Bokslut globaliseringen

För att få igång en bredare diskussion om globaliseringen har jag försökt att få in en del artiklar i Newsmill och SVT-Debatt. Det har dock inte lyckas utan jag har, som det verkar, med viss skadeglädje blivit refuserad. Ett forum som Newsmill där de berömmer sig för sin liberala hållning, är tydligen inte liberalare än att de refuserar obekväma åsikter, trots allt. Vi i alla fall anar att även det mest skrikigt liberala, inte gärna låter åsikter komma fram som hotar deras världsbild. 


Jag läste i Värmlands Folkblad om en man som dog, troligen p.g.a. att läkaren som var av utländsk härkomst, inte fullt ut förstod vad mannen sade. Så här står det i artikeln.

Av landstingets egen analys framgår att mycket talar för att den behandlande läkaren, på grund av språksvårigheter, inte förstod hur ont 66-åringen hade. Det anses också att läkaren borde ha omvärderat sin diag­nos när mannen återkom två gånger på kort tid utan att ha blivit bättre.

Läkarnas egen organisation lobbade för några decennier sedan i riksdagen för att antalet utbildningsplatser skulle minskas på läkarutbildningen. Riksdagen lät sig lobbas (vilket i sig motiverar en egen artikel). Antalet utbildningsplatser skars ned och sedan står vi nu inför en läkarbrist, orsakad av läkarnas egen organisation och beslut i riksdagen. Detta får till följd att vi tar vi in läkare från utlandet, vi lever ju i en globaliserad värld. Dessutom kan vissa politiker peka på hur beroende vi är av omvärlden.  Följden blir alltså som i fallet med den nu döde mannan som alltså inte kunde göra sig förstådd av sin utländske läkare. Så här står det också i artikeln.

Efter händelsen har landstinget tagit fram en åtgärdsplan vars syfte är att förhindra att de begångna misstagen upprepas.

De begångna misstagen är nedskärning av antalet utbildningsplaster på läkarutbildningen samt denna upphöjda globalisering. Jag hoppas verkligen inte att de misstagen upprepas, men jag tvivlar på att landstingen har något med detta att göra. 


Häromdagen talades det på nyheterna om att multiresistenta bakterier får alltmer fäste i vårt land. Absolut ingen antibiotika biter på dessa superglobala bakterier. Orsaken till att dessa små otrevliga gynnare fått fäste i vårt land är globaliseringen. Dvärgbandmask är en annan liten otäck gynnare som gjort sina första framstötar i vårt land. Den gillar säkert också globaliseringen, tillsammans med mördarsniglar, och kackerlackor, som i princip aldrig förekommit på våra breddgrader tidigare.  Gamla utrotade sjukdomar håller på att komma tillbaka till vårt land som tuberkulos och löss. Det är väl svårt att direkt bevisa hur allt detta otyg kommit in i vårt land. De flesta är nog överrens om att det beror på de öppna gränserna samt de strömmar av människor som hela tiden rör sig in i vårt land. 


Vi ser således en massa negativa konsekvenser med vår nutida globaliseringspolitik. Det är väl snart dags att våra politiker talar om för oss oupplysta stackare vilka de positiva effekterna är. Ja, vi vet att en positiv effekt är att diverse skumraskföretag erbjuds väldigt billig arbetskraft för att utföra olika undermåliga arbeten. Dessa arbeten får ofta göras om av vanliga tråkiga svenska traditionella företag, när det visar sig att skumraskföretagens arbete inte hållit måttet. Det är dags för ett bokslut av globaliseringen. 

Länk Värmlands Folkblad

Vad menar Ullenhag?

Erik Ullenhag uttalar sig på regeringskansliets hemsida i ett pressmeddelande. Det skall nämligen tillsättas en ny arbetsgrupp för integrationspolitiken. Det låter lite vagt bekant på något sätt. Kanske har det tillsats någon liknande arbetsgrupp fordom. Ullenhag säger så här i pressmeddelandet.

Vi behöver också lägga särskild kraft på hur fler utrikes födda kvinnor ska få jobb och på vilka ytterligare åtgärder som behövs för att förbättra Svenska för invandrare (SFI). En huvudutmaning kommer också att vara hur utsatta områden kan lyftas genom urban utveckling.

Hur utsatta områden skall lyftas genom urban utveckling? Jag berömmer mig för att ha begåvats med förståndsgåvor som i alla fall inte understiger ett nationellt genomsnitt, men detta förstår jag faktiskt inte. Utsatta områden skall alltså lyftas genom urban utveckling, så där i största allmänhet? Vad innebär urban utveckling i detta fall? Att slumområden blir mer lika vanlig stadsmiljö?

Jag önskar i alla fall Ullenhag lycka till. Inte för jag tror att han kommer att lyckas, eller att han själv vet hur han skall bära sig åt. Men politik verkar inte handla om att lyckas i den verkliga världen, utanför regeringskansliet och riksdagens väggar. Det handlar mer om att producera saker som låter fint. En sista liten undran, har Ullenhag, denna välklädda svärmorsdröm, besökt ett ”utsatt område” ännu? Jag har nämligen fruktansvärt svårt att se denna extremt modulerade och stylade politiker samspråka med kickers från Södertörn, jag kan helt enkelt inte framamma bilden i mitt inre. Det är ungefär lika verkligt som om den minimalt folklige Birgitta Ohlsson (FP) skulle besöka herrklubben ”Evert” belägen i mellersta norrland med snöskotrar, porr, hembränt och skjutvapen som sina främsta intressen.

Länk Regeringskansliet

Jag mötte en irakisk man på pendeltåget

Det satt två andra personer vid min bänk på pendeltåget. Mitt emot mig så satt en person med uppenbar utländsk härkomst, till höger om honom satt en person i 30-årsåldern. Själv försökte jag utnyttja min tid på pendeln genom att slumra, eller rent av somna in en liten stund. Jag blundade och var på god väg att sjunka in i morphei armar. Vid nästa station går dock en hel del personer av, bl.a. personerna som satt vid bänken på andra sidan gången. Mannen med utländskt påbrå sätter sig vid den numera tomma bänken på andra sidan gången. Själv bryr jag mig inte utan sträcker ut benen och gör det bekvämt för mig, nu finns det benutrymme. 


Mannen som flyttade från ”mitt” säte får plötsligt ångest för att han flyttade från min bänk. Han känner sig tvungen att påtala att han gjorde det för min skull, för att jag skulle kunna sträcka ut benen. Jag säger att det var mycket vänligt att han tänkte på mig och att jag uppskattar gesten i vederbörlig ordning. Därefter verkar mannen känna ett visst förtroende för mig så han fortsätter att prata.

Sverige är ett bra land, ett av de bästa i världen.

Jag är duktigt sömndrucken, men kan trots detta inte motstå den möjlighet till debatt som öppnar sig. Jag replikerar enligt följande.

Ja kanske, men Sverige var ett mycket bättre land när jag växte upp. Det var ordning och reda, allt fungerade. Ta T-centralen t.ex. när jag växte upp så trängdes ingen. Alla betedde sig artigt och alla tog hänsyn. Nu trängs alla människor. Vassa armbågar överallt, ingen tar någon hänsyn utan alla tänker bara på att komma fram själva. Alltså vår negativa utveckling märks t.o.m. på hur folk beter. 

Hade jag väntat mig debatt så fick jag tänka om. Mannen höll med mig till hundra procent. Han berättade att han kom till Sverige på 80-talet och att vårt land då stod på en högre civilisation än nu, på många olika sätt. Mannen uttryckte också tvivel angående fördelarna med det mångkulturella samhället, så enligt Expo är väl han också rasist och främlingsfientlig. Jag frågade mannen varifrån han kom. Till min förvåning vågade han inte tala om det. Vad är det för rädsla som gör att en människa som bor i vårt land inte ens vågar tala om varifrån han kommer? Jag gissade på Irak, kroppsbyggnaden och anletsdragen talade sitt tydliga språk. Mannen kunde inte neka till sitt ursprung när jag ändå gissat rätt på detta.  


Fler och fler uttrycker allvarliga tvivel om riktingen på vår utveckling. Människor uttrycker inte direkt att det är globaliseringen eller det mångkulturella experimentet som är det negativa. Däremot är väldigt många människor mycket medvetna om den negativa utveckling som vårt land just nu befinner sig i. En bekant på bussen i kväll tog upp ämnet spontant utan att jag lade några ord i munnen på henne. Jag såg att Marcus Birro (som plötsligt inte längre är medias gunstling) tagit upp ämnet i en artikel på Expressen, LÄNK. 




Signalerna kommer från alla håll och från alla möjliga människor. Signaler att vi är på fel väg, på väg utför. Liberaler av olika kulörer samt socialdemokrater hör och ser inte alla rödljus, de vill helt enkelt inte se. Teorierna om det mångkulturella samhället och den underbara globaliseringen väger tyngre. Dessa underbara älskade teorier, de är mer värda än vårt land och vårt folk, ja t.o.m. mer värda än de egna barnen tydligen. Vårt allvarligaste problem alla kategorier är att människor hellre håller fast vid den ideologi de omfamnade i en osäker ungdom, än ser den trista och grå verkligheten. Alternativt är det viktigare att framstå som modern eller human än att rädda vårt land och de egna barnens framtid. Jag vet inte vilket som är värst.

Vinnare och förlorare

Johan Lundberg har på Axess skrivit en artikel som åtminstone delvis blivit missuppfattad av en del människor. När jag läser artikeln igen så måste en korrekt tolkning av det Lundberg skriver vara att SD hämtar sina väljare bland dem som ser sig som förlorare på globaliseringen. Snällare tolkning än så går det inte att göra. 


Först måste vi, till skillnad mot Lundberg, fråga oss vad globaliseringen innebär, vad det är för en process. Den globalisering vi nu så gärna talar om handlar inte om att kunna resa fritt och turista. Det kunde vi göra obehindrat långt innan vi talade om den nutida globaliseringen. Den handlar inte heller om ett fritt utbyte av varor. Vi började handla med omvärlden redan under medeltiden. Redan innan vi gick med i EU, så var vi med i EES där i princip alla handelshinder redan var undanröjda. Det är således inte dessa två saker som menas med globalisering. 


När vi gick med i EU och därmed godtog de regler som gäller om arbetskraftens fria rörlighet så började den samhälleliga diskussionen om globaliseringen. Med denna utveckling följde också något som kan beskrivas som fri rörlighet av företag. Talet om globaliseringen gäller i huvudsak två saker. Fri rörlighet av arbetskraft samt samma rörlighet för företag. 


Vi såg i Uppdrag Granskning hur rederiet Stena Line anställt filippinska arbetare som arbetar för runt 20 kronor i timmen, sju dagar i veckan sex månader i sträck. Europeiska och svenska sjömän kan omöjligt konkurrera på dessa villkor och blir därmed förlorare. Vinnare blir Stena Line, andra rederier samt de som reser med färjorna. Här ser vi direkt vilka som blir vinnare och förlorare. Lundberg har rätt i den meningen att det är troligare att de arbetslösa sjömännen röstar på SD än att direktörerna gör det. 


När det gäller företagens utökade möjligheter till omlokalisering kan vi ta exemplet när Continental köpte upp den lönsamma gummifabriken Gislaved. Continental fick sedan stödpengar från EU för att flytta fabriken från Sverige till Portugal. Vinnare i denna affär var utan tvekan det portugisiska folket samt möjligen aktieägarna i Continental, som ytterligare kunde öka sina vinster. Förlorare var utan tvekan de som arbetat på Gislaved i Småland. Eftersom vi talar om ett företag som gick med vinst så måste vi tala om hela vårt land som förlorare på denna affär. Men Lundberg har rätt i den mening att det är oerhört mycket sannolikare att de f.d. arbetarna på Gislaved röstar på SD än aktieägarna för Continental. 


Det vi vänder oss emot är Lundbergs beskrivning av denna globaliseringsprocess dels som oundviklig om man inte vill tillbaka till något som utmålas som rena stenåldern. Dels att den skulle vara positiv ur alla bemärkelser för vårt land. Vi såg att affären med Gislaved ur i princip alla perspektiv var destruktiv för vårt land. Det går helt enkelt inte att beskriva den affären som något positivt för Sverige, hur gärna man än vill. 


Naturligtvis är det inte på det viset att det bara finns en väg in i framtiden, och att denna väg är liktydigt med en stark globaliseringsprocess. Vitsen med vår demokrati är att vi väljare skall kunna välja inriktning på vår framtida utveckling. Det är heller inte så att om man vägrar att bejaka globaliseringen och Sveriges aktiva deltagande i densamma, så är man per definition en bakåtsträvare. Det kan ju vara så att man helt enkelt vill välja en annan inriktning på den framtida utvecklingen. Utan tvekan kommer då nya förlorare och vinnare att utkristallisera sig, ety hur man än vänder sig, har man rumpan bak.

Länk Axess      

Äntligen en riktig karl som kolumnist

Vi män får ju inte längre ta ut svängarna i vårt språkbruk och våra självklara analyser. Vi bor ju i trygghetsnarkomanernas land med världens finaste människosyn och kanske världens fegaste politiker. Nu har dock SvD fått en kolumnist som p.g.a. sitt kön kan prata normal svenska utan att ängsligt balansera på vad som är passande och genuscertifierat. I en kolumn analyserar hon Sveriges insats i diverse oroshärdar, samt ger sin syn på våra politikers inställning. 


Jag håller inte med kolumnisten att vi bör inträda i NATO. I övrigt håller jag med om varenda stavelse, men vågar dock själv inte uttrycka mig så rättframt. Vem vill bli kallad en massa saker där manschauvinist är det mildaste epitetet. Hör och njut gott folk, så talade vi alla innan vi böjde oss för alla påbud vi nu plågas av.

Flygvapnet ska tydligen inte behöva smutsa ned sina händer allt för mycket, trots att armén har soldater på plats som bor i råtthål ute i terrängen, strider, skadas och dör.

Man hymlar till och med om de hårda striderna som utkämpats och vad de innebär. När arméinspektören i julas fick frågan om hur många motståndare som dödats av svenskar svarade han förmodligen ett femtontal, trots att alla vet att det handlar om betydligt fler.

Detta hymlande och oviljan att stå för att krig är brutalt, skitigt och blodigt drabbar i slutändan militären, som utför det som politikerna bett dem att göra. Därför är det dags att sluta låtsas och antingen skicka trupp, eller inte alls.

Hur tufft systemkritiker än har haft det fordom, så är talibanerna lite vassare än vår inhemska terrorgrupp AFA. Våra inhemska plastterrorister är uppväxta med en guldsked i vardera mungipan. Dessa krigare vi har att göra med i Afghanistan är uppväxta på te och lite ris. De har bott i grottor sedan späd ålder och eventuellt badat i iskalla bäckar, om de badat alls. De har lärt sig att hantera sin Kalasjnikov sedan de lärde sig gå och fått arbeta sedan de lärt sig krypa. Liksom lite annan kaliber på dessa krigare än vad våra svenska politiker i sitt ombonade riksdagshus kan tänka sig. Jag nästan njuter när jag tar del av Johanne Hildebrandts mustiga prosa. Helt rätt av SvD att anställa henne som kolumnist.


Länk SvD (rekommenderas) 

Oj! Sidan kunde inte hittas

Jag skrev efter valet om Jan Söderqvist, SD-hataren nummer ett. Ni vet han som ansåg att de som röstat på SD är outbildade, kriminella, ointelligenta och i praktiken icke anställningsbara. Det var en så grov beskrivning av de som röstat på ett demokratiskt parti i Sverige att det faktiskt stack ut även i den hätska och direkt odemokratiska stämning som rådde i vårt land under valrörelsen. 


Jag tittade i natt på gamla artiklar från valrörelsen och direkt efter valet. En artikel gick inte att hitta längre. Det var Söderqvists artikel där han beskriver de som röstat på SD i princip på samma sätt som Goebbels beskrev den judiska minoriteten i Tyskland i slutet av 30-talet. 


Att Jan Söderqvist själv varit aktiv medlem i Alexanders Bards omtalade E-postlista ”Elite” gör det hela ännu mer pikant. Det var ju den listan där medlemmarna ansåg sig stå över den obildade massan av förlorare och som på grövsta tänkbara sätt uppmanade medlemmarna att trakassera de mindre värda, de som ansågs som ”undermenchen”. Vi som tillhör denna illustra pöbel får väl be om ursäkt att vi inte röstade på Liberaldemokraterna som Söderqvist startade ihop med kompisen Alexander Bard. Nu slumpade det så att SD faktiskt fick fler röster än Liberaldemokraterna, detta sagt på tal om förlorare. Vad jag kan se så ställde inte Liberaldemokraterna ens upp i riksdagsvalet. Märkligt, att sådana vinnare som Jan Söderqvist och Alexander Bard inte ens bjuder upp till dans när orkestern börjar spela. Men som sagt, vinnare och übermenchen som Söderqvist skulle utan tvekan vinna över SD i ett riksdagsval med sitt Liberaldemokraterna, eller hur? 


Förövrigt ser jag att Liberaldemokraterna hyllar Federleys tal om migrationsuppgörelsen. Nu innehåller tyvärr Federleys tal så mycket snömos och rena felaktigheter, så jag får lite svårt att få ihop det med Elitlistans syn på en överlägsen klick med intelligens som överstiger den obildade massans. Förövrigt kan man ju spekulera i Elitlistans nästan nazistiska människosyn och Liberaldemokraternas åsikt om fri invandring, det är något som inte stämmer riktigt där.    


Jag antar att det är Söderqvist själv som bett SvD att plocka bort sin artikel. Jag kanske har artikeln på min hårddisk, jag orkar inte ens leta. Vill Söderqvist inte att hans artikel längre skall synas så skall inte jag lägga ut den på nytt. Den var både rå och svinaktig, och sådant kan vi kanske klara oss utan. Däremot är Söderqvists människosyn redan fastslagen, och den är mycket otrevlig.

Länk Robsten Söderqvist (med länk till tidigare artikel Söderqvist) 

Länk Liberaldemokraterna

Länk Liberaldemokraterna Federleys tal