Under SVT:s partiledardebatt den 7e oktober så ställde reportern Mats Knutsson frågan till partiledarna "hur mycket invandring tål Sverige?". Den frågan skulle han enligt många aktörer inom medievärlden aldrig ha ställt. Frågan ansågs "spela Sverigedemokraterna i händerna" samt framställa invandrare som problem. Marcus Priftis skriver så här i Dagens Arena.
En i grunden rasistisk fråga har inga antirasistiska svar. Precis som man inte kan svara på frågan ”Har du slutat slå din fru?” utan att samtidigt bekräfta förutsättningen ”Du har slagit din fru”, kan en fråga som konstruerats på rasistiska premisser aldrig få ett svar som inte utgår från rasismen i premisserna. Det enda sättet att komma vidare är att underkänna hela frågeställningen. Och hur gör man det utan att framstå som otrevlig eller undanglidande?
Frågan är till sin natur inte rasistisk eftersom den är formulerad som "invandring" inte "invandrare". Alla länder har mer eller mindre begränsningar i sin immigrationspolitik, vilket indikerar att ingen nation klarar av hur mycket immigration som helst. Nationer med utvecklade välfärdssystem får med tiden montera ned dessa system vid ohejdad immigration (vilket åtminstone vänstern någon gång måste reflektera över). Man kan ju fortfarande säga att "nationen tål mer immigration" men då måste man också se till konsekvenserna.
Dessutom finns det mycket enkla svar på frågeställningen om man verkligen hyser de åsikter Priftis verkar göra. Ullenhag eller Reinfeldt kan helt enkelt säga "Sverige tål hur mycket invandring som helst, vi vinner på det". En mening med en bisats. Nu sade det inte detta, för att de helt enkelt inte tror på det. I stället blir frågan "rasistisk". Förövrigt är det lika lätt att svara på "slå din fru - frågan". Det är bara att säga som det förhoppningsvis är. Jag slår henne inte och har aldrig slagit henne.
Priftis är bara ett exempel på alla aktörer som värnar det inhemska debattklimatet vilka reagerat på SVT:s fråga. Andra exempel är Lisa Bjurwald och Anna-Lena Lodenius. Varför blev reaktionen så kraftig och så samfälld från dessa mångkulturförespråkare?
Vi kan konstatera att partiledarna för en gångs skull pratade om immigrationen och inte bara integrationen. Jorden skakade under fötterna på de som tagit för givet att den politiska konsensus som lyder att aldrig någonsin debattera immigrationen, skall gälla för all framtid. Om dessa debattörer och politiker verkligen hade argument så kan man undra vad de egentligen är så rädda för. Det är ju bara att framföra sina överlägsna argument, på bästa sändningstid.
Hela reaktionen är inget annat än ett sätt att pressa SVT att inte ta upp ämnet igen. Man för handen till högra bakfickan, där man har det effektfulla kortet, det som alltid fungerar och som får människor bleka och kallsvettiga. Många har ju en karriär att tänka på. Andra tänker på den sociala stigmatisering och mobbning som de råkar ut för om de utmanar den rasande, bölande hord de toleranta humanisterna förvandlas till om någon utmanar deras världsbild och de därmed förknippade paradigmerna. Vi såg ju hur en ung kvinna brutalt motades tillbaka i fållan när hon i Jerusalem Post nämnde något om judars situation i Malmö. Det var en styrkedemonstration, androm till varnagel.