I en SvD-artikel slås det upp stort att SD "vill neka gömda flyktingar vård". Det låter ju väldigt inhumant och elakt, vilket förmodligen är meningen med både rubriken och hela artikeln. Så här står det redan i ingressen till artikeln.
Sverigedemokraterna har gått fram kraftigt i landstingen – trots att partiet i princip saknat vårdpolitik. Förra mandatperioden satt SD i tre landstingsledningar. Nu sitter man i 15 och vill profilera sig genom bland annat stopp för gratis sjukvård för gömda flyktingar.
Så kort ingress men ändå med så många felaktigheter, det är nästan en prestation i sig. Det finns ingen "gratis sjukvård" det är alltid någon som betalar för all sjukvård. Gruppen som det talas om är med största sannolikhet inte alls flyktingar, då de som kan betraktas som flyktingar sannolikt skulle få asyl i världens mest generösa asylsystem (det svenska). Det är alltså inte flyktingar vi talar om generellt. Naturligtvis kan någon verklig flykting gömma sig i denna grupp, då hela vårt asylsystem havererat med ökad rättsosäkerhet som följd.
Ingen anser att någon skall ligga och dö på gatan, akut sjukvård har alla rätt till som befinner sig i vårt land. Det är alltså annan mer långvarig sjukvård vi talar om här. Grundprincipen måste vara att de som befinner sig här illegalt skall lämna landet, det är vitsen med vårt rättsystem och våra lagar. Inget land i världen tillåter att människor befinner sig på deras nationella territorium olagligt, det är därför man behöver pass när man reser utomlands. De som fått avslag på sin asylansökan skall enligt alla logiska principer och alla lagar lämna landet. Frågan om gratis sjukvård åt en grupp som skall lämna landet blir på så sätt en mycket märklig fråga. Socialdemokraten Karin Engdahl uttalar sig i artikeln och säger så här.
Man blir skrämd men inte förvånad över förslagen med den människosyn SD har. På ett sätt är det bra att de visar sitt rätta ansikte och jag är säker på att alla andra partier skulle rösta ned dem om de lade fram sina extrema förslag, säger hon.
De flesta människor som inte är politiker blir skrämda (och kanske förvånade) av att den vård samhället erbjuder sina skattebetalare blir allt sämre och mer svårtillgänglig. Köerna till olika operationer är i många fall månader. Barnfamiljer som kommer till någon akut i Stockholm kan få vänta ett halvt dygn på vård eller ännu längre. Sådant skrämmer inte en äkta socialdemokrat naturligtvis.
För en majoritet av vår befolkning skulle ett sådant synsätt som Engdahl lägger i dagen verka extremt, som "gratis" sjukvård till människor som befinner sig i vårt land illegalt, samtidigt som våra vårdresurser knappt räcker till för den inhemska befolkningen. Vad som är extremt beror på hur man lägger fram saken. Jag är dessutom säker på att socialdemokraternas kräftgång kommer att fortsätta, de kan helt enkelt inte ta sig ur den floskel och slagordspolitik som väljarna alltmer tar avstånd ifrån.
Länk SvD
Timbro ordnade en högintressant frågestund och föreläsning av Dilsa Demirbag och Per Bauhn där även vår vän Dick Erixon fick lufta sina åsikter (tack Tanja för tipset). Man slås av hur intelligent och förnuftigt Demirbag och framförallt Bauhn emellanåt resonerar när det gäller våra absurda diskrimineringslagar, men vilka oerhörda tankeluckor dessa har när det gäller t.ex. SD och immigrationspolitiken.
Demirbag ger ett exempel på fullständig tankelappsus när hon beskriver SD:s immigrationspolitik ungefär så här (fritt efter minnet): Några invandrare har gjort sig skyldig till våldtäkt, alltså skall man stänga gränserna för att förhindra detta. Demirbags poäng är att varje individ får ta ansvar för sina handlingar och en hel folkgrupp skall inte få ta ansvar för vad någon enskild människa gör sig skyldig till.
Det är helt rätt, vi anklagar ju inte en hel folkgrupp för vad någon enskild människa gör sig skyldig till. Däremot noterar vi en klar överrepresentation ur en folkgrupp. Detta är ju nödvändigt ur många aspekter, vilka signaler ger vi till olika grupper av människor, vilken information får de, vilket synsätt har de o.s.v. i alla oändlighet. Samhället har ett klart ansvar för hela befolkningens välgång och då måste statistiska generaliseringar till, det är bl.a. vad BRÅ och SCB sysslar med. Vi får hoppas att Demirbag inte tycker att dessa institutioner skall läggas ned.
Sedan grundar sig SD:s immigrationspolitik på oerhört mycket mer än det Demirbag tar upp, det är en förenkling intill det absurdas gräns, ja över denna gräns faktiskt. Hela politiken när det gäller immigrationen till vårt land är vansinnig ur arbetssynpunkt, bostadssynpunkt och också ur asylsynpunkt. Framförallt får man i ett demokratiskt land ha vilken åsikt man vill om immigrationspolitiken, liksom man får ha om finanspolitiken. Vi får hoppas att Demirbag inte anser att de som kritiserar Borgs finanspolitik gör det för att pengar i allmänhet är veritabla bakteriehärdar eller liknande.
Länk Timbro föreläsning- frågestund
Tobias Billström upprepar sig, därför är jag tvungen att också göra detta, trots att det börjar bli tjatigt. Billström går i en debattartikel ut och återigen propagerar för arbetskraftsinvandring, samt framför mer eller mindre adekvata skäl för denna invandring. Att Billström återigen ser sig tvingad att gå ut och försvara arbetskraftsinvandringen har att göra med den senaste tidens kritik där det uppdagats att den utländska arbetskraften arbetat under miserabla förhållanden. Så här framför Billström sina argument för arbetskraftsinvandring.
Fram till 2025 kommer 1,6 miljoner svenskar att gå i pension. Luckorna på arbetsmarknaden blir fler, inte minst i kommuner som redan i dag har svårt att hitta arbetskraft.
Fram till 2025 kommer en massa ungdomar att söka arbete på den svenska arbetsmarknaden, just nu är en bedövande arbetslöshet det stora problemet. Någon arbetskraftsbrist har vi inte sett till sedan 60-talet. En stor del av den s.k. köttproppen har redan gått i pension. Om nu kommunerna har svårt att hitta arbetskraft så finns det över 400,000 arbetslösa i vårt land. Vidare skriver Billström så här i sin artikel.
Redan i dag finns bristsituationer på arbetsmarknaden. En tredjedel av Sveriges företagare uppger att de fått tacka nej till order på grund av arbetskraftsbrist och vartannat företag i en undersökning gjord av Dagens Industri uppger att brist på arbetskraft med rätt kompetens utgör ett stort hinder för att växa.
Varför tillsätts inte de lediga platser som finns av alla de arbetslösa vi redan har i vårt land? Det verkar finnas ett systemfel som gör att arbetslösa hela tiden går och uppbär A-kassa i stället för att ta de jobb som Billström påstår finns. Jag själv har upptäckt att oerhört många byggjobbare runt Stockholmstrakten överhuvudtaget inte kan prata svenska. Ett arbete som byggjobb måste vara ett arbete som t.ex. arbetslösa ungdomar kunna skolas in i. Vidare så står det så här i Billströms artikel.
Sverige är inte ett särskilt välkänt land. Vi kan knappast konkurrera med klimatet och svenska språket talas bara av nio miljoner människor.
Sverige verkar vara ett väldigt välkänt land eftersom vi tydligen drar till oss människor från jordens alla hörn. En fördel verkar vara vårt bistra klimat som åtminstone till en liten del håller tillbaka strömmen av människor som söker sig hit. Svenska språket har hållit tillbaka den ryska maffians utveckling i vårt land enligt Leif G.W. Persson, det får vi tacka för. I övrigt verkar det inte stå högt i kurs för människor som söker sig hit, att lära sig vårt språk. Vidare slår Billström fast, som han påstår, några fakta i slutet av sin artikel.
För det första kommer människor alltid att komma till Sverige för att arbeta, oavsett hur regelverket ser ut. Frågan är om vi vill ha en svart arbetsmarknad med människor som kommer utan tillstånd och därmed är rättslösa och löper risk för exploatering eller en reglerad och välordnad arbetskraftsinvandring där människor faktiskt har möjlighet att kräva sina rättigheter.
Naturligtvis är det bra om det kommer arbetskraft till vårt land som vi själva lider brist på. Men vi skall väl inte medvetet uppmuntra lönedumpning till en nivå som ligger långt under den svenska socialbidragsnivån. Vi skall absolut inte anpassa regelverket för att det sannolikt "alltid kommer arbetstagare över våra gränser i alla fall". Vi har gränskontroller (skall ha i alla fall), vi har andra typer av kontroller. Våra regeringar har medvetet fört en politik då kontrollen av vilka som befinner sig i landet och kommer in över våra gränser är sämre än någonsin. Nu tar Billström och regeringen denna erodering av vår gränskontroll och andra kontrollfunktioner som en intäkt för en vårdslös och oansvarig arbetskraftsinvandring. Till sist skriver Billström det som hela tiden legat under ytan, det är bra att det kommer fram till slut.
För det tredje finns det de som inte är och aldrig har varit intresserade av någon arbetskraftsinvandring, oavsett om den kommer från andra EU-länder eller från länder utanför EU. Det finns de som tycker att svenska jobb ska gå till svenskar och det finns de som ger sken av att vara för arbetskraftsinvandring men vill ha den så genomreglerad och byråkratisk att resultatet i praktiken blir detsamma. De stoppade den framgångsrika arbetskraftsinvandring som Sverige hade fram till början av 1970-talet.
Väldigt få människor är emot arbetskraftsinvandring på områden där den verkligen behövs. Råder det brist på en viss typ av civilingenjörer så är de naturligtvis varmt välkomna. Behövs det t.ex. 500 av en viss typ av dataingenjörer och vi bara har 200 i landet så visst, vi tar gärna emot de 300 som fattas. Men om vi har 900 av den typ av ingenjörer där vi nationellt sett bara har plats för 500, vad är då det stora genidraget med att importera ytterligare ingenjörer av denna typ? Bara för att de som utbildats i Sverige till dyra pengar skall gå arbetslösa?
Jag tycker att svenska jobb i första hand skall gå till svenskar, så vi slipper dessa svenskar i vår arbetslöshetsstatistik naturligtvis. Vad tycker de i Frankrike, att franska jobb skall gå till svenskar eller ugandier? Det måste vara något typiskt svenskt, att tycka att svenska jobb skall gå till andra än de som från början bor här. Jag är säker på att det knappt går att hitta något annat land på vår jord där man resonerar på detta märkliga vis.
Den framgångsrika arbetskraftsinvandring vi hade fram till början på 70-talet var det ingen som stoppade, det var vi själva som lade ner vår industri Billström. Det fanns inga arbetsplatser kvar att arbetskraftsinvandra till. Till slut så ägnar sig Billström då åt ren och skär historieförfalskning.
Länk DN
En rad fackföreningsledare (8 st. med bl.a. Wanja Lundby-Wedin) går gemensamt ut i en SvD artikel och kritiserar de nya reglerna för arbetskraftsinvandring som Alliansregeringen införde under föregående mandatperiod. Naturligtvis måste fackföreningsledarna i påbjuden tradition påtala att de är positiva till öppna gränser och arbetskraftsinvandring, de måste göra en pliktskyldig markering så de inte drar på sig anklagelser för att vara nationalistiska på något sätt. Som om vi hade stängda gränser innan regeringen ändrade sina regler.
Som fackföreningsledarna skriver så har de skyldighet att uttala sig om de arbetsvillkor arbetsgivarna säger sig vilja ge de anställda. De har dock inget uppdrag eller någon legitimitet att kontrollera att dessa uppgivna villkor efterlevs, ingen har detta uppdrag. Man behöver inte vara särskilt intelligent för att förstå det meningslösa i lagstiftningen och fackets roll. Det är såpass lätt för arbetsgivare att kringgå all lagstiftning så man kan med fog påstå att hela lagstiftningen var en ren bluff från början. Så här skriver fackrepresentanterna om ett par av de krav de vill ställa i framtiden.
2. Återinför även den tidigare bestämmelsen som sa att arbetskraftsinvandring inte fick koncentreras till branscher vars svårigheter att rekrytera arbetskraft i Sverige beror på låga löner, dåliga arbetsvillkor eller dålig arbetsmiljö.
3. Bindande anställningskontrakt bör vara ett krav för arbetstillstånd. Idag beviljas ett upp till två år långt arbetstillstånd på en ansökan som lämnar fritt för arbetsgivaren att i efterhand backa från själva anställningen eller arbetsvillkoren. Enskilda personer eller fack som anser att arbetsgivaren brutit mot avtal ska kunna få sin sak prövad i domstol och få skadestånd.
Hela idén med den nya lagstiftningen var att förse vissa arbetsgivare med billig arbetskraft. Att påverka den svenska lönenivån var måhända för politiskt känsligt, i stället pressar man lönerna genom denna inhumana import av arbetskraft.
Att inte bindande kontrakt från arbetsgivaren krävdes när regeringen ändrade lagstiftningen är inget annat än en stor skandal. Att enskilda personer efteråt kan gå till domstol och få sin sak prövad är vansinnigt när man redan från början kan kräva bindande kontrakt. Vilka betalar domstolarna för detta merarbete? Som om inte våra domstolar har nog att göra så får de ytterligare fall att ta hand om, som dessutom i grunden beror på slarvig och hafsig lagstiftning.
Man kan framförallt fråga sig varför regeringen överhuvudtaget ändrade reglerna för arbetskraftsinvandring. Arbetslösheten är stor i vårt land, över 400,000 människor går utan arbete. Arbetskraftsbrist har vi inte haft sedan 60-talet. Våra industrijobb har försvunnit och under den senaste finanskrisen försvann det ytterligare en massa jobb som enligt ekonomiska experter aldrig kommer tillbaka.
I går visade TV4 ett reportage från Söderhamn där arbetslösheten var bedövande stor. Migrationsverket hade placerat mängder med immigranter i redan tömda bostadshus. Allt detta skedde då arbetslösheten redan fått en betydande del av den ursprungliga befolkningen att flytta från staden. Det gick så långt att Söderhamns politiker låtit riva bostadshus så inte Migrationsverket skall kunna placera fler immigranter där. Frågan är då hur pass intelligent regeringens politik för arbetskraftsinvandrare är?
Länk SvD
I en artikel på DN skriver Lena Sommestad om den politiska vilsenhet som socialdemokratin just nu står i. Sommestad hamnar mer rätt än många andra som gått ut i våra rikstidningar och dryftat sina tankar om den socialdemokratiska krisen. Det Sommestad gör är att åtminstone delvis gå tillbaka till socialdemokratins rötter, dock inte fullt ut (vilket skulle kunna bli farligt). Så här skriver hon i sin artikel.
Ett viktigt skäl till att socialdemokratin i dag är politiskt vilsen är att Mona Sahlin aldrig förmådde skapa tillräcklig öppenhet och dialog om den ekonomiska politiken.
Här har Sommerstad helt fel. Sahlin var redan från början fel ledare för Socialdemokraterna, varför inte säga som det är för en gångs skull? Ledarstilen hos partiledaren har heller inget med ideologisk och politisk vilsenhet att göra, det är olika kategorier, här har båda dessa kategorier fallerat. Sahlin har dock sannolikt större förmåga att lyssna och en mer demokratisk ledarstil än t.ex. Persson, detta räcker dock inte för att fullgöra ett partiledarskap för ett parti som Socialdemokraterna. Vidare kritiserar Sommestad Östros ideologiska paroller /det skall löna sig att arbeta), så här skriver hon.
Den tidlösa värdegrund som jag kan se i socialdemokratisk ekonomisk politik före 1990-talet har aldrig formulerats endast i termer av personligt eller nationellt egenintresse. Den har handlat om jämlikhet och en långsiktigt hållbar samhällsutveckling.
Här blandar Sommestad ihop korten rejält. Vad är personligt egenintresse? Det kan betyda vad som helst i dessa sammanhang, det kan t.ex. betyda att de som arbetar inte skall ha det ekonomisk bättre än de som inte arbetar. Att svenska politiker ändå i första hand måste se till nationens Sveriges intresse säger det sunda förnuftet. Svenska politiker är valda av det svenska folket för att se till just den svenska befolkningens välgång. Hur svårt kan det vara för en politiker att förstå detta? Det är just sådana här "flummiga" tankegångar som lett Socialdemokraterna fel. Vidare i Sommestads artikel.
Parollen ”det ska löna sig att arbeta” har historiskt varit betydelsefull främst som ett argument för sänkta marginalskatter. Det ska löna sig att arbeta några timmar till. Under senare tid har denna paroll också blivit ett argument för att försämra de sociala försäkringarna. Utifrån föreställningen att det finns de som hellre väljer sociala ersättningar än arbete, ska valet att arbeta bli mer lönsamt. Det är uppenbart att denna paroll inte är tidlös, och än mindre tidlöst socialdemokratisk
Jo, på ett sätt har ovanstående paroll varit tidlös. På 40-50-60 talet lönade det sig självklart att arbeta framför att erhålla någon form av bidrag, det behövdes dock aldrig formuleras i en paroll, inte på den tiden. Självklart finns det människor som hellre lever på bidrag än stiger upp till jobbet varje morgon, speciellt efter vårt lands katastrofala immigrationspolitik de sista decennierna. Återigen hemfaller Sommestad åt de flummiga tankar dagens socialdemokrater helt enkelt inte verkar kunna leva förutan.
En av orsakerna till att socialdemokratiska partiet gått ideologiskt vilse är dess avskärmning från befolkningen och den vardagliga verkligheten. En följd av detta är att partiet profilerat sin politik utifrån relativt små minoritetsgrupper och särintressen, i stället för att utforma sin politik utifrån en folkmajoritet. Som ett brev på posten kommer då att det politiska budskapet tar form i en mängd mer eller mindre tomma slagord och floskler, i stället för konkret politik.
Ledarskribenter på liberala tidningar och även systemkritiska debattörer gör sig lustiga över den kris socialdemokratin just nu befinner sig i. Självklart måste det finnas ett utrymme för både kritik och kanske lite skadeglädje när en bitter politisk motståndare får allvarliga problem. Dock måste vi alla komma ihåg att nationen Sverige går före snäv partipolitik och skadeglädje. Skulle det Socialdemokratiska partiet hamna någotsånär på rätt kurs (vilket inte mycket talar för just nu) skulle det utan tvivel vara bra för vår nation som helhet, i alla fall i ett längre perspektiv. Det är också sannolikt mycket bra för vår nation om socialdemokratin aldrig mer når den väljarmässiga storlek som det en gång nästan prenumererade på. Detta är speciellt viktigt då partiet verkar ha stora problem att ens identifiera vari grundproblemen består i.
Förmodligen har devisen "den som står utanför ser problemen klarare än den som är djupt involverad" aldrig stämt bättre än nu under socialdemokratins kris och allmänna vilsenhet.
