Föräldrarna från hedersmordet i Högsby får skadestånd

En flicka från en Afghansk familj boende i Högsby blev kär i en 20-årig pojke, också han från Afghanistan. När socialtjänsten skjutsade flickan och pojken till flickans föräldrar mördades Abbas Rezai som flickans fästman hette. Rezai var skållad med bl.a. olja, så här står det i Svt.se,

– 20-åringen skållades med het olja, överöstes med slag med olika tillhyggen och fick ta emot mängder med knivhugg i ryggen och bröstet. De flesta huggen i bröstet utdelades efter det att mannen dött, enligt rättsläkaren. Offret var dessutom nästan skalperad och ett av hans fingrar nästan avhugget.

Den dömde 18åringen hävdar att det inte rör sig om ett hedersmord, utan om ett vanligt bråk som spårat ur. Den dödes skador och massvis med andra omständigheter talar för att det inte förhåller sig så, på Svt.se så står det

– Hovrättens majoritet uttryckte starkt tvivel inför 18-åringens berättelse om att ett bråk skulle ha lett fram till mordet, och slår istället fast att det handlar om hedersrelaterat våld. Flera av skadorna verkar enligt rätten ha tillfogats i syfte att skända offret som straff för sin relation med dottern i familjen.

Vidare i Svt.se,

– Båda föräldrarna ska ha befunnit sig i lägenheten då 20-åringen dödades. De ska ha uttalat hot mot både honom och dottern, och på mamman fann man brännskador som tros ha kommit från het olja. Hovrätten finner det dock inte ställt utom allt rimligt tvivel att föräldrarna deltagit i mordet.

Ibland kan den svenska rättvisan ställa orimliga krav på bevisning och indicier. Hur stor chans är det att t.ex. mamman inte deltagit i mordet? Det är större chans att vinna högsta vinsten på lotto två veckor i rad än att denna mamma är oskyldig till mordet. Nu får föräldrarna 100,000 kr av svenska skattebetalare för att de suttit oskyldigt häktade. Föräldrarna friades dessutom av oeniga nämndemän i både tings och hovrätt. Det svenska rättsystemet ter sig oförmögen att handskas med förslagna brottslingar som redan bestämt hur de skall lägga upp försvaret, så lätt får det helt enkelt inte vara. Den nu dömde 18-åringen fick fyra års sluten ungdomsvård samt livstids utvisning. Allt gick enligt planerna, utom utvisningen, den hade familjen sannolikt inte räknat med. Det enda familjen protesterat emot och överklagat är utvisningen av 18-åringen, familjen hade nog räknat med ett kort straff för sin son, det är välkänt hur mycket rabatt man får för låg ålder i Sverige vad gäller strafftidens längd, övriga i familjen räknade med att bli frikända. Om allt fungerade skulle sonen snart vara ute ur fängelset, hedern upprättad, och familjen skulle kunna fortsätta i Sverige som vanligt. Nu ställer livstidsutvisningen allt på ända, vill familjen fortsätta sitt liv i Sverige får de göra det utan sin son. Det är en tafatt politik av svenska politiker som ligger till grund för att detta händer med jämna mellanrum. Klara signaler om vad som gäller här har inte uttalats av statsmakterna, i stället har politiskt korrekthet fått komma i första rummet, att bekämpa hedersvåld kommer i andra rummet, det gäller ju att bekämpa "rasism" och "främlingsfientlighet".

Talibanerna favorit i repris

Har publicerat denna artikel förut, men det var länge sedan och jag tror inte mina nuvarande läsare har läst denna artikel. Det är bra att tillägna sig lite kunskap, inte bara tycka och propagera. Många av dagens debattörer, speciellt unga liberaler, tycker en massa, har åsikter om allt. Dock saknar många av dessa debattörer grundläggande kunskap i botten, för att inte tala om livserfarenhet. T.o.m. unga liberaler som hamnat i riksdagen ger ett mycket omoget intryck, de är snabba att tycka en massa om vitt skilda frågor, deras tyckande går alltid i det förutbestämda partipolitiska mönstret, tyckandet kommer utan kunskap, erfarenhet eller eftertanke. Vi ser aldrig åsikter av dessa som bryter mot det partipolitiska eller ideologiska mönstret, är man för Israel t.ex. så förklarar man bort vilka bestialiska massakrer som helst på uppenbart civila personer, spelar ingen roll om TV-männen vadar i klibbigt blod och bortsprängda kroppsdelar från småbarn. Ibland så tror jag att politik är ett betydligt värre opium än religion, eller är det ren omognad? Nåväl, skaffa kunskap innan ni tycker och propagerar, här kommer ett kort sammandrag och bakgrund till talibanrörelsen.

Historik
År 1219 svepte Djingis Khan och hans mongoler genom Afghanistan. De lämnade skövlade städer och berg av döda kroppar efter sig. De lämnade dock ett bidrag till Afghanistans folk, dagens hazarer är ett resultat av äktenskap mellan mongolerna och lokalbefolkningen.
Under nästa århundrade skapade Timur Lenk, en av Djingis Khans ättlingar, ett imperium över Ryssland och Persien som han styrde från huvudstaden Samarkand i nuvarande Uzbekistan.
Under de följande 300 åren invaderade stammar från östra Afghanistan regelbundet Indien. År 1500 drevs Timurs ättling Babur bort från sitt hem i Ferghana-dalen i Uzbekistan. Då erövrade han i stället Dheli och Kabul. Han grundade mongoldynastin som skulle härska över Indien till britterna kom.
Alla dessa invaderande arméer skapade en komplex folklig och religiös blandning som gjorde det svårt att skapa en enhetlig Afghansk statsbildning.
Det var Pashtunerna i söder som grundlade den moderna afghanska staten, de gjorde de under 1700-talet när andra folkgrupper tillfälligt var försvagade.
Pashtunerna räknar sig som profeten Muhammeds ättlingar och ser sig därför som ett semitiskt folkslag, antropologer ser de dock som indieuropèer.
Islam har historiskt haft en fast förankring i Afghanistan, sharia låg till grund för all rättsskipning fram till 1925, då började kung Amanullah införa civil lagstiftning, staten tog över uppgiften att utbilda ulama, till qaza, islamiska domare. 1946 fick Kabuls universitet en shariafakultet, där integrerades de civila lagarna med sharia.
Denna blandning mellan det traditionella och det moderna personifierades av Muhammed Musa Shafiq, den siste premiärministern under den monarki som störtades 1973.
Nutid
Sovjet drog sig tillbaka från Afghanistan 1989. Efter att sovjet dragit sig tillbaka uppstod ett enormt maktvacum i Afghanistan. Den gamla stamkulturen var sönderslagen med byäldste som stakade ut riktlinjer för byn och stammen. CIA, Pakistan och Saudiarabien hade försett mujaheddin, (motståndsrörelsen), med vapen, i många fall med moderna, högeffektiva vapen såsom stingerrobotar. Följden blev att olika lokala krigsherrar försökte roffa åt sig så mycket makt de någonsin kunde, vapen och folk hade de, det fanns ingen centralmakt som kunde styra upp utvecklingen, avväpna folket samt oskadliggöra de lokala krigsherrarna.
Till saken hörde att U.S.A. avsatt avsevärd hjälpunder konflikten med Sovjet, när Sovjet drog sig tillbaka så försvann U.S.A. de ras intresse avtog med rekordfart. U.S.A. avsatte inga medel att återuppbygga landet som var totalt förött och slaget i spillror.
Afghanistan drabbades av totalt kaos och anarki, alla slogs mot alla, ingen bevakade folkets intressen och alla kämpade för sin egen makt. Folket led av denna anarki, svält drabbade en majoritet av befolkningen.
Det var i detta läge som Mohammed Hassan Rhemani och Mulla Omar grundade talibanrörelsen. De flesta som var med i starten av talibanrörelsen studerade på koranskolor, därav namnet "talib" som betyder "en som studerar islam", det betyder också "en som söker kunskap" till skillnad mot "mulla", vilket betyder, "en som ger kunskap". Den nymornade rörelsen kallade sig helt enkelt "taliban" som är en pluralform av "talib", detta för att visa distans till partipolitiken, de ville rensa upp snarare än att tillägna sig makt.
De flesta av medlemmarna från början var födda i pakistanska flyktingläger, gått i pakistanska koranskolor, samt fått militär utbildning i Pakistan. En följd av detta blev att en stor del av talibanrörelsen inte kände till sitt eget land, kände inte till sitt eget lands historia. De hade dock fått lära sig om det idealiska muslimska samhälle som skapades av profeten Muhammed för 1 400 år sedan.
Samtliga de som bildade talibanrörelsen var pashtuner och kom från södra Afghanistan.
Befolkningen i södra Afghanistan såg i början talibanerna med ett visst mått av välvilja, de skapade ordning och en relativ säkerhet, det blev i alla fall ett slut på det totala kaos som rått innan. Denna tid var förmodligen den enda som talibanrörelsen kunnat slå igenom, detta p.g.a. det totala kaos som rått innan. Afghanistan har sedan urminnes tider varit islamitiskt, men religionen har alltid präglats av tolerans, detta var nödvändigt p.g.a. den mosaik av folkslag och olika varianter på islam som funnits innanför Afghanistans gränser. Talibanerna skapade ett visst mått av ordning, därför blev de tolererade i de södra pashtunpräglade områdena av Afghanistan.
När talibanerna kom till de mellersta och norra områdena av Afghanistan blev det betydligt kärvare, befolkningen bestod inte längre av pashtuner, dessutom härskade den tadzjikiske generalen Ahmed Shah Massoud och den uzbekiske generalen Dostum här. Massoud höll Kabul och Rashid Dostum höll Mazar i Sharif.
Talibanerna hade hela tiden starkt stöd av Pakistan, hela vapenförråd flyttades från Pakistan över gränsen till Afghanistan, vapen som talibanerna fick till skänks. När Khandahar föll i talibanernas händer firade den pakistanska regeringen, chefen för Pakistans underrättelsetjänst såg talibanerna vid detta tillfälle som "våra grabbar". Från början var Pakistans stöd orsakat av ett brinnande intresse från Pakistans sida att öppna förbindelser genom Afghanistan, dessa handelsförbindelser var mycket viktiga för Pakistans ekonomi. Pakistans regering med Bhutto i spetsen drag den slutsatsen att den enda kraft som kunde ena Afghanistan och öppna de stängda handelsvägarna var talibanerna.
Benazir Bhutto hade dock mage att offentligt förneka att Pakistan hjälpte talibanerna, detta gjorde hon i Manilla 1995, det måste nog anses vara en av de grövsta offentliga lögner som någonsin uttalats.
Saudiarabien stödde också talibanerna, detta hade mer med religiösa motiv att göra, dock skänkte den Saudiska kungafamiljen avsevärda belopp till talibanerna, de applåderade också när en nära bekant till kungafamiljen tog aktiv ställning för talibanerna, nämligen Usama bin Laden.
Norra alliansen bestående av hazarerna, Massouds styrkor samt Dostums styrkor stöddes av Iran och Ryssland, de skickade i sin tur vapen och pengar.
Till slut nådde talibanstyrkorna huvudstaden Kabul, detta blev en hård nöt för talibanerna att knäcka. Massoud bjöd hårt motstånd. Talibanerna anföll gång på gång, denna gång mötte de för första gången kvalificerat militärt motstånd dock, talibanerna misslyckades gång på gång, förlusterna för talibanerna blev för första gången höga. Pakistan som satsat på talibanerna blev oroliga, de försökte köpa över Dostum till den talibanska rörelsen, talibanerna vägrade dock att gå med på en sådan uppgörelse, de ansåg Dostum och hans styrkor för "otrogna". Pakistan och Saudiarabien ökade vapenleveranserna till de talibanska styrkorna, med påföljd att Iran och Ryssland ökade leveranserna till Massoud. I det här läget blev U.S.A på allvar oroade, de såg all inblandning utifrån som ett orosmoment för hela regionen, Hank Brown, medlem av senatsutskottet och expert på området åkte för att försöka medla mellan de olika fraktionerna i Afghanistan, dock utan resultat.
U.S.A. under Clinton var ganska positivt inställd från början till talibanrörelsen, de var utmärkta som ett destabiliserande instrument mot Iran, detta skulle förändras med tiden, det var Clintons fru, Hillary och den amerikanska feministrörelsen som initierade hela omsvängningen av den amerikanska politiken.
Med Pakistans hjälp, (de släppte iväg talibankrigare från oväntat håll mot Kabul), så föll till sist Kabul. Massoud, som var en mycket skicklig fältherre, såg vartåt det barkade och hann dra bort sina styrkor innan han blev inringad.
Talibanernas första åtgärd var att döda den före detta presidenten Najibullah, de hängde upp honom i ett trafikljus tillsammans med hans bror, innan de ströps till döds blev de kastrerade.
Efter att talibanerna intagit Kabul införde de det strängaste islamska regelverkat i historien, detta försäkrade att de skulle få den lokala befolkningen emot sig ganska snart.
Efter detta anföll talibanerna Dostums styrkor i Mazar i Sharif, även där mötte de hårt motstånd, förlusterna blev betydande, de lyckades dock inte staden ganska snart. När de väl intagit staden blev de alltför sturska, de avväpnade hela befolkningen i staden, dock var det en grupp hazarer som vägrade låta sig avväpnas. Det hela utvecklades till en jättelik strid inne i staden. Nu var det så att talibanerna i huvudsak var landsbygdsmänniskor och mycket ovana vid stadskrig, de förlorade på det mest ovanliga sätt hela staden Mazar i Sharif.
Efter att talibanerna gått miste om staden och förlorat striderna inne i stadsbebyggda område så tog befolkningen hämnd på talibanerna, en formidabel slakt anställdes på de besegrade talibanerna.
Det var första gången talibanerna förlorade ett regelrätt slag, de skulle återkomma året därpå, då hade Pakistan även denna gång tömt sina koranskolor för att talibanerna skulle kunna mönstra tillräckligt många krigare. Denna gång intog de staden på ett mer definitivt sätt.
Nu var hämndens timme slagen för talibanerna som anställde en ännu värre slakt än den som förekommit på den själva året innan.
Striderna fortsatte dock, varken Massoud eller Dostum, (som tillfälligt fick lämna Afghanistan), gav upp. Rashid skrev som ett av de sista kapitlen i boken "Talibanerna", "kriget som aldrig tar slut". Nu tog kriget verkligen slut och talibanerna blev verkligen grundligt besegrade men det är en annan historia. Ingen människa med västerländska värderingar kan dock beklaga att talibanregimen föll.

Robsten
Uppgifter hämtade ur Ahmed Rashids bok "Talibanerna"

DN:s ledarredaktion ljuger

Det gör den alldeles uppenbart när den skriver om de föreslagna förändringarna av A-kassan och vad som föregick denna omläggning i valet. Det är sant att Alliansen vann valet på en arbetslinje i stället för ett bidragsdito, det är sant att Alliansen gick ut med, i alla fall de flesta förslag i valrörelsen. Jag måste dock ha missat förslaget att göra A-kassan obligatorisk, jag såg ändå i princip varenda valdebatt. DN:s ledarredaktion tycker uppenbarligen att Alliansens förslag är bra, det handlar inte bara om vad väljarna valde i valet, det lyser igenom att ledarredaktionen själv gillar förslagen, de gillar dem så bra att de t.o.m. slirar på sanningen. Så här skriver ledarredaktionen,

– Det ligger nära till hands att fråga - var har alla dessa besvikna fackliga företrädare befunnit sig? Har de verkligen missat de borgerligas planer på att sänka a-kassan, att göra den mer försäkringsmässig, att successivt förvandla den till ett obligatorium?

Att göra A-kassan mer "försäkringsmässig" står väl i rak motsats till att göra den obligatorisk? Dessutom missade jag som sagt fullständigt att den skulle göras obligatorisk under valrörelsen. Ledarredaktionen skriver vidare,

– Eftersom allt detta framgick av alliansens valplattform balanserar LO, TCO och Saco farligt nära gränsen till att protestera mot valutgången.

Det kan man hålla med om att de gör, och när det gäller SD:s framgångar så protesterar DN:s ledarredaktion mot valutgången alldeles uppenbarligen. Vidare skriver DN,

– Det är också motiverat att alliansen försöker göra a-kassan mer lik en försäkring, vilket ofrånkomligen innebär att avgifterna blir väsentligt högre i vissa branscher med hög arbetslöshet.

Just det, att avgiften blir större i vissa branscher skulle göra avgiften mer försäkringslik, men i de förslag som presenteras skulle i princip alla förbund och branscher få nästan lika stor höjning, även de branscher med väldigt liten arbetslöshet skulle få nästan samma höjning som de förbund med oerhört mycket högre arbetslöshet. Dessutom, som jag redan sagt, att göra systemet mer försäkringslik är raka motsatsen mot att göra den obligatorisk. Jag har i alla fall inga försäkringar hemma som är obligatoriska.

Något måste sannolikt göras åt nuvarande A-kassa, Socialdemokraterna har tidigare talat om en bortre parantes, det togs dock snabbt tillbaka efter våldsamma protester. Som det är nu så har det i vissa områden i landet blivit en konstant försörjning att "gå på A-kassa", det var aldrig meningen med detta system från början. Däremot går Alliansen emot sina egna principer, de talar om att göra hela systemet försäkringslik, samtidigt gör man den obligatorisk, man vet naturligtvis att arbetstagare i branscher där arbetslösheten är låg skulle gå ut A-kassan med detta förslag. Orsaken till att människor från dessa branscher med låg arbetslöshet skulle gå ur är komiskt nog att Alliansen bryter mot en annan princip de sagt sig ha, att varje bransch skall bära sina egna kostnader, som det är nu skulle ju personer i branscher där det råder liten risk att bli arbetslös få nästan lika hög avgift som i andra branscher. DN:s ledarredaktion lägger stor vikt vid det röstmässiga utfallet, vad folk faktiskt valt i vårt fria demokratiska val. De gör de helt rätt i, man önskar bara att de hade samma syn när det gäller alla partier som folk behagat rösta på, även när folk gått och röstat på partier DN:s ledarredaktion inte gillar.

Det amerikanska valet

När man läser olika bloggar, speciellt liberala sådana, slås man av det oerhörda intresse som amerikans politik och det amerikanska valet för med sig. Naturligtvis är USA en mycket stor och betydande nation, den president de väljer i USA får återverkningar även för oss i vårt nordliga hörn av Europa. Men står intresset verkligen i proportion till betydelsen för oss? Jämför vi det intresse valen i Tyskland, Frankrike och Storbritannien med det intresse många visar för det amerikanska valet så finner vi nog att det amerikanska valet drar till sig oproportionerligt stort intresse, hur stort är, jämförelsevis, intresset för det Tyska valet? Inför olika amerikanska val granskas de olika kandidaterna, deras ekonomi, deras strategi, tid ägnas åt deras vandel och handel, hur var deras insats i Vietnamn? Desto märkligare blir detta intresse när man betänker att skillnaden mellan Demokrater och republikaner inte alltid framstår som så värst stor för en svensk medborgare. Nu under denna Irakkonflikt framstår möjligen skillnaden som lite större än vanligt. Det finns liberala bloggare och skribenter som ägnar nästan allt sitt skrivande åt de olika Amerikanska valen, man undrar i sitt stilla sinne om de kanske inte borde flytta dit för gott. Jämför vi med valen i vårt, nåja "grannland", i öster, Ryssland så talas det bara om hur odemokratisk Putin är, och hur odemokratiskt det är att han blev vald. Putin fick ett betydligt större stöd än Bush av deras respektive folk, på något konstigt sätt tas det som intäkt för att Bush är demokrat emedan Putin är odemokratisk, han fick tydligen för stort stöd enligt svensk media och liberala skribenter. Vi frågar oss då med bävan vad Finland var under tasavallan presidentti, Urho Kekkonen.