Det är en tillfällig konjunkturnedgång just nu. Det står om den med stora rubriker i tidningarna, jobb och annat hotas. Det är dock inte den som är något verkligt problem för oss svenskar, det är att vi faktiskt, jämfört med omvärlden blivigt fattigare på riktigt.
En gång i tiden så låg vi på 2.a plats i välståndsligan. På sjuttiotalet låg vi på fjärde plats i välståndsligan enligt Nutek, nu ligger vi på 12:e plats. Vi har nationer som Norge, Irland och Island framför oss. Det skrivs väldigt lite om detta, analyserna om varför vi halkar efter är ännu färre.
Jag är så gammal så jag minns när det fanns poliser på gatorna, när de kollektiva färdmedlen gick i tid för det mesta, när SJ fungerade prickfritt, när man slapp vänta i halva dygn på akuten.
Vården har blivigt sämre om man räknar bort specialistvård som troligen fungerar bättre än förr. Tillgängligheten är väsentligt mycket sämre. Jag har hört upprörda föräldrar berätta att de suttigt 20 timmar på en akutmottagning i Stockholm. Förr såg man poliser på gatorna och de kom direkt när man ringde dem. Den enda gång jag ringt polisen så kom de faktiskt direkt också. Men andra vittnar om motsatsen. Förr så tog polisen tag i alla brott, även inbrott. Nu saknas resurser för detta. Förr så kom polisen med glädje ut till skolorna när lärarna ringde dem, nu saknas enligt tillförlitliga uppgifter resurser också för detta, i alla fall i store delar av Stockholm. Förr hade vi ett försvar som inte skämdes för sig internationellt, nu är vårt försvar efter alla besparingar ett skämt ute i världen.
Pensionerna skall vi inte tala om. Förr med ATP-systemet så fick pensionärerna en pension de kunde leva värdigt på efter ett hårt arbetsliv. Efter pensionsreformen som alla allianspartier samt Socialdemokraterna skrev under så kommer t.ex. jag få jobba tills jag stupar eller samla tomburkar när jag går i pension. Det är det säkraste tecknet på att vi faktiskt har blivigt fattigare.
Till en del kan vår relativa fattigdom förklaras med faktorer som vi själva och våra politiker inte styr över. Till stor del beror detta dock på att våra politiker tagit väldigt dåliga beslut i ett antal frågor. Ofta har de tagit besluten utan debatt eller öppen information. Ofta har viktiga beslut tagits av de flesta riksdagspartierna gemensamt. Ofta har viktiga och ödesmättade beslut tagits och skrivit under av partier från båda blocken. Det är beslut rörande våra pensioner, flyktingpolitik, energipolitik, EU och andra sådana saker.
De nuvarande riksdagspartierna har förbrukat allt förtroende. Ändå så stämplas människor som vänder sig till partier utanför riksdagen som antidemokratiska och allt möjligt annat. Det är ju dock de nuvarande riksdagspartierna själva som bettet sig antidemokratiskt och förbrukat vårt förtroende.
Svenska, eller i alla fall halvsvenska mobiltelefoner tål kyla bättre än i alla fall Nokia. Den finska mobilen kan lägga av långt innan det blir minusgrader. Ericsson tål temperaturer ned till i alla fall -10. Min egen Ericsson går att ringa med vid -18, det har jag gjort.
Om alla sade vad de tycker i vissa politiskt korrekta frågor så skulle det politiskt korrekta bygget falla som ett korthus. Hela den politiska korrekthet som vi lever under skulle rasa samman. Människor skulle inte fatta hur det kunnat pågå så länge och skämmas att de inte gjorde slut på eländet tidigare.
Denna politiska korrekthet omfattar alla de nuvarande politiska partierna. Det är inget rent vänsterprojekt som vissa tycks tro, utan det är det sämsta från liberalismen och det sämsta från socialdemokratin som man samlats kring. Man kan tänka sig att alla de stora riksdagspartierna gått mot någon imaginär mitten i svensk politik. Inte bara det, man har anammat det sämsta från de båda ideologierna och gjort de politiskt korrekt att stå för dessa åsikter.
När man pratar med folk på gatan så hyser alla (nästan) samma förakt för denna politiska korrekthet, men få vågar stå upp för sina åsikter offentligt. Vem är man rädd för egentligen? Sahlin eller Reinfeldt kanske? Hela det politiska systemet förmodligen, som lagt en våt filt över alla debatt.
Förr så slogs människor för sina idéer med livet som insats. Fackföreningsledare mördades, de fortsatte i alla fall. Representanter för politiska partier sattes i fängelse, de fortsatte att driva det de trodde på likafullt. Människor torterades i fängelsehålor, likafullt stod de fast vid sina åsikter. Nu hukar vi för att inte bli kallade rasister. Är det värre än att bli torterad i en fängelsehåla? Dessutom skulle ju hela bygget rasa samman om alla reste sig som en man. Det här duger inte längre. Dags för en förändring, dags att låta förändringens vind blåsa över vårt kära fosterland. Det är dags NU!
Tycker frågan om avvisningarna av de två terrormisstänkta egypterna fått väldiga proportioner i svensk massmedia. Är det ett allmänintresse hos svenska folket? Tycker svenska folket frågan är lika viktig 8 år efter att den inträffade som landets tidningsredaktioner? Har ingen aning själv, men frågan är intressant. De frågor man tar upp styr ju den politiska dagordningen.
Själva kärnfrågan är det ingen journalist som bemödar sig om att rota i. Var de två egypterna verkligen terrorister eller var de inte det? Så här 8 år efteråt måste det gå att få några ledtrådar i den frågan. Var de verkligen terrorister kan man väl inte kritisera utvisningen bara för att de satte blöjor på männen. Vi pratar faktiskt terrordåd här med risk för sprängattentat där många människor riskerar att dö. Det svensk massmedia riktar intresset på är att männen fick blöjor på sig. Jag tycker nog att journalister som har betalt för att servera en och annan sanning kan rota i hur det var med skuldfrågan. Var de verkligen oskyldiga kan vi börja kritisera avvisningen, då skall även jag kritisera den.
Den kvinna (Eva Franchell) som tydligen var kompis med Anna Lindh verkar inte heller vara objektiv. Så här säger hon i en intervju i SvD.
Förstod Anna Lindh att denna ”väntjänst” innebar att CIA skulle sköta transporten?
– Det finns det olika meningar om. Jag menar att hon släppte frågan innan den brände till. Vilket inte är ovanligt i politiska förhandlingar.
Så Bodström och Persson släppte inte frågan, men Lindh gjorde det. Låter inte helt objektivt i mina öron faktiskt.
Det jag som allmänhet är intresserad av är själva skuldfrågan. Var de två egypterna terrorister eller var de inte det. Snälla journalister, kan ni för en gångs skull ta reda på det som svenska medborgare vill ha svar på?
Rom under kejsar Augustus hade för avsikt att införliva stora delar av nuvarande Tyskland (området mellan Elbe och Rhen) i det imperium som vi kallar Romarriket. År 12 f. Kr tågade romarna ända till floden Elbe och skaffade sig en viss kontroll över området. Germanska stammar motsatte sig detta utan att vara i direkt krig med Rom.
Quinctilius Varus hade till uppgift att upprätthålla ordningen i det nordöstra området av Romarriket åren efter Kristi födelse. År 9 e. Kr skulle Quinctilius Varus, tåga till sina vinterkvarter västerut, till Vetera Castra. Varus hade 3 hela legioner samt sex kohorter under sitt befäl, sammanlagt över 20,000 man.
Under marschen så lyckades dock en german i roms tjänst, Arminius (Herman) lura Varus att ta en genväg genom oländig terräng. Vid en lämplig tidpunkt gav sig Arminius iväg för att "samla ihop lojala germanska stammar" som han sade. Andra germaner i Roms tjänst gav sig plötsligt av från kolonnen och gav sig in i skogen.
Bakhållet var oerhört välplanerat. Vallar hade byggts för att dölja germanska krigare, andra grupper av krigare hade placeras bakom romarna återigen andra grupper hade placeras framför. Det var germanen Arminius som lyckats ena flera germanska stammar i ett enda väldigt bakhåll. Det var också han som planerade och ledde bakhållet. Sammanlagt hade Arminius lyckats skrapa ihop 18,000 man, en väldig siffra för de germanska stammarna.
Bakhållet blev överrumplande för romarna som kämpat sig fram i lera och regn. De kom i total oordning och förlusterna blev oerhörda på ganska kort tid. Striden varade hela fyra dygn och var totalt skoningslös. Bara en regel gällde, döda eller dö. De som stupade skändades ofta, fångar avrättades nästan omedelbart.
Efter fyra dygn utplånades de romerska legionerna fullständigt. Endast några få kunde fly och berätta om det fruktansvärda nederlaget. Totalt förlorade germanerna 500 man, emedan romarna utplånades fullständigt.
Efter detta slag försökte aldrig romarna lägga under sig det germanska området mellan Elbe och Rhen. Det var för all framtid germanskt område. Vid denna tid var det enbart germanerna som kunde besegra romarna, som var erkänt duktiga krigare. På öppet fält skulle t.o.m. germanerna vara chanslösa mot romarna. Detta enda slag, som går under namnet "Slaget vid Teutoburgerskogen", förändrade och påverkade hela Europas framtid. Norra Europa blev för all framtid germansk, emedan romarna styrde i väst och söder.
Frågan är om nästa slag vid "Teutoburgerskogen" måste ske mot våra egna politiker. Det är de som är hotet mot vår existens och välfärd i dag.
OBS: Texten lånad med tillstånd från annan stängd blogg.
Det är en tillfällig konjunkturnedgång just nu. Det står om den med stora rubriker i tidningarna, jobb och annat hotas. Det är dock inte den som är något verkligt problem för oss svenskar, det är att vi faktiskt, jämfört med omvärlden blivigt fattigare på riktigt.
