Det står i en braskande rubrik på DN efter Synovates senaste partiledarundersökning att ”Sahlin är Reinfeldts bästa valarbetare”. Rubriken är mycket märklig, Sahlin är ju Sverigedemokraternas bästa valarbetare, det vet alla vid det här laget.
I övrigt så noterar vi att Olofsson får obegripligt höga förtroendesiffror i denna undersökning. Läser vi artikeln så har Olofsson inte alls så höga förtroendesiffror, det är bara de egna väljarnas skattning som syns i de braskande staplarna på förstasidan, men ändå. Olofsson ger ett gnälligt och ”kärringaktigt” intryck, hon gnäller med sin gälla röst och är oftast arg. Man märker dock att hon gått en medieträningskurs där de påpekat just detta för det sista året har hon brustit ut i ett stort, ansträngt leende plötsligt. Man får en stark känsla av att hon kommer på sig själv vid dessa tillfällen ”javisst ja, jag måste le ibland”.
Wetterstrand har fortfarande höga förtroendesiffror, kanske i brist på konkurrens från övriga partiledare. Det är förståeligt, Wetterstrand är ung och förhållandevis fräsch. Men väljarkåren har nog inte analyserat hennes insatser riktigt. Wetterstrand har inte blivit prövad i något viktigare sammanhang och media gullar mest med henne, ibland på ett nästan äckligt sätt. Vid en partiledardebatt inför det senaste EU-valet (17 maj 2009 Agenda) så gjorde hon bort sig fullständigt när skolfrågor kom på tapeten. Wetterstrand svamlade på så det blev pinsamt i en fråga hon inte hade en susning om.
I övrigt reagerar vi på avsaknaden av djupare analyser från ledarredaktionen när de skriver om undersökningen. Det är mest ett konstaterande av resultatet och lite Allianspropaganda i ledarredaktionens ”analys”. Har de bantat redaktionen på DN så mycket att de inte ens har tid att göra en intressant och rolig analys längre? Man sitter och både väntar och hoppas på någon oväntad eller intressant infallsvinkel i artikeln. Nu har de skrivit exakt det både jag och andra skulle kunna gissat oss till att de skulle skriva, nästan ordagrant.
Länk DN
Ledare DN
DN, exempel på exempellöst gullande med W
.
Justitieminister Beatrice Ask kommer med det braskande förslaget att ”skämma ut” sexköpare. Kuvert i ”grälla färger” skall skickas hem till dem som dömts till sexköp, de skall på så vis få skämmas maximalt mycket inför omgivningen. Så här säger Ask enligt både DN och SvD. Rent praktiskt kanske man inte kan ha färgade kuvert, men vi måste visa vilka de är och låta människor i deras omgivning få veta
I nästan alla jämförbara länder är inte sexköp brottsligt alls, det finns t.o.m. bordeller i t.ex. Tyskland som drivs öppet. Men Ask tycker alltså att det viktigaste i svensk rättsskipning är att ”man måste visa vilka de här är”. Vi har problem med våldsbrott, rån och överfallsvåldtäkter, men Ask tycker att just den här gruppen som köper sex måste klämmas åt ordentligt.
Väldigt många människor reagerar på de löjligt låga straff t.ex. unga våldsbrottslingar får. En ung våldsbrottsling som utan orsak slog ihjäl en ung flicka som råkade säga något negativt till honom på en busshållsplats fick ett par års ungdomsvård. Raden av domar där unga mördare och mycket grova brottslingar fått så låga straff så att ”verklighetens folk” nästan börjat gråta är mycket lång. Men det Ask verkligen vill satsa på är att skicka kuvert i ”grälla färger” till sexköpare. Detta är helt enkelt inte seriöst i en modern rättsstat.
Vi har allvarliga problem med kriminella gäng. Enligt boken ”Svensk maffia” ägnar sig dessa gäng åt mycket grov brottslighet och de har växt upp mitt framför ögonen på oss under de sista decennierna. Kan man möjligen tänka sig att Ask agerar mot denna mycket allvarliga form av brottslighet? Och då tänker vi i första hand INTE på kuvert i grälla färger. Så här säger Ask i tidningsintervjun till slut.
Jag måste stämma av med dem (regeringen, min anm.). De tycker att jag är lite vild ibland
Ja, Ask är ”selektivt” vild, det måste man nog hålla med om. Det vi efterlyser är lite idéer hur vi skall stävja den allvarliga gängkriminaliteten, våldtäkterna och det grova ungdomsvåldet. Där vill vi se lite fler idéer, vilda eller inte.
Länk DN
Länk SvD
Ingen av de barn som ”humana” baptister försökte smuggla ut från Haiti till USA visade sig vara föräldralös. Barnen har nu återbördats till sina föräldrar. Så här säger organisationen SOS Barnbyar i en artikel i SvD. SOS Barnbyar är övertygat om att det i flesta fall är bäst för ett barn att bli omhändertaget av familjen, sade organisationen på onsdagen.
Jag håller med SOS Barnbyar till fullo. Nu undrar vi bara hur det står till med alla ensamkommande barn som regelbundet droppar in till vårt land. Samma principer gäller väl för dem också antar vi.
Länk SvD
I en ledare på DN anser redaktionen att Greklands svåra ekonomiska problem även är vårt problem. Ander Borg har kritiserat Greklands sätt att sköta sin ekonomi, därför är det naturligt, enligt redaktionen, att vi även hjälper till att lösa Greklands ekonomiska problem. Så här står det i ledaren. Euroländerna har alltså kommit överens om att ställa upp för varandra. Det borde också vara självklart för Sverige att ha beredskap för en villkorad räddningsaktion. Men finansminister Anders Borg har flera gånger tagit halvt avstånd från tanken att svenska skattebetalare skulle bidra till en lösning av eurons kris. Det skedde senast i tisdags morse i en intervju i P1-morgon i Sveriges Radio.
Det är inte alls självklart att svenska skattepengar skall gå till att hjälpa Grekland som tydligt levt över sina tillgångar en längre tid. Det är svenska skattebetalare som t.ex. har en avsevärt högre pensionsålder och andra hårdare villkor än grekiska medborgare, som skall betala av Greklands underskott. Vi hade också en kris i vårt land under början av 90-talet. Vi drog åt svångremmen och bantade våra offentliga verksamheter på ett ganska brutalt sätt. Det talades inte om att det var självklart för andra EU-länder att hjälpa oss när vi bantade oss ur krisen. Att Borg har synpunkter på Grekland sätt att sköta sina finanser är ett mycket svagt incitament för en hjälpinsats med svenska skattepengar. Vidare så står det så här i artikeln.
Visst måste Grekland och andra euroländer i första hand lösa sina problem på egen hand. Visst är det också framför allt övriga euroländer som berörs av krisen. Men valutasamarbetet är en viktig, ja helt central del av EU. Greklands och andra euroländers problem är en gemensam angelägenhet. Hela EU, inklusive Sverige, är beroende av att valutasamarbetet fungerar väl.
Sverige är redan nu en av de största nettobidragsgivarna till EU per capita. Vi betalar redan nu nästan 30 miljarder kronor till EU, vi får tillbaka 10 miljarder, pengar som kanske inte sätts in där vi verkligen vill ha dem. Skall vi ge generösa lån till Grekland nu, bara för att värna samarbetet och EU-projektet? Nej, vi betalar redan nu tillräckligt med pengar till EU, pengar som svenska arbetare jobbar ihop. Till sist så står det så här i artikeln.
Sverige har kvar kronan som betalningsmedel. Det innebär inte att euron är någon annans problem. Det handlar om samarbetet i EU – och hela unionens fortsatta stryka och trovärdighet.
Det är alltid vårt problem, vad som än händer i världen. Det är alltid vi som skall betala. Detta samtidigt som vi har en lägre tillgänglighet inom vården än fordom, samtidigt som våra rättsliga instanser inte räcker till, samtidigt som skolorna har bristande resurser, samtidigt som våra äldre har en mycket otillfredsställande situation. Nu är det dags att sätta ned foten och säga ett högt och tydligt NEJ!
Länk DN
I en artikel står det om att det är en stor majoritet män på SD:s riksdagslista. Varje person som läser listan kan räkna ut att det inte råder någon varannan damernas på denna lista. Jämför man med de nuvarande riksdagspartierna så gapar hålen tomma efter kvinnorna. Så här står det i artikeln. Och det är män, män, män, framförallt från Sydsverige. Listan toppas av Jimmie Åkesson följd av partisekreteraren Björn Söder och vice partiordförande Jonas Åkerlund. Bara tre kvinnor finns bland de tjugo kandidater som skulle komma in om SD:s siffra i senaste DN/Synovate-mätningen också skulle bli valresultat, 5,6 procent (24 februari).
I artikeln står det inte så mycket om orsakerna till att så få kvinnor nått positionen att de vill och kan stå på riksdagslistan. Det är naturligtvis flera orsaker till att kvinnorna är underrepresenterade, men den dominanta orsaken är att kvinnor inte klarar av det mentala utanförskap som det innebär att ställa upp för Sverigedemokraterna. Medierna i vårt land har formligen öst propaganda mot SD. Det var t.ex. inte länge sedan partiet alltid nämndes med ett mindre trevligt prefix i våra tidningar.
Steget för att kvinnor skall följa sin inre övertygelse och trotsa det mentala utanförskapet är större än för män. Vi kan prata genusperspektiv hur länge som helst men skillnaden är avsevärd. Det är pojkar som trotsar mamma, inte flickor. Det är pojkar som inte erkänner klasslärarens auktoritet, inte flickorna. Det är män som trotsar den påbjudna samhälliga paradigmen, inte kvinnor. Männen bryr sig också om vad grannar och arbetskamrater tycker och säger, men för kvinnor verkar det gälla hela livet vad dessa tycker. Det är betecknande att många av kvinnorna i SD kommer från andra kulturer. Dels är de mer vana att fightas i tillvaron, dels är de inte uppfostrade i vårt samhälliga paradigm.
Nu ger sig alltså tidningarna på avsaknaden av kvinnor på SD:s riksdagslista, något de själva orsakat genom att enträget försöka skapa det mentala utanförskap som faktiskt håller på att ge vika nu. Kan det bli bättre? Våld och hot är numera mycket sällsynta och dessa faktorer kan nästan räknas bort i dag.
Vi märker att även det mentala utanförskap som präglat ett medlemskap i SD så sakteliga håller på att ge vika. Med denna utveckling kommer fler och fler kvinnor till partiet. Det räcker med en stark kvinna för att den omtalade ketchupeffekten skall göra sig påmind. Neil Young sjunger ”We are looking for a leader” på plattan ”Living with war”, SD letar efter en kvinna som kan stå som föredöme för andra kvinnor, när detta inträffar så kommer massvis med andra kvinnor. Kvinnorna är inte nöjdare med den förda politiken än män, om nu DN trodde det. Jag har dock en aning om att DN inte kommer att bli så mycket nöjdare när vi får se massvis med kvinnor på höga positioner i SD, vissa blir som sagt aldrig nöjda.
En moderat politiker i Skåne har tvingats lämna sina uppdrag då han lät en familjehemsplacerad 20 åring bo i ett utkylt uthus. Visserligen har moderaten fått lämna sina uppdrag, det kan ju bli en skandal inför valet, men vi undrar ändå vad denne moderat kan ha fällt för uttalanden om människosynen hos ett visst parti som knackar på riksdagens port.
Det är en inte alltför vågad gissning att även han, som sitt moderparti, har påpekat den bristande människosynen hos ett parti som vill ha en restriktivare immigrationspolitik. Detta med människosyn är numera enbart kopplat till vilken åsikt man har inom immigrationspolitiken, inte vilken människosyn man verkligen har.
Länk DN
I SvD står det i dag en artikel om SD p.g.a. den offentliggjorda riksdagslistan. Det konstateras föga förvånande att en majoritet av kandidaterna är emot att offentliganställda skall få bära religiösa symboler som turban och heltäckande slöja. Den dagen jag ser en polis med niqab i vårt land är den dagen jag inser att jag tappat fotfästet i mitt eget land. Ingen av läsarna blir förmodligen förstummade av häpnad när SvD avslöjar att en huvudfråga för de flesta kandidater är vår urspårade immigrationspolitik. Vidare så står det så här i artikeln.
Flera kandidater anser att partiet genom att slå vakt om välfärdssamhället ligger nära den gammaldags socialdemokratin, medan de i värdefrågor står närmre den konservativa högern. Kandidaternas bedömning är att socialdemokratiska sympatisörer kommer att bli lättast att attrahera. Men få av personerna på riksdagslistan har en bakgrund inom S.
SD ÄR i dag det konservativa alternativet i svensk politik, det står inte bara nära de konservativa idealen. Inget annat parti har ens påstått sig vara det minsta konservativt. Jag har noga följt vad partierna själva sagt om detta, väl att märka. Att de flesta slår vakt om ett välfärdssamhälle i dag men ändå inte kommer från de socialdemokratiska leden är ändå inte så konstigt. När Socialdemokraterna abonnerade på regeringsmakten och allt handlade om att ta ut högre och högre skatter så blev folkhemmet kvävande och tärande till slut och själva vitsen med folkhemmet förfuskades.
När SD i dag talar om ett folkhem är det få som vill tillbaka till det Sovjet i miniformat som politrukerna arbetade för. Det är i stället ett folkhem där alla känner sig hemma, där vi tar hand om våra gamla och sjuka på ett adekvat sätt och där skolorna fungerar enligt vettiga och vetenskapliga principer. Ett folkhem där alla drar åt ett gemensamt håll och har ungefär samma mål. Det är ett samhälle där ”verklighetens folk” kan känna samhörighet med. Många gamla moderater känner sig nog inte helt främmande för dessa tankar. Dessutom undrar vi vilket parti både Gösta Bohman och Tage Erlander skulle röstat på i dag, om de behållit sina ursprungliga ideal. Skulle Bohman röstat på Moderaterna och skulle Erlander röstat på Socialdemokraterna?
Länk SvD
Friskolor: I en DN-artikel skriver Ewa Stenberg om folket, respektive politikernas inställning till religiösa friskolor. Man kan få uppfattningen att politikerna har svängt i frågan om religiösa friskolor och blivit mer positiva till dem. Detta är dock en sanning med modifikation. Så här står det i artikeln. Nästan varannan väljare vill förbjuda konfessionella friskolor. Den inställningen har också många partier haft – men nu ser de ut att ha svängt.
Den tydliga omsvängningen gör också att politikerna i många fall går stick i stäv mot sina väljares önskningar.
Det är inte första gången i så fall de politiska partierna går emot vad väljarna tycker. Det är t.o.m. så vanligt och berör så viktiga frågor att det är ett demokratiskt problem, ett allvarligt sådant. Rågången i många viktiga frågor går inte mellan de nuvarande riksdagspartierna utan mellan folket och det politiska etablissemanget. Men just i denna fråga är bilden inte lika enkel. Så här står det vidare i artikeln.
Inom ett par veckor lämnar regeringen sitt förslag till ny skollag till riksdagen. Där syns bland annat resultatet av flera års het politisk debatt om religiösa friskolor. Ett förslag som skolminister Jan Björklund kallar en regelskärpning och Socialdemokraternas skoltalesperson Marie Granlund, efter att ha läst lagrådsremissen, betecknar som en kapitulation för Kristdemokraterna.
– KD har stoppat alla förslag till skärpning.
Av alla förslag regeringen lagt fram, så är det just detta förslag KD skall sätta ned hälarna för. Det är inget annat än en skandal. Det finns gott om tidigare förslag som adoption för homosexuella t.ex. där alla väntade sig och hoppades att KD skulle sätta ned foten. Det gjorde nu KD inte, utan de sätter i stället klackarna för att förhindra en vettig regelskärpning för religiösa friskolor.
Det behövs inga religiösa friskolor, lika lite som det behövs religiösa sjukhus, vårdcentraler eller religiösa fängelser. Skolan har två viktigiga uppgifter (minst) att lära ut kunskaper inom viktiga ämnen och att lära ut social kompetens till det uppväxande släktet, detta oavsett religiös tillhörighet. Vi har religionsfrihet i vårt land och det är var och ens privatsak vilken religion man väljer att tillhöra (eller kanske ingen alls). Vårt sekulära samhälle har inga åsikter om vilken gud Muhammed eller Kalle tillbeder på sin fritid. Under skoltid skall alla barn bibringas samma kunskaper, för individens och samhället utveckling.
Dessutom krävs det ingen större intelligens för att förstå den skada för integrationen (eller assimilationen om man så vill) religiösa friskolor ställer till med för nya medborgare. Allt prat om förbättrad integration klingar falskt om man samtidigt tillåter religiösa friskolor som lär ut värderingar som ligger fjärran från de värderingar som faktiskt råder i vårt land. Om sedan en del av dessa friskolor dessutom är finansierade från Saudiarabien så blir det hela absurt.
Länk DN friskolor
Linder om opinionsundersökning:
Anders Linder skriver en opinionsanalys i SvD och när det gäller de nuvarande riksdagspartierna drar han en del vettiga slutsatser, bl.a. om Miljöpartiet. När Linder sedan kommer in på Sverigedemokraterna blir det ridå direkt. Så här avslutar han sin artikel.
Sverigedemokraterna får 3,8 procent i mars. Sedan en tid har jag slutat tro att de kommer in i riksdagen. Regeringsfrågan blir valets verkligt stora fråga, och den som röstar på ett parti utanför blocken ställer sig vid sidan om det stora avgörandet.
Linder har inte alls slutat tro på att SD kommer in i riksdagen, nästan alla opinionsundersökningar visar det och det är allmänt känt att SD är undervärderad i opinionsundersökningar. Det är i stället ett trick för att förmå människor att rösta på något av de nuvarande riksdagspartierna. Det är så uppenbart så jag tror att alla människor måste avslöja Linders billiga trick, det kan helt enkelt inte gå hem.
Det stora avgörandet rör inte vem som skall sitta i regeringen, vem som skall kamma hem regeringsmakten, riksdagsplatserna, pengarna och makten. Det stora avgörandet rör politiska frågor, vilken politik Sverige skall föra, hur vårt samhälle skall utvecklas och hur vi skall få det bra i en framtida allt mer globaliserad värld. I många centrala och oerhört viktiga frågor har de nuvarande riksdagspartierna gått ihop (se ovan) och något verkligt avgörande kan därför inte ske genom att rösta på dessa partier. Men Linder, vi VILL vara med och fälla ett avgörande, men inte på det sätt du förespråkar.
Länk SvD Linder