fredag, juni 28, 2013

AP-gate - kort sammanfattning med kommentarer


Eftersom intresset ändå verkar ganska stort för en till synes ganska liten händelse så är det väl ändå på sin plats att sammanfatta händelsen kring de e-postmeddelande som Aftonbladet har kommit över på oklar väg. Ett par e-postmeddelanden har blåsts upp till ofantliga dimensioner medvetet. Dagens Media talar om ”krishantering på kansliet” där de i verkligheten vankar omkring precis som de brukar (jag är där just nu och någon kriskänsla infinner sig inte, snarare fredagskänsla). Själva det uppenbara uppförstorandet av en relativt modest händelse är det första vi noterar. 

Aftonbladet har kommit över e-post på oklara grunder. Vi vet inte hur de kommit över e-posten. Det kan röra sig om slarvig e-posthantering, ren hackning eller att en redaktionsmedlem lämnat över e-post för pengar. Vi skall komma ihåg att det kan röra sig om stora pengar. En SD-medlem på en viktig post fick ett erbjudande av David Baas på en halv miljon kronor för en hårddisk. Nu är det ingen tidning som betalar dessa summor för denna e-post, här rör vi oss på helt andra nivåer. I vilket fall borde man nog först utreda hur e-posten kommit Aftonbladet tillhanda. Är det på lagliga grunder eller olagliga? En läsare av denna blogg har konstaterat Anna Trobergs PP totala ointresse för att reda ut saken. Det ointresset kom plötsligt kan vi väl säga. Inte heller har Aftonbladet visat upp e-posten, vilket också borde vara kutym vid dessa tillfällen. 

Expo talar om att Ekeroth skall betala skatt för pengar han förmedlat till Avpixlat, p.g.a. den e-post som Aftonbladet kommit över (dessutom på oklara grunder). Att den e-posten skulle ligga till grund för ett ändrat beslut av Skatteverket är skrattretande. Det skulle vara all time high i oseriöst handläggande av en myndighet och en praktskandal. Förmodligen har massvis med människor skickat liknande e-post till AP med råd och tips. Dessutom vill det nog till att e-posten blir offentlig, i sin helhet med fullständiga brevhuvuden, om Skatteverket skall titta på det. Det skulle i.o.f.s. vara intressant och skulle nog klargöra en gång för alla hur e-posten kommit Aftonbladet tillhanda. Jag kan inte förstå annat än att det då visar sig att Aftonbladet kommit över e-posten på olaglig väg eller att de röjer sin egen källa. Omöjligt för en tidning med självaktning, men det kanske inte Aftonbladet har. 

Att Ekeroth bl.a. förmedlar pengar åt Avpixlat har varit känt länge. Att han har viss kontakt och sannolikt är den enda eller en av två tre som någonsin har träffat redaktionen har också varit känt länge. Allt detta framförs som braskande nyheter. Själv har jag träffat Mats Dagerlind några gånger, utan att med ett ord nämna Avpixlat, tro det eller ej. Exakt vad är nytt i detta? 

Stor sak görs också av att Åkesson vägrat träffa Aftonbladets journalister. Hela saken framställs som en allvarlig kris och att partiledaren gömmer sig. Sanningen är den att detta är en för liten händelse med alldeles för lite substans för att en partiledare skall låta sig intervjuas av journalister, som dessutom beter sig som dårar. Enligt den beskrivning som Åkessons flickvän har givit av journalisternas beteende skulle tillkallad polis genast ha avhyst dem. Det är frågan om att helt ogenerat urinera på annans tomt, att hoppa som en galning framför flickvännens bil, att banka på dörren så djuren gömmer sig av rädsla etc. etc. Ja, andra partiledare har råkat ut för samma sak, bl.a. Mona Sahlin. Det var inte rätt ens när Sahlin blev utsatt för det, men nu gäller det en sak av betydligt mindre dignitet. Jämförelsen blir nästan löjlig. Låt oss påminna Aftonbladet om att journalistkåren är den yrkesgrupp som röner lägst förtroende av alla yrkesgrupper enligt undersökningar. Låt oss också påminna om att förtroendet i dag är betydligt lägre än när de barrikaderade sig utanför Sahlins hem en gång för länge sedan. Det låga förtroendet verkar välförtjänt. 

Låt oss konstatera att SD varken styr eller kan påverka innehållet i Avpixlat. Själv har jag skickat in rättelser som det inte tagits notis om i redaktionen. Flera andra högt uppsatta medlemmar har samma erfarenhet. Vi vet i princip inte vilka som ingår i redaktionen förutom de som gått ut med namn som krönikörer (det är mycket rakryggat och bra gjort, tack alla ni namngivna krönikörer). Övriga i redaktionen har förklarat att de är t.ex. rädda att förlora sin försörjning om de går ut med sin identitet. Många medlemmar som jag känner läser Avpixlat, många gör det inte. Att SD skulle vara beroende av Avpixlat som Expo påstår stämmer inte. Avpixlat fanns inte när SD äntrade demokratins finrum, nämligen riksdagen.

Avpixlat kallas så frekvent ”hatsajt” av Expo och andra journalister att man nästan misstänker allmänt pandemi av Tourettes syndrom. En allmän farsot har naturligtvis inte brett ut sig men det visar paradoxalt nog journalisternas eget hat mot Avpixlat. Jag står för vad jag skriver på denna blogg och SD står för det de skriver på sina allmänna fora. Att vi skulle ha ansvar för eller ens stå för det som skrivs på Avpixlat är horribelt. Lika horribelt som om Löfven fick stå till svars för vad som skrivs på Aftonbladets kultursidor av Linderborg. Avpixlat har dock lyckats fånga en mycket stor publik. Redaktionen arbetar hårt och enträget utan egen vinning. De har också lyckats slå sönder en del av den politiska korrektheten och det är väl det som väcker etablissemangets oresonliga hat. 

Till sist, det är en brist av SD att inte ha en egen sida med löpande uppdateringar på nätet. Sedan det gamla SDK lades ned efter riksdagsinträdet finns ingen sådan sida. Med en sådan sida skulle inte ens Expo kunnat påstå att Avpixlat var SD:s kanal. Det är en brist som med tiden bör åtgärdas, också för att undvika debacle som det om Avpixlat. Det kan mycket väl vara så att frånvaron av en sådan sida utgör själva grunden för AP-gate.

söndag, juni 23, 2013

Asylcirkusen om de ensamkommande fortsätter


Med rubriken ”Osäkra metoder avgör de ungas ålder” kritiserar DN (undertecknad Ann Persson) de metoder Migrationsverket avgör åldern på asylsökanden. Nu finns det inga andra metoder och om det funnits en hundraprocentig metod så skulle nog inte DN jubla över det. Att döma av bilden så är de asylsökande över 18 år. Kritiken i artikeln går i princip ut på att Socialstyrelsen gett rekommendationer på att en barnläkare skall leda undersökningen, i stället tar Migrationsverket råd från barnläkare men avgör fallen själv. Vidare så står det så här i artikeln.
Socialstyrelsen menar därför att det är olyckligt att Migrationsverket nyligen har rapporterat till regeringen att man har gjort ”medicinska åldersbedömningar” i 6 procent av alla ärenden.
– Vi har påtalat för Migrationsverket att det är fel att kalla dagens bedömningar medicinska. Det är olyckligt att det framställts i medierna som att det nu finns en säker metod. Vi arbetar fortfarande med att få fram en ordning där åldersbedömningarna kan göras så vetenskapligt och rättssäkert som det går, säger Elis Envall, utredare på Socialstyrelsen. 

Det är helt klart en medicinsk bedömning om man som Migrationsverket gör handledsröntgen för att bedöma åldern. Att metoden inte är hundraprocentig är en helt annan sak. Frågan är varför DN gör så stor sak av Socialstyrelsens utsago i detta fall. Det är Migrationsverkets sak att avgöra asylärenden, men plötsligt anser DN att Socialstyrelsen skall agera domstol i dessa ärenden. Vidare i artikeln.
Ali Shafai i Hagfors hävdar bestämt att han är sexton och ett halvt år.
– Det har mina föräldrar sagt, och det står i ”taskeran”, mitt afghanska födelsebevis, säger han.
DN väljer att publicera en utsaga som nog inte heller kan betraktas som vetenskaplig. Eftersom det mot allt sunt förnuft är lättare att få asyl som minderårig, så finns det en klar motivation att rucka på sanningen vad gäller den egna åldern. Återgen, att alla de ungdomar på DN:s bild skulle vara under 18 år är så osannolikt att precis alla vadslagningskontor skulle satt astronomiska odds på just det förhållandet. Trots astronomiska odds skulle väl i princip ingen satsa på det. Det måste helt enkelt finnas en gräns även för den världsberömda svenska naiviteten också.  Till sist tar vi med detta från artikeln.
Den som är under 18 år har oftast lättare att få uppehållstillstånd och har dessutom fler rättigheter, enligt de internationella konventionerna.
Det finns ingen logik i att ungdomar under 18 år har lättare att få asyl. Antingen har man asylskäl eller så har man det inte. Vilka internationella konventioner syftar DN på? Jag skulle gärna vilja läsa dessa konventioner själv, men eftersom DN är så oseriös så fort det handlar om migration så har de inte ens bemödat sig att tala om vilka konventioner man syftar på. 

Låt oss vara ärliga. Det är fattigt i Afghanistan och Somalia, mycket fattigt. I Sverige har vi rinnande vatten, elektricitet och om ungdomarna tjatar tillräckligt mycket på sina föräldrar får de säkert sin iPod, som de kan visa upp för sina klasskamrater. Att ungdomarna i Somalia skulle få en iPod är nog uteslutet, oavsett hur mycket de tjatade. Här någonstans har dock regeringens (och förra regeringen) politik slagit fullständigt slint. Vi löser inte några fattigdomsproblem eller andra problem genom att ge asyl till det uppväxande släktet i Somalia eller Afghanistan. Hur är regeringens logik? Att vi flyttar hela befolkningen från ett fattigt område till ett rikt? Det går naturligtvis inte och i stället ägnar vi oss åt ett ovärdigt asyllotteri. 

De som kritiserar denna asylcirkus sägs vara inhumana, men låt oss då titta på hur human dagens politik är. Hur många skolor skulle man kunna bygga i Afghanistan för den kostnad en ensamkommande kostar i Sverige? Två skolor, kanske tre rentav? Skolor även för flickor dessutom. Vad är det annars alltid förekommande genusperspektivet?  Skolor där barnen kunde lära sig läsa, skriva och mycket annat. Skall länder som Afghanistan och Somalia någonsin resa sig ur fattigdom och inre stridigheter behövs det utbildning och andra åtgärder i respektive länder. Nu kritiseras regeringen även från UNHCR för att den lägger pengar på immigration som var öronmärkta för bistånd. Någon inhumanare politik än så kan vi knappast föreställa oss.