torsdag, februari 02, 2012

Situationen i Malmö


Den senaste tiden har strålkastarna riktats mot vår tredje stad, Malmö där en rad skottlossningar väckt mycket stor uppmärksamhet. Sedan i maj 2011 har enligt uppgifter 8 personer mördats med skjutvapen i staden. Ofta har uppgörelser med dödlig utgång skett på öppen gata och själva skottlossningen har skett på mycket nära håll. Faran för allmänheten skall inte överdrivas. De flesta skottlossningarna har skett mellan kriminella och kan betraktas som interna uppgörelser. 


Vad beror då de många dåden på? Vad är samhällsanalysen? I morgon TV debatterade justitieministern Beatrice Ask och Ilmar Reepalu. De tävlade om att försöka skjuta ansvaret på varandra. Reepalu anklagade Ask för underlåtenhet att vidta åtgärder mot de allmänt förekommande vapnen i Malmö. Ask och sin sida påpekade att Reepalu faktiskt haft ansvaret för Malmö som mångårigt kommunalråd i staden. Åtgärderna mot segregering och bättre skolor lyser med sin frånvaro enligt Ask. 


Det är självklart att inga av de åtgärder som Ask och Reepalu kastar i ansiktet långsiktigt skulle lösa situationen. Varken skarpare vapenlagstiftning eller diverse integrationsprojekt skulle lösa de grundläggande problem som är roten till dagens situation. Reinfeldt har enligt SVT sagt så här på en pressträff om situationen i Malmö.


I grunden är det utövare av våld som är ytterst ansvariga och ska fällas till doms för detta. Sedan finns naturligtvis också ett ansvar hos de som långvarigt haft makt och inflytande i Malmö. Det finns också ett ansvar för rättssystemet att skapa respekt för rättssystemet.


Jag har många gånger påpekat just att det är förövarna som är ytterst ansvariga för sina dåd, detta när myndigheter och politiker pekat på allt annat än just förövarna. Nu när en lite djupare analys är påkallad, då nämner Reinfeldt det personliga ansvaret. Självklart har han rätt rent faktiskt. Det hjälper just nu inte så mycket eftersom inga gärningsmän är lagförda. 


Därefter fortsätter Reinfeldt sin pajkastning mot Reepalu, samt mot rättssystemet. Nu råkar Reinfeldt vara högst ansvarig för både rättssystemet och den politik som i Malmö visat sig förödande. Reinfeldt resonerar plötsligt som om inte han och regeringen mer eller mindre tvingat på kommuner mottagande av immigranter i en takt som ingen kommun klarar av. Det är regeringen och Reinfeldt själv som måste förse både skolor och rättssystem de verktyg som kan göra verklig skillnad i städer som Malmö. 


I grunden har vi haft en för stor immigration som samhället inte klarat av att integrera. Själva antalet immigranter är den största orsaken till dagens problem. Politiker gör allt för att komma med alla andra förklaringar förutom just den att vi haft en för stor immigration. Det börjar bli så tydligt att man osökt kommer att tänka på Fawlty Tower och Basil Fawlty, som med all önskvärd tydlighet visar vad det är han föresatt sig att absolut inte säga. 


Lika tydligt är det att vi misslyckats fullständigt att sätta krav och förklara vad som förväntas av våra nya medborgare. I alla vår snällhet har vi skapat ett tillstånd där människor kan leva i enskilda enklaver, utan att lära sig språket eller aktivt söka arbete. Inte heller har vi ställt krav på normal assimilation och den enskildes skyldighet att tillägna sig de normer och värderingar vi som samhällsmedlemmar helt enkelt måste ansluta oss till, om vi vill att samhället skall fungera. 


Exempel på att vi inte ställt krav och upplyst om skyldigheterna fick vi i Uppdrag granskning när utländska medborgare oriktigt krävde att få lönegaranti utbetalade till Bosnien och andra länder, fast de uppenbart inte hade arbetat en enda dag. När tjänstemannen tvekade att betala ut stora pengar så fick de kriminella personerna tjänstemannen att känna sig "inhuman". Till slut betalades skattebetalarnas pengar ut till de kriminella elementen. 


Slutsatsen är att den mångkulturella visionen misslyckats. Skribenter har påstått att t.ex. sverigedemokrater utnyttjar eller kommer att kunna utnyttja situationen i Malmö. På sätt och vis är det riktigt. Om allt fungerade till bästa belåtenhet, om vi inte hade enklaver med stor arbetslöshet, om inte kriminella gäng härjade och i princip lade hela städer under sig, om inte hela immigrationspolitiken visat sig vara en minuspost, ja då skulle SD ha en betydligt svagare position. Nu är det inte så. SD är det enda parti som inte oförbehållsamt hyllar den mångkulturella visionen.  


UPPDATERING:


Nu snackar de om fritidsgårdar och bibliotek på Debatt SVT1! Phhuu...    
När Per Ramhorn SD drog paralleller till immigrationen var det genast någon som tillbakavisade att invandringen skulle ha något med problemen att göra. Publiken jublade och applåderade. Det var mer Fawlty Tower än vi kunde föreställa oss.  

Länk SVT

Länk Uppdrag Granskning

Länk ledare DN

Länk ledare SvD 

tisdag, januari 31, 2012

Kristdemokraternas irrvandring fortsätter


Vi har precis bevittnat hur Mats Odell misslyckades med att ta över partiledarposten från Göran Hägglund. Kritiken har pyrt en längre tid i de kristdemokratiska gräsrötterna mot en alltför utslätat politik. Med vikande opinionssiffror växte kritiken och till slut tog Odell chansen att utmana Hägglund för en något skarpare profil. Det ryktas i våra dagstidningar om utrensningar i de kristdemokratiska leden av Odellanhängare. Vi får se hur mycket substans det är i spekulationerna. Våra dagstidningar försöker som bekant slå mynt och lösnummer av varje eventuell konflikt. Att många i KD gått vilse ideologiskt ser vi när Patric Rylander på Facebook yppat funderingar på "underklassafaris" där socialbidragstagare och skrikande ungdomar skall skådas från den bekväma bussen. Ett tips till Rylander är väl att köra en extremsafari till Rosengård, fast då är väl risken för stor att deltagarna går över till SD.  


Att KD har politiska och ideologiska problem står klart när vi läser Newsmillsartikeln av Aron Modig, där han med glimten i ögat säger att SDU:s kärlek till KDU tyvärr är obesvarad. Nu har väl SDU inte flörtat så mycket med KDU. Det handlar väl mest om att erbjuda uppvaknande KDU:are en hygglig reträttväg, speciellt de som mer står för Odells linje. Dessutom är inte KDU:s kärlek till väljarna heller besvarad. Modig försöker sedan visa på hur mycket finare KDU är än SDU. Så här skriver Modig i artikeln.


Kristdemokratins mest grundläggande fundament är principen om det lika, unika och okränkbara människovärdet... 
Vi utgår i denna vår grundsyn från naturrätten och det arv som förvaltas av den västerländska humanismen och den kristna etiken.


Verkligen? Låt oss då studera lite vad Patrik Rylander, verksamhetschef hos KD föreslagit. Rylander vill anordna underklassafaris där lite finare människor kan skåda "socialbidragstagare" och "vanartiga skrikande ungdomar". Dessutom utlovas slitna miljonprogramsområden, med mycket klotter och utarmad samhällsservice.  LÄNK!


Även om Rylander har kandidatexamen i journalistik så kanske han skrev det med en smula ironi för alla hans 889 vänner på Facebook. Även om det inte skrevs på allvar så visar det på att även KD är medvetna om våra etniska enklaver där t.o.m. samhällsservicen är utarmad. Nu har ju KD aldrig kommit med några förslag för att åtgärda problemen i våra utanförskapsområden. Ja partiet eller Hägglund har inte ens nämnt dessa områden och de manifesta problemen, utom då när Rylander gör sig lustig över dessa förfallna problemområden. 


I övrigt rapar Modig upp det som alla partier och alla partier lär sig rabbla på sitt första partimöte. Att de aldrig tröttnar. Vad exakt innebär det i praktiken att man är för "unika och okränkbara människovärdet"? Förutom då att man är för massinvandring för att pressa lönenivåerna i samhället. Vilket parti är inte för den västerländska humanismen? Den enda kraft som på allvar vill utmana principen om vår västerländska humanism är en konkurrerande politisk religion, som KD aktar sig mycket noga för att kritisera. Modig visar sitt politiska mod genom att inte stöta sig med någon, förutom de som det är påbjudet att man skall stöta sig med, vilket oerhört mod du visar upp Modig.

Länk SvD Odell

Länk DN Rydell

Länk Newsmill Modig

UPPDATERING:

SDU:s Gustav Kasselstrand har tydligen redan hunnit replikera Modig på Newsmill. Kasselstrand har dessutom fräckheten ;-) att även replikera på själva Modigs artikeltitel. Kärlek börjar alltid med bråk:  LÄNK

måndag, januari 30, 2012

EU information

Enligt faktapromemoria 2011/12:FPM69.

Det nya EU-projektet Horisont 2020 kommer enligt beräkningar att kosta 80 miljarder euro. Enligt liggande förslag (som inte är en färdig produkt) kommer EU:s budget att öka med 7 procent. Sveriges EU-avgift kommer enligt beräkningarna att öka med 10 miljarder kronor per år. Detta är mycket mer än 7 procent. då vår EU-avgift i dagsläget ligger på drygt 31 miljarder kronor.

Horisont 2020 är ett omfattande projekt för Europeiskt samarbete inom forskning, indistriellt ledarskap och spetskompetens. Regeringen har motsatt sig Sveriges kostnadsökning, men stödjer i övrigt förslaget. Regeringen anser inte heller att förslaget strider mot subsidarietetsprincipen.

söndag, januari 29, 2012

Kultureliten diskreta charm


Bengt Ohlsson skrev en mycket uppmärksammad artikel i DN (4e jan) där han fullkomligt krossade det han kallade "kulturvänstern". Ohlsson beskrev hur allt gott på ett utstuderat sätt kopplas till kulturvänstern och allt ont till de som anmäler avvikande åsikter. Den oförblommade självgodhet och oförmåga att ta till sig världen utanför den konstlade glasbubbla kulturvänstern lever i beskrev Ohlsson också mycket bra. Reaktionerna lät inte vänta på sig. Ett ursinnigt vrål hördes från vår kulturelit som försvarade sina positioner på ett sådant sätt att de bekräftade just det Ohlsson sagt i sin artikel.  


En bekräftelse på hur dessa godhetens apostlar resonerar får vi från Gotland, där en kulturförening tillsammans med Gotlands Allehanda dragit tillbaka sitt erbjudande om en spelning för metalbandet Avenir, då det misstänks att sångaren är medlem i Sverigedemokraterna. Sångaren Richard Möller fick dessutom reda på att de inte längre var välkomna via Facebook. Så här löd meddelandet.


Med tanke på Richards politiska engagemang så kan ni inte få spela på Rockskallen. Varken tidningen eller Roxy kan stå bakom Sverigedemokraterna. Sorry.


Det var raka besked kan man tycka. Men när redaktionschefen på Gotlands Allehanda ställs till svars från en annan journalist säger hon att den inställda spelningen beror på en hotbild riktad mot SD. Hotbilden har tydligen bekräftats från SD:s kansli. Men varför ringde man upp kansliet och varför forskade man i Möllers politiska engagemang överhuvudtaget? Om det som redaktionschefen säger, inte spelar någon roll vilket parti man sympatiserar med. 


Återigen ser vi hur den kulturella eliten i sin självgodhet och i namnet av tolerans visar upp ett rent diktatorisk anlete så fort de stöter på någon som inte genast bländas av samma kulturelits inneboende godhet. Vi frågar oss om inte Gotlands Allehanda också skall kräva att Metalbanden som skall spela på Rockskallen är genuscertifierade och i vederbörlig ordning kallar sig feministiska. Rockbanden kan ju ha fullt synliga rosa feministmärken på sina gitarrer samt ha regnbågsflaggan i bakgrunden på scenen.  


Samma paradox mellan tolerans och intolerans kan vi se vad gäller språket. Medlemmar i SD kontrolleras minutiöst. Minsta stavelse eller antydan vägs på guldvåg, för att sedan tolkas på sämsta möjliga sätt (ofta helt orimligt). Vad kan då en person yppa som tillhör den "rätta" sidan, och dessutom komma undan med det? 


Ja låt oss ta ett litet smakprov. Sara Hansson i P3 programmet "Tankesmedjan" har läst en artikel av Roland Poirier Martinsson där denne kritiserar feminismen. Detta är ju ett tilltag som den feministiske Hansson inte kan tillåta. Hansson gör på grövsta tänkbara sätt sig lustig över Martinssons utseende. Hon drar sig inte för att jämföra Martinssons ansikte med en tjockpannkaka. Därefter gör hon sig lustig över Martinsson franskinspirerade namn. Låt oss se, en dedikerad medlem av kultureliten gör sig lustig över någons utländska namn och jämför hans utseende med rudimentära maträtter. När exakt blev detta tillåtet för just kultureliten? Kan en Sverigedemokrat ta ut dessa vida svängar på samma sätt? Eller gäller helt andra regler om man tillhör godhetsapostlarnas upphöjda skara? Är det tillåtet att grovt kränka människor bara man tillhör "de goda"?


Låt oss räkna upp vad Sara Hansson i p3 kallar Martinsson. Dessa uttryck hittar jag vid en snabb spolning


Värdekonservativ Zombie  
Häxbrännare 
”Skrivit skiten” 
Hans ansikte ser ut som en tjockpannkaka 
Du själv Roland är lite som en annan kille som utkämpade 2a världskriget mellan 1939 -och 45, han gillade inte heller iden om alla människors lika rättigheter


Om Sara Hansson menar allvar med "allas lika rättigheter" skall även jag och andra som inte riktigt håller med henne politiskt, få lägga oss på samma semantiska nivå när vi kritiserar meningsmotståndare. Nu vet vi ju att olika regler (rättigheter) i själva verket gäller mellan t.ex. de "främlingsfientliga" och godhetens apostlar. 


En sista reflexion är ändå Ohlssons och andras begrepp "vänster". När jag växte upp fanns det en vänster som jag i alla fall kunde respektera. Det var en rörelse som kämpade för arbetares rättigheter och löner. Rörelsen hade en vision av ett sammanhållet samhälle där alla hjälptes åt, men där alla hade skyldigheter. Nu har det Ohlsson kallar "kulturvänster" absolut inget gemensamt med den rörelse som gick under beteckningen vänster när jag fortfarande var ung. Personer som Hansson och andra i dagens "kulturvänster" har aldrig sett en arbetsoverall ens på vykort. De har i princip aldrig rört sig utanför Stockholm (förutom vid exotiska semesterresor till avlägsna hörn av världen) och de har ännu mindre träffat något som kan kallas arbetare, ens med lite god vilja. Deras "vänster" är i stället en extrem form av feminism och ett överdrivet vurmande för allehanda udda grupper av människor. Ja, man kan reducera hela deras vänsterpatos till ett neurotiskt behov av att framstå som goda. 


Länk DN Ohlsson


Länk SVT Konsert Rockskallen


Länk Östnytt konsert


Länk SR Tankesmedjan Sara Hansson