Så ser etablissemangets påläggskalvar ut

En organisation som heter Fores går i dag ut på DN debatt och slår ett slag för att alla människor skall bekämpa vad de anser vara rasism i vardagen, på det lokala planet. Organisationen som betecknar sig som en ”tankesmedja” har funnit genom en undersökning att de tycker situationen är nedslående i detta land, stödet för Sverigedemokraterna är alltför stort. Så här står det i artikeln.

I opinionsundersökningen, som utförts av Novus opinion och som vi publicerar i dag, har 1000 personer från alla delar av landet tillfrågats om deras inställning till främlingsfientlighet. Den visar att attityderna inte är avgränsade till vissa specifika grupper, utan i allra högsta grad närvarande i många svenskars vardag. På frågan ”Har du någon vän eller släkting som du tycker har främlingsfientliga åsikter?” svarade nära hälften, 45 procent, ja. När det gällde om de tillfrågade hade någon vän eller släkting som avsåg att rösta på Sverigedemokraterna svarade 22 procent ja, 54 procent nej och 22 procent att de inte visste.

Först går skribenterna ut och talar om ”främlingsfientlighet” i största allmänhet, för att sedan som av en händelse glida över på Sverigedemokraterna. Till slut handlar artikeln om Sverigedemokraterna och inget annat. Frågan eller analysen vad främlingsfientlighet är eller om och varför Sverigedemokraterna skulle vara främlingsfientliga lyser med sin frånvaro i denna populistiska artikel. Alla partier och alla människor som är kritiska till den nuvarande immigrationspolitiken skulle enligt dessa apologeter sannolikt betecknas som ”främlingsfientliga”.

Att undertecknarna av artikeln har titlar som ”statsvetare” och ”jurist” är symtomatiskt. Vi som tröttnat på den intensiva statspropaganda vi dagligen utsätts för. Statsvetare som är lika objektiva som den mest hänförde och lojale partiarbetare är tyvärr lika vanligt i dag som det var ovanligt för 40 år sedan. Statsvetare som är anställda och har sin försörjning för att propagera för de nuvarande riksdagspartiernas politik (som ju är exakt likadan i viktiga frågor). Statsvetare som bor på långt avstånd från alla problem och som mer eller mindre är födda med en silversked i munnen. Statsvetare som har släkt och kontakter långt in (ända in, om uttrycket tillåts) maktens centrum.

Vad är då Fores? Så här står det på deras egen hemsida ” Fores är en grön och liberal tankesmedja som vill förnya debatten i Sverige med tro på entreprenörskap och människors möjligheter att själva forma sitt liv.” Alltså en grön och liberal tankesmedja, men var får de sina pengar ifrån? Vem betalar en sådan här tankesmedja? Utan tvivel har dessa unga människor på Fores själva format sina liv. Man slås av att de alla ser ut som unga spolingar, en slags modernare varianter av det något gammaldags ”finansvalpar”. De verkar vara unga och framgångsrika. Vi tittar på några av medarbetarna

Clara Sandelind: Jobbar som ”koordinator” för migrationsområdet. Är inte gammal, den saken är klar, högutbildad.

Anna Halla: har tidigare jobbat som ”controller” är definitivt inte lastgammal och torde definitivt har högst begränsad erfarenhet från våra etniska enklaver och kanske livet i övrigt också.

Daniel Engström: Denna kille kommer det att gå bra för. Har alla de rätta utbildningarna, har jobbat på en ”Makedonisk tankesmedja” jag visste inte ens att det fanns tankesmedjor därnere. Synd att de inte tänkte lite mer innan det forna Jugoslavien föll ihop. Jobbat för FN och UD, kan det bli bättre? Tyvärr ingen pojke jag skulle lyssnat på om Sveriges framtid dock, han kunde vara min son i princip (åldersmässigt, han har växt upp med helt andra kontakter och förutsättningar än vad jag gjorde).

Utan tvivel är detta en framgångsrik samling unga människor, men att de skulle tala om för mig eller mina vänner hur framtiden för Sverige skall se ut eller vad som är bäst för vårt samhälle och vårt folk är ju som alla förstår ett stort skämt. De ”vardagsmänniskor” som dessa unga spolingar vänder sig till har i de flesta fall helt andra livserfarenheter än dessa karriärvalpar.

Länk DN

Bjästaskolan bröt inte mot lagen

Barnombudsmannen och den kände politikern Fredrik Malmberg går ut i SvD och säger att Bjästaskolan bröt mot lagen när de förhöll sig neutral inför de båda ungdomarna som var huvudpersoner i den våldtäkt som skedde på skolan. Det kom fram att skolans neutralitet främst syftade på att skolan inte skulle ta ställning i rättssak, innan domen i tingsrätten föll. De flesta sansade bedömare anser nog att det måste förhålla sig på detta sätt. Vad det skulle innebära att skolan inte skulle förhålla sig neutral är oklart och har aldrig formulerats.

Bjästaskolan flyttade på den våldtäktsdömde gärningsmannen, de förbjöd honom att närvara vid skolavslutningen enligt områdeschefen Anders Fager, att sedan prästen Lennart Kämpe ändå släppte in pojken kan inte skolan lastas för. Den utsatta flickan fick en kamratstödjare som följde henne varje rast, skolan ställde upp med kurator för flickan. Skolan polisanmälde dessutom nättrakasserier som kom till skolans vetskap direkt efter att våldtäkten anmäldes. Så här säger Fredrik Malmberg i SvD.

Jag kommer att använda alla de befogenheter som jag har som BO för att kalla kommunerna till diskussion för hur likabehandlingsplanerna mot kränkning om mobbing används och tolkas i kommunerna, säger Fredrik Malmberg till SvD.se.

Vad skolan skulle gjort mer exakt är det ingen som kan tala om, inte heller Malm. Bjästaskolans förhållningssätt att vara ”neutrala” kom efter råd från Skolverket, jurister och polisen. Skolan förhöll sig inte heller neutral då de flyttade på den dömde pojken. Däremot har både pojken som gjorde sig skyldig våldtäkt och många föräldrar i den numera omtalade byn struntat i alla likabehandlingsplaner. Det finns en nästan barnslig tro på att upprättandet av en massa planer med tjusiga namn skulle lösa problem som dessa, då det i själva verket är ett djupare samhällsproblem som inte Malmberg själv vågar andas om.

I själva verket är skolan den institution som klarat sig bäst efter de tragiska händelserna. Däremot var rektorn för Bjästaskolan erbarmligt dålig på att försvara skolans agerande i Uppdrag granskning. Alla andra parter har misskött sig kapitalt i denna historia. Kyrkan har svikit en utsatt flicka å det grövsta. Alla föräldrar och övriga bybor som sällat sig till mobben som förtalat och trakasserat flickan bär ett mycket tungt ansvar i dag.

Alla de vuxna människor i byn utanför Örnsköldsvik som sällat sig till drevet mot flickan, och som fortsatt detta drev även mot den andra flickan som våldtogs, har brustit i sitt vuxenansvar på ett fullkomligt sanslöst sätt. Däremot riktas kritiken som vanligt mot skolan då det verkar vara ett mer legitimt mål i dagens Sverige. I vårt grannland Finland skulle förmodligen mediebilden se helt annorlunda ut. Där skulle landets politiker ställa sig upp och försvara skolan och alla de åtgärder skolan satt in.

Man kan faktiskt skönja samma mobbningstendenser i kritiken mot skolan som drabbade den utsatta flickan. Människor tänker helt enkelt inte själva och utvärderar inte vad som faktiskt hänt och vem som gjort vad. Begär svenska folket med dess politiker att lärarna i svenska skolan skall ägna sin obetalda fritid till att undersöka om några trakasserier sker på Facebook mot eleverna? När människor satt sig ned och tänkt efter kommer de oftast fram till att detta är ett solklart föräldraansvar. Det är känsligare att kritisera föräldrar och de vuxna i Bjästa än skolan. Vad detta beror på är oklart, sannolikt vill inte politiker och andra stöta sig med för stora väljargrupper. Det finns säkert fler förklaringar, i detta fall har ju ändå hela byn idiotförklarats så frågan borde inte vara så känslig längre. Det handlar också om betingade reflexer och okritiskt flockbeteende, samma beteende som orsakat hela denna tragiska händelse.

Länk SvD

Vem bär ansvaret för vad?

I Uppdrag granskning berättades en skrämmande historia om en flicka som blivit våldtagen för att sedan få en hel by emot sig. Många undrade nog hur det stod till i huvudet på människorna i byn, dessa måste tydligen ha tappat all tankeförmåga och allt vanligt vett och sympati dessutom. Flickan blev våldtagen på skolans toalett. Pojken blev fälld i både tingsrätt och hovrätt, dessutom erkände pojken under ett tillfälle.

Befolkningen i byn vände sig dock emot flickan och många började trakassera henne mycket grovt på nätet. Det var enligt programmet frågan om klockrena hot och lagöverträdelser. På skolavslutningen välkomnade prästen den fällde pojken på ett översvallande sätt, flickan vågade inte gå på avslutningen.

På skolavslutningen gjorde sig den fällde pojken sig skyldig till ytterligare en våldtäkt, bevisad med DNA. Även denna våldtäkt bortförklarades av befolkningen i byn (hur de kunde göra det är obegripligt). Den andra flickan som blev våldtagen trakasserades även hon av denna mycket märkliga befolkning i denna by som nog borde flyttas till Skansen i sin helhet.

Programmet var bra och välgjort, det väckte definitivt känslor. Det som gick överstyr var att allt, eller det mesta var skolans ansvar enligt programmet. Så här står det i en artikel om programmet i DN.

Barnombudsmannen och Skolinspektionens Barn- och elevombudsman har kallat bland annat Örnsköldsviks kommun till ett möte om hur arbetet för att förhindra kränkningar i skolan ska kunna förbättras, Antalet anmälningar om kränkande behandling ökade med 14 procent till 603 mellan åren 2008 och 2009.

Denna flicka blev huvudsakligen kränkt på nätet efter skoltid (men långtifrån enbart naturligtvis). I programmet så gav reportern hela skulden på skolan för detta. Det är fullkomligt orimligt att lägga allt ansvar på en skola för vad ungdomarna gör hemma på sin fritid och med pappas dator. Föräldraansvaret nämndes inte ens i programmet. Detta med skolans ansvar har gått helt överstyr, skolorna skall ta ansvar för precis allt ungdomar utsätts för, ingen ens andas om något föräldraansvar. Detta är sannolikt en följd av att våra politiker hellre lägger ansvar på skolan än föräldrar, de är ju potentiella väljare om inte annat.

Dessutom var hoten och kränkningarna på nätet solklara lagöverträdelser. Varken reportern eller någon annan har tydligen ens reflekterat över om våra rättsvårdande myndigheter har ett ansvar här. Jag fick lust att under programmet knäppa med fingrarna för att väcka reportern och alla andra, hallå, det är lagöverträdelser här, skall inte polisen kopplas in?

Vi ser en trend där våra politiker lägger alltmer ansvar på skolan, samtidigt som lokala politiker gärna sparar in på skolornas resurser under knappa tider. Skolan skall lösa snart sagt alla samhälliga problem, när är det meningen att de skall bibringa våra ungdomar lite kunskaper? Det är bekvämt och ofarligt att lägga ut problemen på skolan, det behöver inte kosta något och man riskerar inte stöta sig med potentiella väljare som föräldrar naturligtvis är. Men det är en falsk och feg politik som inte är gagnad att verkligen lösa de samhälliga problem vi faktiskt har i dagens samhälle.

Länk DN 

Länk SvD

Brott och straff

De poliser som i samband med uppdrag i Rosengård fällt olämpliga yttranden har nu fått sina straff enligt SvD. Poliserna får fem dagars löneavdrag var. Så här står det i SvD.

Uttalandena filmades och väckte bestörtning bland allmänheten när de kom ut i medier.

Hur SvD vet att det väckte bestörtning bland allmänheten undandrar sig min vetskap. Det vi vet är att det väckte bestörtning i media, men det är inte riktigt samma sak som att det väckte bestörtning bland ”verklighetens folk”. Så nu undrar vi bara vad de som gjorde sig skyldiga till mordbrand, skadegörelse, missfirmelse av tjänsteman och våld mot tjänsteman fått för straff. Det står inget om det i dagens artikel, men det jag tror mig veta är att dessa upprepade brott verkligen väckt bestörtning i breda befolkningslager.

Länk SvD

Det tredje etablissemanget

Det står flera artiklar om diktaren och muslimen Mohamed Omar som först blev hyllad diktare, i kultursverige, vanligt folk visste som vanligt inte vem han var. Sedan kom Omars mer extrema sida fram och till slut så tvingades samma etablissemang ta avstånd från honom. Det är väl nu när Omar gått ut och förnekat förintelsen som han blivit känd för en bredare publik. Det är lite ödets ironi faktiskt, hade Omar bara lämnats i tysthet hade i princip ingen av ”verklighetens folk” varken vetat vem Omar var eller känt till hans förnekelser. Det kulturella etablissemangets behov av en ”reningsprocess” gjorde att Omars åsikter fick större spridning. Dessutom var det ju det kulturella etablissemanget som från början lyfte upp Omar. Hela historien om Omar är historien om vårt kulturella etablissemang. Så här står det i artikeln av Stefan Eklund.

Ett faktum som avslöjar kultur- offentlighetens missriktade välvilja mot allt som man kan sätta etiketten invandrarlitteratur på. Vi har gjort vårt bästa för att särskilja och krama ihjäl författare som Jonas Hassen Khemiri, Alejandro Leiva Wenger, Marjaneh Bakhtiari med flera. Detta är en av anledningarna till att Omar länge tilläts framföra sina ytterlighetsåsikter i seriösa sammanhang – en person utan Omars bakgrund som kritikerälskling hade förstås aldrig fått komma till tals med samma orimligheter. Den svenska kulturella offentligheten reagerade helt enkelt för sent och Omar hade tillgång till en massmedial scen även efter att hans nyvunna extremism blivit känd.

Jag skäms en smula men jag har aldrig hört talas om Hassen Khemiri, Leiva Wenger eller Marjaneh Bakhtiari (jag kan knappt stava till deras namn heller, trots att jag ljudar bokstav efter bokstav), dessa personer har alltså blivit ”ihjälkramade” av vårt kulturella etablissemang. Det råder väl inget tvivel om att jag och vårt kulturella etablissemang lever i skilda världar. Vi har sannolikt mycket få beröringspunkter, vi tycker olika, vi har skilda arbetsförhållanden, vi har olika värderingar och vi tänker och pratar sannolikt om helt olika saker.

Vårt kulturella etablissemang har förmodligen mer gemensamt med samma etablissemang i andra länder än vad det har med mig och mina gelikar. Allt taget i beaktande, är det konstigt att jag och mina gelikar kommer att rösta på olika partier vid höstens val?   

SvD

När blev Lodenius expert på mångkultur?

Som ni märker läser jag ”Journalisten.se” på nätet, ibland står det intressanta blänkare. I dag läser jag en braskande rubrik där det står att ” SD vill stoppa journalists föreläsning i Karlskrona”. Nu är det ju så att SD egentligen efterlyste mer tid för den efterföljande frågestunden. Man kan befara att de andra partierna försöker lägga beslag på en ansenlig tid av den efterföljande frågestunden, om inte annat så för att hindra kritiska frågor från SD. Så här står det i artikeln.

Blekinge Läns Tidnings sajt BLT.se skriver att Anna-Lena Lodenius föredrag om vinsterna med invandring och mångfald har retat upp Sverigedemokraterna, som tycker att hon får sprida ett politiskt vinklat budskap under mötestid och att tiden för att ställa frågor är för knapp.

Det är väl ingen överdrift om man påstår att Lodenius budskap faktiskt är en smula politiskt vinklat. Vi undrar när Lodenius blev ”expert” på mångkultur, har hon gjort några ekonomiska efterforskningar? Lodenius bor i Årsta och har vad jag vet varken bott i Fittja eller Rosengård, vad exakt är det som gör henne till expert? Att Lodenius personligen gör vinster på mångkulturen råder det inget tvivel om. Hon håller ju säkert dyra föreläsningar och skriver böcker om hur bra mångkulturen är. I själva verket är ju just detta med mångkulturen och Sverigedemokraterna hennes egen nisch och levebröd.

Journalisten

Vilken fight sedan

Jag läser en braskande rubrik i DN, den lyder så här ”Tar fighten med SD”. WOW! Tänker jag, vilken rakryggad politiker skall nu möta Åkesson i en öppen och ärlig fight om åsikter, ideologi och politik, vilken rafflande TV-sänd debatt skall man nu bänka sig för och förgylla tillvaron med? Det gick så långt att adrenalinet steg så fjunen reste sig i nacken och jag började bli lite torr i munnen.

Så läser jag vem det är som i detta rakryggade demokratiska land skall ta fighten med SD, det är en... hemsida! RIDÅ! FULLSTÄNDIG RIDÅ!

Länk DN 

UPPDATERAD REFLEXION:

Räcker det inte med att DN, SvD, SVT, TV4, Afonbladet och Expressen tagit "fighten" med SD?

Fridolin på väg tillbaka från verkligheten

Jag hade rätt då, när jag fruktade att Fridolin är på väg tillbaka från verkligheten till den skyddade verkstad som kallas riksdagen. Jag skrev det i denna blogg.

Fridolin var den riksdagsman som främst drev frågan om den s.k. ”flyktingamnestin” där en massa illegala immigranter fick stanna i vårt land fast de fått avslag på sin ansökan om asyl, de fick alltså avslag av världens mest generösa flyktingsystem. Fridolin är i klass med Sahlin och Westerberg när det gäller världsfrånvänd politik, han är en sann katastrof får vårt land. Att Fridolin är tillbaka till Svensk politik är ett mycket sorgligt och tungt besked för alla som vill värna vårt land, vårt folk och de som vill bevara ett uns av humanism i vårt samhälle.

Länk DN

Med ryggen mot Sverige

Niklas Orrenius har skrivit en bok om SD, med anledning av det har SvD ett långt utdrag ur boken i sin nätupplaga (om den finns med i pappersupplagan undandrar sig min vetskap). Det är flera saker som man reagerar på vid en första genomläsning. Det första är att den förhållandevis milda nationalism SD står för återigen framställs som extrem eller i alla fall anmärkningsvärd. Så här står det bl.a. i SvD.

SD är en stark motståndare till EU, som enligt partiet riskerar att leda till ”nationsupplösning”. I partiets idédokument där Europapolitiken läggs fast citeras Vilhelm Mobergs bok ”Svensk strävan” från 1941.
Mobergtexten är lite som Per Albin Hanssons ”Sverige åt svenskarna och svenskarna åt Sverige”: ett nationalistiskt citat som älskas av SD och som återkommer i flera partisammanhang:

Att SD är skeptisk till delas av minst 40 procent av svenska folket. Vid EU-omröstningen 1994 så röstade 47 procent av befolkningen ”nej” till ett medlemskap. Samtliga nuvarande riksdagspartier är för EU (V kan vi lämna därhän), hur demokratiskt är det? Vem representerar de 40 procent (minst) som är skeptiska till EU i riksdagen?

SD är betydligt mindre nationalistiska än Demokraterna i USA (för att inte tala om Republikanerna då) i Frankrike är förmodligen alla betydande partier mer nationalistiska än SD, i Finland och Norge likaså. Det är Sverige som faktiskt sticker ut med sitt förakt för den egna nationen. Kan inte media någon gång säga sanningen, att det extrema representeras av våra nuvarande riksdagspartier vad gäller synen på den egna nationen. Så här står det i SvD och i Orrenius bok.

Det är värre när han kommer ensam till en stad. Då drar Jimmie Åkesson ner mössan i pannan och tar av sig glasögonen. För att slippa bli igenkänd, påhoppad, antastad. Går med spänd kropp och bestämda steg tills han kommer fram till hotellrummet eller vart han nu ska.
–Där pustar jag ut.
– Jävla fitta! Jävla rasistsvin! Svin du är!
Glåpord på östgötska regnar över SD-ledaren när han eskorteras av civilklädda poliser in i den stora föreläsningssalen på Linköpings universitet. Uniformerade poliser har bildat en kedja som håller borta demonstranterna. ”Arbetare slår tillbaka mot SD!” står det på en banderoll.

Det här är alltså situationen i det demokratiska Sverige för en partiledare som tycker lite annorlunda mot vad alla de andra i partiledarna tycker. Bara det att de andra partiledarna tycker nästan exakt likadant i viktiga frågor är ett allvarligt demokratiskt problem. Att den som tycker lite annorlunda dessutom blir behandlad på detta sätt är bedrövligt, sett ur en demokratisk synvinkel. Låt oss tala klarspråk, det är media och det övriga politiska etablissemanget som skapat den stämning som gör att det är i sin ordning att ösa ur sig dessa glåpord. Alla dessa glåpord öses ut för att ett parti vågar ha samma åsikt om immigrationspolitiken som en mycket stor del av befolkningen har, en allt större del dessutom.

Människorna som öser ur sig dessa glåpord anser sig nog själva som goda demokrater och humanister. Det är exakt den funktionen som alla hatfyllda budskap från det politiska och mediala etablissemanget har haft på människor som har lite svårt att tänka självständigt. En banderoll mot med skriften ”Arbetare mot SD” syns vid Linköpings universitet står det i boken. Tillåt mig tvivla att någon ”arbetare” skrivit den banderollen. Är det någon grupp som förlorat på denna vettlösa immigrationspolitik är det just arbetare. Förövrigt tycker jag lika illa om Reinfeldt och Sahlin som de verklighetsfrånvända studenterna, med sina glåpord tycker om Åkesson. Jag är långtifrån ensam om min antipati och vi blir hela tiden allt fler. Skillnaden är att vi med ett uns av uppfostran inte står i flock och skriker detta rakt ut.

Länk SvD

Stockholms hemlösa

Jag fick ett mass-mail från Rolf Nilsson, ordförande för Stockholms hemlösa. Så här stod det i E-posten.

I Sverige jämför vi oss ideligen med andra länder och tävlar om vem som är ”bäst”, bland annat på demokrati, lika värde och att följa de mänskliga rättigheter vi skrivit under.

Samtidigt som detta politiska dravel sker avhumaniseras våra hemlösa medborgare till att bli statistik och procentsatser av diverse karriärister.

Hemlösa blir till siffror och diagram istället för medmänniskor, åt våra politiker, tjänstemän och "frivilligorganisationer" som verkar vara i total avsaknad av empati för dessa individer.

Förträffliga bygger sedan mellan sig och över huvudet på våra hemlösa upp olika nätverk för att prata OM ”dom där” hemlösa. I nätverken pratas sedan uteslutande om olika symptom och diagnoser vi alla skulle uppvisa efter ett tag i hemlöshet.
Detta som alternativ till att prata om och agera i orsaken till varför hemlösheten breder ut sig.
Och så länge ingen gör något åt den skriande brist vi har på billiga hyresrätter, så kommer dessa karriärister fortsätta prata om och tjäna pengar på hemlösa.
Bostadsbristen är den absolut största orsaken till att begreppet hemlöshet överhuvudtaget existerar. Och så länge vi har en sådan kan väl heller ingen tro att socialtjänsten och det otaliga antal frivilligorganisationer vi har kan ”vårda” eller genom underkastelse få hemlösa att inte vara det eller bli färre?

Bara i Stockholm står över 280 000 människor i kö för en hyresrätt, där ca 40 000 anses vara i akut behov av en bostad. I Sverige är det drygt 400 000 unga som saknar en egen bostad. Bland dem är småbarnsföräldrarna en växande andel. I hela gruppen utan egen bostad har andelen unga föräldrar ökat från 7 procent 2003 till drygt 11 procent 2007. Det innebär att 46 000 unga med barn står utan egen bostad.

Rolf Nilsson
Ordf. Föreningen Stockholms hemlösa

Jag kan inte garantera att siffrorna i Rolfs brev är korrekta, men de lär inte vara långt ifrån sanningen i alla fall. De hemlösa i Stockholm och andra städer kan inte vara så roade av alla stolta deklarationer om den ”humana” politik regeringen driver när den ägnar sig åt att befrämja massinvandring. Det är samma sak med arbetslösheten, vi har nästan en halv miljon arbetslösa i vårt land, ändå så skall immigrationen lösa någon diffus arbetskraftsbrist i framtiden. Vid den senaste högkonjunkturen hade Sverige 290,000 arbetslösa människor.

Det är något sjukt med det försvar av massimmigrationen som annars rätt intelligenta politiker ger. Det är uppenbart att vi inte behöver extra arbetskraft, ens i en tänkt framtid. Det är lika uppenbart att om vårt land tar hit hundratusentals nya immigranter till vårt land så lär de behöva någonstans att bo. Om dessa immigranter sedan blir placerade i lägenheter borde det vara lika uppenbart att förr eller senare är det en mängd etniska svenskar som aldrig får en bostad. En bekant till mig som bott hela sitt liv i Stockholm fick plötsligt flytta till en stad i Norrland för att få tak över huvudet, detta som ett litet exempel.


Visst, en del av de som är hemlösa har slarvat med hyran av orsaker som alkoholmissbruk, eller annat missbruk. En del har kanske helt enkelt inte kunnat betala hyran. Det är ändå uppenbart att en hel del människor är hemlösa för att de helt enkelt inte finns bostäder. Dessutom har ju vården av allehanda missbrukare bantats ned kraftigt (den var sannolikt överdimensionerad på 70-talet) så vi undrar om våra alkoholister och andra missbrukare helst skall frysa ihjäl på vintrarna enligt regeringen. Vi kan ju alltid importera billig, outbildad arbetskraft utifrån.

Det mångkulturella samhälle vi ser växa fram är ett hårt och skoningslöst samhälle mot de som inte lyckas få ett vettigt jobb och bostad i tid. Det är ett hårt och skoningslöst samhälle mot svenskar som misslyckas i sin karriär. Det är också ett skoningslöst samhälle mot de unga människor som växer upp i våra enklaviserade förorter där det råder kaos i skolorna, där normlöshet råder, där barnen aldrig lär sig riktig svenska och där betong och hopplöshet manifesterar sig i kriminalitet och våld. Är det konstigt att man längtar tillbaka då ”folket var lyckligt och folket var rätt” nu sitter vi faktiskt i ”slagget av det som finns kvar”, känns det bra käre Reinfeldt, är du stolt är du glad? Till slut undrar vi vad det kommer att stå i historieböckerna om vår strid av idag.