De liberala tidningsredaktionerna hyllar Maud Olofsson nuförtiden, i spetsen går DN med nästan oförskämt positiva hyllningar. Olofsson har gjort en del kraftfulla utspel, bl.a. vill hon öka invandringen, införa arbetskraftsinvandring. I nästa andetag vill hon göra något åt den höga arbetslöshet som redan finns inom landets gränser. För mig är denna politik en gåta. Ledarredaktionerna kanske ser saker som inte jag ser, eller så är de Westerbergliberala, vilket jag anar. Det är dock en sak att vara populär hos Sveriges ledarredaktioner, en helt annan sak att vara populär hos valmanskåren, Erixon är inne på det i en av sina hyllningar till Olofsson. Han anar väl att Olofsson kanske är inne i en återvändsgränd, fast han vill så gärna att det skall fungera. Opinionssiffrorna har dock inte stigit alls i samma takt som ledarredaktionerna öst hyllningar över Olofsson, detta har väl Erixon trots allt lagt märke till.
En annan bloggare och journalist på Expressen, Isobel, har höjt Olofsson till skyarna p.g.a. hennes, minst sagt liberala inställning till invandring, så här skriver hon i Expressen:
” I torsdags kom också ett repaketerat c-förslag om ökad invandring. Man ska få komma hit och söka jobb och den som får ett jobb här ska få stanna. Asyl ska kunna sökas direkt från hemlandet. Asylsökande som får jobb när de är här ska få stanna. Man ska kunna ansöka om Green Card utifrån kriterier som utbildning och yrkeserfarenhet.
Människor som vill flytta till Sverige ska välkomnas med öppna armar. Det är rätt stor skillnad mot vad det där andra påstått liberala partiet brukar säga. För att inte tala om kontrasten mot det moraliska sammanbrott som den socialdemokratiska invandringspolitiken geggar runt i.”
Det är ju så anhängarna av Olofsson politik ser ut, vad vet Isobel om de problem Sverige har med vår flyktingpolitik? Hon bor själv i centrala Stockholm på Tomtebogatan, hon har förmodligen aldrig satt sin fot i de invandrarghetton som plågas av hög arbetslöshet, kriminalitet och utanförskap. I skolorna finns det ibland inga svenska barn alls, de invandrare som kommit sig något lite upp i tillvaron flyttar så fort de kan. Jag kommer osökt att tänka på Janne Josefssons ord, - Vi som vurmade mest för mångkulturen flyttade så långt bort från den vi bara kunde.
Nåja Isobel är ju redan på behörigt avstånd från problemen, hon kan fortsätta hålla sig med lyxåsikter samt visa upp för alla hur stor humanist hon är.
Jag har skrivit om det förut, kan inte låta bli att ta det igen. Under valkampanjen inför euroomröstningen så ställde sig C i ”motståndarlaget” hennes alliansbröder var för euron, hon var mot. Vi vet ju att svenska folket var mot. C ökade i alla opinionsmätningar, var högre än någonsin förut, då blev hon dock inte hyllad i några liberala ledarspalter, hon fick dock höga opinionssiffror. Dessutom blev inte hennes alliansbröder så glada över Centerns framgångar, det såg ju ut att gå illa vid omröstningen också. Vi vet hur det gick, den svenska kronan vann och C vann likaså. Frustrationen var stor hos alliansen, Leijonborg var ursinnig valnatten. Detta tyckte dock inte Olofsson var så lyckat, hon kanske ville profilera C, inte tänkt sig att vinna, heller inte tänkt sig att bli osams med alliansbröderna. Då svängde Olofsson plötsligt till att bli det mest EU-vänliga partiet, och skall vi väl våga påstå, det mest invandringsvänliga partiet. Må väljarna straffa C och Olofsson hårt, hon har ju valt bort de goda opinionssiffrorna en gång för att bli kompis med de övriga allianspartierna, hon vill väl sannolikt tvätta bort någon slags isolationistisk stämpel också. Jag tror att Olofssons uppgång bara kommer att märkas på tidningarnas ledarspalter, inte i valmanskåren. Demokrati har sina fördelar, det är inte självutnämnda förståsigpåare som styr valresultatet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar