördade Märta Pettersson, det står utom allt tvivel. Klart är också att ingen definitivts fällts för mordet (Rahman frikändes ju slutligen).

Vi kommer aldrig få klarhet i det mordfall som skedde i Sätra 1993. Vi kan inte VETA säkert vem som brutalt mördade den 72-åriga kvinnan. Om Rahman var oskyldig, har han fått återupprättelse genom Althin och Sundevall. Märta Pettersson och hennes släktingar har dock inte fått upprättelse. Vi kan konstatera att människor på vissa positioner i samhället har haft ett oerhört mycket större intresse att återupprätta Rahman, än Märta Pettersson, DET kan vi veta säkert.