En mycket smutsig valrörelse

Valrörelsen går in i sin final och stämningen är naturligt nog uppskruvad. Plötsligt vill politiker, som haft all tid i världen att föra fram sina förslag innan, skärpa straffen för olika brott och återinföra värnplikten t.o.m. (FP). Det hör till en valrörelse att tonen och debattens vokabulär skärps och skruvas upp. Vissa övertramp för god ton får man nog också acceptera i en valrörelse, andra saker, som flitigt förekommit i denna valrörelse bör inte förekomma någonsin. Vi bokför ännu en mycket smutsig valrörelse där sociala regler och t.o.m. regler grundläggande för vår demokrati, inte bara åsidosätts utan nonchaleras helt, dessutom med medias goda minne.

Vi har sett hur en ung flicka från SDU blir kallad saker vi inte ens vill upprepa på denna blogg. Detta dessutom av de som säger sig vara humanismen och tolerans virtuoser.

Vi har sett hur SD:s valstugor blir demolerade. Vi har sett hur valaffischer systematiskt demoleras. Valaffischer har alltid demoleras (låt oss vara ärliga) men det har aldrig skett med den systematik vi ser i denna valrörelse. Bäst att lägga till, det gäller inte bara SD:s affischer, moderaterna har blivit utsatt i nästan lika hög grad.

Vi har sett ett exempel på ren misshandel av politiska orsaker när Jonas Anderson från Linköping blev ganska gravt misshandlad för några dagar sedan. Media har varit mycket njugg med att rapportera misshandeln. En grav misshandel av rent politiska orsaker får alltså minimala rubriker medan kommentarer skrivna på Avpixlat för flera år sedan blir förstasidesstoff i flera dagar. Vad ger detta för signal?

Media tvekar inte heller att låta en dedikerad lögnare komma till tals för att sänka trovärdigheten hos ett visst parti. Dagens Opinion låter Daniel Assai uttala sig om Åkessons karaktär så här i valrörelsens slutskede. Ägnar inte undertecknad sig åt förtal nu, vad har jag för bevis för lögnerna? Vi nöjer oss med att konstatera det faktum att Assai signerar artikeln med titeln f.d. Kanslichef, vilket han alltså aldrig varit.

Låt oss slutligen ta ett talande exempel på medias och hela det politiska Sveriges dubbelmoral. Företrädare för SD har fått avgå efter kommentarer på sociala fora (kommentarer som jag självklart tar avstånd ifrån). Senast var det Christoffer Dulny som avgick efter vissa kommentarer som avslöjades för flera år sedan (bara det faktum att media sparar uppgifter i flera år till valets slutskede måste ifrågasättas). Kjell Bergqvist fick oemotsagd kalla sverigedemokrater för ”ett jävla pack” tisdagen den 9e september i programmet Valet med Janne & Belinda. Det är i princip ett grövre tillmäle än något av de Dulny avslöjats med. I alla fall av de kommentarer som nämnts i TV (har ej hunnit läsa artiklarna). Nu kanske någon tänker att Bergqvist ändå är skådespelare och inte politiker. Detta håller ju inte heller längre när Bergqvist faktiskt kampanjar för FI.

Hur skall vi tolka det faktum att Bergqvist oemotsagd kan kalla medlemmarna för ett visst parti för ”jävla pack”. Är det tillåtet att kalla grupper av människor för grova epitet, bara man gör det i direktsändning hos vår Public Service? Hade Bergqvist blivit uthängd om han skrivit exakt samma sak i en anonym kommentar? I vilket fall har vi nu satt en ny nivå på vårt politiska samtal. Vi kan jämföra alla kommentarer på sociala fora och alla andra uttalanden med det faktum att det tydligen är OK att kalla partimedlemmar för ett parti för ”jävla pack” i TV på bästa sändningstid. Det är ingen nivå jag är stolt över eller gläds åt.

Vi går inte i valspurtens slutskede och vi kan tyvärr konstatera att demokratin är en synnerligen tunn fernissa i vårt samhälle. Speciellt de som säger sig företräda humanism och ”antirasism” kan tydligen tillåta sig precis vad som helst och använda sig av hur grova tillmälen hur som helst i sin godhetskamp. Man kommer osökt att tänka på inkvisitionens Spanien. Det var en tid med en dubbelmoral jag trodde vi för alltid lämnat bakom oss.  

Liberalerna vinner utvecklingen även om de rödgröna vinner valet

Vi är många som frågat oss vart alla ”gammelmoderater” tagit vägen sedan moderaterna blivit ett alltigenom liberalt parti. Det många dock inte frågat sig är varför inte mer kritik mot migrationspolitiken och det mångkulturella projektet kommit från vänster och socialdemokraterna. ”Men det är ju ett vänsterprojekt från början till slut”, svarar då den vars historiska kunskaper huvudsakligen härstammar från Avpixlats kommentarsfält. Det är verkligen en sanning med modifikation. Historiskt sett är det mångkulturella projektet lika mycket ett liberalt projekt med fri migration av arbetskraft, ett sätt att erbjuda billigare arbetskraft och ett på sikt effektivt medel att hålla tillbaka välfärdssystemen. Historiskt sett har också Socialdemokraterna varit för en något njuggare migrationspolitik än de liberala partierna [se Luciabeslutet, och dagens LO. Länk SvD]. Framförallt så borde det finnas ”gammelsossar” likväl som ”gammelmoderater”.

Socialdemokraterna är historiskt ett parti för arbetarklassen, alltså för riktiga arbetare. Inte likt de yngel från övre medelklassen som i dag skriker om ”underklassen” och själva aldrig haft en fast anställning, eller de kultur/journalist-knuttar från Södermalm som i princip aldrig sett en arbetsplats utan datorer från insidan. De gamla socialdemokraterna ansåg inte att dagens migrationspolitik gynnade dem på minsta sätt, tvärtom. En enklare analys visar ju att i förlängningen är vårt välfärdssamhälle (i huvudsak uppbyggd av de gamla socialdemokraterna) omöjligt med dagens immigrationspolitik. Resurserna kommer helt enkelt inte att räcka till och transfereringssystemen kommer med nödvändighet att behöva monteras ned. Detta är en utveckling mer förknippad med naturlagar och enkel matematik än med politisk retorik. Socialdemokraterna kan prata hur mycket de vill om välfärdssamhället, men när resurserna är slut så är de. Det finns säkert en mängd liberaler som gjort denna analys, det konstiga är att de från vänster inte klarar av den.

En tidig morgon surfade jag in på den numera nedlagda myndigheten för psykologiskt försvar (Styrelsenför psykologisk försvar). Där hittade jag efter lite grävande bland dokumenten ett framtidsscenario som myndigheten ansåg i princip oundviklig. Där målades det upp ett tredjedelssamhälle där en tredjedel av befolkningen bodde i gated communities och där fattiga horder av människor rörde sig oroligt utanför murarna. Välfärdssystemen var nedmonterade och ekonomin styrde samhället. Resurserna användes huvudsakligen till att upprätthålla något som kan liknas vid ordning i samhället. Myndighetens ansvar var att beskriva spänningarna i ett sådant samhälle. Även om beskrivningen var mer än lovligt dyster så är det med nödvändighet åt det hållet samhället rör sig med dagens immigrationspolitik. Vi frågar oss om dagens socialdemokratiska, miljöpartistiska och vänsterväljare är medvetna om detta? Vill de köpa paketet för sina barnbarn? Ja kanske till och med i viss mån för sina barn.

Det har förvisso kommit en del försiktig kritik av det mångkulturella samhället från vänsterhåll, utan att ta fasta på den materiella historiska utvecklingen. Vi såg för ett tag sedan en sociolog, Göran Adamson gå ut i en lokal tidning och påpeka det självklara faktum att högskolor inte bör indoktrinera de studerande på det mest banala och rudimentära sätt. Det mest anmärkningsvärda var att Adamson hade grävt fram de rapporter som i princip beordrade indoktrinering av studenterna. Den första rapporten som så att säga plöjde vägen för den senare flod av skit som sköljt över både kommuner och lärosäten var enligt Adamson ”Mångfald i högskolan” och var författad av socialdemokraterna år 2000. I övrigt är det tunt med kritik från vänster av det mångkulturella projektet, som ju ändå infördes utan någon debatt i riksdagen, ännu mindre debatt med folket. Det enda vi hör är klagandet från en massa kommuner runt om i landet som inte mäktar med flyktingmottagningen. Ingen drar självklart slutsatsen att om hundra kommuner runt om i landet har nått och kanske överskridit sin kapacitet, så kanske man får se över politiken på riksnivå. Det verkar vara en alldeles för svår slutsats att dra tydligen.

Det är uppenbart att vänsterblocket i vårt land blundar med båda ögonen och håller för öronen hårt inför den utveckling vårt land är inne i. I stället för att analysera utvecklingen ägnar man sig åt indoktrinering i skolorna med hjälp av Expo, samt att brännmärka de budbärare som påpekat att kejsaren verkar vara rätt tunt klädd. Man skall till varje pris hindra de väljare man själva övergett att rösta på ”fel parti. Där stannar analysen.

Under sommaren:

Kommer jag att uppdatera sidan sporadiskt och mest bemöta hätska utfall från media, i skepnad av statsvetare, journalister, krönikörer, kulturakrobater och politiker. Möjligen kan det bli en artikel om medias natur också, jag har ju svårt att avhålla mig. Så jag önskar alla läsare en trevlig sommar på förhand.

När svaret ligger för nära

En doktorand, Ralph Sundberg har skrivit en lång artikel i Svensk Tidsskrift där han försöker analysera Sverigedemokraternas stabila framgångar i opinionen. Tyvärr så utgår Sundberg från helt felaktiga antaganden och därmed blir hans slutsatser helt felaktiga också. Att hans slutsatser inte äger relevans är väl något som alla antirasister egentligen skall glädjas åt. Slutsatsen att en ganska stor del av befolkning genetiskt är främlingsfientliga stämmer inte. Detta eftersom SD inte är främlingsfientligt. Sundberg hänvisar till socialpsykologisk forskning. Den är dock inget värd om de antaganden Sundberg gjort är felaktiga från början. Det gör ju bara att han sätter in SD och dess väljare i fel fack från början. Då spelar det ingen roll hur tillförlitlig forskningen är (vilket vi heller inte vet något om).

Vi skall till skillnad från Sundberg hålla artikeln kort och endast ta upp väsentligheterna. Låt oss titta på de antaganden Sundberg bygger sin analys på. Så här skriver han.

Kopplingar mellan SD och främlingsfientliga hemsidor tydliggörs. 

Tydligörs, hur då? Det finns inga sådana kopplingar och inga bevis har lagts fram, bara påståenden. Jag vet detta förmodligen bättre än Sundberg. Vidare i texten.

Sambanden mellan hatiska skrivbordskrigare och SD tas fram i ljuset.

Fel. Jag har läst Bjurwalds skrivbordskrigare och jag är hyggligt med på nätet. Något samband finns inte i egentlig mening. Självklart påverkas alla av alla på internet, i någon mening. Men något samband som Sundberg insinuerar existerar inte. Vidare.

SD kan möjligtvis klassificeras som ett neofascistiskt parti, så som har gjorts av bland andra Henrik Arnstad i hans bok ’Älskade Fascism’.

Sundberg hänvisar till fejkhistorikern och den rabiata SD-hataren Arnstad, detta är mycket lågt och ovetenskapligt. Inga hänvisningar till partiprogrammet eller vad någon högt uppsatt partimedlem sagt. Sundberg slänger bara på ett epitet. Detta är så långt ifrån vetenskap man kan komma. SD är ett ekonomiskt mittenparti som vill ha en strikt immigrationspolitik, detta räcker tydligen för Sundberg. Vidare.

Ett vurmande för denna svenskhet som överlägsen kulturell princip.

Nej vår kultur är inte överlägsen, den är bara vår. Precis som kurderna inte ser sin kultur överlägsen (mig veterligen) men de vårdar den ändå, som sin kultur. Vidare.

SD anser även att svensk kultur och svenskar är fantastiska fenomen.

Det här är enbart tröttsamt. Se mitt förra svar. Vi kan hitta hur många uppenbara fel som helst i texten. Sundberg lösning är två psykologiska begrepp som SDT (Social Dominance Theory) och RWA (Right-Wing Authoritarianism). Låt oss enbart titta på RWA för att inte göra en bok av artikeln.  Så här skriver Sundberg om RWA, som enligt honom styr SD-väljarna. 

Altemeyer lanserade teorin att vissa individer, både genom genetiskt arv, uppfostran och social miljö, var mer mottagliga och stöttande av auktoritära budskap än andra.[…]
Altemeyer sammanfattade den auktoritära personligheten som bestående av tre olika aspekter: underkastelse inför auktoriteter, en förkärlek till konventionalism, konformitet och ordning (ordning i allt från politiken till musik och kläder) samt auktoritär aggression. Den auktoritäre underkastar sig således gärna en auktoritet som hen erkänner som legitim, hyllar uniformitet, likriktning och ordning, samt stödjer våldsamma handlingar mot det som är avvikande från den konventionella roll som hyllas.

Mina damer och herrar, detta är en milstolpe. Detta är den sämsta, mest felaktiga analys jag någonsin läst. Det är exakt tvärtom mot vad Sundberg tror. I vårt samhälle är medieeliten och den politiska eliten som är auktoritet, hur kan Sundberg missa det? Det är SD:s medlemmar och väljare som brutit mot auktoriteten, brutit mot ”konformiteten” och ”likriktningen”. Förmodligen har Sundberg aldrig träffat en SD-medlem. Jag som känner hundratals vet att det är självständiga, ibland t.o.m. bångstyriga individer som inte låter sig styras av någon, fråga Åkesson. Däremot uppskattar SD-sympatisörer samhällsordning relativt mycket. Å andra sidan har många upplevt kaos i våra utanförskapsområden. Det kan få många vanliga människor att uppskatta en viss samhällsordning. Den som inte vågar bryta eller ens ifrågasätta auktoriteten är Sundberg själv. Han tar alla ”auktoriteternas” utsagor för sanna utan att ifrågasätta någonting. 

Ofta ligger sanningen, lösningen och svaret närmare än vad man tror. Doktorander kanske inte upptäcker att svaret ligger mitt framför näsan, ety den är begraven i en trave böcker. Många gamla SD-medlemmar må vara belästa (kanske förlästa) nationalister och filosofer, men för den vanliga SD-väljaren är frågan om en vansinnig immigrationspolitik så uppenbar att bara en doktorand med överdriven böjelse för auktoriteter kan missa den. 

En terrakottaarmé av paradoxer visar på liberalismens liberala förfall

Populism är ett populärt, användbart och ett mycket mångtydigt begrepp. Man får gärna den uppfattningen att vilket parti som helst alltid kan anklaga sina motståndare för populism. Enligt Wikipedia finns det högerpopulism där den populistiska kritiken går ut på en låg skattenivå och en liten stat. Det finns vänsterpopulism där kritiken går ut på att objektet för kritiken idylliserar den gamla socialismen. Wikipedia räknar upp en del andra populismer som lämnar fältet fritt för att anklaga i princip alla partier för populism. Definitionen ”att hitta enkla lösningar på svåra problem” kan som alla förstår alltid användas mot den opposition som har förslag med större folkligt stöd än det egna förslaget. Det är påfallande ofta inte frågan om enkla eller komplicerade lösningar, utan vad partierna vill göra enligt deras ideologi och samhällsvision.   

Samma mönster ser vi när DN:s krönikör Håkan Boström skriver om begreppet populism. Chocken blir inte överdrivet stor när Boström i sin analys kommer fram till att partier och rörelser som det liberala DN alltid ogillat plötsligt stämmer in i mönstret på populistiska rörelser. Artikeln saknar möjligheter att kommentera och Boström med DN i ryggen skulle säkert vid en analys komma fram till att sådana möjligheter för läsarna också är i enlighet med populism. Boström försök till en definition av begreppet börjar så här.

Det som särskiljer populismen enligt Müller är anspråket på att företräda det “sanna folket”; de hårt arbetande, skötsamma medborgarna vars rätt förtrampats av en svekfull liberal elit.

Först studsar vi vid Boströms definition ”en svekfull liberal elit” och DN råkar beteckna sig som en liberal tidning. Se där, med en ansträngning så liten att den kan jämföras med att plocka upp en pocket från hängmattan, kan nästan all kritik mot liberala förslag behändigt kallas för populism. Tyvärr råkar det vara så att hårt arbetande och skötsamma medborgare råkar vara en rätt stor väljargrupp och DN med åsiktsfränder bland partier, för inte alltid en politik som attraherar en del av denna stora grupp. Surt sade räven, men risken finns att denna stora väljargrupp då överger dessa partier. Där har vi demokratins kärna och nödvändiga momentum. Vidare i Boströms paradoxer.

Kärnan i denna världsbild är inte utmålandet av en fiendebild utan att den i grunden inte erkänner samhällets pluralism.[…] 

En konsekvens av detta är att populismen i grunden inte erkänner förekomsten av en legitim opposition.

I själva verket är det precis tvärtom. Det Boström kallar populism (han nämner längre ned i artikeln SD) är just den pluralism Boström talar om. De åsikter Boström ogillar så starkt att han vill kalla dem populistiska är just ”samhällets pluralism av åsikter” och den ”legitima opposition” Boström så hett efterfrågar. När Boström verkligen möter en legitim opposition står han inte ut med det utan vill genast kalla den populistisk. Vidare i Boströms begreppsvärld. 

Demokrati definieras i regel som folkstyre. Men det som främst utmärker demokratin är pluralismen.

Fel! Demokrati definieras alltid som folkstyre. Fel igen! Det som främst utmärker demokratin är just folkstyre med allmänna val. Att det främsta kännetecknet skulle vara ”pluralismen” är en sentida nödlösning för att legitimera impopulära åsikter. Pluralism av åsikter är en naturligt följd av demokrati eftersom människor tender att genom årtusenden faktiskt tycka olika, från samhällets minsta beståndsdel familjen, till styret av nationen. Pluralismen har i princip alltid funnits där precis som luften vi andas. 

Vidare i artikeln svamlar Boström på med begrepp som ”kompromissvilja” som ett demokratiskt tecken, samtidigt som han nämner Sverigedemokraterna som populistiskt. Boström glömmer då verkligheten där just övriga partier demonstrerat obetingad kompromisslöshet och t.o.m. tävlat inbördes i denna kompromisslöshet mot just SD. För att inte förlänga texten i onödan tar vi till sist med detta av Boström.

Medlet är total samhällsomdaning. Det är knappast en slump att Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson gärna talar om Sverige som ett “splittrat land” – ett samhälle som han enligt egen utsago vägrar att vara en del av.

Nu är det inget parti i Sverige som förespråkar total samhällsomdaning. Är det något som liknar ”total samhällsomdaning” så är det införandet av den mångkulturella paradigmen, dessutom utan att fråga folket. Konservatism är som bekant motsatsen till plötsliga totala omdaningar. Nu är det inte bara Åkesson som talar om ett ”splittrat land”. Orden faller olika men allt från Socialdemokraterna till Dogge Doggelito talar också om ett splittrat land. Det kan ju bero på att det ligger något i det. 

Boström och DN visar tyvärr upp de nutida liberalernas liberala förfall. Det är inte längre frågan om att inte hålla med någon men ändå dö för rätten att motståndaren skall få rätt att uttrycka åsikten. Snarare är det frågan om att ändra hela det demokratiska begreppet för att försöka få motståndarna åsikter att framträda i ett illegitimt ljus. Boström staplar upp så många paradoxer i sin artikel att ställde vi dem på rad skulle de mest likna en terrakottaarmé. Det finns ingen väg ut från detta utan att gå tillbaka till både liberalismens och demokratin grundvalar. Vi tycker olika, vi har olika åsikter och låt folk rösta på den politik som faller dem mest i smaken. Tappar du röster till din politiska motståndare? Bit i det sura äpplet, rannsaka dig själv och din egen politik, kasta inte skit på din motståndare.    

När demokratin blir obekväm vill en del urholka den

Stig-Björn Ljunggren är en frejdig personlighet som ofta tar ut svängarna på ett något uppseendeväckande sätt. Detta gör han nu i senaste numret av ”Dagens samhälle” [nr 24 2013]. Att han också titulerar sig ”statsvetare” känns i sammanhanget bara naturligt, med tanke på vad denna yrkesgrupp producerar nuförtiden i form av åsikter och partipolitiska ställningstagande. Att Ljunggren t.o.m. ifrågasätter grundvalarna för vår demokrati, självklart på ett frejdigt och byggbodsaktigt sätt, skulle i sig själv inte rendera en artikel. Det som däremot är allvarligt är att betydligt mindre frejdliga personer än Ljunggren i olika varianter hakat på trenden att ifrågasätta själva fundamentet får vår demokrati, nämligen folkstyret.

Ljunggren är självklart så smart att han tar det folkliga upproret i Turkiet som utgångspunkt. Upproret har med rätta ju väckt en hel del sympati i väst. Han ställer frågan, har en majoritet alltid rätt mot en minoritet? Och har minoriteten ”rätt att upphäva samhällskontraktet och göra det legitimt att inte foga sig”. Vi förstår att Ljunggren tycker att så är fallet, om majoriteten fattar beslut som går ut över ”den personliga livsstilen”. Vilka skulle dessa beslut kunna tänkas vara då? Jo dessa enligt Ljunggren dessa.

Vi ser att många av de okränkbara ”personliga friheterna” är rena åsikter som Ljunggren tydligen tycker är bra. Skulle ett förbud mot alkoholreklam inskränka friheten för människor så våldsamt så att det skulle upphäva samhällskontraktet? Vilka människors frihet? De som har svårt att välja vin till maten? Vårt systembolag har varit stängt på lördagar under mycket långa perioder, något jag själv tycker är helidiotiskt. Men tanken att detta skulle upphäva samhällskontraktet? Skulle ett förstatligande av skolorna upphäva samhällskontraktet och motivera ett inbördeskrig? Snarare var det väl kommunaliseringen som var kuppartad och på gränsen till odemokratisk. I dagsläget är det tre riksdagspartier som vill förstatliga skolorna, en åtgärd som enligt Ljunggren skulle upphäva samhällskontraktet, t.o.m. på ett legitimt sätt. 

Många av förslagen Ljunggren ger är fullständigt orealistiska och inget parti skulle få inflytande med en sådan politik. Vilket är demokratins självsanerande funktion och det vi måste luta oss på. Detta är något som statsvetaren Ljunggren missat. Ljunggren nämner också beslut att enbart tillåta arbetskraftsinvandring som orsak till att upphäva samhällskontraktet. Nu ligger det väl närmare till hands att samhällskontraktet håller på att luckras upp genom massimmigration. 

Pudelns kärna är att olika personer kan föra fram just sina ”personliga friheter” och då finns det i princip alltid en orsak att upphäva samhällskontraktet för ett stort antal människor. Pudelns kärna är att just de människor som anser sig kränkta i sin personliga frihet alltid kommer att anse att just de har ”legitima” skäl att säga upp samhällskontraktet. Detta är dessutom ett horribelt och felaktig sätt att använda termen ”legitim”. Vi ser redan i Ljunggrens uppräkning innefattande alkoholreklam att de personiga friheterna kan utsträckas till i princip vad som helst, även sådant som svårligen kan kopplas till någon personlig frihet. När, Ljunggren,… när, blev reklam från storföretag en ”personlig frihet”?   

Det finns en risk att minoriteter förtrycks i demokratier av en majoritet. Men i ett upplyst samhälle med yttrande- och pressfrihet är chansen liten att det skall gå för långt. Ofta är det dessutom rena intressekonflikter. Rökarna ansåg sig förtryckta när det blev förbjudet att röka på krogen. Ickerökarna däremot ansåg sig förtryckta av rökarna när det var tillåtet. Vågar vi överlåta åt Stig-Björn Ljunggren och andra att avgöra när det är ”legitimt” att riva upp fundamenten i vår demokrati för nya trendiga begrepp som ”den personliga friheten” och ”allas lika värde”? 

Så har vi då legaliserat böneutrop i vårt land

Under 1900-talet var det i huvudsak vänstern som drev igenom det sekulariserade samhälle vi nu har och som de flesta är stolta över. Religionen är i grunden varje medborgares privatsak och man väljer fritt sin religion eller väljer bort all religion. En förutsättning för detta är ett i huvudsak sekulärt samhälle där inte någon religion gör för mycket inträng i det offentliga rummet. Samma vänster som drev igenom det sekulariserade samhället har nu svängt 180 grader och röstade under torsdagen (02-21) i Botkyrkas kommunfullmäktige igenom att böneutrop får göras från Fittjamoskén. 

Både vänstern och allianspartierna hänvisade till att det klara förbudet i detaljplanen från 1994 inte var giltigt. Enligt Plan & Bygglagen tolkade Sverigedemokraterna det så att kommunen mycket väl kan stipulera ett sådant förbud. Socialdemokraternas Jens Sjöström replikerade då ”att det är tur att inte alla tolkar Plan & Bygglagen som Sverigedemokraterna”. Hur det än är med den saken så kvarstår faktum, 1994 så tolkade alla partier Plan & Bygglagen exakt likadant som Sverigedemokraterna gör i dag.  

Länk Plan & Bygglagen (4 kap. §2, §8, §11 och §12)

Länk detaljplanen 1994

Jag betecknar mig inte själv som kristen, men anser ändå att kristendomen har en särställning i vårt land av historiska skäl. Miljöpartiet var glasklara med att de inte anser att kristendomen skall ha den minsta särställning i vårt land. Betänk detta faktum en stund. Det skulle vara rakryggat och ärligt om t.ex. Fridolin ville bekräfta denna ståndpunkt en gång för alla. Även Folkpartiets representant var inne på den linjen. Att hennes partiledare skulle bekräfta nämnda ståndpunkt ter sig osannolikt, så det kan vi lämna därhän. 

Tullingepartiet vill bryta loss Tullinge från övriga Botkyrka, bl.a. den del där moskén med böneutrop ligger. De har också fått igenom en folkomröstning i frågan. Enligt Tullingepartiet vill de bryta sig loss från det övriga interkulturella Botkyrka för att få ökad ”närdemokrati”, vilket inte en enda människa tror på. Nu röstade samma parti för att böneutrop skall få göras, trygga i den förvissningen att det ändå inte kommer att gälla deras lilla plätt på jorden. 

På sätt och vis är det bra att frågor som denna om böneutrop kommer upp. Väljarna har rätt att få veta var deras representanter står i olika frågor. Dessa väljare har nu fått en rätt kraftig indikation på var deras respektive partier står ideologiskt.  

Slutligen vill jag uppmana alla att inte skicka oförskämd e-post till någon ledamot. Det är bara kontraproduktivt och befäster bilden av den systemkritiska rörelsen. Alltid hövlig och saklig, aldrig personangrepp. Det vinner man på i längden. 

Nej, det är inte realistiskt med fri invandring

Johan Norberg som väl är mest känd som Timbromedarbetare och nyliberal debattör har skrivit en artikel i Metro (som jag nästan aldrig läser, men av en slump läste i morse) där han ondgör sig över alla de som med emfas tillbakavisat Centerns förslag om fri invandring. Egentligen behöver man varken bemöta Centerns förslag eller Norberg. Det kan dock vara av intresse att titta lite på Norbergs argumentation. Norbergs första argument bygger på att första världskriget är slut. Inför första världskriget infördes nämligen den reglerade invandringen och efter det har vi aldrig släppt på denna restriktion. NF (Nationernas förbund) rekommendera Europeiska nationer att lätta på restrektionerna efter krigets slut, och just det använder Norberg som argument. Att NF för över 90 år sedan kom med en rekommendation som ingen brydde sig om ens när den kom, är ett argument så svagt att det inte vidare behöver kommenteras.

Att vi under en period innan första världskriget hade oreglerad invandring är också ett uselt argument. Vi vet inte hur det fungerade och vi hade inget välfärdssystem på den tiden. De som flyttade hit fick välja mellan att svälta ihjäl eller hitta ett arbete. Något Norberg kanske inte har något emot i dag. Vi hade det inte bättre än omvärlden och det fanns ingen dragningskraft för människor att ta sig hit. Förmodligen skulle Jemen inte lida speciellt mycket av fri immigration, medan Österrike skulle göra det.

Därefter vill den dokumenterat högutbildade Norberg att vi skall förklara varför vi skall ha ”rörelsehinder” just vid nationsgränserna och inte vid regioner eller andra mindre indelningar av våra nationer. Här har vårt utbildningssystem skamligen misslyckats med och delge grundläggande sunt förnuft till en av sina långvariga lärjungar. Vi gör ett tappert pedagogisk försök att få Norberg att förstå samhället och världen.

Vi måste ha nationsgränser eftersom skattebörden är nationsbaserad. Vi värnar våra transfereringar inom landet. Det är till nationen vi betalar in skatt för infrastruktur, skola och vård. Det är vårt gemensamma projekt inom nationsgränserna. Jag själv betalade skatt till Norbergs långa universitetsutbildning, inte till någon ungdom i Kanada t.ex. Vid helt öppna gränser skulle motivationen att betala skatt genast sjunka till den absoluta nollpunkten, liksom samhällsgemenskapen.

Vi har dessutom lagar och regler i vårt land som är anpassade efter vår historia och socialisation. Dessa lagar passar inte alla på jorden. Därför måste vi också ha kontroll på vad som passerar ut och in genom våra gränser. Vi värnar våra kulturskatter, andra länder sina. Vi vill inte heller att all världens narkotika och vapen skall passera in genom våra gränser. Vi har t.ex. regler för arbetslivet och utbildning i vårt land. Vi vill ha dessa lagar men inte andra länder, de vill ha sina lagar. Skulle alla fritt passera våra gränser skulle lagar som skolplikt och arbetsliv bli fullständigt meningslösa. Vi väljer också våra politiker inom nationen, för att styra och ansvara just för vårt folk. Detta skulle ju också bli meningslöst med helt öppna gränser. Vidare skriver Norberg så här.

Det sägs vara omöjligt att ha öppna gränser, men det enda vi vet säkert är att det är omöjligt att ha stängda gränser. Hur höga vi än bygger murarna (de är sex meter runt de spanska enklaverna i Nordafrika) tar sig flera hundra tusen till Europa varje år.

Detta är ju verkligen inget argument för öppna gränser, lika lite som det skulle vara ett argument för att tillåta snatteri för att människor snattar i butiker och alltid gjort det. När jag var ung var det knappt någon som tog sig till Europa då de ändå inte fick asyl. Finland har striktare lagar och de verkar kunna styra immigrationen helt enligt eget skön, Island likaså. Vidare i Norbergs artikel.

Flyktingorganisationen United har dokumenterat 16 000 dödsfall när människor har försökt ta sig till Europa under de senaste 20 åren – de som till exempel har kvävts i slutna containrar eller kastats överbord av människosmugglare när kustbevakningen närmar sig

Ja, och när jag var ung dog nästan inga människor under de strapatser Norberg beskriver. Det är alltså när vi lade om vår immigrationspolitik människor drabbades av de nämnda fasorna. Vår politik underhåller ju snarast dessa omänskliga människosmugglare. Till sist skriver Norberg så här.

Visst, ställ nu Centern till svars för de tänkbara konsekvenserna av fri rörlighet – så länge ni också ställer alla andra partier till svars för de tragedier som följer av dagens ”realistiska” system. 

Ingen behöver ställa Centern till svars, utom vid valdagen i september 2014. Norberg argumentation är mycket ful. Det är snarast den oansvariga immigrationen som orsakat alla dessa tragedier. Att vi som nation inte skulle kunna besluta om vår egen immigrationspolitik för de tragedier som inträffar på Medelhavet är närmast absurt. Med ett sådant synsätt skulle vi genast avbryta våra förbindelser med t.ex. Finland och Island, då de skulle betraktas som rena mördarstater. Snarast skulle vi göra utvecklingsländer en tjänst om vi kunde få fler initiativrika människor att stanna i sina respektive länder för att bygga upp dessa.

Norberg är nyliberal och det synsätt han representerar pekar mot ett samhälle med en enorm reservoar av utslagna människor vilka skulle ta vilket arbete som helst för en spottstyver. De mer bemedlade människorna skulle bo innanför gated communities. T.o.m. en och annan Centerpartist har insett detta som Lars Vikinge, i dag publicerar han sig på Newsmill.  

Nej till hemundervisning och religiösa friskolor

Paulina Neuding skriver på SvD opinion att hemundervisning bör tillåtas, i alla fall om speciella skäl föreligger. Detta efter att Göteborg stad tillåtit några barn hemmahörande i den ortodoxa Chabadrörelsen att fullgöra sin skolplikt genom hemundervisning. Orsakerna som kammarrätten i Göteborg hänvisar till är risken för att barnen kan mobbas i en vanlig skola. Neuding svarar på detta enligt följande.

Det är synd att beslutet överhuvudtaget måste grundas på rädsla och risker, snarare än föräldrarnas vilja och förmåga att ge barnen en bra utbildning. Det har gjorts omfattande forskning kring hemskolning i USA, och erfarenheten därifrån visar att detta knappast är en rörelse för föräldrar som vill låsa in sina barn i källaren; hemundervisade elever är mer aktiva i föreningsliv än andra barn, och de får högre resultat än genomsnittet i offentliga skolor.

I dag kan vi inte ta föräldrars vilja att ge sina barn en bra utbildning för given. Det kan finnas andra skäl till att vilja bedriva hemundervisning, som att barnen inte skall beblandas med det svenska samhället t.ex. För tjugo år sedan var denna risk marginell till den grad att vi kunde utesluta den helt, i dag kan vi inte det. Framförallt har otaliga undersökningar visat på att skolans kanske viktigaste uppgift är att fostra barnen socialt, att lära dem samarbete och att kunna interagera med omgivningen. Hur väl går det ihop med hemundervisning? De skolbarn som klarar sig bäst i både livet och arbetslivet är inte de som får högsta betyg, utan de som får kanske lite lägre betyg, men tillägnar sig goda sociala kunskaper [Anita E Woolfolk, 1995, Educational psychology]. 

Erfarenheterna från USA är inte nödvändigtvis relevanta för dagens förhållande i Sverige. Neuding lämnar heller ingen källhänvisning, vilket hon i princip måste göra i ett sådant här fall för att uppgiften överhuvudtaget skall äga relevans. 

Om vi haft en annan samhällsutveckling och därmed ett annat mer homogent samhälle skulle jag inte heller då ha propagerat för hemundervisning, men möjligen hade vi kunnat slacka efter lite på lagstiftningen. I dagens splittrade samhälle borde vi snarast strama åt lagstiftningen för hemundervisning ytterligare.  Slutligen undrar jag vad det skall bli av barnen från Chabadrörelsen. Var skall de arbeta i framtiden? Hur skall de få sin högre utbildning? Eller är en karriär inom den egna rörelsen självklar och inget att diskutera? När det är frågan om böneutrop hänvisas det till religionsfriheten i vartannat andetag. När det är frågan om att uppväxande barn kanske skall få välja både sin karriär och tro själva, är det ingen som hänvisar till denna frihet.   

Samma problematik har vi när det gäller konfessionella friskolor. I ett modernt folkhem skulle det inte föreligga några större problem med dessa friskolor, nu däremot har vi problem. Vi har konfessionella friskolor där i princip alla vet att skollagen och läroplanerna inte följs. Frågan är bara hur och när dessa skall stängas, om vi skall följa våra skolparagrafer. Vi stiftar lagar för att de skall följas. Kräver vi inte att de följs kan vi lika gärna avskaffa dessa lagar helt. När det gäller våra konfessionella friskolor så är detta mer aktuellt än kanske inom något annat område.  

Ett talande exempel är att Abdirizak Waberi, moderat riksdagsledamot startat den konfessionella friskola som kanske rönt mest kritik av alla, Römosseskolan i Göteborg. Hur kan en riksdagsledamot starta och under en period driva en skola som rönt mest kritik från Skolinspektionen av alla landets skolor? Hur trovärdig är moderaternas skolpolitik efter att en i deras riksdagsgrupp själv startat det kanske värsta exemplet på en skola som totalt brister i respekt för de undervisningsregler vi har i detta land? 

Fler exempel på missförhållanden, även av kristna skolor, tas upp i denna motion av Richard Jomshof och Margareta Larsson. 

Även en del liberaler säger i dag att vi i detta land fullständigt misslyckats med integrationen av immigranter, vilket visar sig i bristande förankring på arbetsmarknaden. Om nu detta är förhållandet kan inte konfessionella friskolor, finansierade av Saudiarabien vara ett steg närmare en god integration. Överhuvudtaget är det förkastligt att en främmande stat, som på intet sätt utmärkt sig för jämställdhet och demokrati, finansierar friskolor i Sverige. Det borde vara oerhört mycket mer problematiskt att denna stat finansierar friskolor i vårt land, än att FOI säljer kommunikationsutrustning till samma land.  

Värna den svenska vapenexporten

En rad socialdemokrater med Peter Weiderud i spetsen går på DN debatt ut och propagerar för ännu strängare regler för svensk vapenexport. Ja det är inte svårt att tolka artikeln som att dessa socialdemokrater helst ser ett totalförbud för svensk export av vapen, vilket i praktiken är lika med en total nedläggning av all svensk vapenindustri. Bakgrunden är naturligtvis den i media så belysta affären med Saudiarabien. Det gäller för alla partier, som inte är direkt inblandade att plocka så många poäng som möjligt, enligt känt mönster. Så här skriver författarna.

Saudiaffären har lett till en politisk brytpunkt för svensk vapenexportpolitik och har allvarligt skadat allmänhetens förtroende för ett av våra svåraste politiska områden. Sverige är världens största vapenexportör räknat per capita, och en bristande hantering får förödande konsekvenser.

Varken de socialdemokratiska debattörerna eller undertecknad har en aning om vad allmänheten tycker eller hur allmänhetens förtroende påverkats av den aktuella affären. Ingen har gjort en opinionsundersökning eller frågat allmänheten vad den anser. Om den svenska allmänheten får välja mellan vapenexport eller nedläggning av svenska arbetstillfällen och inkomster för vårt land så kanske inte utfallet blir det Weiderud inbillar sig. Ja Sverige har möjligen världens största export av vapen per capita. Det är väl också det enda område vi ligger i topp på nuförtiden. Nästan all annan tung industri har vi ju tvingats lägga ned i den stenhårda konkurrensen. Skall vi importera varor så måste vi exportera lika mycket, om vi inte skall hamna i Greklands situation. Vidare skriver socialdemokraterna så här i sin artikel.

Det är bra att Socialdemokraterna nu står bakom krav på skarpare regelverk, som ska försvåra export till icke-demokratier, men mer än detta behövs. 

Det behövs ännu mer anser debattörerna, vi skall alltså inte ens exportera till demokratier. Om vi inte exporterar gör andra nationer det. Vi förlorar viktiga exportinkomster och människor förlorar sina arbeten. Sverige har rätt att försvara sitt territorium, ja vi har t.o.m. en skyldighet att försvara det. Samma sak gäller alla andra nationer. Alla nationer har samma rätt att försvara sitt territorium, precis som Sverige. Till detta krävs det vapen, eftersom vi passerat det stadium då vi försvarade vårt revir med träklubbor. Vad exakt är problemet? Till sist tar vi med detta från artikeln.

Så länge Sverige exporterar vapen ska svenska vapen inte användas för att stärka diktaturer som grovt kränker mänskliga rättigheter.

Det är lätt att hålla med om att vapen inte skall exporteras till vissa diktaturer. Nu används inte svenska vapen till att upprätthålla diktaturen i Saudiarabien. Det är snarast religionen som håller befolkningen på plats. Regimen styr med mullor och Koranen. Nu har ju just Weiderud profilerat sig som ytterst positivt inställd mot islam, trots att det just är denna religion som håller människor på plats och intar en lydig hållning gentemot regimen. De vapen som används mot befolkningen, tjyvar och äktenskapsförbrytare, är till övervägande del Damaskus-smidda svärd. Mig veterligen exporterar inte Bofors några sådana primitiva vapen till Saudiarabien eller något annat liknande land. 


Om inte Sverige exportera vapen gör andra nationer det, t.o.m. andra EU-nationer tar med glädje över vår vapenexport. Att det skulle förbättra läget för någon enda människa är svårt att tro. Dessutom används avancerade robotsystem ytterst sällan mot den egna befolkningen. Dessa vapen lämpar sig inte för att användas mot enskilda demonstrationer helt enkelt. Framför allt så har alla nationer rätt att försvara sig och till det behövs vapen. Självklart skall vi inte exportera vapen till nationer som kan tänkas ägna sig åt anfallskrig, där borde vi vara mycket bestämda. Om vi lägger ned vår vapenindustri (vilket lär bli följden av ett exportförbud) så måste vi importera vapen från andra nationer om vi överhuvudtaget skall ha ett försvar. Då gör vi alltså andra nationer till exportörer och oss själva till importör. Skulle vi dra Weideruds principer fullt ut skulle ju andra nationer med samma moral som oss inte exportera vapen ens till Sverige. Det finns helt enkelt ingen hållbar logik i socialdemokraternas resonemang. 


Vi förstår att Weiderud och andra är måna att framstå med rödskimrande socialdemokratisk gloria inför väljarna. De framställer det som att vi redan lever i det paradis som utmålas på framsidan av Jehovas vittnens publikationer, där lockiga barn klappar gäspande lejon. Nu ser verkligenheten inte ut riktigt så ut och Weideruds förmenta "snällhet" kan få mycket allvarliga konsekvenser i en framtid där vårt land förlorar allt mer av sin forna industri till utländska konkurrenter.

Länk DN

Vinden har vänt

Vi har alla levt under trycket från den liberala och socialdemokratiska ideologin multikulturalism och det mångkulturella samhället. Vi som anmält en avvikande uppfattning har misstänkliggjorts på det grövsta vis och ibland blivit kallade för diverse mindre trevliga epitet. För inte länge sedan såg vi mångkulturalismens främsta förespråkare, Bengt Westerberg få ännu ett regeringsuppdrag i det politiskt korrektas tjänst. Var detta ett tecken i tiden? Sannolikt inte, det finns små tecken på att vinden vänt, att pendeln nått sitt ändläge och precis startat sin bana åt motsatt håll.


I dag går Stefan Attefall ut i en DN-artikel och slår ett slag för skolavslutningar i kyrkan. Attefall tvekar inte att godkänna ett visst inslag av kristet agerande av prästen vid avslutningen (nu väntar vi med spänning på att Svenska Kyrkan skall fördöma Attefall för detta). Detta är ju den symbolfråga som mer än någon annan speglar den politisk korrekta diskursen vi lever under i vårt land. 


Länk DN


Vi ser artiklar på Axess som i alla fall andas ett stort mått av politisk inkorrekt konservatism. Bara begreppet "konservatism" har ju annars varit besudlat och misstänkliggjort i vårt debattklimat. De enda godkända politiska ideologierna har ju annars varit olika varianter av liberalism, allt från nyliberalism till socialliberalism. En ganska ny artikel på Axess är skriven av Svante Nordin. Artikeln handlar om hur intoleranta rörelser kan utnyttja toleransen i vårt samhälle för att flytta fram sina egna intoleranta positioner. Detta dilemma, denna paradox hade inte behövt vara ett problem om vi bara använde vårt sunda bondförnuft och inte gav avkall på de principer som gör vårt samhälle just till ett tolerant sådant.   


Glöm inte att läsa Sara Mohammads artikel som också snuddar vid vår akilleshäl, vår upphöjda och blinda tolerans.  


Länk Axess Nordin


Länk Axess Mohammad


Ett annat tecken på att i alla fall den politiska takhöjden blivit högre är när den skam-mördade Abbas Rezais juridiska ombud, Elisabeth Fritz sade rakt ut i TV-rutan, på bästa sändningstid, att det enda skamvåldets representanter är rädda för är utvisning. Jag tror inte innebörden i detta budskap riktigt gått fram till media och det politiska etablissemanget. Ja vi har självklart det främsta tecknet på att vinden har vänt, som vi alla vet, eller hur? ...SD i riksdagen dumbommar!


På 30-talet var den högsta politiska korrektheten rasbiologi, då främst framburen av dåtidens socialdemokrati. Vi har levt under en tung period av en särskilt sliskig variant av politisk korrekthet innehållande mångkultur, massinvandring och en massa tomma floskler. Roten till denna period kan finnas ända tillbaka till 20-talet och den svenska relativismen, med Uppsalafilosofin som speciell variant, främst företrädd av Axel Hägerström. Nu har dock vinden vänt och vi kan se fram emot en något mer sansad period vad gäller vårt politiska och ideologiska samhällsklimat.     

Konservatism och kapitalism

Jag har läst ungefär hälften av den skrift som finns för gratis nedladdning på Tradition & Fason. Skriften heter "Konservatism & kapitalsim" och är klart läsvärd, speciellt som den är gratis. Flera författare har skrivit några sidor var, precis lagom för en liten lässtund. Mest intressant är väl ändå Jakob E:son Söderbaums iakttagelser av dagens ekonomiska samhälle i vårt eget land, även om Röpke och andra ekonomiska storheter är nog så intressanta. Söderbaum har annars utmärkt sig för att inte vara någon partipolitisk tänkare av klass, snarare tvärtom. I analyser av dagens media, kultur och partiklimat har Söderbaum gått vilse och försöker desperat titta sig omkring för att hitta en väg där han slipper bli rullad i tjära och fjäder av vårt mediala och politiska etablissemang. Nu kan sverigedemokrater lugna Söderbaum med att man överlever lite tjära och fjäder, det kan t.o.m. vara stärkande för både moral och en konservativ ryggrad. 

En av Söderbaums iakttagelser är denna.

Framgång inom det kapitalistiska systemet är relativ, d.v.s. det sker i regel på någon annans bekostnad. Detta är en förutsättning för utveckling, men det kan också hämma utvecklingen – t.ex. inom områden som efterfrågas av konsumenter men inte anses tillräckligt lönsamma för stora företag som gör betydande vinst på förenklingar. Om ett mindre företag etablerar sig i det läget och börjar bli framgångsrikt så utgör det med ens ett hot, och de större företagen är ofta i praktiken tillräckligt starka för att kunna hålla nere alltför betydande hot mot deras egen ställning. Att köpa upp en konkurrent handlar t.ex. inte enbart om att slå ihop två bra verksamheter till någonting bättre, utan ofta också om att få bort konkurrenter och konkurrerande produkter från marknaden. I själva verket kan man fråga sig om någon företagare egentligen är för fri konkurrens, måste man inte vara monopolist för att vara framgångsrik i det kapitalistiska systemet?

Är det någon som tror att Bill Gates vill ha konkurrens? Jag använde alltid Sygate brandvägg innan. Den blev dock uppköpt av Symantec, som genast lade ner den. Det var ändå den bästa brandväggen på marknaden för privatpersoner. Nu finns den åter för nedladdning, det är ju svårt att stoppa en produkt som kan läggas ut på en server för nedladdning. Ett annat exempel är väl Gislaveds fabrik som var mycket lönsam, och som köptes upp av Continental, för att sedan flytta hela verksamheten till Portugal. Större företag strävar alltid efter monopolställning, som ju är raka motsatsen till just konkurrens.  Ännu ett klipp från Söderbaums artikel.

Allt detta kokar ner till att liberalismens dröm om en totalt fri marknad är en ouppnåelig utopi – och inte alls eftersträvansvärd i någon form. Världskapitalism och totalt fri konkurrens har sina tydliga och stora nackdelar. Dess praktiska konsekvens massamhället har en förödande inverkan på den civilisationsprocess, de kulturvärden och de naturliga gemenskaper som konservatismen omhuldar. Marknaden ska vara till för människan – inte tvärtom. Och konkurrensen ska framför allt befrämja det som är bättre, vilket inte nödvändigtvis är liktydigt med den som är starkare.

Självklart har Söderbaum rätt i att en ren ohämmad kapitalism utan statlig styrning skulle få förödande konsekvenser för både miljö och kulturella värden. Marknaden måste styras och det måste finnas ett regelverk som marknaden har att förhålla sig till, speciellt sedan många moraliska värden, som fordom styrde också kapitalister, satts på undantag i dagens samhälle. Skulle den globala marknaden få härja fritt skulle vi snart ha ett samhälle som ingen vill leva i, och vad skulle då vara vitsen med en bra ekonomi? 

Jag tycker dock att författarna missat en viktig sak i sin kritik av den fria marknaden. Ibland så överväger organisatoriska fördelar de fördelar den fria konkurrensen kan erbjuda. Detta gäller främst samhällelig infrastruktur och vissa andra allmänna tjänster. Vilka områden som organisatoriskt passar för att drivas av det allmänna måste ofta testas i verkligheten. Som konservativ skall man dessutom låta verkligheten och inte ideologin styra. Vi har exempel som kommunikationer där i princip allt blivit betydligt sämre när verksamheten lagts ut på den privata marknaden. Man får i princip vara blind (ideologisk blindhet) för att inte se att vissa verksamheter fungerar betydligt sämre vid avreglering. Den fria konkurrensen fungerar inte när det t.ex. bara finns en uppsättning järnvägsräls. Två uppsättningar järnvägsräls bredvid varandra skulle vara så infantilt så inte ens Reinfeldt skulle föreslå något sådant.  

Ett annat exempel är elmarknaden. Vid avregleringen så blev mycket snabbt mina elräkningar tre gånger så höga. Självklart gör Vattenfall och andra bolag stora vinster. Jag behöver inte ens läsa boksluten för att konstatera att bolagen gör stora vinster, det räcker att titta på min egen elräkning. Men vad var den stora vitsen med att driva dessa bolag i privat regi? För att föra över pengar från min plånbok till aktieägare i dessa bolag? 

Självklart fungerar det inte att staten driver äger bolag som bäst verkar och producerar på den fria marknaden, det är väl bäst att påtala detta för att undvika missförstånd. Socialismen är i princip en död ideologi. Verkligheten har visat att det helt enkelt inte fungerade. Man kan säga att människans natur inte var anpassad efter en produktion som drevs av staten eller det allmänna. 

Socialdemokratins stora misslyckande kan kort beskrivas att de misslyckades att tolka verkligheten. De gick åt höger där de skulle gått åt vänster. De skyndade på en utveckling där avknoppningar, privatisering och entreprenad hade negativ effekt. De gick åt vänster där de skulle gått åt höger. De vurmade för grupper utanför arbetsmarknaden. De ägnade sig åt grupper såsom HBT-personer, människor med utländsk härkomst och andra udda existenser, i stället för att föra arbetande människors talan. Arbetslinjen som "de nya Moderaterna" förde hade en poäng, speciellt sedan Socialdemokraterna lämnat hela fältet vidöppet. Att socialdemokraterna inte kunnat draga dessa enkla slutsatser beror kanske på politisk indoktrinering av ett mer svårartad slag. Det återstår att se om ett kraftigt valnederlag kan få dem att nyktra till. 

Jag kan inte länka till en privat skrift utan tillstånd, men gå in på "Tradition & Fason:s" hemsida så hittar ni skriften i högerlisten.  

Ett samhälle i förfall - Elite lever fortfarande

Den E-postlista som för flera år sedan blev uppmärksammad för att ägna sig åt grövsta tänkbara förnedring av vissa personer, främst då sådana som inte föll Alexander bard på läppen, lever fortfarande. Nyheter24 har publicerat uppgifter om att Jenny Östergren blivit ett nytt mål för herr Bards ursinne sedan hon skrivit en krönika i Expressen där hon varit kritisk till bruket av droger. Så här har Bard uppmanat sina deltagare på Elite att agera mot Östergren. 

Förresten, apropå något helt annat med endast lös koppling till din och min arbetsplats TV4, så ondgör sig gamla Elitfavoriten Jenny Östergren över min granne Persbrandt och laddet på krogarna i en krönika i tidningen idag. Argumentet är att knark fortfarande är bajs (ja, hon använder exakt de orden). Med tanke på att Jenny därmed diskat sig själv från att tas på allvar överhuvudtaget, så kanske vi kan få höra något mer om hennes senaste herraffärer? Om Jenny slår lågt och fegt så kan väl vi hämnas mot henne genom att slå lågt och fegt tillbaka?

Få se nu, Ola Lindholm har åkt fast för att ha testats positivt för kokain. Hela samhället och hela vår media stormar mot Lindholm som sannolikt får sparken från ett antal uppdrag. Samtidigt går Bard, som själv är anställd på TV4, till storms mot Östergren för att hon har skrivit en drogkritisk krönika. Bard uppmanar t.o.m. medlemmarna på E-postlistan att ”slå lågt och fegt”. Jag har lite svårt att få ihop det, luktar det inte lite dubbelmoral här? Vi måste också påpeka att Bard inte heller tappar stilen när han går till storms mot ”Nyheter24”, de kallar han för ”ett rövhål.” Men snälla Bard, du är ju representant för Liberaldemokraterna nu, tänk om Åkesson sade något liknande om TV4? 


Apropå dubbelmoral så undrar vi hur det, rent moraliskt, rimmar med att TV4, som med fanatisk ihärdighet propagerat för ”humanism” och ”allas lika värde” anställer en person som grundat E-postlistan Elite, där tankarna närmast går till nazisternas övermänniskoideal. Får vi påminna om Bards egen beskrivning av Elite. Så här lyder den. 

Tycker du att hat är en fantastisk känsla? Vill du tillhöra en utvald skara människor som anser sig vara fysiskt och mentalt överlägsna alla andra? Vill du ha rätten att förlöjliga, håna och jaga underlägsna människor? Blir du upphetsad av att avslöja kända kollegers och bekantas sexuella äventyr, deras otrohet, deras knark- och alkoholvanor? Och, när du väl kommit in i den exklusiva skaran - är du beredd att hänga ut, skada och förstöra livet för den som läcker till utom stående?

Då borde du tillhöra sändlistan Elit, som funnits i drygt 15 år och som styrs enväldigt av artisten och debattören Alexander Bard.

TV4 anställer alltså en person som står för ovanstående värderingar, samtidigt som de systematiskt går till angrepp mot SD för dess påstådda bristande ”människosyn”. Jaha, det är alltså OK med Bards människosyn, bara man inte röstar på fel parti? Nu luktar det inte lite dubbelmoral längre, nu stinker det. Jag har dessutom tidigare skrivit om Jan Söderqvist, en annan medlem i Elite, som efter valet beskrev Sverigedemokratiska väljare som i princip utvecklingsstörda. Söderqvist har tillsammans med Bard dessutom bildat partiet Liberaldemokraterna, ett parti som nog inte borde ha ordet ”demokraterna” i sitt namn. Söderqvist skriver nu artiklar tillsammans med Newsmills chefredaktör Sakine Madon. Vi måste i rättvisans namn påpeka att Madon ändå avhållit sig från sådana utspel som Bard och Söderqvist tillåtit sig.   


Dubbelmoralen verkar finnas överallt i vårt samhälle dessa dagar. Vi hittar den ofta från de som skriker högst och rabblar oftast teser om ”allas lika värde”. Kan inte TV4 göra ett uttalande om Bards lathund för E-postlistan Elite, hur det rimmar med alla högstämda deklarationer? Eller är det, när allt kommer omkring, inte annat än ren simpel partipolitik, där TV4 ställt sig på det politiska etablissemangets sida?


Nu hoppas jag att jag får ihop alla länkar här:


Länk Resume ”Rövhål”


Länk Nyheter24 ”slå lågt och fegt”


Länk SvD ”Ola förlorar jobben”


Länk DN ”E-postlistan Elite”

Länk Robsten "Söderqvist eftervalsanalys

Värdegrunden och människosynen

Det har varit en kraftig jordbävning i Haiti, samhället har rasat samman. Även den moraliska normstrukturen har rasat samman efter jordbävningen och plundring förekommer allmänt. T.o.m. döda kroppar plundras, så långt har de strukturer som håller ett samhälle samman sjunkigt ihop. Polisen skjuter på plundrar och får väl därmed anses göra sitt jobb, vad skulle de annars göra? En ung flicka dödas av polisen och blir liggande. Världens alla fotografer flockas kring den döda flickan, likt flugor kring en sockerbit. DN:s fotograf, Paul Hansen knäpper antagligen en lång rad bilder, men skickar hem de bästa till sin redaktion. 

Paul Hansen-DN

På det personliga planet gör bara Hansen sitt jobb, precis som polisen i Port-au-Prince. Nu har dock Hansen vunnit årets bild på denna tragedi. Samtidigt har en annan fotograf, Nathan Weber publicerat en bild på sin blogg som visar hur det egentligen gick till när Hansen tog sitt prisbelönta fotografi. Som en människa med någon slags värdegrund fylls man med avsmak. Jag hade haft större förståelse om Hansen vunnit sitt pris genom att ta en bild av en död svensk flicka, men detta luktar journalistisk kolonialism. 

Nathan Weber

Tänk er att all världens journalister flockades kring offren för den omfattande Göteborgsbranden 1998 och tog smaskiga bilder. Jag tror väldigt många människor i vårt land skulle reagera med avsmak och kanske även raseri. Det är mycket möjligt att människor i gemen skulle blottlägga en del gömda nationella känslor om detta skulle ha inträffat. Vad är då skillnaden när Hansen vinner sin bild av en död flicka i Haiti? Inte nog med naturkatastrofen i sig, efter katastrofen blev Haitis folk förnedrade av västvärldens journalistkår.


Det märkliga är att ingen av de som vanligen pratar om ”människosyn, värdegrund och alla människors lika värde” reagerar. En person som undertecknad, vilken har en dedikerad tveksam människosyn, reagerar däremot med avsmak mot det moraliska övergreppet journalisterna gjort sig skyldiga till. Vårt politiska, mediala och kulturella etablissemang har gett Paul Hansen ett pris för sin bild. Vi lite mer nationellt sinnade personer, reagerar med avsmak på det journalistiska övergreppet som skett mot Haitis folk, mot deras självkänsla och stolthet. 


Jag lider med Haitis folk och fördömer det journalistiska övergreppet som gjorts när ivriga fotografer tappat sin moraliska kompass. Det är frågan om att förnedra ett helt folk. Jag efterlyser en mer solid värdegrund och en annan människosyn hos vår mediala och kulturella elit.    

Länk DN

Länk Nathan Weber

Maud Olofssons framtidsvision är skrämmande

Maud Olofsson går i en DN-artikel ut och propagerar för att vi måste blir fler i vårt land, detta för att undvika den matematik där allt färre skall försörja allt fler. Enligt Olofsson skulle vår välfärd kollapsat utan den invandring vi varit utsatt för de senaste åren. Så här skriver Olofsson i sin artikel.

Sverige står inför stora utmaningar. Olika studier talar sitt tydliga språk – allt färre kommer att behöva försörja allt fler. På DN Debatt den 21/2 presenterar Jens Magnusson från SEB nya prognoser som visar att över 200 kommuner kommer att få försörjningsproblem redan inom 20 år.

Vad Olofsson glömmer är att de som invandrar också blir äldre och skall försörjas, om de nu hittar ett jobb när de kommer hit vilket inte alls är säkert. Det hela blir en ond spiral där ändå fler måste komma hit för att försörja allt större grupper av pensionärer. Att importera arbetskraft för att klara pensionerna är helt enkelt att skjuta problemen framför sig, samt öka dem med tiden. Skall försörjningsproblemen börja om 20 år? Det har tjatats in absurdum om att de skall börja när 40-talisterna går i pension, vilket en stor del redan gjort nu. Vi har fortfarande cirka 400,000 arbetslösa, trots ”köttbergets” sorti ur arbetsmarknaden. Vidare i artikeln står det så här.

Det handlar exempelvis om produktion av ren energi, turism och matproduktion av hög kvalitet men också världens ökade behov av olika råvaror.

Sveriges framtid skall alltså vara beroende av produktion av råvaror, jordbruk och turism?! Varför inte säga det rent ut, vi är på väg att bli ett U-land. Det är just p.g.a. vår politik och immigration vi är på väg att få en ekonomisk struktur av ett klassiskt U-land. Olofsson talar om att politiker måste prioritera rätt, Sveriges politiker har redan prioriterat så fel att det i princip inte kan bli värre. I en annan artikel på SvD skriver 17 centerpartister att skatten för höginkomsttagare måste sänkas. Sammantaget ger detta en bild av ett samhälle inte olikt USA. En stor svältfödd arbetskraftsreserv som bor i slumområden där laglöshet råder, samt en välmående överklass som bor i Gated Communities. Nej tack Centerpartiet och Maud Olofsson, er dröm är inte min dröm. Vidare i artikeln så står det så här.

Det allra viktigaste för att klara utmaningarna med en åldrande befolkning är dock att nya människor vill komma hit och leva, driva företag och arbeta. För sanningen är att många kommuners utmaningar skulle vara ännu större om vi inte hade invandring. 

Som jag skrev, ekonomer på t.ex. Newsmill har även de visat att invandring är att skjuta problemet med en åldrande befolkning framför sig, samt att förvärra problemet till nästa generation. Det är en utbredd villfarelse att fattiga människor från tredje världen är så mycket företagsammare än vad vi själva är. 


I går gick ”Uppdrag Granskning” där verksamheten med mikrolån visat sig vara en rejäl skuldfälla för fattiga människor. Ett av felen med konceptet är att fattiga människor förväntas vara entreprenörer allihopa och starta ett företag så fort de får en chans. Nu är fattiga människor ganska lika oss själva, de flesta vill ha ett bra jobb med en hyfsad lön. Varför startar inte Maud Olofsson ett eget företag, det är ju i princip det enda hon tjatar om. De kommuner som tagit emot flest immigranter är de kommuner med de största problemen och är dessutom de största mottagare av den s.k. ”Robin Hood-skatten”. Botkyrka kommun har på 15 år höjt andelen invånare med utländsk bakgrund från 20 procent till 51 procent. Botkyrka tar emot en miljard i utjämningsbidrag om året, detta som ett litet exempel. Till sist tar vi med detta i Olofssons artikel.

13,4 procent av vår befolkning är födda i ett annat land. De är mer välutbildade, mer företagsamma och har lägre genomsnittsålder. Precis det som de flesta kommuner och företag efterfrågar.

Det låter så fint när Olofsson lägger fram texten, men varför envisas Sverige med att hela tiden halka ned i välfärdsligan? Varför har vårt land förvandlats till en bananrepublik där inte ens bussar och tåg går reguljärt? Varför har tillgängligheten för vården av sjuka och barn hela tiden försämrats? Varför har otryggheten och brottsligheten stadigt ökat? Varför börjar alltfler tala om ”Gated Communities”? Om nu det Olofsson pekar på ovan är just det som kommuner efterfrågar, varför är arbetslösheten så hög just i den gruppen?  


Frågorna är oändligt många och vi får aldrig några svar på dessa. Vi bara står och ser på när vårt land alltmer förvandlas till en bananrepublik där ingenting fungerar och där alltmer pengar plöjs ned i politikernas mångkulturella vision. Jag vill förövrigt se kalla siffror på att immigranterna är mer välutbildade än vår inhemska befolkning. Detta med den enorma företagsamheten bland befolkningar i fattiga länder är ett mysterium, hur har dessa länder kunnat bli så fattiga om befolkningen är så oerhört företagsam? Är företagsamheten större i Rosengård, Hammarkullen och Fittja än i Vellinge och Danderyd? 


Jag tror inte på Olofssons vision och jag tror inte på vad hon skriver. Vartenda fakta verkar misstänkt och vartenda påstående fabricerat. Vad hennes vision verkar mynna ut i är en skrämmande bild av ett förslummat land där en liten klick (inbegripet hennes egen familj) bor oerhört fint och tjänar oerhörda summor. Resten av landet präglas av kamp för överlevnad i ett samhälle där fattigdom och brottslighet dominerar totalt. 

Länk DN Olofsson 

Länk SvD skatten

Länk SvD gated communities 

Länk SVT Uppdrag Granskning Mikrolån