Läser i dagens DN-debatt om problem inom psykvården skriven av de två experterna på psykiatri, Henrik Belfrage, professor och Göran Fransson överläkare. Enligt de två skribenterna så förekommer hot och t.o.m. dödshot mot läkare och övrig personal inom psykvården. De två författarna har själva blivit hotade av den nu häktade polismördaren som nyligen sköt ihjäl en polis i Nyköping, det var efter en riskbedömning som de två blev hotade till livet och uppsatt på en "dödslista" av den nu häktade polismördaren.
De två experterna skriver,
- Konsekvensen har blivit att knappast någon person idag, personer inom rättsväsendet inräknade, törs anmäla hot från psykiskt sjuka paranoida personer eftersom man inte kan lita på att den psykiatriska tvångsvården agerar och tar sitt ansvar. Det nu aktuella tragiska polismordet i Nyköping borde aldrig ha fått hända. Gärningsmannens paranoida sjukdom och farlighet var sedan länge belagd och det var inte en fråga om en risk att något skulle hända, utan helt enkelt bara en fråga om när det skulle hända.
Detta är ju fruktansvärt, att det går att hota sig till andra riskbedömningar än de som är befogade och kliniskt riktiga. Man behöver inte vara något geni för att inse att allmänheten på sikt drabbas på ett fruktansvärt sätt och att det sannolikt redan skett, senast nu i Nyköping. Principen att statens och landstingen tjänstemän skall kunna hotas till eftergifter är i sig ytterst osmaklig, det är ju grunden vilket hela vårt rättssamhälle som genom enskilda hot sätts ur spel. Här bör statsmakterna visa musklerna på allvar och genast vidta åtgärder om personal blir hotad för att t.ex. få en snällare riskbedömning. Omedelbar flytt till sluten fängelseanstalt eller förflyttning till specialavdelning är några av de verktyg som borde stå till förfogande.
Experterna skriver att en lång rad myndighetspersoner utsatts för hot för att han skall få sin vilja igenom vid olika bedömningar, enligt experterna så har mannen lyckats med sin hotfulla strategi. De två skribenterna beskriver hur mannen som tydligen lider av något som heter kverulansparanoia hotat och tvingat en massa myndighetspersoner och myndigheter att agera som han vill, jag undrar hur alla som gett efter för mannen hot känner sig i dag? Ett resultat av att samhället inte kunnat hantera situationer som denna är att de två experterna som skrivit artikeln inte längre ställer upp för bedömningar där det befaras att diagnosen är kverulansparanoia, detta borde få de ansvariga politikerna att äntligen vakna tycker man, vad händer när inte någon längre ställer upp i denna typ av fall?
Tyvärr finns en farlig tendens eller trend i detta fall. I det uppmärksammade fallet med en fader som hade vårdnaden om sitt barn i Småland, där fadern allvarligt misskötte sin roll som vårdnadshavare och där han dessutom regelbundet gjorde sig skyldig till sexuella övergrepp på dottern, framkom det att även där förekom det hot mot socialnämndens tjänstemän. Det kom fram, mer eller mindre explicit, att fadern hotat tjänstemän för att de inte skulle agera mot honom och hans vårdnad, även han lyckades i sitt uppsåt. Detta är fullständigt oacceptabelt, skall våldsamma människor med hot och skrämsel sätta de regler och lagar vi har ur spel allt medan de tjänstemän vi har ser på för att de är rädda om sitt skinn? Något måste göras och något måste göras på ett effektivt och kraftfullt sätt, så här kan vi inte ha det och så här vill vi inte ha det. En reflexion jag gjort är att de utslagna missbrukare i Småland villigt ställde sig framför kameran och berättade sanningen om mannen, trots riskerna att mannen efter ett ganska kort tag bli frisläppt och att de därigenom riskerar hämnd från mannen, något som statens tjänstemän inte vågade alltså.
ᚴᛁᛘᛋᛚᚢᚾᚴᚦᛁᛦ
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar