Jag läser på Ekots hemsida att SÄPO gjort sig skyldig till brott mot bygglagen, de har nämligen ställt upp en husvagn på Lars Vilks tomt. För att skydda Vilks liv har SÄPO ställt upp en husvagn, antagligen för att vakterna skall få sova mellan passen. Nu krävs det bygglov för att stationärt ställa upp en husvagn. Nitiska grannar till Vilks har anmält SÄPO:s husvagn till kommunen.
Det står i artikeln att Vilks är mordhotat efter sina "provokationer" mot muslimer. Provokationerna består alltså i att Vilks ritat en teckning med Muhammed som rondellhund. Det får nog sägas vara en provokation som är ljusår mot Elisabeth Ohlsons Ecce Homo, som riktades mot kristendomen.
I Sverige, detta märkliga land, så uppmärksammas det att SÄPO missat bygglov för en husvagn. Att Vilks lever under ständigt mordhot för att han ritat en enkel teckning ses som normalt, han har ju själv provocerat de rättrogna.
På samma sätt känner jag människor som fått avslag på sina ansökningar om bygglov, då de valt fel färg på tegelpannorna. Det bryter mot den allmänna skönhetsprincipen och enhetligheten i arkitekturen, samtidigt får moskéer med torn bygglov som bryter mot all enhetlighet vi kan tänka oss. Något är fel i den politiska kulturen i vårt land.
Länk Ekot
Jag känner inga sympatier för varken Juholt eller det socialdemokratiska partiet, jag röstade på ett helt annat parti i det senaste valet. Däremot framstår det allt tydligare att medielogiken, eller om ni så vill, "ologiken" fungerar på samma sätt mot både Juholt och Sahlin, som den är menad att göra mot SD.
Jag är så gammal att jag kommer ihåg drevet mot Sahlin. Expressen lade alla korten på bordet dag 1. En del människor blev upprörda, men att tala om en folkstorm vore löjligt. Ingen annan tidning hängde på, reaktionerna blev ytterst måttliga. Expressen fortsatte sitt ensamma drev mot Sahlin dag 2, dag 3, och dag 4, ingen annan tidningen hängde på och inte heller TV tog upp saken. Men här någonstans visste hela svenska folket vad Sahlin gjort sig skyldig till, ingen var speciellt upprörd. Sedan hängde fler tidningar på expressens ensamma korståg, TV började göra inslag av hela historien. Plötsligt var det en dominerande nyhet. Efter några dagar när ett totalt drev pågått så kunde medierna i vårt land förvånat konstatera att hela svenska folket var högeligen upprörd över Sahlins tafflande och fifflande med offentliga medel. Det märkliga är att ingen var upprörd de första dagarna, när alla i princip visste samma sak som dag 10.
I princip samma sak har skett i fallet Juholt. Alla visste hur klumpigt han handlat (milt uttryckt) dag 1 eller 2, men då var det nästan löjligt att prata om avgång. Vi vet lika mycket i dag, men alla pratar om avgång. Vad egentligen är det som skiljer i kunskap om Juholts affärer från dag 1 och 2 med vad vi vet nu i torra fakta? Nästan ingenting. Det är massmedia i sig som skapat ett "tryck". Eftersom människan är ett flockdjur hänger många på och ser trycket i sig som en besvärande faktor, vilket det inom politiken faktiskt är i någon mening. Jag vill påpeka att min sympati för både Juholt och Sahlin är ytterst begränsad, även om jag ser Juholt som en långt bättre politisk motståndare än Sahlin och mindre skadlig för nationen dessutom. Men någonstans måste systemkritiker känna igen sig i dramaturgin. I grunden är det samma mediala momentum som drogs på mot SD inför valet. Med den avgörande skillnaden att det var rent politiska orsaker till drevet mot SD.
Det kan finnas politiska orsaker till drevet mot Juholt också. Daniel Suhonen sade i Debatt att högersossar är ursinniga på Juholts vänstersväng. Jag tror inte att dessa högersossar direkt lider nu. Inga krig är så blodiga som inbördeskrig, det vet vi. Mariam Osman Sherifay som sitter i socialdemokraternas partistyrelse går ut öppet och kräver Juholts avgång. Varför gör hon det, för att affären inte skall skada det Socialdemokratiska partiet? Tror man på denna förklaring är man mer än lovligt naiv, det handlar självklart om att Juholt misstänkts för att ha gett klartecken till att utvisa kriminella brottslingar. Det är detta som upprör Sherifay, som säkert föredrar en mångkulturell moderat jämfört med en partikamrat som börjat dra öronen åt sig vad gäller utvecklingen i våra etniska enklaver. Gör er inga illusioner, man hittar politiska motiv varhelst man tittar, även på de mest oväntade ställen.
Länk DN
Länk SvD
Länk SVT
Länk Riksdag & Departemnet
Länk DN krav avgång
Upprörda känslor sipprar ut från det Socialdemokratiska partiet, och det gäller inte att Juholt kryssat i fel ruta av två möjliga. De upprörda känslorna har sitt ursprung i att Morgan Johansson ringt till Juholts stab och frågat om han kan ställa sig bakom Ilmar Reepalus förslag om temporärt medborgarskap, samt att utvisa kriminella immigranter. Enligt Miriam Yazdanfar så förhåller det sig verkligen så att Juholt gett klartecken till förslaget, för att sedan dra tillbaka det när för många kritiska röster hördes. Så här säger Yazdanfar i SvD.
Det allvarliga är ju partiordförandens agerande men det är klart att Morgan har ett personligt ansvar också.
Självklart är Juholts velande inte ett tecken på bra ledarskap. Han skulle självklart stått fast vid delar av Reepalus förslag. Att nyanlända immigranter skulle få ett medborgarskap ganska snart är självklart ett vansinnigt förslag. Just nu är kanske inte Juholts situation på topp när det gäller att driva igenom för socialdemokratin kontroversiella förslag, så tidpunkten för detta var inte helt optimal. Så här beskriver Reepalu situationen i sin hemstad.
Jag lever i Malmö som är berörd av kriminella skjuter och dödar varandra och det är bara en tidsfråga innan oskyldiga drabbas. Det är en förfärlig situation och jag har försökt att hitta en lösning på problemet.
Det är en flathet i samhället att man inte reagerar på det här problemet. Jag har presenterat en modell där fler grovt kriminella ska utvisas. Min utgångspunkt är att jag aldrig har pratat med Håkan Juholt eller Morgan Johansson om detta och jag hade hoppats att de som avvisar förslaget då hade kunnat presenterar något bättre, säger Reepalu.
Socialdemokrater som Yazdanfar och en massa andra politiskt korrekta politruker har aldrig tyckt att det är allvarligt med upplopp, stenkastning mot poliser och brandmän, bilbränder, mordbrand, personrån, mord och misshandel. Hela vårt samhälle eroderas av otryggheten och arbetslösheten i våra etniska enklaver, områden som känns främmande för ursprungsbefolkningen. Detta ser varken Yazdanfar eller andra socialdemokrater speciellt allvarligt på (det gör för allt i världen inte Alliansen heller). De kanske inte vet hur ett ordnat samhälle kan se ut. De kanske aldrig upplevt ett samhälle där en relativ trygghet råder, där yngre visar respekt för äldre, där barnen lyder lärarna och lär sig saker i skolan, där polis och brandmän är samhällets stöttepelare och ses som idoler av unga pojkar. De kanske inte ens vet att vårt samhälle en gång var ett gemensamt projekt för hela befolkningen, där alla kämpade åt samma håll. Det var ett samhälle där de allmänna kommunikationerna både fungerade och kom hyfsat i tid. Det var ett samhälle där man hyste respekt för lagen och för skattepengarna.
Att politiker som Yazdanfar inte ens vet hur ett samhälle kan fungera på ett bra sätt, kan vara förklaringen till att hon inte tycker att situationen i Rosengård, Hammarkullen och Fittja är allvarlig. Allt detta vi lite äldre medborgare reagerar inför kanske är helt normalt för Yazdanfar och andra politiker i dagens riksdag. Lite märkligt är det ändå när politiker ser det som otäckt att förslag på att mildra problemen läggs fram, ja det ses t.o.m. som "vidrigt" av politiker som Ohly uttryckte det i partiledardebatten innan i dag. Vad tycker då Yazdanfar och Ohly om mord, misshandel, mordbrand och rån?
Länk SvD
Länk Arena
I dag nås vi av rapporter om oroligheter och upplopp i Egypten. Kristna kopter utsätts för övergrepp av både militären (oavsiktligt?) och muslimska grupperingar. Kristna kyrkor har bränts ned och det finns en rad rapporter om förföljelse av de kristna i Egypten. Så här står det i DN, länk.
Oroligheterna började med att kopter _ egyptiska kristna _ demonstrerade i Kairo på söndagen i protest mot att ännu en kyrka bränts ned i Aswan längre söderut längs Nilen tidigare i veckan. Kopterna hävdade att de demonstrerade fredligt när de attackerades av ligister. Militärpolis ingrep och använde enligt demonstranterna övervåld. Tv-bilder visade pansarfordon som i full fart körde mot demonstranter.
Så här beskriver SvD situationen i Egypten, länk.
Det var uppenbart att militärledningen använde sig av revolutionen mot Hosni Mubarak för att undanröja alla chanser för sonen Gamal Mubarak att bli president. I den meningen var Mubaraks fall både en statskupp och en revolution. Ännu är det inte avgjort om militärledningen eller demokratirörelsen går segrande ur den maktkampen.
Riktigt så här lät det inte när protesterna i Egypten pågick och Mubarak satt kvar vid makten. Ordförande för "Socialdemokrater för Tro och Solidaritet", tidigare broderskapsrörelsen, Peter Weiderud försäkrade att bara vi i väst avhöll oss från kritik och undergrävande verksamhet mot Muslimska brödraskapet skulle utvecklingen gå åt rätt håll i Egypten. Så här skrev Weiderud på Newsmill 2011-02-01, länk.
Islamismen i Egypten, och andra länder i regionen, rymmer hela spektrat av hållningar. Om vi från omvärlden bemöter den med samma respekt som vi gör i andra politiska processer och fria val, finns stora möjligheter att vi kan få en liknande utveckling som i Turkiet. Den överväldigande majoriteten av människorna i Egypten vill ha ett fungerande liv. Man suktar efter demokrati, mänskliga rättigheter och ekonomisk utveckling.
Det återstår väl att se vad man suktar efter i Egypten. Weideruds ord låter väldigt positiva, vi kan bara hoppas att han får rätt. Just nu ser det mörkt ut och en utveckling liknande den i Turkiet är inte längre trolig, om den någonsin var det. Weiderud nämner i sin artikel inte med ett ord någon rädsla för att kristna i Egypten skall utsättas för några övergrepp.
Leif Stenberg, chef Centrum för Mellanösternstudier vid Lunds universitet, skrev i februari så här på DN, länk.
Muslimska brödraskapet är sammantaget den mest sammanhållna och mest erfarna av Egyptens oppositionsrörelser. Dock finns ingen större anledning att befara att rörelsen i den händelse en övergångsregering tillsätts kommer att driva tanken att genom en kupp eller med våld skapa en egyptisk islamisk republik. Snarare har rörelsen drivit idén om Egypten som ett rättvist samhälle genom en fungerande demokrati.
Vi har inte sett att muslimska brödraskapet försökt sig på någon statskupp ännu. Vi vet inte ens säkert att denna organisation har något med våldet mot kristna att göra. Det krävs ju lite undersökande journalistik för att reda ut vem som står bakom vad. Några grävande journalister har vi inte sett från Egypten utan vi har enbart fått rätt summariska rapporter från SVT:s man på plats, som serverat det varenda människa redan vet. Klart är att öppna våldsattacker mot kristna har ökat lavinartad efter Mubaraks fall. Klart är också att Weideruds och Stenbergs analyser när den arabiska våren stod i full blom, förefaller alltför optimistiska, ja rentav naiva och blåögda. En annan påträngande otrevlig insikt är att det verkar som att situationen för många grupper blir sämre i många nationer när landets diktator faller.
Länk DN 1
Länk SvD 1
Länk Newsmill
Länk DN Stenberg
Länk SVT
I går var det partiledardebatt i SVT. Håkan Juholt och Lars Ohly uteblev för att SD fick vara för nära dem i deras revir i sandlådan. Så här sade Reinfeldt angående invandringens kostnader och SD:s budget:
Sverigedemokraterna har inte en genomförbar politik. Din finansiering är att du trollar bort 90 procent av invandringen på ett år.
Och därmed kan vi avsluta debatten ifall Sverige tjänar eller förlorar på vår nuvarande immigrationspolitik.
Länk SvD
Länk DN
Länk SVT
När jag läser Roberto Savianos bok "Gomorra" så slår det mig att camorrans affärsverksamhet i Neapel måste vara en tillspetsad variant av Maud Olofssons vision "nybyggarlandet". Den napoleanska camorran skiljer sig väsentligt från den mer kända Cosa Nostra med säte huvudsakligen på Sicilien. Camorran är mer en renodlad affärsrörelse där traditioner och familjeband spelar mindre roll än för den sicilianska maffian. Det är inte bara narkotika och vapen som camorran sysslar med, det är lika mycket kläder, skor och olika elektronikprodukter som finner sin väg från producent till konsument. Affärsidén är billig produktion, främst i Kina eller i Neapels slumkvarter, undvikande av alla skatter och sedan billig försäljning. Utmärkande för Camorran är konkurrens, extrem fri företagsamhet (var man sin egen lyckas smed) och mord på konkurrenter.
När någon bryter mot regeln att aldrig meddela sig med polisen slår Camorran till hårdare än t.o.m. Maffian. I Savianos bok beskrivs ett mord där en person angett en klanledare och sedan får sitt straff. Den lösmynte (om de nu tog rätt person) dödades genom att i timmar bli slagen med en spikklubba, efter att de skurit av diverse kroppsdelar.
Självklart förespråkar inte den svenska nyliberalismens apologeter mord som affärsmetod (eller andra olagligheter), men det framställs i Savianos bok som den helt naturliga följden av den extrema företagaranda som präglar miljön i Neapel, ”starta ett företag och bli rik, eller gå under”. Det finns inget mellanting. Att hitta billig arbetskraft för Camorran är inte svårt i Neapels förslummade förorter. Det finns förorter likt Scampia och Secondigliano där i princip inte en enda människa har ett normalt och legalt arbete. Till skillnad från i vårt lands förslummade områden så lever inte speciellt många på statliga bidrag där. Så här beskriver Saviano den ekonomiska organismen i Neapel.
Camorristi jagar inte affärerna, det är affärerna som jagar camorristi. Det kriminella företagandet logik, bossarnas sätt att tänka, sammanfaller med den mest otyglade nyliberalism. De regler som dikteras och utfärdas är samma regler som för affärer; profit och seger över varje konkurrent. Resten är av noll värde. Resten existerar inte. Att kunna bestämma över allas liv och död, att kunna lansera en produkt, skaffa monopol på en bit av marknaden och investera i avantgarde-sektorer är en makt som betalas med fängelse eller livet. Att ha makt i tio år, ett år, en timme. Det spelar ingen roll hur länge: att leva, föra befäl på allvar, det är vad som räknas. Att segra på markandes arena och kunna blicka rakt in i solen som Forcellas boss Raffaele Giuliano gjorde i fängelset.
Saviano hyser möjligen åsikter en smula till vänster på den politiska skalan, men lite anar man Olofssons nybyggarland om man samtidigt tittar på utvecklingen i våra ”utanförskapsområden”. En stor skillnad är vårt lands traditioner och omfattande bidragssystem, vi kommer sannolikt aldrig att hamna på den nivå som Neapel ligger i när det gäller kriminell verksamhet. Hur tänker och fantiserar det uppväxande släktet i förorter som Scampia och Secondigliano? Ett brev som en ungdomsbrottsling skickade till en fängelsepräst kastar lite ljus över detta.
Alla jag känner är antingen döda eller sitter i fängelse. Jag vill bli en boss. Jag vill äga stormarknader, affärer, fabriker, jag vill ha kvinnor. Jag vill ha tre bilar och när jag kommer in i en affär vill jag att man visar mig respekt, jag vill ha varuupplag över hela världen. Sedan vill jag dö. Men som en riktig man dör, en som verkligen bestämmer. Jag vill bli mördad.
Måhända är detta en smula för magstarkt även för alla bävrars moder, Maud Olofsson. Men visionerna och mentaliteten finns där, det måste vi erkänna. Denna unga mans framtidsdrömmar skiljer sig inte så mycket från de visioner unga män från våra egna ”utanförskapsområden” går och bär på. Eftersom våra egna kriminella i vardande inte är uppväxta i Scampia eller Secondigliano, utan i snällare varianter som Rosengård, Fittja och Ronna är det troligt att de drömmer om en något annorlunda Final.
Tyvärr är det så att den italienska ekonomin skulle kollapsa utan den kriminella verksamhet som sker i Neapel, den skulle kollapsa effektivare än vilken låne eller skuldkris som helst. Handeln är så stor och omsätter så stora belopp att hela den italienska ekonomin är beroende av verksamheten. Tyvärr är det så att även vi i vårt land indirekt är inbegripen i verksamheten. Vi köper skor, elektronik och andra produkter (för att inte tala om kokain) som funnit sin väg genom Neapels hamn, utan att skattas, tullas eller belagts med några andra avgifter. Köper du ett par billiga gymnastikskor av god kvalité, så vet du vilken hamn de passerat på väg in i Europa. Tror ni mig inte? Saviano beskriver mycket levande hur en underbetald textilkonstnär som arbetar åt Camorran i Arzano (grannstadsdel till Scampia och Secondigliano) en kväll tittar på Oscarsgalan och ser en av de klänningar han själv förfärdigat med usel timpenning, sitta mycket snyggt på Angelina Jolie. Om en Oscarsvinnare under galan kan bära en klänning tillverkad av smugglat tyg, förfärdigad av Camorran, då kan även ni mina damer och herrar, just nu bära på kläder av samma ursprung.
Sverige är inte Italien och inte ens Rosengård är i närheten av Secondigliano. Men det finns tendenser som drar åt det hållet. Kriminella motorcykelgäng har växt upp i vårt land ganska nyligen, de fanns bara på film från USA när jag växte upp. Vi har utanförskapsområden, som de populärt kallas, där både billig arbetskraft finns att tillgå samt medlemmar att fylla på när kriminella nätverk behöver utöka sin medlemskader. Nu har vi också en kader av illegala immigranter där mer eller mindre skumma företag kan hyra in daglönare. Allt fungerade inte bra i det samhälle som jag växte upp i, men det som fungerade bra håller på att lösas upp i kanterna (för att uttrycka sig diplomatiskt). Politiskt är det främst Centerpartiets Maud Olofsson och hennes efterträdare Annie Lööf som håller i taktpinnen och pekar ut riktningen.
