onsdag, september 10, 2014

En mycket smutsig valrörelse

Valrörelsen går in i sin final och stämningen är naturligt nog uppskruvad. Plötsligt vill politiker, som haft all tid i världen att föra fram sina förslag innan, skärpa straffen för olika brott och återinföra värnplikten t.o.m. (FP). Det hör till en valrörelse att tonen och debattens vokabulär skärps och skruvas upp. Vissa övertramp för god ton får man nog också acceptera i en valrörelse, andra saker, som flitigt förekommit i denna valrörelse bör inte förekomma någonsin. Vi bokför ännu en mycket smutsig valrörelse där sociala regler och t.o.m. regler grundläggande för vår demokrati, inte bara åsidosätts utan nonchaleras helt, dessutom med medias goda minne.

Vi har sett hur en ung flicka från SDU blir kallad saker vi inte ens vill upprepa på denna blogg. Detta dessutom av de som säger sig vara humanismen och tolerans virtuoser.


Vi har sett hur SD:s valstugor blir demolerade. Vi har sett hur valaffischer systematiskt demoleras. Valaffischer har alltid demoleras (låt oss vara ärliga) men det har aldrig skett med den systematik vi ser i denna valrörelse. Bäst att lägga till, det gäller inte bara SD:s affischer, moderaterna har blivit utsatt i nästan lika hög grad.

Vi har sett ett exempel på ren misshandel av politiska orsaker när Jonas Anderson från Linköping blev ganska gravt misshandlad för några dagar sedan. Media har varit mycket njugg med att rapportera misshandeln. En grav misshandel av rent politiska orsaker får alltså minimala rubriker medan kommentarer skrivna på Avpixlat för flera år sedan blir förstasidesstoff i flera dagar. Vad ger detta för signal?


Media tvekar inte heller att låta en dedikerad lögnare komma till tals för att sänka trovärdigheten hos ett visst parti. Dagens Opinion låter Daniel Assai uttala sig om Åkessons karaktär så här i valrörelsens slutskede. Ägnar inte undertecknad sig åt förtal nu, vad har jag för bevis för lögnerna? Vi nöjer oss med att konstatera det faktum att Assai signerar artikeln med titeln f.d. Kanslichef, vilket han alltså aldrig varit.

Låt oss slutligen ta ett talande exempel på medias och hela det politiska Sveriges dubbelmoral. Företrädare för SD har fått avgå efter kommentarer på sociala fora (kommentarer som jag självklart tar avstånd ifrån). Senast var det Christoffer Dulny som avgick efter vissa kommentarer som avslöjades för flera år sedan (bara det faktum att media sparar uppgifter i flera år till valets slutskede måste ifrågasättas). Kjell Bergqvist fick oemotsagd kalla sverigedemokrater för ”ett jävla pack” tisdagen den 9e september i programmet Valet med Janne & Belinda. Det är i princip ett grövre tillmäle än något av de Dulny avslöjats med. I alla fall av de kommentarer som nämnts i TV (har ej hunnit läsa artiklarna). Nu kanske någon tänker att Bergqvist ändå är skådespelare och inte politiker. Detta håller ju inte heller längre när Bergqvist faktiskt kampanjar för FI.

Hur skall vi tolka det faktum att Bergqvist oemotsagd kan kalla medlemmarna för ett visst parti för ”jävla pack”. Är det tillåtet att kalla grupper av människor för grova epitet, bara man gör det i direktsändning hos vår Public Service? Hade Bergqvist blivit uthängd om han skrivit exakt samma sak i en anonym kommentar? I vilket fall har vi nu satt en ny nivå på vårt politiska samtal. Vi kan jämföra alla kommentarer på sociala fora och alla andra uttalanden med det faktum att det tydligen är OK att kalla partimedlemmar för ett parti för ”jävla pack” i TV på bästa sändningstid. Det är ingen nivå jag är stolt över eller gläds åt.

Vi går inte i valspurtens slutskede och vi kan tyvärr konstatera att demokratin är en synnerligen tunn fernissa i vårt samhälle. Speciellt de som säger sig företräda humanism och ”antirasism” kan tydligen tillåta sig precis vad som helst och använda sig av hur grova tillmälen hur som helst i sin godhetskamp. Man kommer osökt att tänka på inkvisitionens Spanien. Det var en tid med en dubbelmoral jag trodde vi för alltid lämnat bakom oss.  

lördag, september 06, 2014

Underkänt för studenter i ämnena demokrati och argumentation

Liberala studenter kritiserade på SvD de studenter på Stockholms universitet som agerade högljutt och med glåpord störde debatten mellan Ullenhag och Åkesson, en debatt som liberala studenter anordnat. Enligt Liberala studenter ville de genomföra en saklig debatt mellan Åkesson och immigrationspolitikens främste försvarare, Erik Ullenhag. Nu har en rad studenter främst från Stockholms universitet svarat Liberala studenter och svaret visar att dessa studenter både har en barnslig världsbild samt inte förstår demokratins mest grundläggande spelregler.

Eftersom undertecknarna saknar några tyngre argument kallar de SD regelbundet saker som ”rasistpartiet” och liknande. De får naturligtvis tycka att SD är ett sådant parti, men att regelbundet smyga in det i sin text på det sätt undertecknarna gör är bara barnsligt. Man får bilden av två barn i en sandlåda, - du är rasist! - Nä, du är antidemokrat! -Nä Du är rasist! Etc. Etc. Man slås av den infantilisering som skett med det svenska debattklimatet de sista två decennierna. Ni som är lite yngre skall veta att det inte alltid varit så här.

Så till ”motstudenternas” så kallade argument för sitt beteende. Så här skriver de i sitt svar.

Det är för oss uppenbart hur SD:s närvaro får människor att må. Rasifierade, HBTQ-personer och antirasistiska aktivister är exempel på grupper som känner sig hotade av den utbredda rasismen och som känner sig otrygga på de platser där dess representanter ges plats.

Återigen blandar studenterna ihop rasism med immigrationskritik. All kritik mot nuvarande immigrationspolitik, som främst SD står för, framställs som rasism. Alltså behöver man aldrig argumentera mot den kritik som förs fram mot immigrationspolitiken. SD angriper den nuvarande politiska korrektheten, den diskurs som det politiska etablissemanget säger sig vara enig om. Många människor vars världsbild vilar på denna diskurs kan självklart känna sig mentalt hotade. Vi kan bara säga, välkommen till demokratin! Demokrati är ingen skyddad verkstad.

Mordhot, terror och förföljelser är obligatoriskt mot människor som offentligt ger uttryck för invändningar mot SD.

Säkert förekommer en del både hot och annat otrevligt av diverse sympatisörer och andra snedseglare. Vi kan bara uppmana alla att sluta med slikt beteende. Det nuvarande debattklimatet gör sannolikt inte saken bättre. Studenter och andra stör ut möten och skriker glåpord. En del existenser tycker nog att de då svarar med samma mynt när de skickar en burdus (eller värre) e-post. I huvudsak är det dock SD-representanter som blir utsatta för hot. Vidare i texten.

Att Liberala studenter inte tar hänsyn till det här blir extra tydligt när det i deras artikel står att de möttes av ”av kvinnor och män som skrek”, vilket är ett direkt osynliggörande av de icke-binära transpersoner som deltog i demonstrationen.

Här borde verkligen Liberala studenter pudla rejält. De borde självklart ha skrivit ”av kvinnor, män och icke-binära transpersoner som skrek”. Rättning i ledet liberaler! Vidare i den osammanhängande texten.

För hur ska transpersoner känna sig välkomna att vara med och ta debatten och bemöta SD:s argument när deras existens inte ens erkänns?
Det här är osakligt svammel på en så låg nivå att inga studenter på någon plats på jorden någonsin bör ägna sig åt det. Vad har en persons sexuella identitet med saklig politisk argumentation att göra? Handlade debatten om sexuella minoriteter? Det här är argumentation på förskolenivå och vi lämnar det raskt och går vidare.

Hur är vi ett hot mot demokratin när vi utövar vår demokratiska rätt att demonstrera?

Det är här man blir riktigt trött. Att demonstrera är inte samma sak som att störa ut andras samtal. Vi tar det på barnnivå. Om mamma och pappa säger åt barnet att hålla tyst för att de skall prata om huslånet innebär det inte att föräldrarna har förbjudit barnet att prata överhuvudtaget. Det här är nog en nivå som de undertecknade studenterna förstår.

Vi ser i dag en allvarlig infantilisering av det samhälleliga samtalet och samtalet inom politiken. Barnsliga och direkt felaktiga argument används flitigt och publiceras i våra stora dagstidningar. När jag själv gick i gymnasiet så läste vi i alla fall några timmar argumentationsanalys inom ämnet filosofi. Man kan undra vad studenterna egentligen lär sig i dag. De undertecknade studenterna får i demokratisk ordning tycka precis vad de vill om SD och dess representanter. Men debattklimatet skulle må bra av en något sakligare debatt. Vi inom SD blir nästan hånade när vi på något område säger att det faktiskt var bättre förr. Jag dristar mig till att synda igen. Debattklimatet var både bättre och sakligare förr.


tisdag, augusti 26, 2014

Priset för att blir en humanistiskt stormakt är högt

Bo Ekman är chairman emeritus på ”Tällberg foundation” har inför det stunande valet fått en helsida i SvD (åtminstone på nätupplagan) för att tala om hur bra det går för Sverige. Ekman presenterar ett index där Sverige kommer nästan i topp. Av vad och hur detta index konstruerats är höjt i dunkel, men det spelar mindre roll. Sverige är ett bra land att leva i och på många områden är vi fortfarande bättre än många andra jämförbara länder. Det Ekman inte talar om är att vi som nation på vissa områden vänt nedåt, vilket är ganska lätt att dölja i den typ av ”index” Ekman presenterar. Undersökningar som är betydligt mer strikta som PISA-undersökningen är betydligt svårare att manipulera, och där faller vi som en sten genom luften.

Ekman uttrycker sig slappt och svävande i sin artikel, vilken är en fördel om man vill driva ren politik som Ekman egentlig gör. Han säger så här:
SD vill besegra de idéer som förde Sverige till att bli ett internationellt föredöme
Vilka idéer menar Ekman? Iden om Sverige som en ”humanistisk stormakt” vill i alla fall jag besegra, eftersom den humanism vi satsar för att bli en ”stormakt” tas från våra gamla och sjuka i vårt eget land. Föreställningen att vi skulle ha råd med att både vara en humanistisk stormakt internationellt och samtidigt ha resurser till våra egna gamla, sjuka och arbetslösa är i grunden en villfarelse av miljöpartistiska mått. Det är dessutom lite som Jan Myrdal beskriver sin familj som, fast i makroperspektiv. Makarna Myrdal brydde sig om hela värden, men glömde bort sitt eget barn.

Vi kommenterar mycket kort påståenden från Ekman, Han skriver följande:
De [SD. Min anm.] vill inte vara med i Europa
Jo, lika mycket som Norge, Schweiz och Island. Kanske mer än Storbritannien. Men vi vill inte styras av maktfullkomliga byråkrater i Bryssel, som till förfärande grad styrs av lobbygrupper. Dessutom börjar Europa tycka mer och mer som SD, vilket måste svida oerhört mycket för Ekman. Självklart vill vi vara med i Europa och den spännande utveckling som står för dörren. Frågan är om Ekman vill det.
De vill heller inte att världen ska komma hit
Nej, det är lika bra att erkänna det. Vi vill inte att hela världens befolkning skall komma till Sverige. Eller vad menar Ekman? Maken till svepande och oprecisa uttalanden har man sällan sett. Det språkbruk Ekman hemfaller åt hör hemma inom poesin och i romaner, inte i debattartiklar. Förmodligen får vi se mer av denna vara inför det stundande valet. Rena propaganda-artiklar där det lobbas för att rösta på något ”förnuftigt” parti. Hur förnuftiga dessa partier egentligen är visade väl Reinfeldt i sitt tal på Norrmalmstorg, där han proklamerade att välfärdssatsningar måste stå tillbaka för den väntade immigrationen under kommande år. Nej Bo Ekman, det är historiskt inte en sådan politik som fört upp oss till ett föregångsland i västvärlden. Snarare lever vi på gamla meriter, vilken nog inte går hur länge som helst.


fredag, augusti 22, 2014

Reinfeldts strategi

Vi skall säga det på en gång, det är omöjligt att veta vad som rör sig i Reinfeldts huvud och vilka övervägande som gjordes i samband med att Reinfeldt i veckan under ett tal på Norrmalmstorg gick ut och erkände immigrationens stora kostnader och den påverkan det med nödvändighet har på vår välfärd och ekonomi. Det är dock långsökt att han skulle göra det i ett anfall av plötslig moralisk ärlighet. En agenda och en strategi måste ligga bakom utspelet. I annat fall skulle han ha erkänt kostnaderna långt innan, som flera oberoende bedömare påtalat, däribland Lars Calmfors. Så här föll Reinfeldts ord på Norrmalmstorg.

Jag kan redan säga att det kommer att bli omfattande kostnader för att ta emot dessa människor. De är så pass omfattande att det kommer att lägga ytterligare restriktioner för vad som finns utrymme för i offentlig finansiering. Därför lovar vi nära nog ingenting i den här valrörelsen, det kommer inte att finnas utrymme för det

Det är uppenbart att vi är inne i en valrörelse och att utspelet har med valrörelsen att göra. Det är nästan lika uppenbart att Alliansen ligger under de röd-gröna i opinionsundersökningarna. I detta läge väljer alltså Reinfeldt att göra ett utspel som förmodas (även av moderaterna) gynna SD som Reinfeldt avskyr. Det råder ingen tvekan om Reinfeldts avsky för SD, det syns varje sekund genom TV-rutan. Ändå väljer han alltså att göra ett utspel som han vet gynnar SD.

Tar man med Reinfeldts dedikerade motvilja mot SD i analysen, duger inte den förklaring SVT:s experter bjöd på, nämligen att Reinfeldt gjorde utspelet för att enbart skapa oro hos väljarna, och att de därigenom skulle välja det säkrare alternativet som nästan alltid är den sittande regeringen. Det är en osannolik förklaring med alldeles för osäker utdelning och en alldeles för hög insats (gynna SD).

Petter Larsson på Aftonbladet är faktiskt något på spåret bakom allt onyanserat känslosvall och världsfrånvända vänsterfantasier. Så här skriver han.

För samtidigt som han med ena handen lyfter SD, skadar han de rödgröna partierna i två av deras paradfrågor: välfärdssatsningar och antirasism.Så snart de nu talar om satsningar som kan kosta något, kommer det att framstå som att de är ekonomiskt ansvarslösa, och som att de sviker världens flyktingar

Larsson reflekterar inte en sekund på att det faktiskt kan vara sant, att en kostsam immigrationspolitik faktisk på sikt kommer att rasera välfärden, ety då skulle ju hela hans världsbild rasa samman. Däremot kan han ha rätt i att Reinfeld gjorde utspelet för att ställa till det för de rödgröna och deras planer på välfärdssatsningar. Reinfeldt kan innan valet peka på hur oansvariga de röd-gröna beter sig som lanserar stora satsningar, samtidigt som immigrationen slukar stora delar av budgetutrymmet.

Om det värsta inträffar ur Reinfeldts synvinkel, att de röd-gröna vinner valet, har han själv gett sig alibi, - jag sade minsann hur läget var. Samtidigt som han nästan tvingar in de röd-gröna i en destruktiv politik, nämligen den att fortsätta på den inslagna vägen. Det är en väg där vi skall ”öppna våra hjärtan” samtidigt som den ekonomiska situationen tvingar de röd-gröna att föra en politik som faktiskt liknar Reinfeldts egen. En politik med omfattande kostsam immigration och där det ekonomiska läget omöjliggör stora satsningar på välfärden.


De röd-gröna missade självfallet tillfället att lägga om politik. När Reinfeldt höll sitt tal om begränsade välfärdssatsningar hade de röd-gröna kunnat deklarera en kursändring vad gäller immigrationspolitiken, med hänvisning till Reinfeldts tal. Men det var en tillfällighet som de självklart inte utnyttjade. Stora partier är inte kända för snabba kursändringar när tillfället yppar sig, om det ens är möjligt med tanke på gräsrötter och media.

lördag, augusti 16, 2014

Skånetrafikens infantila beslut

UPPDATERING: Fackets agerande mot SD


Nu har också huvudskyddsombudet på Nobina infört ett skyddsstopp för bussar med köpt SD-reklam i Södertälje. Enligt DI skulle det bero på en ökad hotbild som t.ex. stenkastning mot bussar med SD-reklam. På andra ställen, som t.ex. i Kommunalarbetaren talar i stället de fackliga organisationerna (Kommunal, SACO och Vårdförbundet) om att SD:s budskap skulle strida mot ”allas lika värde”.

LO och Kommunal har aldrig visat att de har några problem med reklam från andra partier, som t.ex. Moderaterna. Det är ett parti där partiledaren sagt [DN] att p.g.a. en förmodad flyktingström så kommer vi inte ha råd med framtida reformer. Detta efter en regeringsperiod som inneburit en rad försämringar i olika försäkrings och välfärdssystem. Nu utlovas alltså ännu kraftigare försämringar, allt medan fackföreningarna bryter mot både givna regler och demokratiska principer för att stoppa betald reklam från SD.


Förmodligen är falska skyddsstopp grund för omedelbar uppsägning och definitivt skäl för att bli avsatt som huvudskyddsombud. Det som inträffat i Södertälje är en cirkus som kommer att fortsätta om inte företaget sätter ned foten rejält och vidtar kraftfulla åtgärder mot att anställda bedriver partipolitik både under arbetstid som anställd, samt grovt missköter sina uppdrag som t.ex. skyddsombud.   

Skånetrafiken har stoppat SD-reklam


Skånetrafiken har enligt DN avvisat tre reklamskyltar som SD beställt inför valrörelsen. Budskapen på skyltarna har bedömts som ”rasistiska, sedlighetssårande eller svårförenliga med etiska värderingar som gäller i samhället” enligt Camilla Bunke, försäljningschef på Skånetrafiken. Skånetrafiken är offentligt finansierat och i princip ett allmännyttigt företag.

Låt oss se på de tre budskap som Skånetrafiken avvisat med ovanstående motivering. Först:

”Stoppa det organiserade tiggeriet”

Att budskapet om ett förbud mot organiserat tiggeri skulle vara rasistiskt är löjligt och det behöver vi inte vidare uppehålla oss vid. Begreppet ”sedlighetssårande” betyder enligt synonymer.se ”oanständigt, otuktigt, omoraliskt, ekivok”. Eftersom inget av budskapen fördes fram med hjälp av lättklädda damer så kan vi bortse från det argumentet helt för samtliga budskap. Att budskapet skulle vara ”svårförenligt med de etiska värderingar som gäller i samhället” är inte heller plausibelt. Ett stort antal borgerliga och t.o.m. Någon från de rödgröna har framfört liknande förslag. En majoritet av befolkningen är också för ett förbud, som då t.o.m. Gäller o-organiserat tiggeri. Att det skulle strida mot etiska värderingar att ens föra fram budskapet om ett förbud, i en valrörelse ter sig oerhört långsökt.

Argumentet förs fram av DN att budskapet om ett tiggeriförbud skulle verka stötande i miljöer där det faktiskt rör sig många tiggare. Det kanske det skulle vara om dessa organiserade tiggare kunde läsa svenska, vilket de knappast i något enda fall kan göra. Dessutom är alla politiska budskap stötande för någon grupp om det inte rör sig om rent snömos. Budskap om arbetslinjen ter sig stötande för den som inte får något arbete etc.

Nästa budskap:

Mindre invandring här, mer hjälp till flyktingar där”.

Detta kan inte heller bryta mot Bunkes kriterier. Att SD vill ha en immigrationspolitik som större delen av övriga Europa, men anslå betydligt mer resurser än de övriga europeiska nationerna är rent sakligt ett budskap om att hjälpa fler, inte färre. Att ett politiskt parti inte skulle få ha åsikter om immigrationspolitiken och föra fram dessa åsikter i en valrörelse är inget annat än odemokratiskt och en närmast absurd tanke.

Hårdare straff för kriminella, mer stöd till brottsoffer”.

Att detta budskap skulle strida mot Bunkes kriterier är inget annat än ett intellektuellt haveri av gigantiska mått. T.o.m. det traditionellt ”snäll-liberala” DN inser detta. Här har Skånetrafiken tagit ett närmast absurt beslut som absolut ingen med den minska känsla för demokrati och yttrandefrihet kan sympatisera med. Det går helt enkelt inte att förstå hur de resonerat här, det är bortom det fattbara.

Som en extra motivering till Skånetrafikens beslut har Camilla Bunke sagt detta till ETC

Vi har tidigare haft incidenter där det förekommit stenkastning på grund av budskap på bussarna.”

När jag växte upp i detta land så var stenkastning mot bussar ett helt okänt begrepp. För att komma tillrätta med nya problem av denna art kanske vi borde införa hårdare straff för de som gör sig skyldiga till dessa okynnesbrott. Blir någon på bussarna träffade av inflygande stenar borde dessa personer få ökat stöd av samhället.   

tisdag, augusti 05, 2014

Public Service sviker när den som bäst behövs

Anders R Olsson tecknar i sin bok ”Lögn, förbannad lögn och journalistik” en förfärlig bild av den mediala utvecklingen i vårt land, en utveckling som förmodligen delas av flera länder i västvärlden. Medierna serverar lättköpta, populistiska och ytliga ”nyheter” där proportionerna är kraftigt missvisande. Viktig samhällsinformation lyser med sin frånvaro och medierna slåss om att sälja flest lösnummer eller ”klick” med braskande rubriker om den bästa bantningen eller udda spektakulära händelser. Samhällsanalyser ersätts med kändisskvaller och medborgarna undanhålls den information de skall ha för att fungera i ett demokratiska samhälle, därför att alla demokratier förutsätter ett minimum av samhällskunskap. Vi håller också på att få dubbla informationsnivåer i samhället (om det inte redan skett). Ett medielandskap för, vad Olsson kallar ”underklassen” och ett annat för de mer välsituerade.

De flesta medier har inget samhällsuppdrag att servera medborgarna nödvändig samhällsinformation. I ett demokratisk samhälle kan man inte lägga några sådana uppdrag på kommersiella medier. Olsson försöker i sin bok hitta olika lösningar för att utvecklingen skall kunna gå i en riktning där medborgarna ändå erhåller ett minimum av nödvändig samhällsinformation. Ju mer Olsson försöker hitta lösningar, ju mer uppenbart blir det att det inte finns någon annan lösning än en välskött objektivt och informativ medial samhällsnytta (Public Service). T.o.m. Olsson själv ger i slutet av boken upp andra försök till lösningar.

Public Service skulle kunna fylla uppdraget att servera medborgarna opartisk, objektiv samhällsinformation (det torde också vara deras uppdrag i dag). Ju mer våra kommersiella medier utarmas, ju viktigare blir allmännyttans samhällsuppdrag för medborgarna. I dag nödvändigare än någonsin. I en tid när samhällsnyttan behövs som mest, sviker den sitt uppdrag som allra sämst. Vi har på sista tiden sett chockartade exempel från både SVT och SR på den mest vinklade och opinionsdrivande journalistik vi kan tänka oss, alltifrån EU-valvakan till SR:s sommarprogram.


Allmännyttan verkar göra allt för att erodera sitt förtroende även hos medborgare vars mediala skärpa kan liknas vid koma-patienter. Lösningen är självklart inte att lägga ned allmännyttan, det vore som att lägga ned ett urusel fungerande sjukhus för att ersätta det med medicinmän. Lösningen måste vara att rensa ut odugliga chefer i allmännyttan samt att omorganisera och tydliggöra uppdraget ännu mer. Vi kan helt enkelt inte ha chefer i allmännyttan som fått för sig att deras uppdrag är att politiskt skola befolkningen, i stället för att servera samhällsinformation. Detta borde vara ett uppdrag för samtliga riksdagspartier i framtiden.