Det är sällan jag lägger ut några kortisar här på bloggen, men nu måste jag. Två medlemmar från SDU besökte en workshop som bara var menad för "icke-vita". Den som förestod workshopen var Sissela Nordling Blanco, som förmodligen själv kan betraktas som ”vit” härstammandes från Sydeuropa. De två SDU-medlemmarna blev utkastade, men videofilmade hela händelsen.
Vi kan självfallet notera en diskussion där SDU-medlemmarna försöker få fram i klartext varför de blir utkastade, men något som ens liknar hot går inte att hitta. Vilket måste betraktas som självklart då de själva tar upp videofilm på hela förloppet.Sveriges radio går i sin tur ut och slår upp stort att två SDU:are betett sig hotfullt under nämnda workshop. Kent Ekeroth ringer upp programledaren för inslaget om hot och ställer henne mot väggen. Hela inslaget är mycket talande och solklart hörvärt.
Någon stabil länk på Sveriges radios inslag där SDU:arna framställs som hotfulla har jag inte lyckats hitta. Däremot kanske Avpixlat har lyckats med detta HÄR. Har inte media gjort bort sig efter detta, enligt alla konstens regler, så lär de aldrig göra det i framtiden heller.
Efter att upproret startade i Syrien har röster i vårt land höjts för att intervenera och störta regimen. Inspirerade och lätt berusade av den arabiska våren reagerade många debattörer och politiker med ryggmärgen, nu skall nästa diktatur falla, folket till fromma. Ryssland och Kina har utpekats som onda bovar då de bångstyrigt motsatt sig alla tankar på interventioner, sanktioner och resolutioner som inte omfattar rebellerna. Nu har dock en bit av verkligheten uppdagats. Så här står det på SR:s hemsida:
Från västländerna har det ännu inte hörts mycket om de påstådda övergreppen. Ryssland däremot säger att det inträffade är bevis för att brott begås av båda sidorna. Rysslands vice utrikesminister kräver att båda sidorna stoppar våldet nu och han uppmanar väst- och arabländerna att se på situationen i Syrien också från den här vinkeln.
Från samma artikel beskrivs också övergreppen från rebellernas sida.
Ett 30-tal rebeller fanns på platsen, eldgivningen började plötsligt, de flesta drog sig undan när skottsalvorna började ljuda och dammet från betong träffad av kulor spred som en dimma över platsen, kvar stod två skyttar. Men efteråt, som i en makaber trans, jubel och rop om att Gud är störst, döda kroppar som fallit ihop över varandra i en hög.
Är det dessa rebellgrupper det är meningen att vi skall stödja? Det kan ju aldrig komma på fråga. Informationen om rebellgrupperna har i princip varit obefintlig. Vad som skall hända efter att regimen i Syrien störtats har ingen haft en aning om. Ifall rebellerna har en demokratisk agenda har heller ingen haft någon egentlig uppfattning om. Att i detta läge propagera för en intervention är direkt oseriöst. Desto märkligare är det att Obama enligt SR stödjer rebellerna genom organisationer som CIA. Enligt artikeln skall stödet inte röra sig om rena vapen, tillåt oss att tvivla på detta. Man kan fråga sig om vissa nationer aldrig lär sig. USA har ju historiskt stött rörelser som talibanerna, samma rörelse som man sedan fått bekämpa med alla till buds stående medel (nästan). Skall historien upprea sig i Syrien?
Clive Baldwin, Human Rights Watch har uttalat sig enligt följande till BBC enligt en DN.
– Det ser ut som om fångar avrättas, och om så är fallet är det ett brott mot krigets lagar.
Han tillägger att han under den senaste tiden har sett flera bevis för övergrepp som rebeller begått, till exempel tortyr och avrättningar.
Det har alltså funnits rapporter en längre tid om övergrepp från rebellernas sida. Vår media har varit återhållsam med uppgifter om detta, vilket är förståeligt. Massvis med oriktiga uppgifter florerar i en konflikt. Men det är ändå märkligt med vilken beredvillighet media publicerat uppgifter om motsatsen,- svartmålning av regimen och glorifiering av rebellerna. SVT var först med nyheten i vårt land om övergreppen av rebellerna. På SVT:s hemsida skriver de också att rebellerna gjort sig skyldiga till just de saker de själva anklagat regimsidan för. När SVT släppt en nyhet så måste tidningarna följa efter, beroende på genomslagskraften hos TV. Så i princip har även tidningarna tvingats ta upp nyheten.
Sanningen är krigets första offer enligt krigskorrespondenten Phillip Knightley, vilket väl illustreras av Syrienkonflikten. Många inhemska debattörer och politiker har dock inte bestått provet. De har blåögt och aningsöst låtit sig berusas av den redan förskönade ”arabiska våren” och trott att alla regimkritiska krafter har parlamentarisk demokrati som högsta mål. I humanismens namn har en del (dock inte alla) t.o.m. propagerat för en militär intervention. Eftersom samma politiker i princip lagt ned det svenska försvaret menar de då att NATO (läs USA) skall verkställa denna intervention. Skulle Sverige för syns skull bidra med några Gripen-plan skulle vi nog få räkna med nedskjutna plan denna gång, till skillnad mot i Libyen. Något våra politiker heller inte räknat med. Att naivt reagera med ryggmärgen efter några rudimentära hafs-reportage i dagstidningarna anstår inte politiker som skall ansvara för nationen med dess befolkning på ett ansvarsfullt sätt.
I en artikel på DN-debatt går rektorn för Stockholms universitet, Kåre Bremer samt två andra medarbetare på samma universitet ut och propagerar för ökade forskningsanslag inom områdena humaniora och samhällsvetenskap. Bakgrunden är regeringen forskningsproposition där en satsning på naturvetenskaperna är tydlig (dock får en del mindre högskolor som sysslar med högteknologi också mindre anslag). Enligt undertecknarna så behövs samhällsvetenskaplig forskning för att "förstå oss själva och vår komplexa värld". Som exempel på viktiga områden där humaniora kan spela avgörande roll för samhällsutvecklingen skriver författarna så här.
Andra frågor är vad tillför immigrationen? Vilka problem kan främlingsfientligheten skapa? Vilken är religionens roll tvärsöver kontinenten?
Om vi nu skall ägna oss en helt objektiv forskning så skulle vi undersöka om vår nuvarande immigration verkligen tillför oss resurser när vi väger både fördelar och nackdelar. Man får uppfattningen att samhällsvetarnas representanter i denna artikel redan bestämt sig i frågan. Detta förhållningssätt skulle vara omöjligt inom naturvetenskaperna och skulle innebära ett underkännande av både den vetenskapliga inställningen och forskaren själv. Har våra statsfinansierade forskare fastställt en exakt definition på "främlingsfientlig" eller är användandet av begreppet redan det ett underkännande i objektivitet?
Rektor Bremer stämmer upp ett högtidligt anslag i tonen när han deklarerar att humaniora "ger oss grunderna för att utveckla det öppna och demokratiska samhället". Läser man vad samhälls- och statsvetare publicerat i våra rikstäckande morgontidningar får man intrycket av att de flesta publicerade statsvetare inte har en susning om demokratins grundstenar, nämligen att medborgarna får tycka annorlunda än den politiska eliten. Vi får vara för en restriktiv immigrationspolitik utan att kallas "främlingsfientlig". I ett öppet samhälle blir inte lastbilschaufförer uteslutna för att de har fel åsikter. Hur många undersökningar om fackföreningarnas åsiktsdiktatur har våra samhällsforskare gjort?
Titta vi lite på de publikationer som samhälls- och statsvetare producerat för att "förstå oss själva och vår komplexa värld" så hittar vi t.ex. Bo Rothstein som i expressen ger tips på hur SD kan "kväsas" av Carl Bildt, LÄNK Expressen.
Statsvetaren Maud Eduards och sociologen Carin Holmberg propagerar och stödjer i en DN-artikel 1012-03 Maria Sveland och extremfeminismen. Förstå oss själva och vår komplexa värld? Ytterligare kommentarer överflödiga, LÄNK DN.
Magnus Hagevi, docent i statsvetenskap skriver i en SvD artikel 2010 om att religionskritiker ofta är "främlingsfientliga". Forskningen kunde vara seriös om objektiva begrepp användes, som t.ex. att "människor som är kritiska till en generös immigrationspolitik ofta är kritiska till praktiskt religionsutövning". Hagevi sänker sig dock långt under denna nivå. Han använder flitigt begrepp som "xenofobisk". Fobi är ett psykiatriskt begrepp och skall företrädesvis användas av psykiatriker. På det svepande och slarviga sätt Hagevi använder dessa begrepp borde fått honom underkänd i grundskolans högre årskurser, i en perfekt värld. Dessutom anas en slutsats där religionskritik per se misstänkliggörs. Skall detta vara oberoende forskares uppgift? LÄNK SvD Hagevi.
Björn Johnsson, statsvetare och forskare vid Malmö högskola ger pigga tips på hur de etablerade gammelpartierna bäst skall bekämpa SD. Hade forskare i Ryssland tagit en sådan partipolitisk ställning hade vi alla skrikit "DIKTATUR!" i högan sky. Nu är vi i Sverige och toleransen med att statsfinansierade forskare direkt tar partipolitisk ställning når höjder vi aldrig skulle acceptera i något annat land. LÄNK DN-debatt, Johnsson.
Värst av alla är professor emeritus i statskunskap, Olof Ruin. Jag skulle kunna göra en lång lista på artiklar där Ruins övertramp är så grova att de inte skulle ha accepterats ens i Ryssland. Vi nöjer oss med en artikel där Ruin tillåter sig denna inte helt opartiska kommentar, "Sverigedemokraterna som har en bakgrund och åsikter som är direkt otäcka.". Inte bara bakgrunden (som Ruin anser sig inte behöva redogöra för) utan även åsikter är otäcka. Hur var det nu med öppenhet och demokrati? Har du fel åsikter om immigrationspolitiken är dina åsikter "direkt otäcka". Det är knappast öppenhet och det är absolut inte demokrati. LÄNK, DN-debatt, Ruin.
Vi behöver inte en politiserad forskarkår som drar "vetenskapliga" slutsatser enligt se senaste politiska trenderna och hela tiden med baktankar om den egna framtida karriären. Partierna har i vårt land resurser att driva sina egna valkampanjer, som de kan lägga på att driva kampanj mot SD, om de så önskar. De pengar skattebetalarna ger till forskningen skall gå till något som med lite god vilja kan kallas forskning, inte draghjälp för att minimera SD:s opinionssiffror så att de etablerade partierna kan behålla sina mandat och de därmed förknippade partibidragen. Man anar, med en gnutta konspiratoriskt tänkande, att författarna till artikeln av Bremer med flera utlovar ytterligare stöd i kampen för att minimera SD:s mandat, bara samhällsvetenskaperna inom universitetsvärlden får ytterligare pengar i nästa forskningspropp. Sådant hör definitivt inte hemma i ett "öppet och demokratiskt" samhälle.
