Hatbrott, två synvinklar

På SvD har det publicerats två artiklar om hatbrott, vi har ju en lagstiftning mot hatbrott. Den ena publicisten är kritisk till hatbrottslagen och menar att den kan missbrukas, det är Mats Tunehag som ser en hel del problem på sikt med denna lagstiftning. Den andra artikeln är skriven av Sven-Erik Alhem Överåklagare.

Tunehag menar att följden av den s.k. hatbrottslagstiftningen är att polis och åklagare tvingas utreda vad åtalade människor har för åsikter om islam och homosexuella, detta torde stå utom allt tvivel. Misshandlar du en muslim och själv är muslim eller uttalat dig positivt om islam får du enligt svensk lagstiftning ett mildare straff än om du uttryckt tveksamheter om islam och gör dig skyldig till exakt samma misshandel, bara detta måste för en majoritet av befolkningen vara ett tveksamt sätt att döma på och lär upphäva all likhet inför lagen.

Tunehag skriver,

- Om en muslim slår sin fru är det ”bara” hustrumisshandel, men om du slår en muslim ska polis och åklagare utreda vad du tycker, tänker och känner inför islam och muslimer. Orwells tankepolis i romanen 1984 blir kusligt aktuell.

Där är vi alltså nu, Orwells scenario slog in, några år för sent men ändå. För den stora allmänheten är detta obegripligt och helt enkelt inte rättvist. Misshandel är alltid olagligt, många har påpekat den låga straffpraxis som finns i vårt land när det gäller straffpåföljden för t.ex. misshandel och grov misshandel. I stället så införs en s.k. hatbrottslagstiftning, där den som hyser vissa känslor skall straffas hårdare. Det avgörande är alltså inte längre hur våldsamt du misshandlat en person utan vad du tycker eller känner. Om man inte direkt hatar någon utan bara ger sig ut på staden för att misshandla någon för sitt höga nöjes skull, då slipper den åtalade garanterat straffskärpning p.g.a. någon hatbrottslagstiftning. Vi frågar oss, om någon hatar personer av ett visst politiskt parti då, och p.g.a. det misshandlar en person för att denne är medlem i partiet, gäller hatbrottslagstiftningen lika mycket då? Det torde röra sig om samma hat, fast målet skiljer sig åt, SD:are i stället för muslimer. Vidare Tunehag,

- -FN:s råd för mänskliga rättigheter antog i mars en resolution som vill förbjuda kritik av islam; det är att likna vid ”hatbrott”. Hatbrottsidén är att ge efter för det politiskt opportuna istället för att ta itu med våld och brott. Varje övergrepp och våldsdåd är avskyvärt, men de stora problemen finns inte i våld mot homosexuella eller muslimer.

Jag kunde inte ha sagt det bättre själv. Jag instämmer här till fullo i Tunehags idéer. Att förbjuda kritik av en religion är i det närmaste absurt, vad blir nästa steg? Att förbjuda kritik av EU-parlamentet? Vanliga väljare har hela tiden hyst en vilja att statsmakterna skall ta itu med våldsbrott generellt, i stället får vi då denna märkliga hatbrottslagstiftning.

Alhem å sin sida försvarar vår hatbrottslagstiftning, han säger i en annan artikel i SvD så här,

- Yttrandefriheten och också religionsfriheten är starkare än vad Mats Tunehag påstår. Att ha en åsikt som inte torgförs är naturligtvis aldrig straffbart. En saklig kritik av vissa raser eller folkgrupper eller av invandring leder inte heller till straffansvar för hets mot folkgrupp.

Strålande, du får tycka vad du vill bara du inte yppar ditt tyckande till någon, är det Kina vi pratar om? Saklig kritik får man ägna sig åt utan att bli åtalad, ja men någon skall då avgöra vad som är saklig kritik och vad som inte är det. Är det så att om man kan bevisa sina uttalanden med tillgänglig statistik, slipper man då åtal? Vidare skriver Alhem,

- Det är bra att lagstiftaren gett vissa personer och grupper av personer ett extra högt skyddsvärde, tycker jag.

Man får nästan känslan av att Alhem pratar om fridlysta växter. I stället för att göra något att all misshandel som är ett stort problem så väljer våra lagstiftare en särlagstiftning som höjer straffvärdet för vissa grupper. Våld mot dessa grupper är enligt Tunehag ett marginellt problem, jämfört med annan misshandel. Min åsikt är klar, jag håller till fullo med Tunehag och jag anser att våra lagstiftare och politiker svikit sitt samhälliga ansvar.

Länk Tunehag SvD

Länk Alhem SvD