Fullständigt oacceptabelt!

Polisen och SÄPO misstänker att en av migrationsverkets låsta förvar utanför Göteborg är infiltrerat av vänsteraktivister. Dessa infiltratörer bryter solklart mot lagen och hjälper aktivt till så att andra kan bryta mot lagen. När polisen går ut och använder ordet ”misstänker” så måste det snarast betecknas som ett understatement. Så här står det i både DN och SvD denna dag.

Under 2008 fram till i dag har ett femtiotal personer rymt från anläggningen skriver Göteborgs-Posten. En av de anställda handläggarna är också dömd för våldsamt upplopp under EU kravallerna 2001 i Göteborg.

Man undrar hur denne dömde handläggare kunde få anställning? Vi undrar också om en medlem i SD kan få anställning på denna förläggning?

Det som under alla omständigheter är fullständigt oacceptabelt är att Migrationsverket tillbakavisar kritiken från både polisen och SÄPO. Enbart detta att ignorera allvarlig och konkret kritik från både polis och SÄPO måste överskrida alla tjänstebefogenheter. Sköter inte människor på Migrationsverkets huvudavdelning sina jobb och struntar i mycket allvarlig kritik mot en av sina avdelningar borde de kanske befrias från sina tjänster. Det är förvisso lågkonjunktur och andra människor är säkert mer entusiastiska för sitt uppdrag än de som nu struntar i mycket allvarliga signaler om att något är vädigt fel på en avdelning. Vidare står det i artiklarna.

Misstron mellan personalen och polisen nådde sin kulmen februari. Polisen misstänkte att en avvisning av en libyer saboterats av personalen på förvaret. Vid påföljande avvisningsförsök av samme man valde polisen att inte informera förvarets personal.

Med en styrka på närmare 20 man och en husrannsakningsorder kom polisen till förvaret för att hämta mannen. Tumult uppstod, bland annat för att personalen på förvaret först vägrade öppna dörrarna. Personalen öppnade först efter att polisen hotat slå sig in. Händelsen polisanmäldes men ärendet lades ned i brist på bevis.

Personalen vägrade öppna dörrarna för polisen! Man tror inte det är sant. Här måste ansvarig minister gå in och rikta upp verksamheten med kraft om inget annat hjälper. Detta är sådant som händer i rena bananrepubliker, nu händer det i vårt land. Till sist står det så här i artiklarna.

En av cheferna för Migrationsverkets förvar i Kållered, Paul Fågelberg, säger att han har fullt förtroende för sin personal.

Nu vet vi inte om Fågelberg säger så till tidningen för att han måste säga det, eller om han är medansvarig. I vilket fall så måste cheferna rikta upp verksamheten ordentligt. Så här får det bara inte gå till i en rättsstat.

Länk DN

Länk SvD

Tryggheten i samhället

Tryggheten i samhället

De flyktingfamiljer som utsattes för en del av befolkningen vrede i Vännäs känner sig otrygga och vill lämna orten. Många säger sig ha trivts bra på orten och man kan tycka att detta är tragiskt. Samtidigt har ju många i det lilla samhället betygat sin sympati för dessa flyktingfamiljer så man undrar ändå över flyktingarnas beslut lite grand. Ismail Ramadan säger så här till SvD.

Jag trodde att Vännäs var den perfekta platsen för oss. Och det finns många, många vänliga människor här. Men vi vågar ändå inte stanna, jag är djupt orolig för mina barns trygghet.

För alla fäder är sina barns trygghet oerhört viktig. Det är såklart tragiskt när människor måste flytta för att de känner sig otrygga i vårt samhälle. Nu har ju faktiskt otryggheten spridit sig i hela samhället. En undersökning i min hemkommun visade att en oerhört stor del av befolkning kände sig otrygga i sitt eget närområde. Siffran otrygga i sitt eget närområde stannade på 60 procent! Kommunens mål med socialdemokraterna i spetsen är att minska siffran otrygga till 20 procent. Det är en siffra de inte är i närheten av i dag. Många människor upplever att otryggheten ökat i vårt samhälle de senaste decennierna. Globaliseringen, öppna gränser, bristfälliga påföljder för våldsbrott och en oansvarig immigrationspolitik har gjort vårt samhälle markant otryggare. Denna utveckling har drabbat väldigt stora delar av befolkningen. Oerhört många människor i vårt land har faktiskt flyttat från ”problemområden” p.g.a. otryggheten till andra mer trygga bostadsorter.

Politisk trygghet

När det gäller trygghet i samband med att uttrycka politiska åsikter så känner människor i vårt land en grundläggande otrygghet om de inte sympatiserar med de påbjudna åsikterna. Det räcker med att titta på kommentarerna på denna blogg för att konstatera detta. Människor vågar i dag inte säga vad de tycker med sitt namn under. Detta är fullständigt oacceptabelt i en demokrati. Media tar inte gärna upp detta problem och politikerna på riksplanet tjänar kortsiktigt på detta tillstånd i nationen. Kortsiktigt tjänar de på det, till otryggheten drabbar även dem en dag.

Vilken trygghet känner Jimmie Åkesson när han framträder för att framföra sina och partiets åsikter? Sist blev han utsatt för en attack med ägg när han framträdde. Det är INTE polisen som huvudsakligen bär ansvaret för detta. Det är vår politiska elit som inte klart markerat att detta är fel och att samhället inte tolererar politiskt våld och hot. Vad får de som använder politiskt våld för straff? Hör vi den politiska eliten ta kraftigt avstånd från politiskt våld och hot?
Ni yrkespolitiker har genom politiska beslut skapat ett otryggare samhälle. Ni yrkespolitiker för de nuvarande riksdagspartierna har inte vidtagit eller ens markerat mot politiskt våld och hot. Ni som tillhör den politiska eliten har huvudansvaret för den otrygghet som härskar i vårt samhälle i dag.

Länk SvD Vännäs

Länk SvD Åkesson

Att skriva för webben

Kompendium om att publicera texter på webben.

Bakåtsträvare?

I dag gick jag bakom en dagisfröken som hade ett ganska litet barn i sin hand. Hon pratade med barnet hon höll i sin hand, alltmedan hon kastade en blick i dagisledet framför henne. Dagisfröken kom efter ett tag in på att det var fult med allt skräp som låg nästan som i drivor på gatorna denna dag i Södertälje. Sedan berättade denna dagisfröken att Sverige numera är ett av de skräpigaste länderna i Europa. Hon berättade för det lilla barnet att när hon var ung så var Sverige det renaste landet i världen, nu är vi ett av de skräpigaste i Europa. Barnet lyssnade med stora öron och höll lillförnumstigt med sin dagisfröken.

Jag har liknande erfarenheter som denna dagisfröken. Det var renare när ”Håll Sverige rent” kampanjen terroriserade oss barn för ett par decennier sedan. Brottsligheten var lägre förr, de kan visa vad de vill med siffror från BRÅ, men jag kunde ha min cykel olåst utan att den blev stulen på gården i Farsta. Jag undrar hur länge det skulle dröja innan den blev stulen i dag? På landet så hade mina släktingar dörren olåst, den var i princip aldrig låst någon gång. När vi grabbar slogs, vilket vi faktiskt gjorde understundom, så sparkades vi aldrig. Det var djupaste tabu att slå eller sparka någon som låg utslagen på marken. Sjukvården var inte så avancerad som den är i dag, men den var tillgänglig. Jag fick som barn aldrig vänta längre på en doktor (och jag var ett rörligt barn så jag var ofta hos farbror doktorn) i mer än 1 timme. Nu har jag hört föräldrar som suttit och väntat ett halvt dygn på akuten till Huddinge sjukhus och även på Astrid Lindgrens sjukhus.

Polisen var synlig när jag var barn. De gick omkring med mörkblå uniform och vitt koppel. Vid sidan hade de en fjuttig Walterpistol kaliber 22. Vi barn tyckte den var oerhört häftig. Vi hade den djupaste respekt och beundran för poliser, som om de fått sin tjänstebehörighet direkt av gud. Att få åka med en polisbil på prov var att betrakta som en händelse jämbördig med julafton. Nu kastar ungdomarna sten på poliser. I Ronna sprang en grabb fram och sprakade en flicka som stod och pratade med en polis. Det var så upploppet i Ronna startade.
Många av oss tuffa grabbar drömde om att bli brandmän. Det var i princip det finaste man kunde bli. Häftighetsfaktorn var ofattbar hög hos denna yrkeskategori, det var väl bara polisyrket som kunde konkurrera med att stå närmare gud. Nu vet vi vad som drabbar brandmän i Rosengård, men även i förorter till Stockholm.

När jag och andra påtalar att vissa saker faktiskt var bättre förr så får vi höra att vi är bakåtsträvare, alternativt ”folkhemsromantiker”. Det lustiga är att Socialdemokrater borde vara folkhemsromantiker, men det är tydligen en annan politisk grupp som får axla det epitetet. Men vad är det som gör oss till bakåtsträvare när vi pekar på saker som är sämre nu än förut, saker som en mycket stor del av befolkningen dessutom håller med oss om? Är det meningen att samhället skall bli sämre och sämre? Är det meningen att de som ändå vill ha det bättre, som det var förr, skall hånas som folkhemsromantiker? Skall vi välja politiker som gör det sämre för oss, är det meningen med vår demokrati? Eller är det så att alla dessa samhälliga försämringar är ett pris vi skall betala för vår relativa höjning av den personliga standarden?

En sak är i alla fall klar, det är att lägga ut en dimridå detta med att kalla alla som pekar på de samhälliga försämringarna för bakåtsträvare. Det är någon som vill dölja något eller förhindra en diskussion om dessa saker. Det ligger absolut en hund begraven i denna reflex att genast förhindra varje diskussion i ovanstående ämne.

Partiledardebatt – Agenda

I kväll var det partiledardebatt i Agenda. De två blocken var uppställda enligt sin blocktillhörighet. Debatten var ganska rolig och intressant. Kvällen ärligaste replik fälldes av Reinfeldt som rent ut sade att han hade förståelse för att folk var mer intresserade av de allmänna valen som betyder mycket mer för människors vardag än de mer abstrakta EU-parlamentsvalen. Efter Reinfeldts uttalande så var de övriga partiledarna tvungna att hålla med honom.

Debattnivån var jämna och ganska hög, med ett par rejäla undantag. Reinfeldt gjorde bort sig rejält när debatten kom in på fildelning och I-predlagen. Det var uppenbart att Reinfeldt inte hade en aning om vad han pratade om, en elakare programledare än Karin Hübinette hade kunnat sätta dit Reinfeldt rejält på denna fråga. Alla partiledare i dag är sannolikt rejält medietränade, det hjälper dock inte om man inte vet vad man pratar om.

Den andra djupdykningen var ännu djupare och den stod Maria Wetterstrand för. När debattämnet hamnade på skolfrågor tyckte Wetterstrand att hon också borde säga något, det borde hon inte ha gjort. Hennes framträdande i skolfrågor var så dåligt, skakigt och schablonmässigt att det var pinsamt att bara höra det i TV-soffan. En partiledare i vårt land borde aldrig sjunka till det djup Wetterstrand gjorde i kväll.

I övrigt bjöd väl inte debatten på någon överraskning och partiledarna sade det förväntade. Alla gjorde sitt jobb, förutom de två djupdykningarna, och gav ett väntad och kanske lite tråkigt intryck. Om någon stack ut och gjorde lite bättre ifrån sig så var det Folkpartiets Jan Björklund. Han skulle kunnat smula sönder Wetterstrand i skolfrågor så inget blev kvar av hennes politiska jag. Stämningen denna kväll var snäll, så Björklund avstod följaktligen från det givna lustmordet.

Länk DN

Länk SvD

Kokainet flödar in i Sverige – Gör en djupanalys för en gångs skull

I en ganska stort uppslagen artikel i SvD står det att kokainet flödar in i landet. Orsakerna till den ökande handeln tas inte upp alls av journalisten Bosse Brink. Tecken på den ökande handeln sägs vara billiga priser och ökande beslag, vilket säkert stämmer i verkligheten också.

Det är enligt artikeln tre grupper som står för införseln av kokain i Sverige. Den ena gruppen är Sydamerikanska nätverk från Colombia och Bolivia. En annan grupp är från Västafrika, främst från Nigeria och Gambia. Den sista gruppen som börja uppträda på den svenska marknaden är från Montenegro. Ett vanligt mönster för införseln är att en person med ursprung i något av exportländerna bosätter sig i Sverige och fungerar som kontakt samt tar hand om den inhemska logistiken. Så här står det i SvD.

Narkotikabrottslighet bygger annars oftast på att mottagare med ursprung i leverantörsländerna och bosatta i Sverige, har en upparbetad logistik och marknad och en relation till avsändarna. Kurirerna är länken mellan konstellationerna och i de flesta fall är det bara de som åker fast.
De sydamerikanska konstellationerna agerar annorlunda. Då finns det en krets som bor och arbetar i Sverige och på ytan lever ett normalt liv utan åthävor och är narkotikabrottslingar vid sidan om. Och de har goda kontakter med kärnområdet i Sydamerika.

Det som framförs i artikeln stämmer säkert och verkar vara byggt på fakta och expertuppgifter. Men vi väntar fortfarande på en analys varför denna ökning kan ha skett så markant och mitt framför ögonen på de svenska myndigheterna. En uppenbar orsak är de alltmer öppna gränserna som gör det mycket lättare att föra in vad som helst till vårt land. Ökade resurser bör skjutas över till tullverksamheten och andra berörda myndigheter såsom polis. En annan fråga är hur dessa narkotikadistributörer i stor skala fått asyl i vårt land? De är ju bosatta här och måste ha fått sitt uppehållstillstånd på något sätt. Är det så att flyktingar som blivit hotade av någon ond regim ofta börjar med narkotikahantering för att bearbeta sina trauman? En tredje punkt är också att vi faktiskt prioriterat ned narkotikabekämpningen i vårt samhälle. Det finns så många andra områden i samhället att lägga resurser och energi på. På sextiotalet och sjuttiotalet hade vi inte alla de andra problem vi har i dag, så då kunde vi koncentrera oss på narkotikabekämpning. Än en gång tvingas vi konstatera att samhällsutvecklingen tenderar att gå bakåt.

Länk SvD