Kamalis utredning

Kamalis utredning börjar bli klar och skall snart lämnas in till regeringen. Innehållet har såklart börjat läcka ut, ja, d.v.s. ungefär vad rapporten kommer att innehålla har vi ju faktiskt vetat redan när den satte igång och Sahlin handplockade Kamali för att få det resultat hon ville. Nu har i alla fall SvD tjyvkikat på rapporten och den innehåller mycket riktigt hårresande förslag.

Polisens möjligheter att ”godtyckligt” stoppa personer och kontrollera dem skall begränsas, detta p.g.a. en oacceptabel diskriminering mot somliga medborgare. Jaha, de allra flesta av oss besväras av brottslighet i en allt ökande omfattning, inte av att vi blir stoppade av polisen, inte ens skötsamma invandrare blir stoppade godtyckligt av polisen. Vilka menar Kamali med ”somliga personer”, kriminella personer måhända?

Nästa vansinnesförslag är att statliga myndigheter med mer än tio anställda (det är i princip alla statliga myndigheter det) skall ha en personalsammansättning som motsvarar Sveriges etniska sammansättning. Det blir många finnar som lär bli efterfrågade på de statliga myndigheterna det. Vi normala skattebetalare vill ha de mest kompetenta på varje plats, redan i dag brister det kraftigt i kompetens p.g.a. alla de politiska tillsättningarna, med Kamalis förslag så får vi statliga myndigheter på bananrepubliknivå.

Vidare föreslår Kamali, i samma anda som det tidigare förslaget, positiv särbehandling. De med för minst en förälder från Asien, Afrika eller Latinamerika skall gynnas. Detta förslag skulle verkligen gynna ett ”vi och dom” tänkande, som Kamali i andra sammanhang säger sig vilja motverka.

Det kanske mest uppseendeväckande förslaget är väl i mina ögon att Kamali vill skrota skolans värdegrund, så här säger står det i SvD,

— Utredaren vill även slopa den formulering i skollagen som talar om att skolan vilar på en värdegrund som förvaltas av kristen tradition och västerländsk humanism.

”Genom att idén om värdegrund bygger på ett etablerat vi-och-dom-tänkande betraktas ´invandrare´ som ´förändringsobjekt´”

Men snälla Kamali, du vill ju motverka ett ”vi och dom” tänkande säger du här, varför föreslår du då positiv särbehandling, det finns sannolikt inget enskilt förslag som befrämjar ett sådant tänkande som just positiv särbehandling. Om vi skall slopa eller ändra värdegrunden så föreslår jag en folkomröstning i sann demokratisk ordning. Det är inte Kamali eller någon enskild minister som skall komma med sådant, då får i alla fall inte lagen något genomslag bland Sveriges befolkning..

Har inte Kamali fått nog nu?

En sak är säker, ingen "forskare" i Sverige har fått så mycket stryk som Kamali. Jag anser att jag själv tål en del, men hade jag varit i Kamalis kläder vete fan om jag inte kastat in handduken nu. Rojas påstår, helt riktigt, att Kamali visat bristande respekt för demokratin. Jag vill tillägga att han visat bristande respekt för vetenskaplig stringens, samt att också Sahlin, framförallt Sahlin, också visat monumentalt förakt för demokratiska principer. Man tillsätter inte en handplockad forskare som skall ta fram på förhand bestämda resultat, samt sparkar den gamla respekterade forskaren på grått papper.

Min blogglista

Har beslutat mig för att äntligen stryka Erixon från min blogglista jag varje dag läser. Att han ändå fått vara med så länge beror på att han i vissa frågor är klart politiskt inkorrekt, det är en enorm fördel, det förlåter dock inte allt. Varför stryker jag då honom? Han är helt enkelt för stel i sin värdsuppfattning, han rapar samma visa hela tiden intill det absurdas gräns. Vi vet vad han tycker nu, tänk för guds skull en ny tanke, se ett problem från en annan vinkel. Detta har blivit speciellt tydligt under denna mellanösterkonflikt som nu pågår, allt är de "ondas" fel, den andra sidan (ni vet vilken) har aldrig någonsin gjort ett endaste litet fel, de är guds egna änglar på jorden. Själv är jag ingen stor fan av någon av sidorna i denna konflikt, det gör kanske att man inte ser allt i svart eller vitt. Förövrigt tror jag inte han är en "rebell i hjärtat", en sådan kan någon gång tänka en divergerande tanke.

En cykeltur i södra Stockholm

Vi gjorde kanske sommarens sista cykeltur, men en sådan fin tur. Vi startade från Stuvsta, låg på med god fart till Drevikens klara ljusgröna vatten, avrundade badet med en god tjeckisk öl. Vi fortsatte genom ett underbart landskap bestående av ängar, skog, tusenåriga ekar och små sjöar som glittrade i solen. Till slut korsade vi Tyresövägen och trixade oss förbi Fladen på små joggingspår. Joggarna är speciellt tacksamma att runda när man forsar fram i 40 knyck (nåja, i nedförsbacke i alla fall) då märker man verkligen farten. När vi så kom fram till Källtorpssjön så var vi rejält svettiga, vi hade då avverkat ett par riktiga uppförsbackar där blodsmaken gav sig tillkänna, desto godare med ännu en Tjeck och ett svalkande bad.

Traditionen bjuder att man vid söders krogar intar en rejäl måltid och sköljer ren strupen på sedvanligt vis. Denna eftermiddag bjöd dessutom på ett panorama fylld med luftballonger.

Jag reflekterade efteråt hur oerhört fint landskap vi har att njuta av i vårt land, vi har kanske världens finaste naturlandskap, ett landskap relativt fritt från gifta ormar och obehagliga insekter som regioner längre söderut bjuder så frikostigt. Vi har dessutom en av världens finaste huvudstäder, en huvudstad med många fina grönområden och fortfarande, lite av småstadscharm över sig. Allt detta vill karriärsugna arkitekter lägga i ruiner för att förverkliga sina våta drömmar om att göra Stockholm till en ”riktig” storstad, låt oss sätta stopp för dessa arkitektyuppies med kraft. Dessutom skulle vi kanske tänka på vår egen ”moder Svea” lite mer, under den pågående konflikten i Mellanöstern får man nästan den uppfattningen att vissa debattörer sympatiserar mer med Israel än sitt eget hemland, en märklig form av oikofobi.

Valfläst i högkonjuktur

Gör som jag, rösta på den som lovar minst, SvD.

Flyktingströmmen från Libanon

Kriget har pågått några veckor nere i mellanöstern. Några applåderar Israel som den enda demokratin i området (en tveksam ståndpunkt) och hejar på den Israeliska armén som om det gällde ett stockholmsderby, andra intar den rakt motsatta ståndpunkten och öser hat över den Israeliska staten och dess politik. Klart är att vi västeuropeiska länder börjar få ta konsekvenserna av kriget nu. Det börjar talas om de flyktingströmmar från Libanon som kriget generar. Frågan är vad de skall ta vägen, DN:s ledare börjar så klart tala om Sveriges roll som mottagarland, något som jag visste skulle komma upp på dagordningen. Så här skriver ledarredaktionen på DN,

– Att människor som flyr under ett pågående krig har rätt till skydd är självklart. Därför är det oroande att höra att myndigheter, inklusive svenska Migrationsverket, letar efter paragrafer som kan användas för att stoppa dem. I stället borde de europeiska migrationsansvariga samla sig om en gemensam hållning - att ge tillfälliga uppehållstillstånd åt de flyende - och dela flyktingbördan mellan sig. Den så kallade Schengenöverenskommelsen säger att en flykting ska söka uppehållstillstånd i det land dit han först kommer, den regeln kan självfallet inte tillämpas vid massflykter som det nu är fråga om.

Att ledaren skriver ”tillfälliga uppehållstillstånd” skall hållas ledaren till godo, också synpunkten att EU skall ha en gemensam hållning kan inte kritiseras (jag tvivlar på att en sådan kommer till stånd, men man vet aldrig). USA sponsrar Israel med vapen, vi sponsrar tillställningen genom att ta hand om flyktingar. De unga liberaler som var så pigga på att skänka pengar till Israels försvar kan ju betala kalaset för flyktingströmmen som förmodligen kommer till Sverige. Som vanligt blir det vi vanliga skattebetalare som inte gör så storstilade utspel som får stå för notan.

Allvarligt talat-

Är det inte en storm i ett vattenglas, detta med Jimmie Nordins fylla? OK. Han har tagit en olämplig fylla, skämt ut sig en smula, kanske t.o.m. vanhedrat den svenska landslagsdräkten (hur kan man supa till i den?). Men trots allt, det är bara en fylla, hur kan den blåsas upp till dessa proportioner? Förmodligen kommer Nordin att få problem med alkohol i framtiden, det är ett illavarslande mönster att dricka på detta sätt, ta första chans när det går emot lite, men vad vet dagens renlevnadsjournalister om det? Gårdagens journalister var förmodligen betydligt mer insatta i problematiken.
Grattis Klüft till guldet, bra gjort trots skadeproblem och sviktande form.

Demokrati

Begreppet demokrati har använts flitigt i senaste tidens debatter, speciellt i den inflammerade debatten kring israels invasion av Libanon. Det finns knappt något begrepp som missbrukats så som demokrati, ordet har våldtagits fler gånger än något annat ord, inte minst av våra yrkespolitiker. För att i någon mån råda bot på detta övergrepp på ett av våra viktigaste ord vill jag nu reda ut vissa grundläggande principer angående detta begrepp.

Innehållet i demokrati är folkstyret, alltså att folket får själv välja vilken regering som skall styra deras nation. I mindre grupper kan representativ demokrati tillämpas, när det gäller nationer så måste representativ demokrati tillämpas, grunden är att folket,/medlemmarna får välja sitt eget styre som därigenom representerar folkets/medlemmarnas vilja. Andra nödvändiga komponenter i en demokrati är åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Vi har svårt att se hur en demokrati skulle kunna fungera utan dessa komponenter, utan en fri press kan ju folket inte få information om de olika alternativen. En annan, kan tyckas, självklar komponent är rätten att bilda nya partier. Utan denna rätt så kan etablerade partier bilda karteller som går emot folkviljan med tiden. Vi såg detta i Sverige under euroomröstningen, där en förkrossande majoritet av riksdagsledamöterna och dessa partier var för införandet av euron, folkomröstningen visade att folket hade en annan vilja en deras representanter.

Demokrati är ett styrelseskick, ett sätt att styra en nation, en grupp, ingen ideologi. Ideologier såsom liberalism och konservatism frodas måhända i en demokrati, men är väsensskild mot demokratin. Demokrati kallas ibland för en överideologi (Järvenpää 05), du kan vara liberal och anhängare av demokrati, du kan vara konservativ eller socialist och likafullt vara anhängare av demokrati, demokratin står alltså över de olika ideologierna (H Tingsten 45).

Demokrati har heller inget med modeord såsom ”tolerans”, ”respekt” eller ”multikultur”. Tolerans har i huvudsak med personliga egenskaper att göra, enskilda personer kan vara toleranta, eller intoleranta, t.o.m. enskilda presidenter eller statsministrar kan vara antingen toleranta eller intoleranta. Det har inget med demokrati att göra, bara det är folket som väljer den toleranta eller intoleranta presidenten. Respekt är också något som vi känner mot enskilda personer, eller så gör vi inte det, att i en demokrati känna respekt för alla medborgarna skulle vara omöjligt, så länge vi inte lever i något som kan liknas med bibelns paradis, dessutom skulle ju ordet förlora sin mening om det var något alla kände för alla. Många yrkespolitiker har tyvärr inte förstått detta, som när vi funderar närmare på det, förefaller så självklart.

Om en stat är demokratisk eller inte har heller inget att göra med om vi gillar den eller inte. Vi kan tycka bra om en demokratisk stat, vi kan tycka mycket illa om en annan demokratisk stat, de är likafullt demokratiska om de har allmänna val där de väljer sin regering samt har åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Sannolikt kan vi alla hitta någon stat som vi tycker mycket illa om, som om vi gör en närmare analys, måste medge, ändå är demokratisk. Vi har alla en näst intill obetvinglig lust, att vid en diskussion, kalla denna stat åtminstone ”antidemokratisk”.

Till sist så måste vi medge att olika demokratiska stater har olika former av demokrati, trots att grundförutsättningarna finns som gör att vi inte tvekar att kalla dem demokratiska. En del är republiker, andra är monarkier, där monarken saknar makt. Demokratin är också olika långt utvecklad i olika länder, naturligtvis. Svenska politiker ser gärna Sverige som ett föredöme över alla andra nationer på jorden när det gäller den demokratiska utvecklingen. Vi kanske skall akta oss för att klappa oss alltför mycket på bröstet. Även i vår demokrati sker brott mot de demokratiska principerna, med våra politikers goda minne.

Länk till Wikipedia om demokrati

Exempel på odemokratiskt tänkande

Jag var inbegripen i en diskussion med en förespråkare för homoadoptioner, själv är jag emot homoadoptioner. Under diskussionens gång lade min motdebattör i dagen det odemokratiska tänkandet som är typiskt i dag för människor som ser sig förmer än den lite dummare och fördomsfullare folkmassan. Här kommer ett avsnitt ur diskussionen, jag är R, motståndaren är G.

R - Om du tror jag är ensam om uppfattningen skulle det

vara demokratiskt med en folkomröstning, i sann demokratisk anda, men

en sådan vill du nog inte ha, antar jag.

G - Nej, jag vill inte ha folkomröstning i ämnen där tänkandet hos gemene

man är fördoms- snarare än kunskapsbaserat. Denna fråga, frågan om vi

ska ha invandring samt kärnkraften är tre exempel på frågor som inte

lämpar sig att lämna över till pöbeln. Höger- eller vänstertrafik,

däremot, är en lämplig folkomröstningsfråga...

G antar att han själv vet bäst, vet mer än gemene man som är fördomsfull och lite dum. Hans eget ställningstagande är baserat på kunskap, emedan folkets uppfattning baseras på fördomar (i själva verket är det tvärt om, de utredningar som gjorts stöder mer folkets uppfattning än G:s i detta fall). Detta gör att han inte vill ha någon folkomröstning, låta folket bestämma i frågan, det lämpar sig inte ty valmanskåren besitter inte de kunskaper som behövs i frågan. Nu vet vi ju att varenda diktator faktiskt resonerar på precis samma sätt. Skulle en demokratiskt vald Putin i Ryssland resonera så (det gör han säkert också i en del frågor) så skulle hela den svenska journalistkåren resa sig som en man och skrika i falsett, ”diktaturfasoner”. Saken är den att vi börjar resonera på samma sätt i Sverige, vår annars så vaksamma journalistkår har ännu ej uppmärksammat detta dock,. Trots att de är nästan överambitiösa att upptäcka sådana tendenser utomlands.

Vad är Maud Olofsson på väg?

De liberala tidningsredaktionerna hyllar Maud Olofsson nuförtiden, i spetsen går DN med nästan oförskämt positiva hyllningar. Olofsson har gjort en del kraftfulla utspel, bl.a. vill hon öka invandringen, införa arbetskraftsinvandring. I nästa andetag vill hon göra något åt den höga arbetslöshet som redan finns inom landets gränser. För mig är denna politik en gåta. Ledarredaktionerna kanske ser saker som inte jag ser, eller så är de Westerbergliberala, vilket jag anar. Det är dock en sak att vara populär hos Sveriges ledarredaktioner, en helt annan sak att vara populär hos valmanskåren, Erixon är inne på det i en av sina hyllningar till Olofsson. Han anar väl att Olofsson kanske är inne i en återvändsgränd, fast han vill så gärna att det skall fungera. Opinionssiffrorna har dock inte stigit alls i samma takt som ledarredaktionerna öst hyllningar över Olofsson, detta har väl Erixon trots allt lagt märke till.

En annan bloggare och journalist på Expressen, Isobel, har höjt Olofsson till skyarna p.g.a. hennes, minst sagt liberala inställning till invandring, så här skriver hon i Expressen:

” I torsdags kom också ett repaketerat c-förslag om ökad invandring. Man ska få komma hit och söka jobb och den som får ett jobb här ska få stanna. Asyl ska kunna sökas direkt från hemlandet. Asylsökande som får jobb när de är här ska få stanna. Man ska kunna ansöka om Green Card utifrån kriterier som utbildning och yrkeserfarenhet.

Människor som vill flytta till Sverige ska välkomnas med öppna armar. Det är rätt stor skillnad mot vad det där andra påstått liberala partiet brukar säga. För att inte tala om kontrasten mot det moraliska sammanbrott som den socialdemokratiska invandringspolitiken geggar runt i.”

Det är ju så anhängarna av Olofsson politik ser ut, vad vet Isobel om de problem Sverige har med vår flyktingpolitik? Hon bor själv i centrala Stockholm på Tomtebogatan, hon har förmodligen aldrig satt sin fot i de invandrarghetton som plågas av hög arbetslöshet, kriminalitet och utanförskap. I skolorna finns det ibland inga svenska barn alls, de invandrare som kommit sig något lite upp i tillvaron flyttar så fort de kan. Jag kommer osökt att tänka på Janne Josefssons ord, - Vi som vurmade mest för mångkulturen flyttade så långt bort från den vi bara kunde.

Nåja Isobel är ju redan på behörigt avstånd från problemen, hon kan fortsätta hålla sig med lyxåsikter samt visa upp för alla hur stor humanist hon är.

Jag har skrivit om det förut, kan inte låta bli att ta det igen. Under valkampanjen inför euroomröstningen så ställde sig C i ”motståndarlaget” hennes alliansbröder var för euron, hon var mot. Vi vet ju att svenska folket var mot. C ökade i alla opinionsmätningar, var högre än någonsin förut, då blev hon dock inte hyllad i några liberala ledarspalter, hon fick dock höga opinionssiffror. Dessutom blev inte hennes alliansbröder så glada över Centerns framgångar, det såg ju ut att gå illa vid omröstningen också. Vi vet hur det gick, den svenska kronan vann och C vann likaså. Frustrationen var stor hos alliansen, Leijonborg var ursinnig valnatten. Detta tyckte dock inte Olofsson var så lyckat, hon kanske ville profilera C, inte tänkt sig att vinna, heller inte tänkt sig att bli osams med alliansbröderna. Då svängde Olofsson plötsligt till att bli det mest EU-vänliga partiet, och skall vi väl våga påstå, det mest invandringsvänliga partiet. Må väljarna straffa C och Olofsson hårt, hon har ju valt bort de goda opinionssiffrorna en gång för att bli kompis med de övriga allianspartierna, hon vill väl sannolikt tvätta bort någon slags isolationistisk stämpel också. Jag tror att Olofssons uppgång bara kommer att märkas på tidningarnas ledarspalter, inte i valmanskåren. Demokrati har sina fördelar, det är inte självutnämnda förståsigpåare som styr valresultatet.