Konsekvenserna av den tillfälliga asyllagen

Miljöpartiet med Gustav Fridolin i spetsen drev igenom den tillfälliga asyllagen som började gälla i november 2005. fridolin och Miljöpartiet har slagit sig för bröstet för deras förmåga att driva igenom lagen. Av de 30,000 ansökningar som behandlats har 17,000 fått stanna. Nu börjar dock konsekvenserna visa sig. Att de flesta av dessa flyktingar har bosatt sig i redan överbelastade områden är redan känt, rika kommuner med låg kommunalskatt som Danderyd har som vanligt tagit emot 0 flyktingar. Sveriges fattigaste och mest brottsbelastade kommuner har tagit emot lejonparten av dessa flyktingar med stora problem som följd.

Ett av problemen är att den svenskundervisning som tillhandahålls, SFI, inte räcker till den anstormning av flyktingar som plötsligt blivit verklighet. I Botkyrka så har de minskat antalet undervisningstimmar från 18 timmar i veckan till 9 timmar, de bryter därmed mot lagen som stipulerar minst 15 timmars undervisning per vecka. De är dock tvungna till detta för att inte bryta mot en annan lag, nämligen den att flyktingar inte får stå i kö mer än tre månader. I Danderyd tar man inte emot en enda flykting.

I Malmö räknade man med att ta emot cirka 500 flyktingar innan den nya asyllagen trädde i kraft, nu ser det ut att bli omkring 1300, i Danderyd tar man inte emot en enda flykting.

Även i andra orter har trycket blivit mycket stort, orter såsom Göteborg, Huddinge och Södertälje, om ni har missat det, i Danderyd tar de inte emot en enda flykting, samtidigt kan de skryta med att de inte är främlingsfientliga. Enligt de valkretsar som hela Sverige är indelade i så var Sverigedemokraterna röstandel oerhört lågt i Danderyd jämfört med övriga landet.

Det bästa och det sämsta med den nya ministerlistan

Det bästa valet är utan tvekan Nyamko Sabuni som integrations- och jämställdhetsminister. Hon har visat sig ha något som åtminstone liknar klor. Sabuni har också visat sig kunna var på gränsen, kanske över, till politisk inkorrekt, det förlåter mycket i vårt samhälle. Typiskt nog så klagar redan (ja efter en timme har jag hört) de politiskt korrekta i högan sky över utnämningen av Sabuni. Kurdo Baksi, som hotat att hela vårt samhälle skall bada i blod om vi inte går invandrarna tillmötes, kritiserar naturligtvis Sabunis utnämning, det borgar för att den inte är alltför dålig.

Det sämsta valet skall man nog vara en smula försiktig med att utnämna, vi vet ju inte vad som skall komma. Jag håller dock utan tvekan Andreas Carlgren. Carlgren är i mångt och mycket Sabunis motsats. Han har tydligt visat att han går det politiskt korrekta tillmötes, floskler och populära ord har haglat från Integrationsverket. Carlgren har medvetet överdrivit påståenden som han sedan tagit tillbaka vid studiodebatter för att helt sonika deklarera att han bara ville starta en debatt.

Första domen för könsstympning

Har avkunnats av hovrätten. Mannen som tydligen kommer från Somalia dömdes till fyra års fängelse och måste ses som ett rejält straff för handlingen. Den dömde mannen tog ner två av sina fyra barn till Somalia där alltså den ena dottern könsstympades.

Bloggen undrar lite försynt på vilka grunder mannen fått asyl här, han reser tydligen tillbaka till det land han kommer ifrån, tar dessutom med sig två av sina barn dit och t.o.m. låter könsstympa den ena dottern. Att han skulle vara politiskt eller religiöst förföljd låter otroligt, det är ju i Sverige han döms och fängslas för sina religiösa handlingar, inte i sitt hemland.

Hur gick skolvalet till?

Samtidigt som vi lite äldre medborgare röstade i det riktiga valet så fick landets skolelever rösta i det s.k. skolvalet. Vitsen med detta skolval är at landets unga medborgare skall lära sig det fina med demokrati.

Nu riktas kritik mot detta omtalade skolval, eleverna fick nämligen bara rösta på något av de sju riksdagspartierna. I det vanliga valet så kan ju varje medborgare skriva in ett partinamn på en blank valsedel. Detta gjordes också på många skolor, men i 174 skolor fick "övriga partier" 0 röster. Dagens Eko har talat med några av dessa skolor, tydligen har de handskrivna rösterna kasserats eller registrerats som blankröster. Eleverna har alltså enbart fått rösta på något av de sju riksdagspartierna. Så här säger Annelie Arvidsson, SO-lärare på Ekenässkolan i Eslöv.

– För oss var det naturligt att man röstade på de sju riksdagspartierna, för vi har haft debatter med våra elever innan och de har jobbat med de sju riksdagspartierna.

Hon är SO lärare och skall lära ut demokrati till eleverna, hon har inte själv en susning om vad demokrati är eller innebär, " för vi har haft debatter med våra elever innan och de har jobbat med de sju riksdagspartierna", hur dum i huvudet kan en SO-lärare bli? Finns det någon yttersta gräns? Ekot frågar Arvidsson "vad lär sig eleverna om demokrati när de inte kan rösta på alla partier?" Så här svarar hon,

– De lär sig massor av demokrati och det är ett fåtal elever som har frågat varför de inte får rösta på de andra partierna. Vi pratar demokrati dagligen med dem så de lär sig massor av demokrati.

Arvidsson visar med all önskvärd tydlighet att hon är en tvättäkta jubileumsidiot! Arvidsson har inte en aning om vad demokrati är för något, hur kan hon då lära eleverna "massor av demokrati"? Vad pratar hon dagligen med eleverna om? Att de får välja mellan Centern eller Socialdemokraterna? Hon kanske pratar allra mest om det parti hon själv sympatiserar med, skulle inte förvåna mig. Demokratin är hotat i Sverige i dag, hotet kommer inte från rakade, ölrapande, skrikande skinnskallar som just blivit könsmogna, hotet mot demokratin går i kostym och slips.

Guillou bekänner färg

Det gör han i en artikel i Aftonbladet, där säger han att han gläds åt skandalen i Folkpartiet. Guillou har egentligen bekänt färg innan, hans "hang up" när det gäller att försvara islam i precis alla lägen är numera välkänd. Absolut all kritik mot islamistiska grupper tillbakavisar han med den kränktes vrede. Man kunde, om man vill vara riktig elak, säga att man gläds åt nästa terrorattentat med samma logik som Guillou använder, så långt skall vi definitivt inte gå dock.

Guillou gläds nämligen åt Folkpartiets skandal därför att han med nostalgi önskar sig tillbaka till den politik och flyktinggenerositet som Westerberg stod för. Guillou hoppas att den nuvarande partiledningen faller och en ny partiledning skall återgå till den "snällism" som Westerberg stod för, så här skriver han,

– Det är alldeles utmärkt. Sverige behöver nämligen ett demokratiskt oantastligt liberalt folkparti. Och de som fallit, eller kommer att falla i folkpartiledningen, var gänget som styrde om folkpartiet från ett socialliberalt parti - minns någon Bengt Westerberg? - till ett parti som föraktfullt avfärdade sin tidigare politiska linje som "snällism". Nu skulle man inte vara snälla längre utan ägna sig åt hårdare tag mot framför allt invandrare, precis som danska venstre, det parti man kopierade.

Ja, vi minns Westerberg, med oförställd fasa. Du missar en viktig sak Guillou, Westerberg hade faktiskt lägre siffror än vad FP har nu efter den uppslitande skandalen, så påpassligt att glömma det. Även om den nuvarande partiledningen försvinner tror inte jag att FP går tillbaka till den Westerbergliberalism som partiet förde förut, det är nya tider nu, det blåser nya vindar, det har skett ett omärkligt paradigmskifte, det är bara det att du inte märkt det Guillou. Vad menar förresten Guillou med "demokratiskt oantastligt liberalt folkparti"? Skulle det nuvarande Folkpartiet vara demokratiskt antastligt? Är det för att du inte gillar deras politik som du tycker att de är en smula odemokratiska? Vidare skriver Guillou,

– Det får nämligen inte finnas någon spricka i den demokratiska muren nu när Sverigedemokraterna på allvar blivit ett hot, nära att ta sig in i riksdagen och just försedda med 45 miljoner i statsstöd eftersom de fick över 2,5 procent av rösterna. De 45 miljonerna inger visserligen ett visst hopp, eftersom det finns gott om kriminella i Sverigedemokraternas ledning; man kan hoppas att de stjäl pengar och blir ovänner, som i ny demokrati på sin tid.

Men sverigedemokraterna är ett allvarligt hot. Det är ett faktum efter valet. I nästa valrörelse kan de inte nonchaleras eller tigas ihjäl.

Vad menar du exakt Guillou? "Den demokratiska muren" Hela resonemanget och logiken är ju odemokratisk, vi skall alltså inte ha något att välja på, Socialdemokraterna eller Moderaterna, annars är man odemokratisk. Vi skall alltså inte ha alternativet att lägga vår röst på ett flyktingrestrektivt alternativ, det anser Guillou för odemokratiskt. Snälla Guillou, du vet faktiskt inte vad demokrati är för något, min demokratiska rättighet är att tycka annorlunda än vad du tycker, och rösta därefter. Guillou är glad åt folkpartiskandalen och hoppas att ledningen faller p.g.a. den, han hoppas att Sverigedemokraternas partiledning stjäl pengar så han blir av med det hotet, i sanning ett demokratiskt sinnelag. Vad skall vi hoppas att Guillou råkar ut för då? En jaktolycka kanske? Jag har köpt min sista bok av Guillou, jag befattar mig inte längre med något av hans verk.

Rojas överraskar

Först kom Pellnäs med en något mer nyanserad beskrivning av SD, därefter kommer Rojas med en ännu mer nyanserad bild av partiet. Vi har läst ett antal analyser av SD i media där de beskrivs som kryptonazister och liknande, beskrivningar som ligger så långt från verkligheten att man undrar om inte Goebbels propagandaministerium skulle ha legat i lä. Två beskrivningar sticker ut som mer nyanserade, Pellnäs och framförallt Rojas.

Rojas skriver i sin artikel som finns publicerad i Expressen att Sverigedemokraterna varken är högerextremister eller invandringsfientliga. Rojas beskriver SD som ett parti som är starkt invandringsrestrektivt och etniskt intolerant, dessutom så driver de en klart islamofobisk linje. Att SD är starkt invandringsrestrektivt får vi verkligen hoppas, i annat fall finns det inget parti som är det, väljarna måste ha något alternativ till en generös invandring att rösta på i demokratisk ordning.

En av orsakerna till SD:s framgångar är enligt Rojas,

– Orsaken till SD:s framgångar ligger i hur vi har bemött deras argument och, framför allt, betraktat deras väljare. På ett snarast kränkande sätt har SD:s väljare beskrivits som mindre värda, halvidioter som inte förstår någonting, obotliga rasister fyllda av hatkänslor. Detta är ett föga rättvist synsätt som bara manar fram en ännu starkare reaktion mot "etablissemanget".

Alla förstår att det måste bli ett demokratiskt problem om de etablerade partierna anser att ett parti med 3 % av väljarkåren skall betraktas som rasister och halvidioter. Tänk er att väljarstödet växer till nästa val, skulle det då vara så att antalet halvidioter växer i detta land? Reaktionen mot etablissemanget är redan ett faktum, skall vi vara ärliga så är det de etablerade partiernas företrädare som av stora delar av befolkningen faktiskt betraktas som halvidioter. Vi anar samma skiljelinje i Sverige mellan de etablerade och "vanligt" folk som under euro-omröstningen, denna spricka tenderar att bli allt djupare.

Vidare skriver Rojas,

– Begrepp som nazister eller rasister är också felaktiga vad gäller SD, vilket seriösa forskare som Heléne Lööw har påpekat. Det finns säkert rasister i SD:s led men "SD gick inte till val på ett rasistiskt program utan på mer populistiska förespeglingar om enkla lösningar på svåra problem", som Yrsa Stenius skrev i Aftonbladet (26/9).

Ja, här blir det riktigt intressant, SD har enkla lösningar på svåra problem, detta kommer nog att malas många gånger i media framöver så låt oss titta lite på det. För det första så kan ju enkla lösningar vara effektiva och bra om de löser grundproblematiken, ofta är de politiskt känsliga, det är därför de inte redan genomförts. Vi skall helst inte dela in lösningar i enkla eller komplicerade, utan i bra och dåliga lösningar. För det andra så är just många enkla och effektiva lösningar politiskt känsliga som vi sade, det är faktiskt en helt annan sak, varför då inte säga som det är, nämligen att det är politiskt känsligt och ingen överförenkling det är frågan om. För det tredje så har ju övriga partier i princip inga lösningar alls på de problem vi här talar om, det måste vara bättre att ha en enkel lösning än ingen lösning alls, i många fall så erbjuder andra partier kosmetiska lösningar, de kan kanske inte betraktas som enkla, däremot som verkningslösa.

Ju mer vi tittar på detta med "enkla lösningar", ju mer dubiöst blir talet om detta. Tar vi ett exempel, svenska företag flyttar från landet för att etablera sig i låglöneländer, så hittar vi inte många lösningar alls från något parti. Från Socialdemokratiskt håll hittar vi i princip inget förslag alls på detta problem, från alliansen hittar vi i alla fall förslaget om skattesänkningar, samma förslag ligger till grund för att skapa fler jobb och få människor i arbete. Jaha, skattesänkningar på arbete kan ju vara ett vapen i kampen mot dessa problem, det säger ju sig själv, men….är inte detta "en enkel lösning på ett svårt problem" för att utrycka oss som etablissemanget gör i andra frågor. Kan ni tänka er en enklare lösning? Sänka skatten, den är för hög, företag anställer inte människor i tillräcklig omfattning, alltså sänker vi skatten. Ingen har hitintills beskrivit den lösningen som populistisk, inte ens Socialdemokraterna.