Twitterpöbelns grepp om det offentliga samtalet

Jasenko Selimovic är skådespelare och dristade sig till att skriva ett svar på Jonas Khemiris öppna brev till Beatrice Ask, båda publicerade i DN. Khemiris artikel handlade om att hela Sverige är rasistiskt och att majoritetsbefolkningen systematiskt diskriminerar alla med utländska namn och annan hudfärg än den Khemiri nedlåtande kallar ”rosa”. Selimovic torgförde absolut inga Sverigedemokratiska idéer utan påstod bara att Khemiri överdrev, gjorde sig till offer och såg allt i svart-vitt. Det var inga märkvärdiga påståenden Selimovic förde fram i sin artikel. Att Selimovic dessutom har rätt vet alla tänkande människor. För hade Khemiri rätt skulle vi inte ha den immigrationspolitik vi har och SOM-institutets undersökningar skulle inte bara vara felaktiga, de skulle vara ett enda stort skämt.  

Efter att Selimovic publicerat sin artikel hände något välkänt men likafullt märkligt. Den numera så bekanta twittervänstern gick i taket och med tangentbord nedsölade med fradga gick de samfällt till storms mot Selimovic. De förvanskade det han skrivit och gav honom åsikter han aldrig torgfört. Sverigedemokrater är ju vana med den taktiken men varför gav de sig på Selimovic, med samma iver som de skulle ha angripit en riksdagsman som föreslagit sänkta kulturbidrag? Inte ens jag har något bra svar på det. Den politiskt korrekta hårda kärnan kanske har blivit alltmer dogmatisk, inför en hotande opinion där alltfler avviker från den sanna godhetsläran. Flera iakttagare gjorde också den putslustiga noteringen att de professionellt toleranta plötsligt uppvisade en påfallande intolerans (något några av oss andra noterat för länge sedan).     

Möjligen har andra vindar så smått börjat blåsa i vårt samhällsklimat. En del av det lite mindre korrekta av medieetablissemanget gick plötsligt till försvar av Selimovic. Felaktigheterna och vantolkningarna i de som likt rabiessmittade hundar kastade sig över Selimovic, var också så uppenbara att det i princip bara var att skjuta bollen i öppet mål. Det är ändå värt att notera att vi nu inom den mediala sfären har en grupp halvkonservativa liberaler som inte sväljer vilken soppa som helst.

En reaktion värt att notera är ändå Bengt Ohlsson som uttrycker sig härligt svenskt när han indignerad sågar de värsta avarterna av vår politiska korrekthet. Angreppen på Selimovic är säkert den utlösande orsaken till Ohlssons litterära utbrott, men andra saker har nog legat och skavt en tid. Vi citerar ett ganska långt stycke av Ohlsson här just därför att han, kanske utan att veta om det själv, sätter fingret på något mycket allvarligt.

De lever på rädsla, och ger sig inte förrän du blivit så rädd för att göra fel att du sitter stel som en fiskpinne och kniper ihop läpparna och tänker att det är bäst att låta någon annan bestämma samtalsämnena för om jag gör det blir det bara fel. Kanske räcker det om jag flinar instämmande på de förhoppningsvis rätta ställena? Rädslan är både deras berusningsmedel och dessutom en lysande affärsidé. För vi ger dem gladeligen chefsposter och spaltmeter så att de får tolka den skrämmande främmande verkligheten åt oss. För om vi gör det själva blir det bara fel.Men att göra fel är att vara människa. Utopin om ett samhälle där alla gör rätt och säger rätt är lika välmenande som den är livsfarlig.

Det har blivit rätt uppenbart att en hoper politik korrekta proffstwittrare och medlöpare i våra nationella medier, agerar högljudd åsiktspolis där de genom hot och rädsla skall samla alla fåren i samma korrekta fålla. Sverigedemokraterna är ju inget att göra åt, men ve den från den övriga politiska sfären som tar ett steg i fel riktning. Aldrig har det varit tydligare än i fallet Billström, som själv borde ha avgått samtidigt som han vidhöll sina åsikter. Låt oss, med fallet Billström i färskt minne, också konstatera att man använder sig av rädsla, hot, stigmatisering och straff. I flera tidningar kunde man läsa alster från journalister (alternativt proffstyckare) där de skrev som om de bestämde Billströms framtid, in i minsta detalj.

Det här är ju som alla förstår, demokratiskt oacceptabelt. Några hundra maniska twittrare med deras kompisar på TV och några tidningar representerar ju inte folket. De är inte valda, de är anställda och i vissa fall inte ens det. Tyvärr så ger ”offren” efter och rättar in sig i ledet, vilket gör att twitterpöbelns makt och självförtroende blir ännu större. Det finns bara en väg att gå för att komma tillrätta med denna anomalitet. Om twitterpöbelns offer inte gjort avsevärda misstag (vilket tyvärr händer ibland) skall man inte backa för vrålen och fradgan. Dessutom måste man belysa hela detta system som en liten klick högljudda människor använder sig av.   

UPPDATERING:
Kan inte låta bli att lägga ut Rorschachtestet för politiskt korrekta antirasister.

   

Diskriminering är inget asylskäl

På SR:s hemsida kritiseras utvisningarna av Romer till Kosovo i en artikel. Det framgår i artikeln att romerna riskerar att utsättas för diskriminering i sitt hemland. Dessutom är det allt färre som återvänder frivilligt till Kosovo. Så här står det i artikeln.

Ekot har tagit del av siffror som visar att samtidigt som att antalet romer, som frivilligt återvänder till Kosovo minskar, så skickas allt fler tillbaka med tvång. UNHCR:s siffror visar att förra året tvångsutvisades över 600 romer till Kosovo från Sverige och andra EU-länder. Samtidigt som 432 återvände frivilligt, efter ett utvisningsbeslut. Jämfört med 2011 ökade tvångsutvisningarna av den här gruppen med 50 procent.

Det verkar som att inget land i Europa anser att romerna från Kosovo har asylskäl. Dessutom vet vi inte om det är från Sverige eller några andra länder inom EU som avvisningarna ökat. Siffrorna gäller ju EU som helhet. Får man avslag på sin asylansökan skall man lämna landet, vilket inte verkar vara självklart för journalisterna på SR. Ordet ”tvångsutvisningar” är ett nytt ord men är en gammal företeelse. Har man fått avslag på sin ansökan har det alltid varit så att man måste lämna landet.  

Robert Hård, chef för Civil Rights Defenders är kritisk till att romer skickas tillbaka överhuvudtaget 

– Om man lägger till ett rent juridiskt perspektiv, så kan man se att det är oförsvarligt att man skickar tillbaka människor till en region där de utsätts för en sådan systematisk diskriminering. Enligt Europadomstolen kan man klassa det som en form av tortyr, säger han.

Vi undrar vad Europadomstolen anser om rättsskipningen i Saudiarabien och Jemen, om behandlingen av oliktänkande i Vitryssland, om behandlingen av urinvånarna i Australien och USA. Listan tar i själva verket aldrig slut och skulle man också räkna in diskriminering av religiösa minoriteter världen över skulle det sluta med att miljarder människor har asylskäl. I själva verket vet vi inte vad Europadomstolen tycker eftersom det som vanligt bara är ett påstående utan källhänvisning av Robert Hård. 

Det vi däremot vet är att internationella domstolen i Haag har erkänt Kosovo som en självständig republik, tillsammans med Sverige. Detta efter att NATO i princip bombade bort serberna från Kosovo. De som också diskrimineras i Kosovo är de serber som vågar bo kvar i landet (om det nu finns några kvar). Då skulle ju de också erhålla asyl, trots att Sverige var mycket positiv till att NATO med flygstridskrafter tvingade bort serberna från Kosovo.  

Från början var den enda grupp som fick asyl de som var politisk förföljda av sin diktaturregering. Undan för undan har gruppen utökats och nu anser alltså chefen för Civil Rights Defenders att diskriminering är asylskäl. Jag minns när NATO bombade bort Serbiska styrkor från Kosovo, efter att ett antal serbiska poliser mördats. Kosovo hörde ju då till Serbien och hela Europa tyckte ju att Kosovo måste få bli en självständig stat. Den svenska regeringen och samtliga riksdagspartier applåderade Kosovos självständighet och tyckte det var en gudi behaglig gärning när NATO gick in med vapenmakt och tvingade fram Kosovos självständighet. Nu är vi alltså där när det börjar mumlas om att det inhumant att skicka tillbaka människor från den stat som Sverige var en av de första länder att erkänna som självständig stat.    

Journalisternas politiska agenda – nyliberala visionen – asylskäl

Helena Riviére skriver på Newsmill att hon samband med drevet mot Billström tycker sig märka att journalister på vissa nyckelpositioner verkar ha en egen agenda att avsätta Billström. Dessutom är det viktiga i samma agenda att skrämma en eventuell ny migrationsminister så denne inte ens vågar fundera på någon åtstramning i migrationspolitiken. Den sista slutsatsen är inte Riviéres utan min egen men den är desto mer uppenbar. Journalister med en viss politisk åskådning driver helt uppenbart en politisk agenda för att driva igenom just den politik de själva står för.

I en demokrati förväntar vi oss att pressen agerar enligt de principer vi vanligtvis förknippar med yttrandefrihet, åsiktsfrihet och ett visst mått av opartiskhet. Vi förväntar oss att journalistkåren bevakar samtliga partier och politiker någorlunda objektivt och även kritisera dessa politiker i den mån detta är befogat. Journalisterna är inte hindrade att dra politiska slutsatser samt att spekulera angående effekterna av olika politiska förslag. Inte heller strider det mot några principer om en politisk märkt tidning på t.ex. ledarsidan ger uttryck för sin politiska åskådning. Men när en grupp journalister, som alla ”råkar” ha samma agenda och politisk åskådning uppenbart påverkar både politiker och den allmänna opinionen för att i grunden skrämma politiker till att gå i en viss politisk riktning, har vi definitivt rört oss bort från demokratins yttersta gränser. Det som i Billströmsaffären beskrivs som en ”kraftfull opinion” består av samma grupp journalister och politiker som redan innan deklarerat sin hållning i migrationspolitiken. Ja, självklart har ”opinionen” kryddats med en sedvanligt rabiat hoper från ”twittervänstern”.

Att en bredare opinion inte sett igenom detta mediala spel och gett uttryck för detta är förvånande. Någon gång måste den Potemkinkuliss som media och små grupper av högljudda verklighetsfrånvända migrationsliberaler avslöjas. Det måste ske vid en motattack med stöd av partiledaren, om nu en enskild minister är den som hamnar i blåsväder. Nu fick inte Billström detta stöd av sin partiledare och då borde han ha avgått under värdiga former, samt påtalat det orimliga i hela affären. Hade Billström gjort detta hade han sannolikt stärkt sin position långsiktigt, men kraftigt försvagat sin partiledares position.

Den nyliberala visionen

Jag dristade mig att följa med en kamrat till Kungens kurva, då han skulle införskaffa några elektroniska varor med tvivelaktig nyttovärde. Vi stegade in på Media Markt och jag kunde snabbt konstatera de låga priserna. Den enormt vidsträckta affären var vid denna tid, kl. 17:30 full av människor som dreglade över diverse elektroniska produkter. Det slog mig plötsligt att detta är en del av den nyliberala visionen. Fler människor från jordens alla hörn (det var mycket tydligt denna kväll i Media Markt), fler människor som konsumerar och fler aktier i diverse affärskedjor.

Vi har ju många gånger hört att antalet arbeten inte är konstant och att arbeten kan skapas av immigrationsströmmar. Självklart finns det säkert ett par extra affärskomplex i Kungens kurva p.g.a. vår immigrationspolitik. Självklart har det skapats extra vinster för dem som äger aktier i dessa affärskedjor. Det är ju dock inte samma sak som att vi nationellt sett tjänar på denna politik. Räknar man in alla minusposter med arbetslöshet och annat så är ju alla seriösa ekonomer överrens om att hela politiken är en minuspost. Skulle vi i stället för att importera arbetskraft få en del av alla de arbetslösa i arbete skulle vinsten samhällsekonomiskt bli enorm.

Självklart tjänar aktieägare och andra grupper på den genom migration utökade marknaden, medan skatterna blir högre och välfärden sämre för vanliga inkomsttagare. Lönerna pressas också nedåt för enklare arbeten p.g.a. ökad konkurrens om arbetena. Detta är ju en politik i riktning mot den nyliberala vision som Centerpartiet fick backa något på inför deras stämma i dagarna. Att utvecklingen i verkligheten går mot denna vision är en helt annan sak. Det är uppenbart att Sveriges väljarkår inte vill ha denna utveckling, inte ens inom Centern verkar det finnas en klar majoritet för denna vision. Ändå så drivs utvecklingen i riktning mot denna nyliberala vision genom helt andra beslut på helt andra områden som arbetskraftsinvandring och övrig immigrationspolitik.

En nedmontering av vårt välfärdssystem börjar också märkas. Denna nedmontering märks inte så mycket genom direkta beslut utan att resursbrist uppstår där det tidigare fanns tillräckliga resurser. Andra tecken på nedmontering av välfärdssystemet kan vara lokala beslut som rör t.ex. färre antal sängplatser på vissa sjukhus eller att viss medicin inte finansieras genom det allmänna längre. En långt gången privatisering som innebär billigare service men sämre kvalitet och urvattnat ansvar är också ett tecken i tiden. Det märkliga är att dagens vänster som traditionellt försvarat vårt välfärdssystem vägrar se uppenbara samhälleliga konflikter mellan den migrationspolitik de så varm omhuldar och den välfärdsmodell som i alla fall tidigare, utgjort ryggraden i deras politiska vision. Hur länge dagens vänster kan driva detta dubbelspel återstår att se. 


Asylskäl för jihadister

Svenska Dagbladet och SR tar i en artikel upp företeelsen att unga muslimer åker från det trygga Danmark för att delta i det Syriska inbördeskriget. Enligt artikeln har danska politiker gett uttryck för att det strider mot ”danska värderingar” att delta i ett heligt krig. De danska socialdemokraternas talesman Ole Haekkerup säger att de unga männen borde utvisas omgående om och när de återvänder hem, just p.g.a. dessa värderingar som ett heligt krig är ett uttryck för.

Att väga värderingar är svårt och vanskligt, även nordbor ägnade sig fordom åt heliga krig med en annan religion som grund. Resonemanget utgör nog en snårskog av olika argument och överväganden. Däremot torde det stå utom allt tvivel att människor som frivilligt reser till krig för att deltaga med liv och lust saknar asylskäl. Det främsta argumentet både från svensk och danskt håll är ju att människor flyr från krig och elände. Om det nu visar sig att dessa asylsökande och även de som redan erhållit asyl, reser till krig och elände, så borde även den mest svagbegåvade politiker förstå att asylskälen saknar grund.