Lena Liljeroth (Adelsohn måste här betraktas som mellannamn enligt namnlagen 12 § 3) har på SVT Debatt publicerat en artikel som gett det politiskt korrekta svamlet ett ansikte genom undertecknaren. Frågan gäller i allmänhet presstöd till tidningar som inte delar Liljeroths syn i den immigrationspolitiska frågan. Frågan gäller i det aktuella fallet tidningen Nya Tider. Jag läser inte Nya Tider och vet inte exakt var de står i demokratifrågor eller andra frågor. Jag anar dock en dragning åt det nationella och konservativa hållet. Frågan gäller inte tidningen i sig utan det resonemang Liljeroth rent principiellt för i sin artikel. För det första kallar Liljeroth utan konkreta exempel tidningen ”antidemokratisk”. Jag läser inte själv tidningen så jag kan inte uttala mig i sakfrågan, men det hör till de demokratiska spelreglerna att man åtminstone nämner ett par konkreta exempel innan man på ett braskande sätt deklarerar sitt fördömande. Låt oss titta vidare i Liljeroths text.
Dagstidningarna fyller en viktig demokratisk funktion eftersom de bidrar till en allsidig nyhetsförmedling och opinionsbildning.
Tittar vi på våra stora dagstidningar så är allsidigheten vad gäller både nyhetsförmedlingen och opinionsbildningen inte så där enormt stor. Ibland för man känslan av att de rent av kopierar varandras artiklar. Jag anser nog att presstödet misslyckats med uppdraget om en allsidig nyhetsförmedling och opinionsbildning. Vidare i texten.
En demokrati byggd på att alla människor är lika värda och att ingen ska diskrimineras på grund av sin religion, sitt etniska ursprung eller av annat skäl.
Rent konkret betyder ”alla människor lika värda” allt och intet. I brist på konkreta exempel får man ibland känslan att satsen betyder att den som uttalar den är extra fin och kultiverad, till skillnad mot den oupplysta pöbeln. Självklart skall ingen diskrimineras, men vem argumenterar kvinnan emot och vad har det med presstödet att göra? Vidare i artikeln läser vi.
Frågan handlar om huruvida du och jag som skattebetalare ska främja spridningen av åsikter som strider mot det demokratiska samhällets grundläggande värden. Där är min uppfattning klar. Skattemedel ska inte användas för att sända budskapet att människors värde beror på var jag kommer ifrån eller vem jag är.
Här blandar Liljeroth uppenbart bort korten. Låt oss bena upp det för henne. Om någon sprider åsikter om att vi inte skall ha allmän rösträtt, yttrandefrihet eller pressfrihet så är det ”antidemokratiskt”. Om någon sprider åsikter om att människors värde beror på var man kommer ifrån kan det rent av vara rasistiskt. Inget av detta har någon som helst bäring på immigrationspolitiken. Liljeroths ”vem jag är” förblir svårtytt. Men eftersom hon bor på Strandvägen och är minister i en regering tror jag det är få som hänför henne till en diskriminerad grupp av något slag. Dessutom är det få förunnat att komma undan med att leende skära upp en viss skrikande tårta som visst var en del av något ”performance art”. Det sista vi citerar i texten är detta.
Presstödet är idag ingen rättighet som tillkommer alla tidningar. Kvantitativa och kvalitativa kriterier har formulerats som leder till att vissa dagstidningar särbehandlas med ekonomiskt stöd, medan andra inte gör det. Detta är rätt så länge presstödssystemet bidrar till en allsidig nyhetsförmedling som stimulerar demokratin.
Men några av de tidningar som uppbär presstöd kopierar i princip andra tidningars artiklar, för fram samma nyheter och åsikter, speciellt i lite känsligare frågor. Varför inte ifrågasätta detta också? Vad menar egentligen Liljeroth med allsidighet, att tidningarna av outgrundliga orsaker har olika väderkartor för samma dag?
Liljeroth talar om mångfald och allsidighet, men när hon stöter på andra uppfattningar än sina egna så går hon i taket. Hon är som så många andra liberaler i dag, tolerant så länge ingen anmäler en avvikande åsikt. Framför allt så blandar hon ihop immigrationspolitiken med ”allas lika värde” och demokrati. I själva verket innebär demokrati att vi faktiskt skall få ha åsikter om immigrationspolitiken likväl som finanspolitiken.