Där kom det - tjyvnypet

I en ledare på DN beskriver redaktionen hur stark vår demokrati är förankrad i vårt samhälle. En undersökning av World Values Servey visade att en rätt hög andel ungdomar skulle byta parti om de fick en summa pengar. Dessutom visade samma undersökning att rätt många ungdomar kunde tänka sig en stark ledare som inte tog överdriven hänsyn till riksdagen. DN pekar dock på att andra undersökningar av WVS ger andra resultat och att demokratin med största säkerhet står stark i vårt land. 

När man läser artikeln och precis börjar undra om redaktionen får en gångs skull avhållit sig från det klassiska tjyvnypet så kommer det, sist i artikeln. Så här avslutar redaktionen artikeln.

Demokratins problem i dag kan snarast beskrivas som att det finns en frustrerad minoritet som blivit skickligare på att organisera sig. Det tydligaste uttrycket för det är att Sverigedemokraterna till sist sprängde fyraprocentsvallen. Tyvärr kan även den som är i otakt med sin tid förgifta samhällsklimatet.

Demokratins problem kan kort sammanfattas med att människor kan tycka annorlunda än vad redaktionen på DN påbjuder. Egentligen är det ett friskhetstecken att SD äntligen kom in i demokratins finrum, de övriga partierna höll faktiskt på att dö sotdöden. I princip alla partierna i riksdagen hyllade ett EMU-samarbete, centern antog en negativ inställning i folkomröstningen mest av taktiska skäl. Stora delar av Sveriges befolkning var däremot emot ett sådant samarbete. Nu har vi väl kvittot, LÄNK. Det kan inte vara så i en välfungerande demokrati att sprickan och åsiktsklyftan hela tiden fördjupas mellan riksdagsmännen och befolkningen, det är inte hälsosamt. Just därför var det en välsignelse för demokratin att SD kom in i riksdagen.

Att sedan de politiskt korrekta åsikterna som man bara måste hålla med om, också omhuldas av tidningar som DN gör inte saken bättre. SD:s inträde i riksdagen ackompanjerades av att tidningarnas monopol bröts och att nätet med alla bloggar fick mer makt. Förövrigt är det ju väldigt synd att den "frustrerade minoriteten" blivit organiserad. Lukasjenka i Vitryssland vill säkert inte heller ha någon organiserad frustrerad opposition. Om DN:s ledarredaktion ser ett klimat där partierna och riksdagsmännen inte ens debatterar eller tar upp de viktigaste samhällsfrågorna som ett föredöme så kan jag lova redaktionen att vi i framtiden skall förgifta samhällsklimatet så mycket vi någonsin kan. 

Länk DN

Arbetskraftsinvandring av ingenjörer oseriös

Jag var en av dem som uttryckte starka tvivel när regeringen ändrade lagstiftningen och underlättade för arbetskraftsinvandring. Eftersom Sverige av någon outgrundlig anledning är så attraktivt för globaliseringens lycksökare, så krävs det inte så stor tankeförmåga för att inse alla de fallgropar denna förändrade lagstiftning skulle kunna ställa till med i form av oseriösa ansökningar och annat.  Vi som var kritiska till den förändrade lagstiftningen trodde ändå inte att en yrkesgrupp som ingenjörer skulle utmärka sig som oseriös. Nu har dock Sveriges Ingenjörer reagerat på alla oseriösa fall där Migrationsverket godkänt i princip vad som helst i form av ansökningar. Så här skriver Peter Larsson, Sveriges Ingenjörer på SvD.

Under de senaste åren har allt fler utländska ingenjörer ansökt om arbetstillstånd i Sverige. Liksom i de uppmärksammade fallen med thailändska bärplockare utsätter sig de här personerna för risker med oseriösa anställningsavtal.

Jasså, det verkar inte bättre än att Larsson jämför arbetskraftinvandringen av ingenjörer med de thailändska bärplockarna, det är ändå lite förvånande. Det är ju inte bara risker för ingenjörer som riskerar att hamna i kläm, det finns ju som vanligt risker för nationen Sverige med en oseriös trafik av arbetskraftsinvandrare. Vidare i artikeln.

Lagen kräver att Migrationsverket ska inhämta yttrande från berörd facklig organisation. För att minska byråkratin har Migrationsverket haft fullmakt från Sveriges Ingenjörer att fatta beslut i handläggningen av utländska ingenjörers anställningserbjudanden hos några angivna arbetsgivare, utan att behöva inhämta yttrande från förbundet.

Här ser det ut som att Sveriges Ingenjörer själva är orsaken till en del problem. Det var nog inte så klokt att lämna över denna fullmakt till Migrationsverket. Om alla problem blir lösta för att fackförbundet drar tillbaka sin fullmakt återstår att se. Vidare i artikeln.

I 143 fall har Migrationsverket godkänt arbetstillstånd där den sökande inte har anställning hos en arbetsgivare, utan i stället är registrerad hos ett företag som bedriver förmedlingsverksamhet. Den sökande är i realiteten inte mer anställd än någon som skrivit in sig på arbetsförmedlingen.

Allt som handlar om arbetskraftsinvandring ligger åtminstone ett tuppfjät från att bli oseriös verksamhet. Här har ett fackförbund som av tradition varit positiv till global arbetsmarknad, lämnat över ansvaret till Migrationsverket med sin in blanco-fullmakt, detta enbart för några angivna arbetsgivare. Det går inte alls lång tid innan förbundet reagerar själva och avbryter hela uppgörelsen med Migrationsverket, det gick inte. 


Svenskar är godtrogna och blåögda, det vet vi. Svenska politiker är lite extra godtrogna, speciellt om det handlar om något globalt. Våra politiker får något förklarat sken i ögonen så fort det handlar om att människor skall flytta till vårt land och antingen för att arbeta eller fly från något, vad det nu kan vara. Det måste handla om att vissa människor bär på en dold dröm där de skall framstå som humanismens sista utpost. Drömmen kanske dyker upp på kvällen innan sömnen infinner sig. Man ser sig själv i tidningarna, hjälten som stod upp för humanismen och hade ryggrad att stå på de svagas sida, de hjälplösas vän och sista hopp. Drömbilderna ackompanjeras säkert till en passande musik och vissa delar av hjältedrömmen kanske t.o.m. utspelas i ultrarapid (jag föredrar det gammalmodiga svenska ordet). Vid nästa val blir säkert politikern kryssad före t.o.m. statsministern för sitt rakryggade sätt och hela partiet jublar i bakgrunden. Den drömmande politikern ser sig själva motvilligt tacka ja till partiledarposten, efter intensiva övertalningsförsök från entusiastiska partikamrater. Inträder inte sömnen alltför hastigt kanske den drömmande politiker ser sig själv rentav som hyllad statsminister vid nästa val. Framför SVT:s surrande TV-kameror och snubblande överspeedade kameramän förklarar vår hjälte att hon bara följde sin moraliska kompass, och se, här är jag nu!


Verkligheten ser lite annorlunda ut. Flyktingen som fått asyl kanske inte alls är hjälplös eller speciellt utsatt i sitt hemland, han kanske inte ens är flykting ens med det väl tilltagna svenska begreppet. Effekten av politiken, antingen det är oseriös arbetskraftsinvandring eller övrig immigrationspolitik är förödande på lång sikt för det svenska samhället. Hjälten är i själva verket en samhällsdestruktör. Drömmen stämmer inte ens när det gäller de egna partikamraterna. Det finns så många falanger inom partierna nu när alla skall trängas i mitten så det finns alltid minst två falanger inom det egna partiet som helst vill sticka en kniv i ryggen, bildligt talat, på vår drömmande hjälte. Både KD och Socialdemokraterna är talande exempel på detta. 

Länk SvD

Regeringen borde starta en sanningskommission

Vänsterpartiet kräver att regeringen startar en sanningskommission angående kungens eventuella besök på olika klubbar. Självklart så tillbakavisar regeringen dessa krav från Schymans arvtagare. Jag tycker dock att regeringen borde starta en sanningskommission, som utreder den organiserade brottsligheten i vårt land. Hur kunde den växa sig stark från i princip ingenting till den nuvarande nivån mitt framför ögonen på polis och politiker? Hur kunde alla de med utländsk härkomst, som utgör stommen i de flesta av dessa brottsyndikat, erhålla asyl och uppehållstillstånd i vårt land? Var dessa iskalla och kriminellt disponerade människor flyktingar? Eller fick de uppehållstillstånd som arbetskraftsinvandrare? Någon myndighet måste ha gjort ganska grova felbedömningar, några ansvariga politiker måste ha gjort vårt samhälle avsevärd skada. Det vore välkommet med en sanningskommission som utreder och rätar ut alla frågetecken kring detta.


När våra kvällstidningar gör sina angrepp på monarkin (för det är väl egentligen det som allt handlar om) så tvekar de inte att utnyttja den organiserade brottsligheten själva. Det är horribelt och ordet "dubbelmoral" räcker på långa vägar inte till. Samtidigt som samma tidningar säljer lösnummer på monarkin vid t.ex. kungliga giftermål, så tar de hjälp av den svenska maffian för att gå till angrepp mot monarkin. Att samma tidningar sedan inte ger den sanna bilden (eller någon bild alls) av den samhällshotande organiserade brottsligheten, som är ungefär 10,000 gånger större problem än vad kungen gjort på kvällstid inne i city, gör hela deras agerande horribelt.


Aktuellt sände en debatt mellan advokatsamfundets Anne Ramberg och Aftonbladets Jan Helin. I debatten gick Ramberg till storms mot Helin och dennes kontakter med en person som kallas "Mille Markovic". Hur kan en person som Markovic bli "Mille" med svensk media? Hur har denne "Mille" fått asyl eller uppehållstillstånd i vårt land? Har han fått detta för att driva restaurang och betala in skatt till svenska staten? Dessa anmärkningsvärda ord fäller Helin under debatten med Ramberg.

Jag tycker att det är anmärkningsvärt att Sveriges främsta företrädare för advokater utgår från att kriminella alltid talar falskt, och säger att det inte är något att granska.

Jag tycker det är anmärkningsvärt att denne "Mille" fått asyl och uppehållstillstånd i vårt land. Jag tycker det absolut vi skall granska hur "Mille" och hans gangsterkamrater kunnat etablera sig i vårt land. Enligt mitt förstånd så måste de som är ansvariga för att grovt kriminella personer fått uppehållstillstånd i vårt land ställt till med avsevärd samhällsskada. Aftonbladet borde i stället för att kräva en granskning av vad kungen besökt för nattklubbar, starta en kampanj där de visar en avvisande hand mot alla kriminella brottslingar som fått asyl på uppenbart felaktiga grunder. Kriminella personer far ofta med osanning, Helin själv talar i princip aldrig sanning. 


Som ett brev på posten så publicerar DN-debatt en artikel av Ann Lagerström där hon kräver att monarkin avskaffas. Så märkligt att denna artikel kommer just nu när journalister bedrivit ett drev mot monarkin under ett halvår. Sherlock Holmes skulle säkert frågat dr Watson "kan det finnas ett samband?" Varpå den hyggligt intelligente dr Watson skulle svarat "titta, Lagerström är journalist hon också". Ridå! Fallet löst.  


Att en simpel journalist kräver att regeringen lägger fram en propp som avskaffar monarkin är ytterst märkligt i sig. Vilket folkligt mandat har Lagerström? Nu tänker regeringen inte lägga fram en sådan propp. Reinfeldt är ingen dröm som statschef, men riktigt så självmordsbenägen är han inte i sin opinionsmässiga listighet.  Så här skriver Lagerström i sin artikel.

Att vi i dag fortfarande har en familj som i lag och tradition behandlas olika än alla andra familjer i landet strider inte bara mot ett modernt sätt att tänka utan också mot FN:s stadga och vår egen regeringsform som slår fast att ”den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet”.

Vad som är ett "modernt sätt att tänka" är upp till var och en. Det är en fullständigt meningslös devis förövrigt. Alla människor på vår jord anser sannolikt att just de tänker modernt, medan meningsmotståndarna ännu inte skådat ljuset. FN har inget med vår statsform att göra. Lagerström drar sig inte ens för att i detta sammanhang använda mantrat "alla människors värde". Men är det inte så Lagerström, att journalister ändå är lite mer värda? Bor man dessutom i Saltsjö-boo så är det nog rätt lätt att prata om "alla människor lika värde". Inte för det hör till saken men Lagerström är dessutom gift med en flöjtpedagog. Jag nämner det inte för att vara elak, utan för att sätta fokus på hur representativa den politiskt korrekta klick Lagerström är för verklighetens folk. Jag läser därefter att Lagerström har Cirkus Cirkörs grundare, Tilde Björfors som förebild. Detta måste vara rekord i klassen "orepresentativitet". 


Med en oerhörd viljestyrka avbryter jag skrivandet här. Jag skulle kunna göra artikeln dubbelt så lång och få till en riktig slutkläm, men artikeln är tillräckligt lång som den är. Avslutningsvis så vill jag bara säga att ett förändrat statskick med ett avskaffande av monarkin inte skulle gynna den verkliga demokratin. Jag eller mina grannar skulle inte få mer att säga till om ifall Sverige blev en republik. Demokrati som Lagerström hyllar så ogenerat, handlar om alla människor möjlighet att påverka samhället, inte bara journalisters möjligheter att påverka opinionen.


Länk SVT ingen sanningskommission

Länk SVT Ramberg - Helin

Länk DN Lagerström

Länk Lagerström Mediavärlden

Gröna Partiet bildas när MP nått sitt zenit

Ett nytt parti har bildats, missnöjda miljöpartister har efter MP:s kongress bildat ett nytt parti. Missnöjet med MP är något som inte förvånar, inte för de som har åldern registrerad med några första grå hårstrån vid tinningarna som undertecknad. Jag minns att MP från början strävade efter att INTE ta efter etablissemanget, i alla fall inte de sämre sidorna. Nu har MP gjort just detta, blivit en del av etablissemanget och maktapparaten. Det kommer lika många innehållslösa floskler från MP som de övriga partierna, t.o.m. i miljöfrågor så blir MP alltmer strömlinjeformad. Förutom då när det gäller kärnkraft där de yrar om en total avveckling, de passar på efter den hemska katastrofen i Japan, LÄNK. 


I den artikel Gröna Partiet (som väl måste stava sitt namn med stort P, trots stavningen i artikeln) deklarerar sin existens skriver de så här.

Därför har vi startat ett nytt grönt parti som bygger på sådana gröna grundbultar som ekologism, solidaritet, grön ekonomi, livsrespekt, jämlikhet, pacifism, social rättvisa och direktdemokrati.

Ja, visst är de stollar, men ärliga sådana i alla fall. Annars trodde man ju att pacifism hörde till det förgångna, typ 60-talet, barrikader, kollektiv och några flaskor rödvin. Direktdemokrati? Ja det är ju förvisso mera möjligt i dagens datoriserade samhälle, men är det inte ett annat ord för vanliga simpla folkomröstningar? Vidare i artikeln.

Partiet tar även tydligt ställning mot korruption och maktmissbruk och går klart längre än de etablerade partierna när det gäller att mota fulspelet i grind. Det är ok att teater är politisk, men det är tragiskt när politik blir teater. 

Hur de kan gå längre än de etablerade partierna med att mota fulspelet i grind innan de ens har startat detta parti torde vara något av en logisk kullerbytta, än kan de väl inte ha hunnit mota något fulspel i alla fall? 


Däremot har de en poäng i mycket av vår politik är teater. Det börjar komma många rapporter om politiker från etablissemanget som viskande ger SD sitt stöd, efter noggrann kontroll att korridoren inte har några extra öron. Vad är det om inte teater? Att som en manisk, påtänd papegoja rabbla mantrat om "allas lika värde" utan att någonsin definiera vad man menar eller att någon någonsin sagt emot med frasen "allas olika värde", vad är det om inte teater i den lägre skolan? Låt oss vara ärliga, politik kommer alltid i viss mån handla om teater, men det vore välgörande med en betydligt mindre dos än vad vi har i dag av den varan. Vidare i artikeln.

Den största faran vi kan se för Miljöpartiets räkning är därför att om partiet ska ”få så många röster som möjligt” och ”växa sig så stort som möjligt” så kommer det tveklöst anse sig behöva fortsätta skala bort det som är obehagligt och konstigt i det rådande etablissemangets ögon. Det försiggår med andra ord en fortsatt gradvis slakt av den ideologiska grunden och kärnfrågorna. För den här processen finns det ingen egentlig gräns. Ungefär som en lök.

Faran med att röstmaximera är större än vad t.o.m. kufarna i GP tror. Vi har det tragiska exemplet med KD som röstmaximerat och slimmat sin profil så till den grad att ingen längre har någon anledning att rösta på partiet. Alla partier kan inte trängas i en tänkt imaginär mitt (en mitt som egentligen alltid blir helt godtycklig). När vi sedan har det förhållandet att riksdagsmännen är liberalare och betydligt mer PK än vad valmanskåren är, så kan det gå riktigt illa, speciellt när riksdagsmännen inte själva verkar vara riktigt medvetna om detta uppenbara förhållande.  


Dagens MP har profilerat sig mer som flyktingvänligt parti än som miljöparti. Det är en tydlig glidning uppifrån och inte en rörelse som kommit underifrån. Dagens MP verkar vara designat för latteliberalerna boende på Söder i Stockholm som företrädesvis jobbar med media, frekventerar rödvinskrogar och koketterar med att de är Bajen-fan. MP:s immigrationsliberala profil passar som handen i handsken för denna grupp, det handlar om att döva sitt samvete och framstå som god humanist. Man kan spä på denna image genom att ge några kronor till de allestädes närvarande tiggarna eller köpa ett nummer av Situation Stockholm (som man aldrig läser). Med denna profil har dock MP nått sitt zenit.

Länk SvD

Välfärden har urholkats

I en DN-artikel så förbluffas Jens Magnusson, ekonom SEB över att en undersökning visar att svenska folket upplever att deras välfärd är betydligt sämre än övriga nordiska länders. Ett index över hur befolkningen i de olika länderna uppfattar sin visar att Sverige med dess befolkning ligger sämst till av alla nordiska länder. Magnusson konstaterar att förväntningarna som svenskarna har på sin välfärd inte levereras. Dock gör Magnusson en förenkling när han konstaterar följande.

Skillnaden mellan vad skatteinkomsterna kan bära och vad folk önskar få ut är stor.

Om detta skulle stämma så måste en premiss vara att inga skattepengar går till annat än vår egen välfärd. Nu är det så att massvis med skattepengar går till annat än till den samhälleliga service vi förväntar oss att få för våra skattepengar. Det går en hel del pengar till EU, vi har en immigrationspolitik som kostar en hel del pengar. Det finns flera exempel på att våra skattepengar inte direkt går till det människor får ta del av när de är sjuka eller gamla. En del reformer vi har i vårt land är också oerhört dyra. Personliga assistenter till handikappade är en god sak, men oerhört dyr, vilket programmet "Välfärdsmysteriet" visade (Dokument inifrån 2005). 

Tar vi några av de olika poster som Magnusson tar upp så ser vi att det kan finnas fog för folkligt missnöje. Vi börjar med Skolan. Så här skriver Magnusson.

En kategori där Finland toppar är synen på barnomsorg och skola. Här har de intervjuade fått frågan om de är trygga med att respektive lands barnomsorg och skola håller hög kvalitet. Kanske är det inte så konstigt att finländarna är nöjda eftersom de i exempelvis de internationella PISA-studierna bedöms ha en skola med mycket bra prestationer. Finlands index när det gäller skola är överlägset högst (71), Norge och Danmark ligger i mitten (båda 57) och Sverige hamnar lägst (54).

Här hamnar Sverige sist av klara orsaker, som inte är av ekonomisk natur. Vi har haft en flumskola där gränssättning och konsekvenser för urspårade elever eftersatts. De som drabbats är skötsamma elever som vill arbeta och sköta sig. Missnöjet är befogat och har klara orsaker. Nästa område är pensionerna.

Svenskarna har den lägsta tilltron till att man får den pension man behöver. Indexet för Sverige (43) hamnar betydligt lägre än i Danmark (58) som är det land där invånarna mest litar på att de får den pension man behöver, även om Danmarks siffror också är relativt låga. Norge (50) och Finland (49) ligger nära det nordiska snittet. Vad som ligger bakom det låga förtroendet för pensionerna i Sverige besvarar inte SEB:s välfärdsindex. Troligen speglar dock resultatet både den långsiktiga tendensen med successivt sjunkande pensioner och de senaste två årens rapportering om bromsen i pensionssystemet som slagit till och sänkt pensionerna omedelbart.

Det är inte så konstigt att svenskarna har lågt förtroende för pensionerna, det är snarare självklart. Alla kan se i deras rosa kuvert hur mycket de kommer att erhålla i pension. En del människor inser att de i princip kommer att få samla tomburkar i stället för att njuta sitt otium. Pensionsreformen som nästan samtliga riksdagspartier skrev under räddade möjligen svensk ekonomi, men ger oerhört mycket lägre pensioner än de vi skulle fått innan reformen. Sannolikt var väl vårt gamla system ohållbart i längden, därmed inte sagt att det nya systemet är bra. 

När det gäller tandvård och föräldrapenning hamnar Sverige i topp, vilket inte heller är så märkligt. Föräldrapenningen är bra i vårt land. Vi hamnar i topp där vi bör hamna i topp, vi hamnar i botten där det finns uppenbara orsaker till att vi hamnar där. Framförallt så stämmer inte Magnussons tes att vi får ut i reformer vad vi betalar in. Skattepengar dräneras på olika håll till helt andra saker. Till viss del måste ett civiliserat samhälle ha funktioner som drar skattepengar, pengar som inte direkt går tillbaka till dem som betalat in dem. Tyvärr så finns det också områden där detta dränage inte är försvarbart.

Länk DN

Konservatism och kapitalism

Jag har läst ungefär hälften av den skrift som finns för gratis nedladdning på Tradition & Fason. Skriften heter "Konservatism & kapitalsim" och är klart läsvärd, speciellt som den är gratis. Flera författare har skrivit några sidor var, precis lagom för en liten lässtund. Mest intressant är väl ändå Jakob E:son Söderbaums iakttagelser av dagens ekonomiska samhälle i vårt eget land, även om Röpke och andra ekonomiska storheter är nog så intressanta. Söderbaum har annars utmärkt sig för att inte vara någon partipolitisk tänkare av klass, snarare tvärtom. I analyser av dagens media, kultur och partiklimat har Söderbaum gått vilse och försöker desperat titta sig omkring för att hitta en väg där han slipper bli rullad i tjära och fjäder av vårt mediala och politiska etablissemang. Nu kan sverigedemokrater lugna Söderbaum med att man överlever lite tjära och fjäder, det kan t.o.m. vara stärkande för både moral och en konservativ ryggrad. 

En av Söderbaums iakttagelser är denna.

Framgång inom det kapitalistiska systemet är relativ, d.v.s. det sker i regel på någon annans bekostnad. Detta är en förutsättning för utveckling, men det kan också hämma utvecklingen – t.ex. inom områden som efterfrågas av konsumenter men inte anses tillräckligt lönsamma för stora företag som gör betydande vinst på förenklingar. Om ett mindre företag etablerar sig i det läget och börjar bli framgångsrikt så utgör det med ens ett hot, och de större företagen är ofta i praktiken tillräckligt starka för att kunna hålla nere alltför betydande hot mot deras egen ställning. Att köpa upp en konkurrent handlar t.ex. inte enbart om att slå ihop två bra verksamheter till någonting bättre, utan ofta också om att få bort konkurrenter och konkurrerande produkter från marknaden. I själva verket kan man fråga sig om någon företagare egentligen är för fri konkurrens, måste man inte vara monopolist för att vara framgångsrik i det kapitalistiska systemet?

Är det någon som tror att Bill Gates vill ha konkurrens? Jag använde alltid Sygate brandvägg innan. Den blev dock uppköpt av Symantec, som genast lade ner den. Det var ändå den bästa brandväggen på marknaden för privatpersoner. Nu finns den åter för nedladdning, det är ju svårt att stoppa en produkt som kan läggas ut på en server för nedladdning. Ett annat exempel är väl Gislaveds fabrik som var mycket lönsam, och som köptes upp av Continental, för att sedan flytta hela verksamheten till Portugal. Större företag strävar alltid efter monopolställning, som ju är raka motsatsen till just konkurrens.  Ännu ett klipp från Söderbaums artikel.

Allt detta kokar ner till att liberalismens dröm om en totalt fri marknad är en ouppnåelig utopi – och inte alls eftersträvansvärd i någon form. Världskapitalism och totalt fri konkurrens har sina tydliga och stora nackdelar. Dess praktiska konsekvens massamhället har en förödande inverkan på den civilisationsprocess, de kulturvärden och de naturliga gemenskaper som konservatismen omhuldar. Marknaden ska vara till för människan – inte tvärtom. Och konkurrensen ska framför allt befrämja det som är bättre, vilket inte nödvändigtvis är liktydigt med den som är starkare.

Självklart har Söderbaum rätt i att en ren ohämmad kapitalism utan statlig styrning skulle få förödande konsekvenser för både miljö och kulturella värden. Marknaden måste styras och det måste finnas ett regelverk som marknaden har att förhålla sig till, speciellt sedan många moraliska värden, som fordom styrde också kapitalister, satts på undantag i dagens samhälle. Skulle den globala marknaden få härja fritt skulle vi snart ha ett samhälle som ingen vill leva i, och vad skulle då vara vitsen med en bra ekonomi? 

Jag tycker dock att författarna missat en viktig sak i sin kritik av den fria marknaden. Ibland så överväger organisatoriska fördelar de fördelar den fria konkurrensen kan erbjuda. Detta gäller främst samhällelig infrastruktur och vissa andra allmänna tjänster. Vilka områden som organisatoriskt passar för att drivas av det allmänna måste ofta testas i verkligheten. Som konservativ skall man dessutom låta verkligheten och inte ideologin styra. Vi har exempel som kommunikationer där i princip allt blivit betydligt sämre när verksamheten lagts ut på den privata marknaden. Man får i princip vara blind (ideologisk blindhet) för att inte se att vissa verksamheter fungerar betydligt sämre vid avreglering. Den fria konkurrensen fungerar inte när det t.ex. bara finns en uppsättning järnvägsräls. Två uppsättningar järnvägsräls bredvid varandra skulle vara så infantilt så inte ens Reinfeldt skulle föreslå något sådant.  

Ett annat exempel är elmarknaden. Vid avregleringen så blev mycket snabbt mina elräkningar tre gånger så höga. Självklart gör Vattenfall och andra bolag stora vinster. Jag behöver inte ens läsa boksluten för att konstatera att bolagen gör stora vinster, det räcker att titta på min egen elräkning. Men vad var den stora vitsen med att driva dessa bolag i privat regi? För att föra över pengar från min plånbok till aktieägare i dessa bolag? 

Självklart fungerar det inte att staten driver äger bolag som bäst verkar och producerar på den fria marknaden, det är väl bäst att påtala detta för att undvika missförstånd. Socialismen är i princip en död ideologi. Verkligheten har visat att det helt enkelt inte fungerade. Man kan säga att människans natur inte var anpassad efter en produktion som drevs av staten eller det allmänna. 

Socialdemokratins stora misslyckande kan kort beskrivas att de misslyckades att tolka verkligheten. De gick åt höger där de skulle gått åt vänster. De skyndade på en utveckling där avknoppningar, privatisering och entreprenad hade negativ effekt. De gick åt vänster där de skulle gått åt höger. De vurmade för grupper utanför arbetsmarknaden. De ägnade sig åt grupper såsom HBT-personer, människor med utländsk härkomst och andra udda existenser, i stället för att föra arbetande människors talan. Arbetslinjen som "de nya Moderaterna" förde hade en poäng, speciellt sedan Socialdemokraterna lämnat hela fältet vidöppet. Att socialdemokraterna inte kunnat draga dessa enkla slutsatser beror kanske på politisk indoktrinering av ett mer svårartad slag. Det återstår att se om ett kraftigt valnederlag kan få dem att nyktra till. 

Jag kan inte länka till en privat skrift utan tillstånd, men gå in på "Tradition & Fason:s" hemsida så hittar ni skriften i högerlisten.