Sanandaji klargör på ett kusligt effektivt sätt hur fri invandring är omöjligt med en välfärdsstat. Det här borde vara självklart för alla tänkande människor men inte ett knyst yppas från vänsterhåll om denna självklarhet. Antingen är det så illa att ingen gjort den analys som borde stå skriven som i neon mitt framför näsan. Eller så är det en planerad omfördelning av resurser från i huvudsak den lite mer välbeställda medelklassen och den lite mindre välbeställda arbetsklassen (och för all del det inhemska trasproletariatet). Men frågan kvarstår om denna vänster då inte skulle vara öppen med denna omfördelning och låta väljarna avgöra om de vill gå med på detta.
Frågan gäller ju inte bara fri invandring, har vi nästan fri invandring så blir det ju samma effekter, med ett något mildare ekonomiskt utfall. Har vi den immigration vi har i dag så är omfördelningen fortfarande mycket betydande. Kurvan över storleken på immigrationen divergerar ju med invandringen och utgör en inverterad kurva med möjlig välfärd.
Att immigrationen är en frågan om hjälp till nödställda hör vi ofta som motargument. Den enda logiska hjälpen skulle då vara att flytta hela civilbefolkningen, vilket ingen ännu har föreslagit. Att enbart de mest resursstarka beviljas asyl medan de som har det sämre ställt i alla fall blir kvar gör ju att målet för nåden skiftar, ofta på ett orättvist sätt. Hjälp på plats eller i närområdet är det som hjälper flest människor och är förmodligen det bästa för att återuppbygga drabbade områden. Nå här Sanandaji om fri invandring.
