Om nystartszoner

Jimmie Åkesson får nu när han är partiledare i ett riksdagsparti in en rejäl artikel i SvD. Denna gång kritiserar Åkesson de föreslagna (men ej beslutade) ”nystartszoner” som skall få fart på företagsetableringar i våra ”utanförskapsområden”. Den riktigt tunga kritiken som Åkesson framför är den att zoner av denna typ redan prövats i Frankrike, med klent resultat. Så här skriver Åkesson i sin artikel.

Företrädarna för regeringen skriver i debattartikeln att detta införts i Frankrike. Att de tar upp Frankrike är intressant eftersom det visar på vilket dåligt förslag detta är. Utvärderingen från försöket i Frankrike visar att det inte blivit någon succé, att åtgärden är dyr, att få nya jobb skapats och att nya jobb innanför zonerna skapas på bekostnad av andra jobb.

Företrädarna från regeringen (Anders Borg, Erik Ullenhag och Maud Olofsson) nämner inte med ett ord att försöken med dessa zoner faktiskt misslyckats i Frankrike. Det påminner om samma taktik när man nämner Kanada som ett lyckat exempel på immigration, utan att nämna vilka immigranter Kanada verkligen tar emot. Så här står det i regeringens artikel på SvD.

Med tanke på att företagsamheten är högre bland invandrare än bland inrikes födda kan nystartszonerna komma att bli en verklig möjlighet till jobb och egen försörjning för människor som idag står långt utanför arbetsmarknaden.

Enligt ”Migrationsfakta” regeringen egen lilla faktabok om immigrationen i vårt land, så är 11,8 procent av den inhemska befolkningen företagare. För utrikes födda är siffran 12,3 procent, alltså något högre. Tittar man på den förmodat högutbildade gruppen från Nordamerika så ligger den på 9,9 procent, alltså lägre än den inhemska befolkningen. Det verkar vara så att starta ett eget företag är en möjlighet för de som inte får en anställning inom vår arbetsmarknad. Dessutom så är siffran högst för gruppen från Asien, 15,8 procent, och lägst för gruppen från Afrika, 6,8 procent. Sedan är självklart frågan vad det är för företag som startas, vi behöver knappas fler pizzerior i vårt land. Därefter står det så här i artikeln.

Nystartszoner är i andra länder, bland annat Frankrike, en etablerad metod för att stärka vissa områden, städer eller orter. Det är regeringens ambition att en svensk modell ska kunna vara på plats till januari 2014 och att de positiva effekterna på sysselsättning och företagande ska vara tillräckligt stora för att de sammantaget ska öka integrationen och minska utanförskapet.

Vi ser att regeringens företrädare skönmålar verkligheten en smula, de nämner inte med ett ord de klena resultat man uppnått i Frankrike. Vi antar också att förslagets genomförande till 2014 kan ha ett visst samband med att just detta år är ett valår. Kanske skall man använda detta försök i den kommande valrörelsen och har planerat för det redan nu.


Tidskriften Expo kritiserar SD:s negativa inställning till dessa nystartszoner i en relativt stor artikel signerad Daniel Poohl. Här avslöjar sig Expo som ett rent ”anti-SD parti”. Skulle Expos verksamhet bestå i att ”granska högerextrema krafter” skulle denna artikel garanterat aldrig blivit skriven. Expos artikel är ren partipolitik, något som Expo själva sagt att de inte sysslar med. Slutligen läser vi i regeringens kommittédirektiv att man faktiskt väntar sig en del kostnader och negativa effekter. Så här står det i detta direktiv.

Till den del förslagen har offentligfinansiella konsekvenser ska utredaren föreslå finansiering av förslagen. Vidare ska förslagens påverkan på den administrativa bördan för Skatteverket, andra myndigheter och företag redovisas. Även konsekvenser för de personer som berörs av förslaget ska redovisas.
Uppdraget ska redovisas senast den 1 augusti 2012.  

Oavsett alla förmodade negativa effekter med förslaget, så vore vår hämningslösa immigration så berikande som mångkulturförespråkarna hela tiden påpekar, så skulle dessa zoner inte ens behövas. Själva införandet av dessa zoner är ett bevis på en politik som havererat och kommit till vägs ände. 

Länk SvD regeringen

Länk SvD Åkesson

Länk kommittédirektivet 

Länk Expo

UPPDATERAD:


Yves Zenou har i dag lördag skrivit en SvD-artikel där han propagerar för dessa nystartszoner. Samtidigt skriver Zenou så här i sin artikel.

Det finns ännu så länge två forskningsstudier som utvärderat nystartszonerna i Frankrike. Båda studierna ser positiva effekter på sysselsättning även om effekterna inte är så stora. En av studierna visar en signifikant effekt på i vilken takt arbetslösa hittar jobb. Effekten visar sig vara signifikant endast på kort sikt. Det är därför av största vikt att regeringen kräver att företagen anställer minst 20 procent av lokalbefolkningen och ger dem tillsvidarekontrakt.

Enligt studierna har effekterna inte varit så stora nej. Dessutom så är signifikanta effekter kortvariga. För att denna politik skall ha effekt så måste det tydligen till att regeringen kräver att företagen anställer minst 20 procent av lokalbefolkningen. Skall regeringen kräva att företagen som tar del av nystartsreglerna anställer lokal arbetskraft, samtidigt som samma regering infört generösa regler för arbetskraftsinvandring så blir denna politik lika inkonsekvent och konstig som migrationsuppgörelsen med MP.

Länk SvD 

Uppriktigt sagt, vi bryr oss inte

In en relativt stor DN-artikel går Nyamko Sabuni och Lena Adelsohn Liljeroth ut och poängterar att ”kulturvärden är präglad av stor manlig dominans”. Det är dock få människor som blir upprörda över detta orättvisa förhållande, i alla fall utanför riksdagens korridorer. Det finns gott om mer närliggande orättvisor som verklighetens folk blir upprörda över. Så här skriver de två skribenterna i sin artikel.

Det är oroväckande ofta som män porträtteras på tidningssidor och i nyhetsinslag. Kvinnliga filmskapare, författare, konstnärer och skådespelare har i vissa fall svårt att hävda sig. Därför fortsätter regeringen sitt arbete för jämställdhet och avsätter 17,5 miljoner kronor under tre år för extra insatser på film, musei- och musikområdet, skriver Lena Adelsohn Liljeroth och Nyamko Sabuni.

Ännu mer pengar skall alltså satsas på kulturområdet, denna gång för att öka jämställdheten mellan kvinnor och män på just detta område. Vi i storstäderna har varken bussar eller pendeltåg som går i tid, besparingar och avknoppningar har satt sina spår. Vårdköerna och bristen på sängplatser inom sjukvården börjar ta dimensionerna som hos rena bananrepubliker. Inom skolområdet börjar antalet lärarlösa lektioner bli ett alarmerande problem. Det regeringen gör, och dessutom basunerar ut, är att ge ännu mer pengar till kulturen. 


Jag har roat mig med att se vad anslagen i budgetområdena skola och forskning går till. Även inom dessa budgetområden går oerhört mycket av våra skattepengar till olika obskyra kulturprojekt. Vi tar ett litet exempel. Dans och Cirkushögskolan i Stockholm erhåller ett ganska rejält anslag av budgeten. En del av pengarna går till något som skolan själv kallar ”forskning”. Det är omöjligt att genom egen läsning komma underfund med vad denna ”forskning” skulle bestå i. Men vi kan läsa saker som ”rörelseproduktion”, vad nu det är. Konstfack erhåller också ett ansenligt anslag som skall gå till ”forskning”. 


Vi har också exemplet där en utländsk konstnärssjäl gjorde en uppseendeväckande ”performance” i Jukkasjärvi och Umeå. Föreställningarna finansierades med skattemedel, vilka alltså bestod i att en förvirrad konstnär gick ut på scen och urinerade. Jag kan säga att under Stockholms numera avsomnade Vattenfestival så såg jag många konstnärssjälar som också frikostigt bjöd på ”performance art!.” Pisset flöt i floder på gatorna, helt gratis dessutom.    


Nyamko Sabuni och Lena Adelsohn, vi bryr oss faktiskt inte hur könsfördelningen ser ut bland de konstnärssjälar som så frikostigt försörjs av våra skattemedel. Det vi är intresserade av är att denna summa minskar, antingen det är män eller kvinnor som får söka sig annat arbete. Alla vi som inte har begåvats med en känslig konstnärssjäl av våra mer eller mindre välsituerade föräldrar får snällt idka våra hobbies på vår fritid, och dessutom bekosta denna själva. 

Länk DN

Sahlin ny ledamot i Expos styrelse

Expo har haft årsmöte som Daniel Poohl twittrat om. Ny ledamot i Expos styrelse blir Mona Sahlin, tidigare partiledare för Socialdemokraterna. Expos styrelse ser nu ut enligt följande.

* Ordförande Charles Westin, professor i internationell migration och etniska relationer tidigare föreståndare på Ceifo, Centrum för forskning om internationell migration och etniska relationer vid Stockholms universitet.


* Kerstin Brunnberg styrelseordförande Statens kulturråd.


* Robert Hårdh, chef för Civil Right Defenders. 


* Cecilia Stegö Chilló, Senior advisor Springtime AB.


* Robert Aschberg, programledare Strix television.


* Peter Christensen, ekonom.


* Mona Sahlin

Ordförande Charles Westin har titeln professor i internationell migration och vi undrar hur professionell Westin är i sin roll som professor. Objektivitet och vetenskaplig stringens är ju annars inget som utmärkt Expo.

Cecilia Stegö Chillo är mest känd som kulturminister i Reinfeldts första regering. Hon fick avgå sedan det uppdagats att hon inte betalat licensavgiften för sin TV och dessutom raljerat om det på sin tidigare arbetsplats. Hon lär ha skrutit om att hon hoppades på att en pejlingsman skulle dyka upp, då skulle hon minsann läsa lusen av honom. Nu slog hennes önskan in, fast Stegö gjorde en mycket slät figur får man säga.

Dessutom har Stegö propagerat för att public service skall läggas ned eller säljas ut, detta i en artikel på Secund Opinion. Tyvärr i en artikel fylld med faktafel.

Robert Aschberg är som bekant programledare och är mest känd för en oförglömlig produktion där han själv skulle testa alkoholens inverkan på bilkörning. Aschbergs alkoholtolerans är i nivå med en 15-årig debutant på alkohol, vilket i.o.f.s. inte skall läggas honom till last i dessa sammanhang.

Mona Sahlin är känd för att vara socialdemokraternas partiledare en mandatperiod, samt för ett oräkneligt antal skandaler bakom sin långa politiska karriär. Sahlin är en äkta politisk broiler och har knappt haft ett vanligt arbete i hela sitt liv. Sahlin har dessutom haft så svårt att sköta sin ekonomi så under hennes period under Göran Persson tog partiets ekonomer hand om hennes ekonomi.

Vi förmodar att Sahlin tog ledamotsplatsen i hård konkurrens med Jörn Donner och Bengt Westerberg (dock är styrelseplatsen alldeles för dåligt betald för Westerberg).

My newsdesk

Stanna hemma Donner

Jag är lite till åren kommen så jag kommer mycket väl ihåg Jörn Donner som ofta syntes i svenska TV-rutor under många år. Donner var chef för Svenska Filminstitutet under åren 78 till 82. Mest kommer jag ihåg Donner för alla hans kvinnor. Donner var ihop med filmskådespelerskan Harriet Andersson under en period. Mer anmärkningsvärt är att denne man med sitt utpräglade dekadenta utseende också var gift med Jeanette Bonnier, en av ägarna till Bonnierkoncernen och miljardär. Jag kommer ihåg att jag redan i tidiga år förundrade mig över Donners framgång hos prestigefulla kvinnor, alla var nämligen överrens om Donners markant dekadenta utstrålning. När Donner sjönk ned i en TV-fåtölj såg han knappt ut att någonsin vilja resa sig, om han ens såg ut att kunna detta för egen maskin.


Sedermera flyttade Donner tillbaka till Finland och ägnade sig åt politik där. Nu har han hunnit med tre olika partier, från något som liknar vårt Folkparti till den Finska motsvarigheten till Socialdemokraterna. Hur det är med kvinnorna i Finland undandrar sig min vetskap, såväl som intresse. Ombytlig har han alltid varit Donner, både med kvinnor och partier. 


Med tanke på Donners bakgrund är jag inte förvånad när han nu publicerar sig på SVT-debatt med den braskande rubriken ”Jag kandiderar för att bekämpa den finska rasismen”. När vi läser artikeln förstår vi att det är partiet ”Sannfinländarna” han med alla medel vill bekämpa. Så här skriver Donner i sin artikel.

Problemet är vad sannfinländarna skulle göra i stället är ett sammelsurium av gammal skåpmat, ut ur Europa, ut ur euron, stängda gränser för invandring och en skattereform som går än hit, än dit. Ordet rasism är inte helt främmande när man lägger till att Sannfinländarna självfallet har ett horn i sidan till den svenskspråkiga minoriteten i landet och dess förmenta privilegier. Vissa kulturyttringar är anatema för partiet. Konservatismen i dessa frågor påminner om vad Hitler tänkte om konsten.

Det kallas demokrati Donner. Man får vara emot EU, i själva verket röstades vårt eget medlemskap igenom med ganska liten marginal, något som många verkar ha glömt. Svenska folket röstade klart mot ett medlemskap i valutaunionen, är vi rasister för det? Att de har ett horn i sidan på den svenskspråkiga minoriteten låter inte bra, men det är enbart dina ord Donner. Att du nämner Hitler indikerar enligt Godwins lag att du redan förlorat debatten Donner. Därefter skriver Donner så här om Sannfinländarna.

Farligheten består av en förledande blandning av floskler, halvsanningar och appeller till have nots att stöda dem. Man kan påträffa sannfinländare bland många utslagna, arbetslösa och fattiga. Att de skulle kunna få upp till femton procent av avgivna röster är deprimerande.  

Floskler och halvsanningar, det låter som våra svenska riksdagspartier då. Det är ju hemskt att många fattiga, utslagna och arbetslösa kan påverka politiken. Donner är säkert inte rasist, men hu vilken människosyn. En sådan syn på människor som inte har en chans på Jeanette Bonnier är väl närmast att jämställa med rasism. Jag vet inte så mycket om Sannfinnländarna och vill hålla en försiktig linje vad gäller dem, men inte något av det Donner tar upp verkar odemokratiskt, eller ens oaptitligt. 


Sverige är ett annat land än det du en gång lämnade Donner. Sverige är ett delat land, det går en vallgrav mellan de politiskt korrekta och de okorrekta. Att din artikel skulle ha någon annan effekt än avståndstagande på de som blivit alltmer systemkritiska är fullständigt uteslutet. Tvärtom, Donners historia med alla kopplingar till etablerad media och politik får nog motsatt effekt, människor blir ännu mer stärkta i sin övertygelse mot det politiskt korrekta. Du förstår det inte Donner, men du är helt fel person komma med något politiskt korrekt dravel i detta land. Stanna hemma Donner, det tycker säkert också dina åsiktsfränder i vårt land.

Länk SVT-Debatt

Alliansens arbetskraftsinvandring liknar människohandel

Alliansregeringen drev igenom nya generösare regler för arbetskraftsinvandring, detta trots att vi i Sverige har en egen arbetslöshet på över 400,000 människor (en tredjedel av dessa studerar dock enligt Ekonomifakta). Enligt en artikel på DN så har Hotell och restaurangfacket gjort en egen utredning om hur dessa nya regler slagit igenom inom deras näringslivsområde, så här står det redan i ingressen.

Fler än hälften av de Stockholmsrestauranger som fått Migrationsverkets tillstånd att importera arbetskraft fuskar. De dumpar löner och bryter medvetet mot lag och kollektivavtal.

Det måste nog betraktas som själva meningen med hela det nya regelverket för arbetskraftsimport, att just dumpa lönerna. Det kan omöjligt vara så att det inte går att hitta arbetskraft inom landet för de arbeten som det gäller här. HRF-ombudsmannen Per Persson säger så här i artikeln.

En av de arbetsgivare vi stötte på sade uttryckligen: ”Det är bättre att ta hit arbetskraft från Kina än anställa i Sverige eftersom de inte vabbar, inte är sjuka eller kräver semesterlön

Hela vitsen med denna arbetskraftsinvandring är ju att dumpa lönerna och få erhålla en lojalare arbetskraft som arbetar under förhållanden som inte är normala i vårt land. I stället för att förändra reglerna på arbetsmarknaden, om detta nu skulle behövas, så tillåter regeringen import av arbetskraft. Denna politik erbjuder flera fördelar. Regeringen slipper uppslitande debatter om att de vill försämra villkoren för löntagare. I stället tillåter de import av arbetskraft, som minskar möjligheterna för de som är arbetslösa att få arbete. Om någon kritiserar denna import av arbetskraft kan regeringen dra upp det främlingsfientliga kortet och därmed få ett överläge i debatten.

Denna arbetskraftsimport är dock ingen seriös politik som gagnar landet och de arbetslösa vi har just nu. Regeringen löser problemet med alltför strikta regler för arbetsgivarna genom att helt enkelt importera arbetskraft och initiera ren människohandel. Kortsiktiga vinster får företräde framför en seriös och långsiktig politik.

Länk DN