Finsk respektive svensk flyktingpolitik

Henrik Brors på DN kommer med ett påstående som i.o.f.s. kan vara sant, att Sverige skärper sin flyktingpolitik samtidigt som Finland gör sin politik något generösare. Det är snarast en uppvisning i hur man kan leka med ord, säga något som inte är osant men ger ett helt felaktigt intryck.

Finland har genom åren haft en mycket restriktiv flyktingpolitik, de har inte tagit emot en bråkdel av det antal flyktingar Sverige tagit emot. Finlands lagstiftning är restriktivare än den svenska också. Så om nu Finland lättar upp sin praxis något så är det i alla fall ljusår från den svenska politiken. I DN skriver Brors.

Budskapet om den oerhört restriktiva hållningen har också nått ut i världen och gjort att få flyktingar sökt en fristad i Finland. Den hårda tolkningen av asyllagarna har också understötts från politiskt håll. I den förra regeringen blev den socialdemokratiske inrikesministern Kari Rajamäki närmast ökänd för sina uttalanden om bland annat "asylshopping".

På samma sätt lämnar en oerhört generös flyktingpolitik också ett budskap ut i världen. Det gör naturligtvis att många flyktingar söker en fristad i Sverige. Den generösa tolkningen av asyllagarna har också understötts från politiskt håll i Sverige. Svenska politiker tävlar snarast om att påtala vår generösa flyktingpolitik.

Länk DN

Den svenska naiviteten

Återigen en artikel om att Lago, Södertäljes starke man har åkt till USA och i går fått vittna i ett utskottsförhör i den amerikanska kongressen. Ja, det börjar bli tjatigt och vi påminns med obarmhärtig skärpa att Sverige är en ankdamm och ett litet land.

Återigen står det i DN att Sverige tar emot fler irakflyktingar än hela Nordamerika, som om vi behövde påminnas. I DN står det.

De amerikanska senatorerna var, enligt Lago, imponerade över att Sverige tar emot fler flyktingar än USA.

Man tolkar ju lite som man vill. Var det inte så att de var imponerade över hur dumma svenskar kan vara? Vidare i DN säger Lago.

Jag berättade att Sverige ska fortsätta ha ett generöst flyktingmottagande och att vi behöver invandring, men jag talade också om svårigheterna med att fixa bostad, jobb och skola när så många flyktingar anländer samtidigt.

Jaha, den svenska kommunalpampen Anders Lago berättade för kongressen att Sverige skall fortsätta på den inslagna vägen, så demokratiskt. Nu sitter inte socialdemokraterna vid makten, men det är väl en bagatell i sammanhanget. Man undrar om svenska folket möjligen skulle kunna få ett ord med i laget. Jag är röstberättigad, myndig och skattebetalare och jag vill inte att vi fortsätter med denna vansinniga flyktingpolitik vi nu håller på med. I SvD står det att Lago sagt detta innan han travade in till utskottsförhöret.

Världens miljonstals flyktingar måste vara något som angår alla, inte bara dem i områden som gränsar till krigets grogrund eller för ett litet antal länder och städer som Södertälje.

Nu är det så att varje nation bestämmer över sin flyktingpolitik. Vi kan inte anklaga andra nationer om de för en annan politik än vi i denna fråga. Finland tar knappt emot några flyktingar från Irak, de gör som de vill. Dessutom är det högst tveksamt om vår egen flyktingpolitik har ett folkligt stöd. Man tycker att en sådan viktig fråga som flyktingpolitiken, en fråga som i mycket hög grad påverkar hela Sverige, skulle vara folkligt förankrad. Svenska folket har inte ens blivit tillfrågat vad den tycker i denna oerhört viktiga fråga, det är skamligt. Flyktingpolitiken borde vara en fråga som angår alla svenska medborgare Anders Lago, inte bara ett litet antal yrkespolitiker som tar makten för given.

Sedan måste vi fråga oss vad det löser för problem i Irak att en stor del av befolkningen flyr landet. Är det inte meningen att det skall bli fred i Irak? Är det inte meningen att landet skall byggas upp igen? Behövs inte alla irakiska medborgare då i sådana fall? Exakt vilket problem löser man i Irak genom att en del av befolkningen lämnar landet? Är det sämre nu i Irak än under Saddams styre? I sådana fall vore det väl bättre att Saddam fått sitta kvar vid makten, om det nu blivit sämre än under hans styre, vi tog som bekant inte emot någon större mängd flyktingar under Saddams styre.



Länk SvD

Länk DN

Är det sant?

Enligt SvD och DN så hittade häktespersonalen en hängd man på toaletten i häktet, detta skedde på häktet i Mariestad 1 februari. Personalen kom alltså in på toaletten och där hängde mannen som uppenbarligen hängt sig själv. Nu tänker alla normalt funtade människor att personalen som har lön för att se efter de häktade skyndade sig för att ta ner mannen. Fel, de vände på klacken, gick därifrån och ringde ambulansen. Hur tänkte personalen undrar jag i mitt stilla sinne? Inte vårt jobb att ta ner hängda personer, vi får förhandla med facket innan vi tar ned honom. Eller de kanske tyckte att har han hängt sig får han skylla sig själv, någon jävla ordning får det allt vara, komma här och ställa till med besvär. Eller de kanske trodde att endast proffs kan ta ner en hängd människa, över vår kompetens att lyfta upp mannen för att sedan ta bort snaran, att det sedan tog nio minuter innan sjukvårdspersonal kom är en annan sak. Att denna sjukvårdspersonal dessutom lyckades återuppliva mannen trots att nio minuter gått talar starkt för att häktespersonalen gjort ett riktigt stort misstag.

Nåväl, nu är det i alla fall några jobb lediga på häktet i Mariestad. Att dessa Kling och Klang figurer skulle få jobba kvar är väl inte möjligt ens i vårt avlånga land.

Länk DN

Länk SvD

En kommunalpamps USA resa

Möjligen har Anders Lago:s resa till USA fått lite väl stora proportioner här hemma i Sverige, jag kan inte tänka mig att en enda amerikan fäster någon större vikt vid hans besök. I alla fall har Lago träffat presidentkandidaten Obama, det är väl inte fy skam. Lago har tagit upp det faktum att lilla Sverige och Södertälje tar emot fler flyktingar än hela USA. Vårt lilla land tar emot hälften av alla irakflyktingar som flyr till väst, när det i själva verket var USA som startade kriget och störtade Saddam. Det står i DN.

Det återstår nu att se i vad mån en svensk lokalpolitiker kan göra sin stämma hörd i bruset i USA:s huvudstad. Kanske hjälper det något att det faktum att lilla Södertälje tagit emot tusentals irakiska flyktingar - fler än det totala antal som fått komma till USA - redan fått uppmärksamhet med rapporter i stora tidningar som Washington Post och New York Times.

Nej, tyvärr, att det står om detta i de stora tidningarna hjälper sannolikt inte alls, vi vet ju inte vad det står och hur amerikanarna tänker. Vore jag amerikan skulle jag väl tänka något i stil med "att de där svenskarna, de är allt några dumma jävlar". Snarast är det väl så att den svenska naiviteten återigen når nya höjder, om nu detta är möjligt överhuvudtaget. Lago säger i artikeln.

Jag vill framför allt betona vikten av att USA och övriga västvärlden tar ett större ansvar för Iraks flyktingar.

Är det något fel på svenska politiker? Varför når inte svenska politiker upp till den intellektuella kapacitet som vanliga normala svenskar gör? Det är ju solklart så att varje nation tar ansvar för sin flyktingpolitik. Ingen annan nation har tvingat Sverige att föra den extremt generösa flyktingpolitik vi just nu ägnar oss åt. Inte ens svenska folket vill ha vår nuvarande huvudlösa politik. Svenska politiker skall besluta om Sveriges flyktingpolitik, inte kräva av andra nationer att de skall föra en lika idiotisk politik som vi själva för. Vi tjänar förmodligen enbart som ett varnande exempel för andra nationer.

Länk DN

En journalist som vänt

Tack, åtminstone en person i Sveriges yrkeskår av journalister har gått emot strömmen, vågat ta bladet från munnen och ställa de förbjudna frågorna. Gunnar Sandelin som tidigare arbetat som socialassistent för att sedan bli journalist skriver i en artikel på DN-debatt det alldeles uppenbara och det som andra journalister borde ha skrivit om för länge sedan. Sandelin skriver det alla kan läsa på Migrationsverkets hemsida, att endast en bråkdel av dem som får permanent uppehållstillstånd är flyktingar i egentlig bemärkelse och att denna politik kostar det svenska samhället enorma summor varje år. Journalistkåren har aldrig granskat Sveriges flyktingpolitik utan slentrianmässigt gjort snyftreportage om enskilda fall där det gått att framställa Migrationsverket i dålig dager och "flyktingarna" som offer.

Sandelin skriver så här om sin tid som socialsekreterare i artikeln.

Jag var med om att bevilja asylsökande med uppehållstillstånd semesterresor till de länder som de påstått sig ha flytt från. Jag betalade ut socialbidrag till utländska medborgare som jag nästan säkert visste hade svarta jobb vid sidan om - allt för att undvika obehagliga konfrontationer. Om en folkgrupp sa en av mina chefer att "vi får väl försörja dem som en folkloristisk färgklick."

Allt detta vet vi redan, men vi vet det inte p.g.a. journalisternas försorg. Sveriges journalistkår har nogsamt undvikit frågor som dessa, förmodligen för deras eget bästa. Huvudansvaret måste ändå ligga på våra politiker, människor som åker på semester till det land de flytt från kan omöjligen vara flyktingar, det måste t.o.m. svenska politiker förstå.

Vidare skriver Sandelin om sin tid som reporter på SVT i artikeln.

Där fick jag bland annat instruktioner av en ansvarig redaktör för ett av våra största nyhetsprogram att det ska "vara så synd om invandrarna att folk ska gråta framför teven". För att en nyhetssändning skulle bli en "bra show" var att det önskvärt att det fanns offer, men det var underförstått att dessa offers anspråk aldrig synades i sömmarna.

Ja, vi minns ju alla en massa fall där det varit helt uppenbart att de som fått uppehållstillstånd ljugit för Migrationsverket, blivit avvisade, men att massmedia ställt till med ett våldsamt rabalder och gjort snyftreportage av hela fallet. Ett sådant fall är ju när familjen Sinkari i Åsele avvisades.

Sandelin skriver sedan om de siffror alla kan läsa på Migrationsverkets hemsida. Sverige har under en så kort period som 30 år tagit emot en miljon människor, det är en oerhört hög siffra för en befolkningsmässig liten nation som Sverige. Ungefär hälften av dessa har varit anhöriginvandrare och har sålunda saknat asylskäl. Den näst största gruppen som fått uppehållstillstånd är klassificerad som "särskilt ömmande" och saknar också verkliga flyktingskäl. Tillsammans med gruppen "anhöriga" så utgör de två tredjedelar av alla som fått uppehållstillstånd.

Sandelin skriver vidare i artikeln.

Jämför man samtliga som beviljats uppehållstillstånd under dessa 26 år så är nio av tio varken klassade som flyktingar eller skyddsbehövande. Hela denna bild visar att det inte är sant att Sveriges mottagande av utländska medborgare främst värnar om de mest utsatta flyktingarnas rätt att få stanna.

Precis som Sandelin skriver så är denna politik inte särskilt human heller. Fel människor får asyl och de som verkligen behöver asyl får till slut problem de inte skall ha. Sedan kan man fråga sig hur humant det är att människor som kommer från en annan kultur bosätter sig i etniska enklaver där många aldrig lär sig svenska och där de sannolikt aldrig kommer att få ett jobb där de försörjer sig själva. Dagens politik har nåtts vägs ände.

Vidare skriver Sandelin.

Det är sällan karriärfrämjande att uttala sig för en restriktivare asylpolitik eller ifrågasätta det mångkulturella samhället. Den politiska korrektheten ligger som giftgas över debattklimatet. Den fruktade stämpeln "främlingsfientlig/rasist" fungerar fortfarande som ett strypkoppel och avskräcker många från att gå i polemik mot godhetens företrädare, vilka på ren reflex använder förringande generaliseringar för att ta udden av all kritik. Sällan diskuteras själva sakfrågan, vilket knappast stärker de mest utsatta flyktingarnas möjligheter att få stanna.

Det har alla systemkritiker fått känna på, att det svider i skinnet när man ifrågasätter den rådande diskursen. Vi måste ifrågasätta om vi ens lever i ett demokratiskt samhälle när karriärmöjligheter spolieras för den som vågar ta bladet från munnen. Jag tror ju att vinden har vänt och att det inom en överskådlig framtid är de som förespråkar vår nuvarande flyktingpolitik som blir illa sedda. Det som är politiskt korrekt förändras ju med tiden och allt fler vågar ta bladet från munnen och peka på den fullständigt orimliga och destruktiva politik som vi för nu i flyktingfrågan. Frågan är vem som skall ta ansvar för den politik som förts de senaste 30 åren och den skada den ställt till med.

Slutligen skriver Sandelin.

Det är dags för vår yrkesgrupp att våga lyfta på locket och föra en offentlig diskussion som är förankrad utanför elitens elfenbenstorn. Ett rimligt krav är att regeringen tillsätter en statlig utredning om hur mycket de människor som har kommit hit de senaste tio till femton åren kostar i offentliga utgifter och tillför i skatteintäkter. På så sätt skulle vi äntligen kunna få en öppen diskussion om det mångkulturella samhällets för- och nackdelar ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Ett samhälle som faller sönder på grund av en alltför stor invandring gagnar ingen. Vi måste begränsa oss till att hjälpa de svårast utsatta om vi i framtiden ska kunna ha några resurser kvar till ett värdigt flyktingmottagande.

Det kan ju vara så att när en person bryter den magiska cirkeln så spricker alltihop och de mentala murarna rämnar. Vem kunde tro att muren mellan öst och väst skulle falla så plötsligt och fort som den faktiskt gjorde? De mentala murarna vi har i vårt land mot allt som är politiskt inkorrekt är sannolikt starkare än den mur som en gång skiljde öst och väst åt i Europa, men någon gång kommer även vår egen mentala mur att rämna. Vi är snart ensamma i Europa om att hålla en så benhård politisk korrekthet, det är inte hållbart i längden. Sandelin talar om ett samhälle i sönderfall, kanske kan sönderfallet som alla kan se ge den knuff som behövs för att korken på ketchupflaskan skall flyga iväg.

Länk DN

Svenskt stöd till turkiskt EU-medlemskap

Turkiets premiärminister Recep Erdogan har besökt Sverige och med anledning av det skriver DN en ledarartikel om Sveriges förhållande till turkiskt EU-medlemskap. Ledarskribenten på DN konstaterar, inte utan en viss stolthet, att Sverige är den främsta förespråkaren för ett turkiskt medlemskap i EU. Samtidigt konstaterar ledarredaktionen att många av EU:s övriga länder är betydligt mer skeptiska till ett sådant medlemskap. Ledarredaktionen kallar det att vara "antiturkisk" att vara emot ett EU-medlemskap för Turkiet, det slarvas oerhört med orden och dess betydelse i dag. Man behöver ju inte vara "antiturkisk" i allmänhet bara för att man är emot ett medlemskap för Turkiet. Jag är emot att Australien blir medlem i EU men ingen skulle komma på tanken att jag därför var "antiaustralisk".

I ledaren står det.

Premiärminister Erdogan var alltså bland vänner i de stockholmska regeringskvarteren. Utanför mötte däremot ett antal demonstranter upp. Och nog finns demonstrationsanledningar - för kurder och andra minoriteter och för dem som upplevt att yttrandefriheten sitter trångt.

Regeringen är välvilligt inställd till Turkiet som medlem i EU, det kan vi konstatera, ledarredaktionen på DN likaså. Kurder och andra minoriteter är sannolikt emot, i alla fall demonstrerar de mot Turkiet. Hmmm….fattas det inte en grupp här? Ja, just det, vad tycker svenska folket om ett turkiskt medlemskap i EU? Att likställa svenska folket med regeringen i frågor som dessa är på gränsen till löjligt. Men vi ställer inte ens frågan vad väljarkåren tycker, det spelar som vanligt ingen roll, ety socialdemokraterna är lika positiva som Alliansregeringen i denna fråga.

Vidare står det i artikeln.

Som symbol i denna kamp står rätten för flickor som bär sjal att studera vid statliga skolor och universitet. Somliga ser i det bara första steget i en plan för islamisering av hela samhället, en dold agenda hos AK-partiet. Andra menar att det enbart handlar om att släppa in också flickor från traditionella familjer i det högre utbildningssystemet och det utan att de ska behöva välja mellan familjen och utbildningen.

Det svenska stödet till Turkiet i Europa och därmed till Recep Tayyip Erdogans politik utgår från den senare tolkningen och från principen att bedöma en regering efter dess förslag. Den dag AK-partiet slår in på en islamistisk linje försvinner inte bara det svenska stödet utan varje chans för Turkiet att nå EU.

Vi i Sverige gör alltså den tolkningen att det enbart gäller att släppa in flickor på universiteten och inte att det handlar om en dold agenda att islamisera det turkiska samhället. Jag har själv ingen aning om vilket av de två alternativen som är den Erdogan har på sin agenda. Jag är dock mycket förvånad över att svenska bedömare så självklart väljer den snällare tolkningen. Vad vet t.ex. ledarredaktionen på DN som vi andra inte vet eftersom de väljer att tro på den snällare tolkningen?

Återigen slås vi av att ledarredaktionen så självklart räknar med det svenska stödet. Ja vi har världens mest blåögda och dumsnälla riksdag, det vet vi. Skulle det inte vara intressant att få veta vad svenska folket står i denna fråga?

Länk DN