Vad är rasism?

I SvD står det i en artikel att vardagsrasismen är tydlig och att antalet anmälningar ökat. Glåpord och rasistiska flygblad ges som exempel på denna vardagsrasism, dock ges inga exempel vad det skulle kunna stå i dessa flygblad. Jag kan tänka mig att det är en grannlaga uppgift att bedöma vad som skulle kunna vara rasism och vad som är publicerande av åsikter. I artikeln så sägs det att ökningen av de s.k. hatbrotten till stor del beror på "islamofobiska" brott, en ny kategori som BRÅ infört. Så här står det i SvD,

- Många av de islamofobiska brotten utgörs av brev, till exempel utskick eller flygblad. Då är det nedsättande mot muslimer generellt och inte riktat mot person.

Man skall ju inte uttrycka sig nedsättande om någon religion men vi hamnar återigen i en bedömningssituation. Här tas det i artikeln upp om flygblad som uttrycker sig nedsättande om islam generellt. Vi får inte några exempel på vad dessa nedsättande uttryck är för något, men klart är att BRÅ och övriga rättsinstanser klassar detta som lagbrott. Tar vi ändå och försöker jämföra med vad Joanna Rytel i april 2004 skrev i Aftonbladet så undrar jag hur dessa s.k. brott bedöms. Rytel skrev bl.a. detta,

" Dom muslimska männen har åtminstone ingenting emot att kvinnor har en egen gemenskap i lugn och ro. Jag tror att killar känner sig duktiga när dom får hångla med mig. Dom tror att dom hamnar i en bra dager. Dom är också feminister. Killfeminister – fint ska det va! Plocka poäng och ligga med en rabiat råfeminist, va? Men som sagt, dom får gärna följa med hem så jag har någon att prata med om mitt vita manshat hela natten. Vi tar det igen: Ett vitt gubbslem: 1 har brist på empati. 2 tror sig ha förtur på alla plan. 3 tar för sig på andras bekostnad. 4 vill att andra ska behaga hans förväntningar. 5 tål inte kritik. 6 har en fejkad mjukisfasad. 7 brer ut sin kropp utan att märka det. 8 tycker att män säger viktiga saker, fastän det var en upprepning av vad en kvinna precis sagt. 9 kräver uppmärksamhet dygnet runt. 0 tål inte att snubbla inför alla. q förstår bara ibland det viktigaste ordet NEJ i en kvinnas vokabulär. w roffar, roff, roff. PS. Jag tänker aldrig föda en vit man, så det så. Man vill ju inte utsätta andra tjejer för samma obehag i framtiden eller begränsa deras sexliv."

Rytel skrev om "muslimska män" i positiva ordalag och "vita män" i oerhört negativa ordalag. Det Rytel skrev har JK Göran Lambertz bedömt som inom lagens råmärken. Jag själv anmälde detta till JK och fick mycket snabbt ett svar att det inte föranledde någon åtgärd och att det inte bröt mot någon lag (ärendenummer 1552-04-31). Lambertz har alltså satt ribban för vad man kan säga och inte. Är lagen lika för alla och objektiv så skall det vara lagligt att byta ut "muslimska män" mot "vita män" i Rytels text. Nu undrar jag om BRÅ och andra myndigheter haft Lambertz prejudikat i tankarna eller om de "glömt bort" Lambertz beslut angående Rytel. Skulle jag någonsin bli åtalad för hets mot folkgrupp eller liknande så skulle det första jag gjorde vara att gräva fram detta beslut av Lambertz och anföra som prejudikat. Skall vi kommentera Rytels text så har i alla fall aldrig jag blivit anklagad för att " ha en fejkad mjukisfasad " jag tvivlar dock på att Rytel skulle hålla det som en fördel vad mig anbelangar.

Länk SvD

ᚴᛁᛘᛋᛚᚢᚾᚴᚦᛁᛦ

Vilka är P3 megafon för?

Brukar lyssna lite på P3 under somrarna, så även denna sommar tänkte jag. Dock får jag nog sluta med denna tradition. Satte på radion och det första jag fick höra var att någon skall starta en "Svenneförmedling", det skall alltså vara någon slags förmedling för dem som vill att deras arbetsplats skall bli mer mångkulturell, inte en förmedling för "svennar" alltså. Men herregud! Vill ni arbeta på en mångkulturell arbetsplats så sälj potatis på Hötorget då, där finns en del olika nationaliteter. Därefter började programmet "Rond", vad skulle det pratas om där? Jo hur det är att vara HBT-person inom försvaret. En kille som heter Matthias berättade hur han fick gliringar för att han var homosexuell när han gjorde sin tjänstgöring. Det är ju inget som jag tycker är bra, detta att ge gliringar till homosexuella eller andra. Det denna Matthias blev utsatt för var ändå inte värre än vad kamrater i min gamla pluton blev utsatt för därför att de var morsgrisar, fjäskade för befäl eller skrävlade lite för mycket. En rolig sak med programmet var att denna Matthias inte kunde förstå hur hans lumparkompisar kunde misstänka honom för att vara homosexuell, då han blev misstänkt just för detta innan han gick ut med det öppet. Nu är det så att jag hann lyssna på honom i ungefär tre sekunder innan jag förstod att han var homosexuell, det är något med tonfallet, rösten och sättet att prata som är omisskännligt.

Det var alltså idel politiskt korrekthet som kablades ut till oss lyssnare via etern. En del klagar på SVT, jag tycker det gått lite slentrian i kritiken mot SVT. Något sådant som kablades ut i P3 har jag i princip aldrig stött på i SVT. Den redaktion som brer på med ren politisk korrekthet i SVT är väl kulturredaktionen, men det är enligt min erfarenhet den enda redaktionen som kör med denna grova propaganda. När SD letade efter lokal till sitt årsmöte så var faktiskt SVT det medium som skildrade det hela mest objektivt, långt bättre och objektivare än tidningar som DN och SvD. Nåväl, jag får tydligen försaka ett sommarnöje i framtiden, denna vänsterliberala smörja orkar inte jag lyssna på i framtiden.

Lite mindre politiskt korrekt

ᚴᛁᛘᛋᛚᚢᚾᚴᚦᛁᛦ

Årets storm i ett vattenglas

Det här är egentligen inte mitt gebit att kommentera eller bry mig om men jag kan inte låta bli att kommentera artikeln i SvD och den påstådda storm p.g.a. att skådespelaren och mångsysslaren Rosie O´Donnell skall ha klätt ut sin dotter till barnsoldat. Så här står det i SvD,

- Sjukt", "hemskt" och "fruktansvärt" är omdömen som besökare på bloggen Rosie.com har lämnat efter att skådespelerskan lagt ut en film och bilder på fyraåriga dottern Vivienne Rose, utklädd till barnsoldat.

För det första SvD så är det ingen blogg utan en hemsida Rosie har, allt är inte bloggar nuförtiden, det finns fortfarande något så trivialt som alldeles vanliga hemsidor. För det andra så får man uppfattningen att det är dottern själv som klär ut sig i vad hon har lust till. Just detta år har hon tydligen trotsat den så kritiserade könsbarriären och klätt ut sig till något som miljoner pojkar världen över gör varje dag. Jag hade inget annat på mig när jag var barn än patronbälten och plastgevär. För det tredje så verkar det som att om en flicka plötsligt sätter på sig ett patronbälte så har hon klätt ut sig till barnsoldat, när pojkar gör detta hela tiden världen över leker de krig helt enkelt, mycket märkligt må jag säga. För det fjärde och sista så är det inte just detta som feminister skriker om hela tiden, att inte barn skall leka i sina invanda könsroller utan att pojkar skall kunna leka med dockor och flickor skall kunna leka med plastgevär och bilar? Men snälla någon, det är just precis vad lilla Vivienne just gjorde, är ni inte nöjda nu?

Länk SvD

Länk till lilla Vivienne som prinsessa och stolt krigare

ᚴᛁᛘᛋᛚᚢᚾᚴᚦᛁᛦ

En obehaglig och farlig tendens

Läser i dagens DN-debatt om problem inom psykvården skriven av de två experterna på psykiatri, Henrik Belfrage, professor och Göran Fransson överläkare. Enligt de två skribenterna så förekommer hot och t.o.m. dödshot mot läkare och övrig personal inom psykvården. De två författarna har själva blivit hotade av den nu häktade polismördaren som nyligen sköt ihjäl en polis i Nyköping, det var efter en riskbedömning som de två blev hotade till livet och uppsatt på en "dödslista" av den nu häktade polismördaren.

De två experterna skriver,

- Konsekvensen har blivit att knappast någon person idag, personer inom rättsväsendet inräknade, törs anmäla hot från psykiskt sjuka paranoida personer eftersom man inte kan lita på att den psykiatriska tvångsvården agerar och tar sitt ansvar. Det nu aktuella tragiska polismordet i Nyköping borde aldrig ha fått hända. Gärningsmannens paranoida sjukdom och farlighet var sedan länge belagd och det var inte en fråga om en risk att något skulle hända, utan helt enkelt bara en fråga om när det skulle hända.

Detta är ju fruktansvärt, att det går att hota sig till andra riskbedömningar än de som är befogade och kliniskt riktiga. Man behöver inte vara något geni för att inse att allmänheten på sikt drabbas på ett fruktansvärt sätt och att det sannolikt redan skett, senast nu i Nyköping. Principen att statens och landstingen tjänstemän skall kunna hotas till eftergifter är i sig ytterst osmaklig, det är ju grunden vilket hela vårt rättssamhälle som genom enskilda hot sätts ur spel. Här bör statsmakterna visa musklerna på allvar och genast vidta åtgärder om personal blir hotad för att t.ex. få en snällare riskbedömning. Omedelbar flytt till sluten fängelseanstalt eller förflyttning till specialavdelning är några av de verktyg som borde stå till förfogande.

Experterna skriver att en lång rad myndighetspersoner utsatts för hot för att han skall få sin vilja igenom vid olika bedömningar, enligt experterna så har mannen lyckats med sin hotfulla strategi. De två skribenterna beskriver hur mannen som tydligen lider av något som heter kverulansparanoia hotat och tvingat en massa myndighetspersoner och myndigheter att agera som han vill, jag undrar hur alla som gett efter för mannen hot känner sig i dag? Ett resultat av att samhället inte kunnat hantera situationer som denna är att de två experterna som skrivit artikeln inte längre ställer upp för bedömningar där det befaras att diagnosen är kverulansparanoia, detta borde få de ansvariga politikerna att äntligen vakna tycker man, vad händer när inte någon längre ställer upp i denna typ av fall?

Tyvärr finns en farlig tendens eller trend i detta fall. I det uppmärksammade fallet med en fader som hade vårdnaden om sitt barn i Småland, där fadern allvarligt misskötte sin roll som vårdnadshavare och där han dessutom regelbundet gjorde sig skyldig till sexuella övergrepp på dottern, framkom det att även där förekom det hot mot socialnämndens tjänstemän. Det kom fram, mer eller mindre explicit, att fadern hotat tjänstemän för att de inte skulle agera mot honom och hans vårdnad, även han lyckades i sitt uppsåt. Detta är fullständigt oacceptabelt, skall våldsamma människor med hot och skrämsel sätta de regler och lagar vi har ur spel allt medan de tjänstemän vi har ser på för att de är rädda om sitt skinn? Något måste göras och något måste göras på ett effektivt och kraftfullt sätt, så här kan vi inte ha det och så här vill vi inte ha det. En reflexion jag gjort är att de utslagna missbrukare i Småland villigt ställde sig framför kameran och berättade sanningen om mannen, trots riskerna att mannen efter ett ganska kort tag bli frisläppt och att de därigenom riskerar hämnd från mannen, något som statens tjänstemän inte vågade alltså.

Länk DN

Länk SvD

ᚴᛁᛘᛋᛚᚢᚾᚴᚦᛁᛦ

Vart är Rädda Barnen på väg?

Rädda Barnen är en organisation som jag alltid respekterat och högaktat. Organisationen har gjort ett bra jobb för utsatta barn, ofta där inga andra myndigheter eller privatpersoner har förmått att göra något åt en fruktansvärd situation. Den har alltid stått politiskt obunden och inte ägnat sig åt någon partipolitik och i alla fall hållit en låg profil vad gäller politiskt korrekta uttalanden. Ja jag har tyckt så bra om organisationen så jag funderat på att ställa upp som frivillig eller skänka en slant. Senaste tiden har min bild av Rädda Barnen brutalt förändrats. Först var det Dokument Inifrån som ställde en del makthavare som har barn som sin arbetsuppgift mot väggen, representanten från Rädda Barnen vågade inte säga det som var politiskt inkorrekt men sant, nämligen att vissa barn från främmande kultur utsätts för aga i betydligt högre grad än motsvarande svenska familjer. Representanten från Rädda Barnen hade sällskap av bl.a. Lena Nyberg som gjorde ändå sämre ifrån sig, men det torde knappast vara ett godtagbart försvar. Jag skrev en artikel om det den 13e maj.

Därefter var det vår allas Tommy Funebo som tydligen snokat på Rädda Barnens ungdomssida och påpekade en del märkliga ställningstagande som man där kan läsa om. En del av synpunkterna luktar partipolitik och politisk korrekthet lång väg, jag läser på deras hemsida saker som dessa,

· Att samtliga läromedel i grund- och gymnasieskolan granskas ur ett genusperspektiv för att finna och ändra eventuella texter som förtrycker på grund av kön eller sexualitet

· Att den svenska för- och grundskolan jobbar aktivt för användandet av barnböcker med genusperspektiv

· Att skolans undervisning och läromedel ska förespråka mångfald och ifrågasätta den rådande heterosexuella normen

Om homoadoptioner står det så här,

-Ett barn har rätt till föräldrar och barnets bästa ska stå i fokus, inte föräldrarnas sexuella identitet. Rädda Barnens Ungdomsförbund anser inte att föräldrarnas läggning på något sätt skadar barnet eller kränker dess rättigheter. Ett barn ska därför ha samma möjlighet att bli adopterat av homosexuella som heterosexuella föräldrar.

Alltså, ett barn skall ha samma möjlighet till att bli adopterad av homosexuella föräldrar, vad menar ungdomsförbundet? Menar de att barnen skall själva kunna välja homosexuella föräldrar? Eller menar de att risken att bli adopterad till homosexuella föräldrar skall vara 50 % för barn som adopteras? Jag ställer inte upp på något av ovanstående som Rädda Barnens ungdomsförbund skriver om på sin hemsida. Jag tycker det är partipolitik och jag tycker det luktar politisk korrekthet lång väg.

På Rädda Barnens huvudsida kan man läsa att organisationen tagit ställning i flyktingpolitiken. Där propagerar man för en generösare flyktingpolitik med utgångspunkt från de apatiska flyktingbarnen och de barn som kommer ensamma utan föräldrar. All erfarenhet säger att ju fler vi tar emot ju fler lär komma. Tar vi Finland som exempel så har de en mycket striktare flyktingpolitik än vad vi har, dit kommer det nästan inga ensamma barn, där blir tydligen inga barn apatiska. I all sin svenska snällhet så gör organisationer som Rädda Barnen situationen ännu värre för dessa barn på lång sikt. Föräldrar har faktiskt huvudansvaret för sina barn, det är min utgångspunkt, även om de skulle komma från andra världsdelar än Europa. De har förmodligen samma förmåga att ta hand om sina barn i andra världsdelar som vi har, så mycket sämre är inte människor från andra håll i världen än vad vi är, luktar det inte lite dold äkta rasism?

Slutsats, jag kan inte längre stödja Rädda Barnen.

UPPDATERING:

Har fått svar från Nivert, hon skriver,

"

Hej!

> Rädda Barnens främsta uppdrag är att kämpa för barns rättigheter, med
> grunden i allas lika värde. Det är tråkigt att du upptäckt att våra
> ställningstaganden, bland annat för flyktingbarns rättigheter, inte
> stämmer överens med dina åsikter, men jag respekterar ditt beslut att
> inte stödja oss i så fall.

> Med vänlig hälsning

Marianne Nivert  genom
   Helena Morsing"

Vi måste tala förbi varandra, jag har aldrig uttryckt en åsikt att alla inte skulle vara lika mycket värda. Verkar vara en taktik från makthavare, kommer man in på detta med politisk korrekthet och andra känsliga frågor så har de som standardsvar att de är för principen "om allas lika värde", detta oavsett om den som kritiserar dem aldrig uttryckt att alla inte skulle vara lika mycket värda.

ᚴᛁᛘᛋᛚᚢᚾᚴᚦᛁᛦ

Kokk om Linderborg om Marsdal

Alternativt: Hur undvika en recension av en recension av en recension

Det bästa för att undvika ett evigt recenserande i flera led är att strunta i det hela och helt enkelt anse att det skrivits tillräckligt om materialet. Jag har försökt att göra detta men texten är så pass bra av Marsdal så jag förmår inte att låta bli att nämna denna text. Man kan också gå till ursprungstexten eller gå till första recensionen men Marsdal skriver på norska och Linderborgs artikel på Aftonbladet går inte att hitta längre, den finns sannolikt inte längre på Internet. Alltså återstår att försöka koncentrera sig på Marsdals text framtagen genom flera lager av recensioner. Kokk lägger ut Linderborgs översättning av Marsdals text oförfalskat så jag lägger ut Linderborgs översättning med kommentarer av Linderborg i sin helhet för att på så sätt gå förbi Kokk och komma närmare källan. Jag kommenterar Marsdal efter texten och ger Linderborgs översättning en grön färgton.

Åsa Linderborg om Marsdal

Marsdal gav sig ut på en resa i landet, statistiken och sociologin för att knäcka frp:s gåta. Han borrar sig ner i den norska myllan för att snart gildflyga över landet med en registrerande falkblick. Frp:s framgångar, konstaterar han, handlar om elitens klassförakt och arbetarrörelsens klassförräderi.

Marsdal konstaterar att det är den utbildade medelklassen - så kallade ‘spännande människor‘, såna som tycker att ‘personlig utveckling är viktigare än materiella ting‘ - som skapar världsbilden. Och enligt den finns det inte längre några arbetare.

- Vad menar du egentligen med arbetarklass? Frågar de anklagande.

Ja, till exempel människor som bryter malm två kilometer under jord, hanterar dina sopor, städar din arbetsplats, tar hand om dina gamla föräldrar, plockar ihop mobiltelefonen du pratar i, hänger upp plaggen du handlar i affärerna och kör dig hem från krogen.

Samma människor som förnekar arbetarnas existens spyr ut sitt förakt för dem som inte är som de själva. Med avsmak noterar de att hela landet är fullt med folk som lyssnar på dansbandsmusik och inreder sina hem med rosa löpare, plyschsoffor och hötorgskonst! De har porslinskatter i bokhyllan, äter för mycket ketchup och döper sina ungar till Kevin och Robin!

Och de har rösträtt!

Mellan skål och vägg drömmer dessa ‘smakriddare‘ om det upplysta enväldet. Vanligt folk - ospännande människor - anses vulgära, ointelligenta, okultiverade, nostalgiska och reaktionära.

Denna ‘intelligensrasism‘ känner arbetarklassen in i märgen, vilket frp utnyttjar. De vädjar framgångsrikt till en underdogidentitet: ‘Ta avstånd från dem som tar avstånd från hur folk är mest‘. När eliten talar i termer av ‘de upplysta mot de oupplysta‘ (kom ihåg hur det lät i Sverige när väljarna röstade nej till EMU), plockar frp upp vänsterns gamla motsatspar ‘folket mot eliten‘. Men när frp:s nya ordförande Siv Jensen talar är eliten inte överklassen, utan de intellektuella, byråkraterna, politikerna, Socialdemokraterna.

De frp-väljare Marsdal träffat anser att socialdemokratin var bra förr, när den hade ledare ur folkdjupet. I dag är partiet ett korrupt gäng ‘armanidemokrater‘ som tar arbetarnas röster för givna.” - - -

“Den här högerpopulistiska retoriken skulle aldrig gå hem om den inte innehöll ett visst mått av sanning. Men viktigare än arbetarledarnas bakgrund är att de för en politik som inneburit växande klassklyftor. Det var de som gjorde Norge till ett skatteparadis för de rika, som privatiserade oljan, elmarknaden, televerket och trygghetssystemet, och som släppte in marknadskrafterna i den offentliga sektorn. Tvärtemot alla löften genomdrev de en pensionsreform som gör folk fattiga på riktigt.”

Som Åsa Linderborg skriver: “Man kan nästan tro att det är Sverige Marsdal beskriver.” Hon fortsätter: [Enn Kokk]

“Väljarna ser inte längre skillnad på partierna och orsaken är att demokratin abdikerat för marknadskrafterna, vilket föder en känsla av vanmakt hos dem som har det sämst. Handlingskraft får man visa i frågor som bistånd, abort, kriminalitet, bensinpris, skolungar som inte kan sitta still och ‘de som inte gör rätt för sig‘ - invandrarna. I brist på en alternativ ekonomisk politik tar väljarna fasta på andra frågor än de ekonomiska.

Arbetarklassen ligger långt till höger om vänstern i värdefrågor; man har föga förståelse för bögar, feminism, miljöpolitik och invandrare (man inte känner). Däremot ligger arbetarna långt till vänster om socialdemokratin i ekonomiska frågor; man vill ha progressiv fördelningspolitik, arbetsplatsdemokrati, ökat gemensamt ägande och skattefinansierad välfärd. (Samma åsiktsmönster finns i Sverige, som bland andra sociologen Stefan Svallfors visat.)”

Man kan inte låta bli att direkt tänka på den amerikanske sociologen och forskaren Christopher Lasch, han beskriver exakt samma tendens i det amerikanska samhället. Både Marsdal och Lasch beskriver att en elit bildats i samhället som fjärmat sig från den vanlige medborgaren. Tendensen är klar att denna elit går till höger i ekonomisk politik och till vänster i värdefrågor, den stora massan av vanliga medborgare går i motsatt riktning. De flesta vanliga löntagare är konservativa i sina värderingar, de är emot aborter för homosexuella, fri invandring och generös flyktingpolitik (som de ju själva får betala notan för) att visa porr i landets kyrkor och att ge löjligt låga straff till unga våldsbrottslingar. Samtidigt är de flesta vanliga löntagare mot den nya våg av nyliberalism som svept över västvärlden och som anammats av de Socialdemokratiska partierna. Det är mycket lätt att förstå den framgång ett parti röner som lyckas fånga upp denna tendens av vanliga löntagare och nutidens arbetarklass. Det är också lätt att förstå den kraftiga reaktion som de etablerade partierna ger uttryck för när dessa framgångar kommer, de spräcker ju hela den politiska agendan och "förstör" det invanda politiska landskapet som varit så bekvämt och invant för de etablerade yrkespolitiker, som ju också har sin födkrok inom politiken att tänka på.

ᚴᛁᛘᛋᛚᚢᚾᚴᚦᛁᛦ

Har DN:s ledarredaktion ändrat kurs

Ja det är inte utan att man undrar när man läser dagens ledare där redaktionen (jag vet inte vem ur ledarredaktionen, förmodligen inte Brors i alla fall) plötsligt talar om att ställa krav på våra nya medborgare och att de lagar och regler vi har skall gälla alla utan undantag. Slut på snällismen således och det var ju på tiden. Nåväl ett ljus i mörkret är det förvisso, man skall inte gnälla i onödan. Redaktionen skriver också om att all undervisning skall gälla alla utan undantag och att även de som kommer från en främmande kultur får lov att anpassa sig. Den förmenta snällhet där vi tar överdriven hänsyn till främmande kulturer har med största säkerhet fått den konsekvensen att barn har drunknat i onödan då de inte deltagit i kommunens anordnade simundervisning. Den gamla sanningen kommer alltså till heders igen, är man snäll är man i det långa loppet elak och de elaka kan i förlängningen rädda livet på en genom sina "oresonliga"

krav.

Ledarredaktionen skriver,

- Det är inget konstigt att föräldrar från kulturer där flickor bär familjens heder på sin mödomshinna inte vill att deras barn ska förkovra sig i sexualitetens alla uttryck. Det konstiga är att vissa skolor viker sig, precis som andra viker sig när det gäller gymnastik. Det är inte att vara smidig, respektfull eller modern. Det är att vara konflikträdd, princip- och historielös. Det är att svika barnen. Och det är att svika de värderingar som vårt samhälle vilar på. Som att flickor faktiskt har samma rätt att få spela fotboll som sina bröder. Så länge vi har en skolplikt, så måste den omfatta alla barn, alla ämnen och alla aktiviteter.

Jag kan inte låta bli att småle lite grand, skulle denna artikel vara möjlig från DN:s ledarredaktion för ett par år sedan? Jag tror inte det, kan det vara så att ett paradigmskifte har skett trots allt? Ja det får väl ni kära läsare avgöra själva. Jag vill som jag tidigare skrivit gå ännu längre. Söker man asyl här i detta land så godtar man i samma stund de regler och lagar vi har, det skall ingå i asylprocessen. Är det så att man inte godtar detta så får man söka asyl någon annanstans eller åka hem. Detta skulle möjligen kunna bryta mot Dublinavtalet men det avtalet är det i ingen som bryr sig det minsta om i alla fall nuförtiden. Jag vet inte ens om ifall Migrationsverket eller regeringen är medveten om detta avtal och vad det innebär, det verkar inte så.

Länk DN

ᚴᛁᛘᛋᛚᚢᚾᚴᚦᛁᛦ

Wager om asylskäl

På sin blogg skriver Wager här om den 15-åriga flicka som fick uppehållstillstånd för att hon riskerar att bli bortgift. Det är mig veterligen första gången någon får asyl av det skälet och det finns sannolikt hundratals miljoner flickor världen över som riskerar att bli bortgifta. Jag undrar hur det sedan blir med flickornas anhöriga, skall de få återförenas i Sverige efter ett tag? Då kommer alltså pappan hit och får asyl även om det var han som från början ville gifta bort sin flicka. Snacka om att det går att utnyttja det svenska systemet. Om jag får tolka den nya flyktinglag som trädde i kraft sista mars förra året så har i princip alla i hela världen flyktingstatus på något sätt i Sverige, starkt jobbat av våra politiker. Ofta får vänstern skulden för den vansinniga flyktingpolitik vi har här i detta land men jag kan inte se att vår nya regering handlar annorlunda än vår gamla regering. Det är samma generösa flyktingpolitik med Europas generösaste regler nu som när vår gamla Socialdemokratiska regering styrde landet ihop med V och MP.

ᚴᛁᛘᛋᛚᚢᚾᚴᚦᛁᛦ

Astudillo och Östros om valförlusten

I DN-debatt så gör de två herrarna Astudillo och Östros något av en eftervalsanalys de också, vi har ju sett några förut. Av alla de eftervalsanalyser som vi läsare matats med är detta utan tvekan den bästa, det skall sägas utan prut. Den är dock inte fullgod och heltäckande, de två författarna missar de riktigt obekväma, jobbiga och djupgående förklaringarna. Man kan kanske inte begära att de skall publicera de riktigt svåra förklaringarna i en tidning. Kanske drar de mer djupgående slutsatser men behåller de analyserna för sig själva, det skulle i så fall vara ett naturligt beteende. Det finns dock tecken på att de totalt missat en del alldeles uppenbara svar på varför Socialdemokraterna förlorade det senaste valet. På sin blogg frågar sig Astudillo när moderaten Kristersson skall ta tag i frågan om de hemlösas och narkomanernas situation, detta efter att Socialdemokraterna innehaft makten väldigt länge i riket och även innehaft makten den senaste mandatperioden i Stockholm. Plötsligt så trollar Astudillo bort att Socialdemokraterna haft ansvaret för dessa gruppers situation och att så mycket inte gjordes under deras egen tid vid makten. Få väljare köper Astudillos argumentation och glömmer bort att Socialdemokraterna haft alla chanser att själva göra något men inte åstadkommit speciellt mycket när de själva väl hade chansen.

I andra frågor så är de två författarna mycket nära sanningen. De tar upp, eller i alla fall snuddar vid, att Socialdemokraterna förde en bidragslinje i stället för en arbetslinje. Det är första gången mig veterligen som någon socialdemokrat tar tag i denna delikata fråga. Dock vill de två författarna göra detta till en taktisk miss, i alla fall delvis, inte ett misstag i själva den politiska inriktningen.

I stället för att analysera djupare så väljer de två författarna att skapa och måla upp framtidsvisioner, det är förvisso en trevlig sysselsättning, men är det inte lite väl tidigt? Är analysen av den egna politiken och den praktiska verklighet dessa beslut landade i redan färdig?

Svaret är att det naturligtvis finns lite jobbigare frågor att ta tag i. En sådan jobbig fråga är att ett parti svårligen och med trovärdighet kan tillfredsställa alla väljargrupper. Valde Socialdemokraterna att arbeta för rätt väljargrupper inför valet 06? När man som mediakonsument tittar tillbaka på valrörelsen och tiden innan den så har i alla fall jag uppfattningen att Socialdemokraterna främst koncentrerade sig så mycket på marginaliserade grupper att man glömde bort grupper som vanligtvis inte betraktas som marginaliserade. Det kan vara så att man till slut kommer till en punkt där "icke marginaliserade" grupper känner att de inte längre har någon anledning att rösta på det parti som aldrig tar tillvara eller ens pratar om de egna intressena. Samtidigt kanske människor som arbetar, betalar skatt, följer lagar och förordningar och i övrigt är ganska vanliga människor får höra i förbigående att de är "den lilla människan" av samma politiker, då kan faktiskt måttet vara rågat. Jag är själv en sådan människa och jag anser mig nog inte vara "mindre" än Mona Sahlin, jag klarar i alla fall av min privatekonomi.

Länk DN

ᚴᛁᛘᛋᛚᚢᚾᚴᚦᛁᛦ