En låt till!

Jag vill spela denna låt för "min lilla gumma". Sorry boys, ingen UT denna gång.

Gycklarnas parad

Enligt DN så trängs toppolitikerna för att synas i Pridefestivalen, politiker som Anders Borg, Jan Björklund, Andreas Carlgren, Mona Sahlin och Lars Ohly deltar enligt DN. Anders Wallner, pressansvarig för Stockholm Pride säger så här,

- Fast jag skulle gärna se att alla demokratiska partier deltog. Eftersom äktenskapet är den stora politiska frågan vore det lämpligt att socialminister Göran Hägglund var på plats.

Alla demokratiska partier kommer garanterat aldrig att ställa upp på denna festival, det är själva demokratin i det hela, att partierna väljer själva om de vill vara med. Förövrigt är det svårt att se vilka partier i Sverige som skulle vara "odemokratiska". Jonas Lindberg, ledamot i Ung Vänsters förbundsstyrelse säger så här i DN,

- Det är viktigt att markera sin närvaro på Pride. Att visa att vi backar upp hbt-personers rättigheter. Men en del partier är här för att fjäska in sig, säger han och syftar på moderaterna.

Jasså, jag trodde i min outsägliga okunskap att alla partier var på festivalen för att "fjäska in sig", vad är det för ett politiskt arbete som skall genomföras på Pride? Förutom då att värva röster från hbt-personer, vilket måste betecknas som att "fjäska in sig". Vidare i DN,

-Johan Steenhoff Eriksen, ordförande i Högalidsmoderaterna, pekar stolt ut kulturminister Lena Adelsohn Liljeroths signatur. Han understryker också att Fredrik Reinfeldt besöker Pride park, och att han är den förste statsminister som gör det.
- "Vi vill vara där människor är och skicka signaler om att moderaterna driver hbt-frågan. Om vi samtidigt värvar röster är det en bra effekt. Det är klart att oppositionen är sura, tidigare har de haft ensamrätt på frågan", säger Johan Steenhoff Eriksen.

Man börjar undra om våra folkvalda politiker kan låna ut sig till vad som helst för att värva några röster. Vi kan tänka oss ett TV-program där valda toppolitiker får klä ut sig i leopardstringtrosor, B-H och en lång röd lösnäsa samt dansa cancan, tyvärr ser det ut som att våra seriösa styrande politiker som skall lotsa Sverige framåt i denna globaliserade värld samt ta rätt beslut i händelse av en allvarlig kris skulle ställa upp på detta, enkom för att värva några Queer-röster. Kan ingen sansad människa viska i Reinfeldts öra, - ssshhhh, kejsaren är faktiskt naken.

Länk DN

Politikerna och Pride

I dagens ND står det som jag väntat mig skulle komma, ett reportage om hur våra folkvalda politiker nästan mangrant flockar sig i Pridetåget. Hela artikeln i DN andas en självklarhet i att partierna tjänar på att gå i Pridefestivalen och att dess politiker kapar åt sig några politiska poäng när de oroligt försöker komma med på bild tillsamman med närmaste läderbög. Det är fullkomligt obegripligt hur valstrateger och t.ex. en professor i statskunskap, Peter Esaiasson, resonerar.
Ja partierna kan eventuellt vinna några röster om de profilerar sig tillräckligt starkt vid festivalen, men eftersom alla partier trängs i detta tåg så måste man ju profilera sig väldigt starkt för att sticka ut från de övriga partierna. Denna professor och partiernas valstrateger resonerar som om det inte skulle kunna finnas några minuspoäng att tillskansa sig genom ett deltagande i detta tåg, det är här all logik verkar ha farit ned i soporna.
Tror verkligen inte denna högt utbildade professor Esaiasson och de andra partistrategerna att alla de som inte är speciellt förtjust i denna Pridefestival inte tar några intryck av att deras folkvalda politiker trängs som småbarn kring sockervadd för att hamna på bild tillsammans med en läderbög? Hur resonerar de? Anser de att den vanliga väljaren med ett vanligt jobb och en alldeles vanlig familj och dito åsikter inte ser igenom detta absurda, löjliga och genomfalska röstfiskeri? Ett röstfiskeri som inte är något röstefiskeri därför att alla partier utom KD ställer upp vid sidan av den klatschige läderbögen, det enda parti som kan ta några röster är ju det som sticker ut en smula, alltså KD.

Ibland kommer det rapporter om ett stadigt ökat politikerförakt. Det diskuteras i TV-studion hur detta kan komma sig, kloka professorer lägger pannan i djupa veck och tittar allvarligt in i TV-kameran för att göra någon avancerad sociologisk utläggning som vi vanliga dödliga knappt hänger med i. Men snälla statsvetare och sociologer, har ni någonsin tänkt den mest uppenbara tanken, att ett sådant fenomen att våra politiker tvunget en gång om året måste marschera tillsammans med den mest skrattretande läderbög, men det alldeles för uppenbara syftet att hamna framför en kamera, så svenska folket får ett bildbevis på politikerns fördomsfrihet, ett bevis mycket få väljare någonsin begärt eller ens vill ha, att detta på något sätt kan bidra till politikerföraktet? Jag vet i alla fall att jag föraktar de politiker som deltar i denna festival. Man kan t.o.m. undra om huvudsyftet med hela festivalen nuförtiden är att våra folkvalda skall få ett tillfälle att visa upp sin förmenta fördomsfrihet.

Länk DN

Länk SvD

Fuskarforum

Sven Olof Sällström har tidigare uppmärksammat ett forum för rysktalande som förmedlat tips och tricks om hur man erhåller asyl på falska grunder samt en del tips om hur man tillskansar sig bidrag från svenska staten på bästa sätt.
Första artikeln av Sven-Olof där denna härva uppmärksammas finns här, andra artikeln finns här.
Sven-Olof skickade också en anmälan till Migrationsverket om detta fuskarforum, han fick i dag svar enligt följande,

Från Migrationsverket

"Tack för informationen!

Har vidarebefordrat den till berörda enheter inom verket samt till
Rikskriminalpolisen för eventuella åtgärder.

Vänliga hälsningar
Suzanne Rosenlind

GB-MIGRATIONSVERKET 08/03/07 8:11
NRK-33-2007-19127

Brev Sällström

"sven sallstrom" 08/02/07 10:26
Jag har upptäckt ett internetforum, för
Rysktalande i Sverige. www.sweden4rus.nu ( http://www.sweden4rus.nu/ )

Där förekommer det regelbundet debatter som handlar om hur man på
felaktiga grunder tillskansar sig asyl, bidrag och svartarbete.

Efter att jag översatt ett par meddelanden och publicerat dessa, har jag
mottagit många hätska mail, men ännu fler mail från rysktalande som
säger att det jag skriver stämmer och är mycket vanligt.

I ett mail sägs följande "
"Tror du verkligen att det är ryska altruister och mecenater som
investerar i denna sida bara för att en invandrade ryss får veta om var
man köper rysk sill eller körsbär?
Sällan. En officiell sponsor till sidan är en helt okänd turistbyrå.
Vilka turister byrån tar hand om kan man bara spekulera om*
Jag kan säga bara en sak.
Under flera år sidans existens inlägg om fusk och hur man mjölkar
fetare bidrag är flesta och mest populära.
Inte nog med det.
Dem få ryssar som vågar säga ifrån blir straffade av sidans ägare eller
moderator ( på ägarens uppdrag, förstås) i form av ban"

Detta får mig att undra. Vilka driver sidan och i vilket syfte? Stämmer
det att organiserad människosmuggling finns i bakgrunden?

Jag bifogar här 2 översättningar:

"Hej allihopa! Jag har följande fråga. Jag har asyl i Sverige
tillsammans med min fru och ett barn. Men familjen är på "transferläge"
(svåröversatt) Nu har jag flyttat till Stockholm. Vi har varit här i ett
år, och jag har gått i skolan. Nu är sommarlovet över, och jag måste
börja studera igen, men jag jobbar svart i Stockholm. Jag vill inte
bokföra mig här, eftersom frun och barnet "transferläge" (svåröversatt)
. Min fru är gravid, vi väntar vårt andra barn. !!!!! Tipsa mig om
vilken anledning jag ska ange till migrationsverket för att slippa
skolan, och för att behålla bidraget på samma nivå. Kan de minska
bidraget om jag har gått i skolan i ett år, och hur länge allmänt måste
man studera , eftersom det verkar vara olika från plats till plats. "

Länk:

"Godag alla! I september kommer (???) överlämna oss. En fråga, är det
bättre att överlämna oss med eller utan identitetspapper? Jag vill
visa identitetskort. Min man säger att det är bättre med en kopia av
Passet. Men jag har fått veta, att de avvisa snabbare om de kan
fastställa identiteten. Hur ska vi aggera rätt? Ytterligare en fråga.
Vem har överlämnat sig i (??????) var har man störst chans, Där eller i
Sverige?"

Länk:

Hoppas att jag har varit till någon hjälp. ven om jag inser att detta
inte är mycket att gå på..

Mvh Sven-Olof

Ja, skall man överlämna sig med eller utan identitetspapper, med dessa papper avvisas man snabbare då man inte skall ha en chans att få politisk asyl från Ryssland eller andra öststater. Det är alltså detta våra humana politiker i sin outgrundliga visdom skapat. Jag tänker då aldrig mer rösta på dem.
UPPDATERING:
Länkarna här slutar att fungera i rasande fart, antagligen är det någon klok människa som håller på att rensa.

Det skulle behövas

Ett forum för oss lite mer nationellt sinnade skulle fylla en viktig funktion tror jag. På många av de bloggar och hemsidor som jag besöker blir kommentarerna snabbt OT då människor har behov av att diskutera olika saker som de tänkt på eller berör dem. Men märker hur svårt det är för alla, inklusive undertecknad, att hålla sig till de ämnen artiklarna handlar om, det finns ett uppdämt behov av att diskutera utifrån lite friare förutsättningar. Ett forum där var och en kunde starta ett eget ämne eller en allmän diskussion där man inte strikt behövde hålla sig till att kommentera en artikel skulle nog för många upplevas som det roligaste sedan barndomens julaftnar, det skulle i alla fall vara så för undertecknad.

Det har på sina håll diskuterats någon form av en PDF-tidning, en nättidning som skulle nå ut till fler människor. Tanken är helt rätt, det är i längden meningslöst att enbart prata med de redan frälsta och ideligen klappa varandra på ryggen, utan att tankar och åsikter når ut till en lite bredare publik. De många bra tankar och åsikter människor i de nationella kretsarna måste ju nå ut till nya människor någon gång om det skall vara någon mening med den allmänna diskussionen.

Tankar på en seriös påkostad tidning med anställda journalister har också förts fram. Det vore ett ypperligt sätt att nå ut till en större publik men iden stupar förmodligen på ekonomin. Ett annat problem är att den nationella rörelse som vill starta ett medium som skulle nås av flera människor tycks bestå av två riktningar, en av dessa riktningar dras åt ND-hållet och den andra drar mer åt SD-hållet. Själv hör jag hemma i det senare lägret och det är väl sannolikt att det inte går att förena dessa åsiktsriktningar i form av en PDF-tidning, det skulle dock gå när det gäller ett öppet forum, där får ju var och en stå för sina egna åsikter.

Det optimala enligt mig skulle dock vara en hemsida i form av en portal med både en PDF-tidning, snabba online-artiklar och ett öppet forum för diskussion. Denna portal skulle ha kapacitet att locka helt nya skaror av besökare som nu är svåra att nå när var och en sitter och pular med sin privata blogg. Om flera människor deltog och dessutom satsade lite pengar i projektet skulle det finnas utrymme för en ganska rejäl marknadsföring också, det skulle om inte annat garantera en framgång. Jag hittade en (något töntig) hemsida (ni får klistra in "http://www.hagförs.se/index.php" då ljushuvudena har ett "ö" i internetadressen) som på något sätt skulle kunna stå som modell, fast denna hemsida har ett helt annat innehåll förstås men själva formen skulle kunna vara något att ta fasta på. En portal med både PDF-tidning, forum och lite annat smått och gott är nog det som gäller om man skall locka många besökare via nätet. Ja, detta var bara lite av mina tankar som uppstått efter många kommentarer och diskussioner på nätet under denna sommar. Tyckte jag behövde sammanfatta mina tankar och intryck så får vi se var alla dessa diskussioner landar någonstans i framtiden.

Hatbrott, två synvinklar

På SvD har det publicerats två artiklar om hatbrott, vi har ju en lagstiftning mot hatbrott. Den ena publicisten är kritisk till hatbrottslagen och menar att den kan missbrukas, det är Mats Tunehag som ser en hel del problem på sikt med denna lagstiftning. Den andra artikeln är skriven av Sven-Erik Alhem Överåklagare.

Tunehag menar att följden av den s.k. hatbrottslagstiftningen är att polis och åklagare tvingas utreda vad åtalade människor har för åsikter om islam och homosexuella, detta torde stå utom allt tvivel. Misshandlar du en muslim och själv är muslim eller uttalat dig positivt om islam får du enligt svensk lagstiftning ett mildare straff än om du uttryckt tveksamheter om islam och gör dig skyldig till exakt samma misshandel, bara detta måste för en majoritet av befolkningen vara ett tveksamt sätt att döma på och lär upphäva all likhet inför lagen.

Tunehag skriver,

- Om en muslim slår sin fru är det ”bara” hustrumisshandel, men om du slår en muslim ska polis och åklagare utreda vad du tycker, tänker och känner inför islam och muslimer. Orwells tankepolis i romanen 1984 blir kusligt aktuell.

Där är vi alltså nu, Orwells scenario slog in, några år för sent men ändå. För den stora allmänheten är detta obegripligt och helt enkelt inte rättvist. Misshandel är alltid olagligt, många har påpekat den låga straffpraxis som finns i vårt land när det gäller straffpåföljden för t.ex. misshandel och grov misshandel. I stället så införs en s.k. hatbrottslagstiftning, där den som hyser vissa känslor skall straffas hårdare. Det avgörande är alltså inte längre hur våldsamt du misshandlat en person utan vad du tycker eller känner. Om man inte direkt hatar någon utan bara ger sig ut på staden för att misshandla någon för sitt höga nöjes skull, då slipper den åtalade garanterat straffskärpning p.g.a. någon hatbrottslagstiftning. Vi frågar oss, om någon hatar personer av ett visst politiskt parti då, och p.g.a. det misshandlar en person för att denne är medlem i partiet, gäller hatbrottslagstiftningen lika mycket då? Det torde röra sig om samma hat, fast målet skiljer sig åt, SD:are i stället för muslimer. Vidare Tunehag,

- -FN:s råd för mänskliga rättigheter antog i mars en resolution som vill förbjuda kritik av islam; det är att likna vid ”hatbrott”. Hatbrottsidén är att ge efter för det politiskt opportuna istället för att ta itu med våld och brott. Varje övergrepp och våldsdåd är avskyvärt, men de stora problemen finns inte i våld mot homosexuella eller muslimer.

Jag kunde inte ha sagt det bättre själv. Jag instämmer här till fullo i Tunehags idéer. Att förbjuda kritik av en religion är i det närmaste absurt, vad blir nästa steg? Att förbjuda kritik av EU-parlamentet? Vanliga väljare har hela tiden hyst en vilja att statsmakterna skall ta itu med våldsbrott generellt, i stället får vi då denna märkliga hatbrottslagstiftning.

Alhem å sin sida försvarar vår hatbrottslagstiftning, han säger i en annan artikel i SvD så här,

- Yttrandefriheten och också religionsfriheten är starkare än vad Mats Tunehag påstår. Att ha en åsikt som inte torgförs är naturligtvis aldrig straffbart. En saklig kritik av vissa raser eller folkgrupper eller av invandring leder inte heller till straffansvar för hets mot folkgrupp.

Strålande, du får tycka vad du vill bara du inte yppar ditt tyckande till någon, är det Kina vi pratar om? Saklig kritik får man ägna sig åt utan att bli åtalad, ja men någon skall då avgöra vad som är saklig kritik och vad som inte är det. Är det så att om man kan bevisa sina uttalanden med tillgänglig statistik, slipper man då åtal? Vidare skriver Alhem,

- Det är bra att lagstiftaren gett vissa personer och grupper av personer ett extra högt skyddsvärde, tycker jag.

Man får nästan känslan av att Alhem pratar om fridlysta växter. I stället för att göra något att all misshandel som är ett stort problem så väljer våra lagstiftare en särlagstiftning som höjer straffvärdet för vissa grupper. Våld mot dessa grupper är enligt Tunehag ett marginellt problem, jämfört med annan misshandel. Min åsikt är klar, jag håller till fullo med Tunehag och jag anser att våra lagstiftare och politiker svikit sitt samhälliga ansvar.

Länk Tunehag SvD

Länk Alhem SvD

Lobbydemokrati

Har lovat mig själv att inte skriva om Pridefestivalen, så många andra gör det. Det finns dock aspekter som kan vara väldigt intressanta att ta upp i samband med denna festival och vad som skrivs om densamma. När jag läser en artikel i DN om Sahlin och HBT-frågor så dyker det upp väldigt intressanta perspektiv, inte minst ur demokratisk synpunkt.

Socialdemokraterna är det parti enligt artikeln som gått fram fortast på senare tid när det gäller att bejaka förslag som allmänt anses "hbt-vänliga", så här står det i DN,

- Tydligast är utvecklingen för socialdemokraterna, som från förra året gått från att säga "möjligen" till att säga ja till sju hbt-reformer. Partiet vill nu bland annat avskaffa kravet på man måste vara svensk medborgare för att juridiskt få byta kön.

Jag visste inte ens att det fanns så många hbt-reformer att ta ställning till. Den sista frågan om att även de som inte är svenska medborgare skall få byta kön kan ju mycket väl bli en kostnads och skattebetalarfråga i en alltmer liberal framtid. Vidare i DN,

- Sören Juvas påpekar att många av frågorna är marginella eller förslag som är så nya att många partier ännu inte har diskuterat dem. Att socialdemokraterna som långvarigt regeringsparti varit utsatt för extra mycket lobbying, kan förklara att de tidigt tagit ställning. Men genomgången visar ändå att partiet tagit ett kliv framåt på hbt-området, tycker Sören Juvas.

Här finns det mycket att fundera över ur en demokratisk aspekt. Socialdemokraterna har alltså tidigt tagit ställning i hbt-frågor p.g.a. lobbying. De har som alla förstår inte bara tagit ställning utan tagit ställning i en viss riktning. Juvas och många med han tvekar inte att dra slutsatsen att detta beror just på lobbying. Men hur demokratiskt är detta? Andemeningen med vår demokrati var väl inte att ihärdiga lobbygrupper skall styra den politiska agendan och det lagstiftande arbetet, det var väl folket d.v.s. väljarna som skulle utöva påtryckningar på politiken genom sitt blotta antal, inte enskilda ihärdiga lobbygrupper. Dessa lobbygrupper är dessutom inte särskilt representativa för den svenska valmanskåren. Detta måste var en allvarlig brist i vår demokrati, de mest utstuderade och högljudda får igenom sina krav, det majoriteten av folket tycker verkar spela allt mindre roll.

Det gick ett program förut som hette "Böglobbyn". Programmet ironiserade över den föreställningen att det var en liten men stark lobbygrupp som stred och påverkade politiska makthavare i hbt-frågor mer än vad som kan anses rimligt i ett demokratiskt system. Alla tillgängliga fakta pekar på att förhållandet är just så, att en stark och slug lobbygrupp får igenom så mycket av sina krav att det måste anses vara en defekt på vårt demokratiska system. Det bör väl påpekas också att hbt-lobbyn inte är den enda lobbygrupp som påverkar våra politiska makthavare så mycket att det måste anses vara ett demokratiskt allvarligt problem.

Länk DN

Visa uttalanden om Pride

Ja, så slapp jag skriva något själv om Pride, jag kände en viss press på mig. Hittade en artikel i Massavisdom som väl sammanfattar min egen inställning.