onsdag, oktober 17, 2012

Den förbjudna frågan


Under SVT:s partiledardebatt den 7e oktober så ställde reportern Mats Knutsson frågan till partiledarna "hur mycket invandring tål Sverige?". Den frågan skulle han enligt många aktörer inom medievärlden aldrig ha ställt. Frågan ansågs "spela Sverigedemokraterna i händerna" samt framställa invandrare som problem. Marcus Priftis skriver så här i Dagens Arena.

En i grunden rasistisk fråga har inga antirasistiska svar. Precis som man inte kan svara på frågan ”Har du slutat slå din fru?” utan att samtidigt bekräfta förutsättningen ”Du har slagit din fru”, kan en fråga som konstruerats på rasistiska premisser aldrig få ett svar som inte utgår från rasismen i premisserna. Det enda sättet att komma vidare är att underkänna hela frågeställningen. Och hur gör man det utan att framstå som otrevlig eller undanglidande? 

Frågan är till sin natur inte rasistisk eftersom den är formulerad som "invandring" inte "invandrare". Alla länder har mer eller mindre begränsningar i sin immigrationspolitik, vilket indikerar att ingen nation klarar av hur mycket immigration som helst. Nationer med utvecklade välfärdssystem får med tiden montera ned dessa system vid ohejdad immigration (vilket åtminstone vänstern någon gång måste reflektera över). Man kan ju fortfarande säga att "nationen tål mer immigration" men då måste man också se till konsekvenserna. 

Dessutom finns det mycket enkla svar på frågeställningen om man verkligen hyser de åsikter Priftis verkar göra. Ullenhag eller Reinfeldt kan helt enkelt säga "Sverige tål hur mycket invandring som helst, vi vinner på det". En mening med en bisats. Nu sade det inte detta, för att de helt enkelt inte tror på det. I stället blir frågan "rasistisk". Förövrigt är det lika lätt att svara på "slå din fru - frågan". Det är bara att säga som det förhoppningsvis är. Jag slår henne inte och har aldrig slagit henne. 

Priftis är bara ett exempel på alla aktörer som värnar det inhemska debattklimatet vilka reagerat på SVT:s fråga. Andra exempel är Lisa Bjurwald och Anna-Lena Lodenius. Varför blev reaktionen så kraftig och så samfälld från dessa mångkulturförespråkare? 

Vi kan konstatera att partiledarna för en gångs skull pratade om immigrationen och inte bara integrationen. Jorden skakade under fötterna på de som tagit för givet att den politiska konsensus som lyder att aldrig någonsin debattera immigrationen, skall gälla för all framtid. Om dessa debattörer och politiker verkligen hade argument så kan man undra vad de egentligen är så rädda för. Det är ju bara att framföra sina överlägsna argument, på bästa sändningstid. 

Hela reaktionen är inget annat än ett sätt att pressa SVT att inte ta upp ämnet igen. Man för handen till högra bakfickan, där man har det effektfulla kortet, det som alltid fungerar och som får människor bleka och kallsvettiga. Många har ju en karriär att tänka på. Andra tänker på den sociala stigmatisering och mobbning som de råkar ut för om de utmanar den rasande, bölande hord de toleranta humanisterna förvandlas till om någon utmanar deras världsbild och de därmed förknippade paradigmerna. Vi såg ju hur en ung kvinna brutalt motades tillbaka i fållan när hon i Jerusalem Post nämnde något om judars situation i Malmö. Det var en styrkedemonstration, androm till varnagel.      

måndag, oktober 15, 2012

Lodenius lever i sin egen verklighet


Anna-Lena Lodenius rasar på Åkesson och SD i en artikel publicerad här på SVT-Debatt. Lodenius klargör inte sina egna åsikter i någon invandringsrelaterad fråga utan ägnar sig i stället åt att misskreditera SD som parti. Inte nog med att Lodenius misskrediterar SD, vilket självklart är hennes fulla demokratiska rättighet, hon ger dessutom tips om hur media skall agera mot SD. Bland annat skriver hon att media skall "strunta i Åkesson och hans parti".  Det är i själva verket det som gör Lodenius artikel intressant. Vi har alltså en självutnämnd expert på högerextremism som öppet och till synes helt tanklöst ger media tips om hur de skall agera mot ett demokratiskt politiskt parti som svenska folket valt in i Sveriges riksdag.

Lodenius ondgör sig över att en programledare i partiledarutfrågningen frågat partiledarna hur mycket invandring Sverige tål. Med bakgrund av att både socialdemokratiska och moderata kommunalråd gått ut i media och deklarerat sin oro över om deras respektive kommuner skall klara av strömmen av immigranter, kan man tycka att frågan är relevant. Om västliga nationer med utvecklade välfärdssystem tålde hur mycket invandring som helst hade nog vår nuvarande regering infört fri invandring för länge sedan. Detta gör att frågan absolut var relevant i sammanhanget under partiledarutfrågningen.    

En sak som Lodenius skriver borde mana oss alla till eftertanke. Hon skriver följande.

Åsikterna bemöts förstås – men slutintrycket blir ändå en förskjutning av vad som får sägas i det offentliga samtalet.

Sug på satsen "förskjutning av vad som får sägas i det offentliga samtalet" en stund. I en demokrati med yttrande- och åsiktsfrihet borde alla politiska problem få diskuteras. Immigrationspolitiken är kanske den enskilda fråga som påverkar vår nation mest av alla. Skulle vi inte få diskutera denna fråga? Antar vi ett helikopterperspektiv skulle Lodenius tankemönster framstå som rent antidemokratiska. Dessutom måste vi till sist göra jämförelsen med Putins Ryssland. Det antidemokratiska tendenser vi kritiserar Ryssland för, ägnar vissa sig åt när det gäller inhemsk politik.

Lodenius skriver att "i år får 40 000 människor uppehållstillstånd i Sverige" sedan skriver Lodenius att hon inte tycker det är mycket. det ÄR mycket per capita jämfört med alla andra europeiska nationer. Vi har fyllt de flesta flyktingboenden och många kommuner dignar under kostnaderna. Vi har också en arbetslöshet på över 400 000 människor och som dessutom ökar efter alla de varsel som offentliggjorts senaste tiden. Lodenius anser inte att allt detta är några problem för att just HON inte kan se dem.

Lodenius skriver också att SD sänkt biståndet för hjälp åt flyktingar vilket är en ren lögn. SD satsar 8 miljarder kronor mer än regeringen till UNHCR, alltså den organisation som hjälper människor i nöd. Att sedan SD sänker bistånd som efter noga övervägande anses som helt ineffektivt är en helt annan sak.

Lodenius skriver att invandringen blivit en laddad fråga för att rasistiska grupper har fått sätta agendan. Här visar Lodenius hur fullständigt verklighetsfrämmande hon är. Exakt vilka grupper "har fått sätta agendan"? Skulle svensk media, som väl är den mest politiskt korrekta i värden, tillåta några enskilda grupper att sätta en samhällskritisk agenda? Det är så otroligt så man baxnar. Detta påstående av Lodenius visar hur långt ifrån verkligheten hon kommit. Det är möjligtvis den verklighet som diskuteras på hippa Södermalms-kaféer, allt medan man småzippar sitt latte. Immigrationen är en laddad fråga dels för att den inte debatterats på ett adekvat sätt de senaste decennierna och dels för att det kanske är den enskilt viktigaste frågan för Sveriges framtid.    

I en demokrati skall media granska makten, inte vara dess redskap som Lodenius föreslår. Ingen anser att det är demokratiskt när media går maktens ärenden i Ryssland, samma principer måste gälla här hemma också.

Till sist, det är väl dags att media också funderar över hur relevanta alla självutnämnda SD-experter egentligen är. Anna-Lena Lodenius hade en gång i tiden ganska hyggliga kunskaper om SD, men det är gamla kunskaper som inte längre är relevanta. Efter Riksårsmötet i Karlstad 2008 är det mig veterligen ingen från SD som pratat med Lodenius. Och efter SR:s Kaliberreportage om SD var det ingen längre från partiet som hade lust att prata med henne. Inte för att hon var kritisk mot SD, det har hon ju alltid varit, utan för den kraftiga och plötsliga omsvängning vi alla kunde märka hos Lodenius när det gällde ordval och retorik mot partiet. Denna plötsliga förändring i retorik kom samtidigt som opinionssiffrorna visade att SD hade möjlighet att träda in i demokratins finrum, riksdagen. En riktig och seriös "expert" skulle ju självklart aldrig låta sig påverkas av ett partis stigande opinionssiffror, sådant ägnar sig alla självutnämnda kvasiexperter åt.

Länk SVT-Debatt