Dyr immigration

I en ledare på DN så går redaktionen emot de slutsatser som Jan Ekberg presenterade i gårdagens tidning. Redaktionen menar att läser man vidare i Ekbergs artikel så kommer man till den slutsatsen att vid en lyckad integration så går samhället med vinst i stället med förlust. Om alla som immigrerar till en nation i arbetsför ålder börjar arbeta heltid direkt vid framkomsten kan man säkert räkna hem en vinst för samhället. Tyvärr så är det en ren utopi vid den typen av immigration Sverige, Frankrike och England sysslat med sedan 1975, vi kommer aldrig någonsin att se denna typ av integration. Bara ett litet exempel, de fundamentalistiska burkabärande kvinnorna som inte ens lär sig svenska språket efter tio år i vårt land, de varken vill eller har en chans att få det arbete ledarredaktionen talar så lättvindigt om. Så här står det i artikeln.

En och annan sverigedemokrat gnuggade troligen händerna av förtjusning när de slog upp gårdagens DN Debatt. ”Arbetskraftsinvandring hjälper inte offentlig sektor”, löd rubriken över den artikel där professor Jan Ekberg redogjorde för sin rapport till ESO, Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi.

Så långt ifrån verkligheten redaktionen befinner sig, det är ytterst få människor, utanför den mediala, kulturella eliten, som tror att vår immigration går med vinst. Detta alldeles oavsett vad Ekberg eller andra ekonomer skriver. Hur många har jobb i Rosengård, Fittja eller Hovsjö? Vem tror att dessa enklaver går med vinst? Ingen gnuggade några händer i går eller någon annan dag. Vi är en hel del människor som är bedrövade över den oansvariga politik våra regeringar för och har fört, bedrövade på allvar. Vidare står det i artikeln.

Slutsatsen av Ekbergs studie är att integrationspolitiken – inte invandringen i sig – avgör. Att motverka diskriminering och få upp sysselsättningen bland invandrare måste därför vara politikens huvudinriktning. 

Att vi svenskar diskriminerar invandrare är alltså en del av förklaringen till arbetslösheten bland invandrare. Om nu dessa invandrare verkligen fick jobb skulle motsvarande antal svenskar bli utan jobb och resultatet skulle bli detsamma, såtillvida att inte antalet arbetstillfällen ökade. Att antalet arbetstillfällen hålls nere enbart p.g.a. av diskriminering är en oerhört allvarlig anklagelse mot landets arbetsgivare, de skulle hellre slippa anställa en person med utländska rötter än se till sitt företags väl och ve. Vidare står det i artikeln så här.

USA och Kanada är goda exempel på hur invandring kan skapa välstånd för en hel nation. Med invandring följer en rad dynamiska effekter för hela ekonomin – effekter som även kan ge högre skatteintäkter. Jan Ekbergs studie tar inte hänsyn till detta utan utgår bara från statiska data.

Ser man till ursprungsbefolkningen i USA och Kanada så har det väl inte gått så bra. De driver ett och annat kasino och överkonsumerar alkohol mest. Vi får hoppas våra barnbarn slipper den framtiden. Dessutom så tog ju Södertälje i Sverige emot fler irakiska immigranter än hela Nordamerika under den amerikanska invasionen där, varför då undrar vi?  Om det nu fanns så stora vinster att hämta skulle väl USA och Kanada slåss om dessa immigranter. Det är sannolikt att också USA och Kanada förlorar på en del av den immigration de har. I övrigt så har dessa nationer inte det välfärdssamhälle Sverige har (som i.o.f.s. är på väg att monteras ned) om vi skall kunna dra större nytta av vår immigration måste vi också övergå till samma typ av samhälle där stor fattigdom drabbar den som inte har ett etablerat arbete, det räcker inte ens att ha ett arbete. När jag var i Florida sist så berättade invånarna där att t.ex. en lärare måste ha dubbla jobb för att kunna försörja sig.

Det är uppenbart att vi som nation förlorar på denna oansvariga immigrationspolitik vi för och har fört de sista 35 åren. Dessutom så måste människor i vårt land få ge sin syn på denna samhällsomvandlande immigration alldeles oavsett de ekonomiska aspekterna. Vi ser redan i dagens artikel i DN att immigrationen till vårt land tas som intäkt för samhällsomvandling i amerikans inriktning, då måste människor få delta i besluten om allas vår framtid. Även om immigrationen gick t.ex. jämt upp ekonomiskt (vilket den alltså inte gör) så kan ju medborgarna i detta land vara antingen för eller emot den typ av immigration vi sysslat med de sista åren. Detta är ett faktum som inte verkar ha slagit den kulturella, mediala och politiska eliten i vårt land.

Länk DN

Invandring och våra politikers ansvar

Invandring och våra politikers ansvar
I en artikel i DN skriver Ekberg att det Svenska samhället och dess offentliga sektor inte tjänar på arbetskraftsinvandring. Om de som invandrar börjar arbeta (vilket inte alltid är fallet) så ökar samtidigt kraven på de offentliga tjänsterna så att ingen samhällsekonomisk vinst erhålles. Dessutom gäller Ekbergs uträkningar om de som blir nya medlemmar i vårt samhälle börjar arbeta. I verkligheten skall då alla de som invandrar lära sig det svenska språket, inte gå klädd i heltäckande burka o.s.v.

Vi som varit kritiska mot Sveriges immigrationspolitik har ju i princip alltid påstått detta men har då mötts av invektiv och blivit anklagade för diverse fobier. Om Ekbergs och andra kritikers uppgifter stämmer undrar vi vad för ansvar våra politiker har som genomfört sin immigrationspolitik utan ett folkligt stöd. Hur skall de drivande politikerna ta sitt ansvar om de i praktiken genomfört en skadlig politik? Skall vi glömma hela saken och säga – OK ni förstörde vårt land men sådant kan tyvärr hända alla, nu glömmer vi detta och går vidare.

En annan aspekt av Ekbergs slutsatser är dock att svenska ungdomar faktiskt får lära sig att ta de jobb som erbjuds. Jag var på semesterresa i Skottland för inte länge sedan. En sak som skiljer Skottland från Sverige var att skottar faktiskt jobbade med ALLT, de tömde sopor, sopade perronger och gjorde en del andra jobb man nästan aldrig ser svenskar utföra. Jag har hört systemkritiker som annars har mycket sunda åsikter säga att ”svenska ungdomar kan inte plocka bär”. Varför kan de inte det då? Jo just för att vi har den åsikten att de inte kan plocka bär. För femtio år sedan plockade alla svenska ungdomar i Norrlandslänen bär, har de blivit genetiskt degenererade på dessa femtio år? Det kanske behövs vissa paradigmskiften även inom de systemkritiska leden.

Länk DN

Alla dessa förkortningar

I en debattartikel på DN-opinion så har två jurister som kommer från ” Centrum för rättvisa” förklarat att de stämmer DO och lämnat in en ansökan till JO. Bakgrunden är att universitet ofta kvoterar in män på olika utbildningar för att de vill ha en jämnare könsfördelning. DO överbelastad som hon förmodligen är av olika ärenden, har beslutat att inte driva sådana mål, det finns ju så många andra mål där människor känner sig kränkta får man förmoda.

Bara i denna artikel har vi en rad förkortningar på olika instanser som skall tillvarata rättvisa i vårt samhälle. Det är DO, JO, Centrum för rättvisa och JÄMO. Dessa institutioner är inget som t.ex. jag brukar vända mig till. Jag har en gång anmält tokfeministen Joanna Rytel till JO. Lambertz avslog min anmälan på två dagar, den gången arbetade han snabbt i alla fall.

Jag är emot all kvotering så i sak håller jag med artikelförfattarna men denna kultur av rättviseinstanser som hela tiden överhopas av anmälningar gör sannolikt inte vårt samhälle rättvisare totalt sett, det är bara antalet människor som känner sig kränkta som hela tiden ökar. Har man fått med sig en instans i ett ärende så ökar chanserna till medial bevakning. Är du kvinna eller/och invandrare så ligger du bra till för att få med dig en av rättviseinstanserna och medial bevakning.

I samband med överfallet på Martin Kinnunen var det några SD:are som skrev en väl genomarbetad artikel som handlade om grundläggande demokratiska värderingar i vårt samhälle. Artikeln var balanserad, viktig och genomarbetad. Denna artikel togs inte in av någon rikstidning (men väl av Länstidningen) och avslogs dessutom med en ganska stor portion snorkighet av SvD. Vad är rättvisan i urvalet av artiklar som publiceras eller inte? Arbetar du på en organisation som ” Centrum för rättvisa” så blir du publicerad, gör du det inte så är dina chanser obefintliga. Resultatet är att grova missförhållanden i vår demokrati förbigås med tystnad och mindre missförhållanden belyses.

Länk DN

Kom med ett bättre förslag då

I en artikel i DN kritiseras det förhållande att en del personer som fått avslag på sin asylansökan sätts i häkte. Dessa personer har enligt DN inte gjort sig skyldiga till brott och skall därför inte placeras i häkte. Beslutet om att sätta en person i häkte tas av någon på de förvar som de asylsökande vistas på. Så här står det i DN.

En rundringning till Migrationsverkets sju förvar visar att de vanligaste skälen är rymningsförsök eller utåtagerande beteende, som hot eller förstörelse. Nästan alla förvarschefer uppger att de varje månad fattar något beslut om att häktesplacera personer som bedöms självmordsbenägna.

Att man måste göra något om en person gör rymningsförsök är självklart. Det är ganska uppenbart att en person som gör rymningsförsök från ett förvar inte kommer att följa det negativa beskedet i frågan om asyl. Om en person gör sig skyldig till hot mot personal eller andra människor har personen faktiskt gjort sig skyldig till ett brott, även om han inte döms för det (det skulle bli orimligt att dra alla hot inför domstol, speciellt för personer som väntar på avvisning). Frågan är vad personalen skall göra om de som är våldsamma eller visar uppenbara tecken på att inte följa ett avvisningsbeslut inte skall sättas i häkte. En lösning vore att skapa speciella förvar som är rymningssäkra och där klienterna har den tillsyn som anses befogad för att inte klienterna skall skada sig själva t.ex.

En mer strikt immigrationspolitik med klara enkla regler skulle sannolikt också hjälpa upp situationen då en sådan politik inte skulle skapa så många falska förespeglingar om en lättvindig asyl. Som det är nu så liknar asylhanteringen snarast ett geschäft där rätt många drar en vinstlott och andra står där med en nitlott. Hela idén med vår asylpolitik har förfuskats under många år, ivrigt påhejad av media som applåderar varje generöst beslut och kritiserar varje negativt besked. Enligt demokratiska principer är det knappast media som skall styra vår immigrationspolitik utan en politik på detta område skall grunda sig på ett folkligt stöd. 

En klar och stringent immigrationspolitik med en stor chans till att redan från början se vad som är asyl och inte, även för de asylsökande, skulle lösa många problem och i längden minska frustrationen även för de som får avslag. Om denna politik också vilar på ett fast folkligt stöd så skulle vi få ordning på denna cirkus som vår asylpolitik nu mest kan liknas vid.

Länk DN

Bloggen kan tyvärr inte kommentera detta fall

I dagens SvD står det om en man som nekats asyl. Mannen har skadats i en pendeltågsolycka i vårt land och har fått bestående handikapp av olyckan. Bloggen kan tyvärr inte vidare kommentera detta fall då pressetiska och moraliska skäl förhindrar denna blogg att kommentera enskilda flyktingfall. Detta är ett principiellt beslut taget av etiska publiceringsmoraliska och demokratiska skäl.

Länk SvD

Du har i grunden fel Zaremba

Maciej Zaremba skriver i dag en krönika som är publicerad i DN. Zaremba propagerar för i princip fri invandring eller att antalet asylsökande som får permanent uppehållstillstånd skall öka i alla fall. För att exemplifiera att fler människor som uppfyller ”vissa villkor” skall få uppehållstillstånd gör Zaremba en jämförelse med att ta körkort. Jämförelsen går ut på att om regeringen vill minska antalet bilar så skulle den utfärda något slags dekret om att enbart ett visst antal körkort fick utfärdas per år.

Detta är i grunden en felaktig jämförelse. Alla som uppfyller givna krav har rätt att ta körkort. Det finns ingen given sådan rätt när det gäller att få uppehållstillstånd i Sverige eller något annat land. Regeringen bestämmer de villkor som skall gälla utöver de som vi förpliktat oss att ta emot genom internationella avtal som vi skrivit på i t.ex. FN:s regi. T.o.m. dessa avtal kan förhandlas och tolkas. Många länder som skrivit på samma avtal som Sverige tar emot mycket färre kvotflyktingar. Zarembas jämförelse är i grunden fel, hur resonerar han när det gäller t.ex. Finlands, Islands och Danmarks flyktingpolitik, där skulle nästan inga få ta körkort i samma jämförelse.

Därefter tar Zaremba upp förhållandet att myglet ökar och ser det som en följd av en restriktivare immigrationspolitik. Så kan det ju ses naturligtvis, om alla fick uppehållstillstånd skulle ju inget mygel förekomma. Saken är ju den att en fast och restriktiv politik också skulle innebära att myglet minskar. Hur många försöker mygla sig in i Finland? Sedan skriver Zaremba om Sverigedemokraterna och varför de röner framgångar, så här skriver han i sin artikel.

Om Sverigedemokraterna tar sig in i riksdagen bör de skicka buketter till de största partierna, som tack för dimridåerna kring flyktingfrågan. Det är dessa dunster som är deras livsluft. Det framgår inte minst av reaktionerna på Gellert Tamas bok att många känner sig vilseförda av sina politiker. Att det inte är några ”riktiga” flyktingar som Sverige tar emot, utan människor som det i allmänhet är synd om. Stannar inte de allra flesta av ”humanitära skäl”?.

Jo, de allra stannar av humanitära skäl men tvärtemot vad Zaremba skriver så har de aldrig uppfyllt de krav som ställs för att de skall få kallas ”flykting”. Sverigedemokraterna kommer solklart att ta sig in i riksdagen och det beror mycket riktigt på den politik de nuvarande riksdagspartierna fört. Men det beror huvudsakligen inte på de dimridåer som Zaremba talar om, det beror på en oansvarig och alldeles för generös immigrationspolitik. Det är antalet som varit alldeles för stort, att de sedan inte uppfyller kraven på att vara flykting enligt gängse definition gör saken värre. Återigen, varför tar Finland, Island, Danmark och en massa andra europeiska länder emot så mycket färre flyktingar per capita än Sverige, beror det på att dessa nationer i grunden är inhumana eller bryter mot grundläggande mänskliga rättigheter?

Vi lever i en demokrati och ”folket”, alltså människor som inte tillhör den kulturella, mediala eller politiska eliten borde få vara med och bestämma om en så oerhört viktig sak som immigrationspolitiken. Varför får människor ha synpunkter och indirekt få vara med och bestämma om finanspolitiken men inte immigrationspolitiken? Jag skulle tvingas acceptera ett majoritetsbeslut om vår immigrationspolitik efter en allsidig och ärlig debatt, vad utslaget än blev. Hur många andra ställer upp på det i demokratins namn?

Länk DN Zaremba

Bodström var faktiskt inte värst bland riksdagsmännen

I går gick ett program på TV4 som dagens rikstidningar tagit upp, det var ett avsnitt av Kalla fakta där riksdagsmännens frånvaro vid voteringar togs upp. Frånvaron för vissa riksdagsmän var skyhög, ibland utan att riksdagsmännen själva verkar vara medvetna om det. En del riksdagsmän har dessutom högt betalda arbeten samtidigt som de kvitterar ut en riksdagslön på 55,000 i månaden.

Den riksdagsman som speciellt pekas ut i programmet och speciellt i tidningarna i dag är Bodström. Men programmet visade klart att Bodström inte var värst av våra riksdagsmän, långt ifrån. Det är lite underligt att just Bodström, som ändå verkar vara en bland de mer aktiva när det gäller motioner och andra aktiviteter pekas ut speciellt. Återigen undrar vi om det ligger någon dold agenda bakom programmet. Däremot är det mycket bra att programmet och tidningarna i dag tar upp problemet med frånvaron och extraknäck för riksdagsmännen vid sidan om det välbetalda uppdraget i riksdagen.

Dagens politiker är en oerhört privilegierad grupp. Påstår man att politiker är en elitklass i dagens samhälle så underdriver man snarast. Isaksson har i sin bok ”Den politiska adeln” visat att våra politiker är just vår moderna adelsklass. Politikerna har löner och andra förmåner som vanliga människor bara kan drömma om. 

Det riktigt allvarliga i detta med politikernas förmåner och arbetssätt är att de fjärmat sig från verkligheten och lever i någon sorts politisk korrekt parallell verklighet där ”verklighetens människor” inte känner igen sig. De hyser åsikter och värderingar som andra människor vilka inte tillhör någon av de tre eliterna, den politiska, mediala eller kulturella eliten, inte känner igen sig. När så vanligt folk ger uttryck för sina åsikter så visar dessa klasser upp en intolerans som är iögonfallande för människor som annars enbart fått höra hur enormt toleranta dessa grupper är. Det är i ljuset av detta vi skall se detta otyg med användandet av fobier i politiska sammanhang.

Länk DN

Länk SvD

”Verklighetens folk” har en annan syn

Mehdi Ghezali, Munir Awad, Safia Benaouda och den tvååriga pojken har nu återkommit till Sverige från sin turistresa i de oländiga (för att inte säga olagliga) delarna av Pakistan. Det är ingen idé att dryfta om vad som föregått frisläppandet eller gripandet. Saknas bevis så släpps man, så fungerar det i alla rättsstater och t.o.m. i en del tveksamma rättsstater. Så SKALL det fungera i en rättsstat är det väl bäst att tillägga. Dessutom är väl den Pakistanska regeringen rätt säker på att slippa turistresor från denna illustra samling i fortsättningen får man förmoda.

Den artikel i SvD som berättar om hemkomsten för Ghezali och hans följe får SÄPO nästan ursäkta sig för att de samtalat med följet och dessutom varit de första som samtalat med dem. Så här står det i SvD när SÄPO:s man intervjuas.

-    Vi ville höra deras bild av vad som har hänt. Anledningen att vi mötte upp dem på Arlanda direkt var att vi av praktiska skäl tyckte att det var den smidigaste och enklaste lösningen, säger Patrik Peter, pressekreterare på Säpo.

Smidigast och enklaste lösningen? Absolut ingen tror väl på det. Självklart skall SÄPO prata med dem, självklart skall de vara först att prata med dem också. Detta är inget konstigt för ”verklighetens folk” som det har talats om i media på sistone, och som jag inte kan låta bli att dra en liten parallell på här. Vad skulle vi annars ha SÄPO till? Varför måste SÄPO ge detta lite lismande intryck och nästan ursäkta sig för att de gör sitt jobb? Jo för att de som styr vår media och det övriga samhälliga samtalet inte hör till det vi slarvigt kallar ”verklighetens folk”.

Man skulle kunna göra hur många sådana här exempel som helst på vad som skiljer de flesta löntagare och ”vanliga” människor i detta land från medlemmar i den mediala, kulturella och politiska elit vi har. Man skulle kunna ta klarare exempel än detta varje dag året runt för att åskådliggöra skillnaden, detta var väl ett ganska dåligt exempel egentligen. Ändå så sätter de som tillhör dessa eliter upp ett lika förvånat ansiktsuttryck varje gång frågan kommer på tal. Om inte annat så är det hela rätt komiskt, denna låtsasförvåning som för tankarna till ett barn som förnekar att han just tjuvrökt samtidigt som det brinner i fickan.

Länk SvD

Länk DN

Verklighetens folk

Efter att Göran Hägglund gått ut och kritiserat kulturetablissemanget för att ha fjärmat sig från ”verklighetens folk” så har detta etablissemang gått ut och visat upp ett fullständigt oförstående ansiktsuttryck. Hägglund har förklarats som mindre vetande och att svamla i största allmänhet. Hägglund har fått det svårt med sitt försvar eftersom han måste balansera för att inte själv bli alltför inkorrekt, han tillhör ju själv ett etablissemang, nämligen det politiska.

En artikel som jag fått E-postad till mig visar klart vad som i alla fall INTE är ”verklighetens folk”. Det är en artikel om arkeologi i tidningen Forskning & Framsteg. En kvinnlig arkeolog intervjuas och även hon kritiserar den ovetenskapliga tendens som uppstår när etablissemanget anstränger sig till det yttersta för att vara korrekt. Så här står det i artikeln.

Det är den traditionella arkeologin som Kerstin Lidén slår vakt om - att analysera fynden, vilket de nya teknikerna ger så stora möjligheter till. Men arkeologin har förändrats radikalt de senaste femton åren. Riksantikvarieämbetet kritiseras för att montera ner kompetensen om runor, och gör föga historiskt underbyggda utställningar, som den häromåret om Vik-Inga Muhamed, en muslimsk, kvinnlig viking. Syftet var att demokratisera och göra kulturarvet mångkulturellt och genuskorrekt. Och Historiska museet har fått massiv kritik för att försumma samlingarna till förmån för allmänna konstinstallationer som den uppmärksammade Snövit och sanningens vansinne år 2004.  

Ja, tydligare kan det knappast bli, en kvinnlig muslimsk viking, så smart av Riksantikvarieämbetet. Att framställa en viking som kvinnlig muslim bryter utan tvivel mot en del invanda föreställningar, men är knappast vetenskapligt korrekt. Man kan knappast komma längre från ”verkligheten” än att framställa denna låtsasviking och gemene man gör utan tvivel en min av äkta avsmak inför detta försök att införa någon slags multikultiperspektiv i historien. Arkeologen Kerstin Lidén känner dock att hon måste försvara det mångkulturella samhället fast hon var tvungen att ta avstånd från de värsta avarterna av propaganda. Så här säger hon i intervjun.

Det är helt felaktigt att framställa dagens mångkulturella samhälle som avvikande, som ett problem som måste hanteras. Förhistorien har alltid varit mångkulturell. Det kan man använda information från vikingatiden för att visa.

Dagens mångkulturella samhälle är ett problem som måste hanteras, jag tror inte Lidén frivilligt flyttar till Rosengård eller Fittja. Dagens mångkulturella samhälle är avvikande och det har växt fram på konstlad väg med en medveten politik, dessutom utan folkligt stöd. Ja, vikingatiden var i viss mån mångkulturell, vikingar handlade med ryssar, det blir i alla fall två kulturer som kanske inte stod så långt ifrån varandra. Att jämföra det med dagens mångkultur är inget annat än löjligt.

Att framställa en viking som muslimsk kvinna och påstå att dagens mångkultur i Sverige är samma sak som att svenskar handlade med ryssar på järnåldern är något som ”verklighetens folk” aldrig skulle göra, det är bara den kulturella och mediala eliten som skulle få för sig sådana vansinniga saker. Detta är bara ett exempel på hur långt avståndet är mellan den kulturella och politiska eliten och det som efter Hägglunds utspel populärtkallas ”verklighetens folk”.

Länk Forskning & Framsteg