En 61-årig sjukpensionär band sin hund utanför affären när han skulle handla i Kortedala. Efter att Carl-Eric Cedvander klarat av sina inköp och stegade ut på gatan misstänkte han att ett ungdomsgäng bråkar med den bundna hunden, varpå han sade till dem. Följden blev en synnerligen rå misshandel där åtminstone en av gärningsmännen sparkat den i princip försvarslösa och då liggande sjukpensionären så hårt han orkade. Följden blev enligt DN och SvD livshotande skador och bestående men. Bland annat har Cedvander bestående minnesförlust och syn enbart på ena ögat efter den besinningslösa misshandeln. Så här står det i DN om domen.
De döms för grov misshandel till ungdomsvård med så kallat ungdomskontrakt och ungdomstjänst.
De ska även att betala ett skadestånd till mannen på cirka 130 000 kronor.[…]
Hade de varit vuxna hade straffet blivit två och ett halvt år respektive ett och ett halvt års fängelse, skriver rätten i ett pressmeddelande.
Det straff som dömts ut står inte på något sätt i proportion till det grova brott gärningsmännen gjort sig skyldiga till. Straffet för vuxna är alldeles för lågt, även för unga gärningsmän där det är rimligt med en viss straffrabatt för låg ålder. Det är dessutom obegripligt med det straff gärningsmännen skulle ha blivit dömda till som vuxna, ur perspektivet att maxstraffet för grov misshandel/synnerligen grov misshandel är 10 års fängelse. Nu med den massiva straffrabatt gärningsmännen erhåller blir straffet ett slag i ansiktet både på offret och allmänheten. T.o.m. det straff åklagaren yrkat på är obegripligt lågt.
På sikt är det samhällsskadligt att tillämpa en straffpraxis som ter sig obegriplig för allmänheten. Respekten för vårt lagsystem urholkas och laglydigheten allmänt riskerar att erodera. Dessutom är det viktigt för medborgarna att vårt rättssystem signalerar vad som är rätt och fel, respektive allvarligt och mindre allvarligt. I detta fall har vårt rättssystem gett helt fel signaler.
Reinfeldt deklarerar stolt, enligt den utspelspolitik regeringen nu lagt sig till med, att han och regeringen skall satsa 1,5 miljarder kronor på rättsväsendet nästa år. Det är bra men det spelar ingen roll om inte gärningsmän som begår grova våldsbrott döms till straff som åtminstone markerar att det är allvarliga brott det är frågan om. Vi kan inte ständigt känna oss hotade av ungdomsgäng som vet att deras gärningar i princip inte renderar något straff att tala om. Vi lever i ett mångkulturellt samhälle och nu måste vi också anpassa straffskalorna till detta. De nuvarande straffskalorna fungerade möjligen när Sverige betecknades som ett folkhem (och knappt ens då) nu är de ett hån mot de drabbade.
DN
SvD
DN Reinfeldt
SVT
Även Johanne Hildebrandt sällar nu sig till den skara som börjar tveka om vi har råd med dagens immigration. Även när det gäller frågor som integration börjar Hildebrandt bli tveksam. I en SvD-artikel uttrycker hon sina tvivel, och markerar på sedvanligt sätt mot SD. Det blir dock magstarkt även för den mest cyniske när Hildebrandt skriver så här i sin artikel.
Snart kommer tusen människor i veckan att söka asyl, de flesta från Afghanistan och Somalia. Hur ska de integreras i det svenska samhället? Hur många kommer att få jobb? I den bästa av världar fortsätter vi med Europas mest generösa flyktingpolitik, men har vi verkligen resurser till det?
Detta är viktiga frågor som öppet måste kunna diskuteras utan att SD, eller vänstern, kidnappar dem.
Vänstern får kidnappa frågan om de vill, vi lever i ett fritt land med demokrati. Att SD skall kunna kidnappa en fråga de i princip drivit helt ensam i svensk partipolitik, en fråga som de övriga partierna kastat ifrån sig med en högfärdig min av avsmak, en fråga som de gjort precis allt för att slippa diskutera, en fråga som när de tvingats diskutera, gjort det med enbart meningslösa floskler, är ett sanslöst påstående.
Vem menar Hildebrandt äger frågan, om den nu kan kidnappas av SD? Folkpartiet? Kanske moderaterna? Resonemanget är så absurt att det hör hemma på en "ståupp-scen" en sen, blöt och rökig kväll. Hildebrandt har skrivit riktigt bra böcker i diverse krigszoner. Hon bör dock hålla sig borta från mer avancerad partipolitik. Det blir lätt väldigt fel. Vi noterar dock att Hildebrandt ställer sig i det led av oberoende debattörer som numera tvivlar på den svenska immigrationspolitiken.
Länk SvD
