Annika Borg har på DN-debatt skrivit en läsvärd artikel om människosyn och de medborgliga friheter vi faktiskt har i vårt land. Artikelns stora förtjänst är att vi lätt glömmer hur fria vi egentligen är jämfört med befolkningen i vissa andra länder. Borg tar Syrien som exempel på ett land där ett åsiktsmässigt felsteg kan få förödande konsekvenser för den enskilda människan. Borg påpekar också att vi ofta tappat proportionerna på de problem vi har i vårt land. Delvis har hon rätt, delvis har vi stora problem. Tyvärr är vårt samhälle fortfarande så rikt och välfungerande så problemen kan för delar av befolkningen sopas under mattan. Människor bor i bekväma villaområden och pendlar till deras välbetalda arbeten. Problemen är inte synliga och kan rationaliseras bort.
Borg påstår också att Breivik exploaterats politiskt, genom att alla möjliga (och omöjliga) människor blivit misstänkliggjorda genom Breivikkopplingar. Dessutom väger hon upp detta genom påstående att även det muslimska attentatet i Toulouse nyligen, också utnyttjats politiskt. Att Breivik utnyttjats så hårt att det faktiskt tappat all effekt står utom allt tvivel. Kopplingarna har dragits så hårt i Breiviksfallet att det numera bara framkallar skrattsalvor när någon nämner "Breivik". Att Axess-redaktionen tog åt sig av att några flum-latte-kulturmarxister på någon kultur redaktion anklagade dem med en obskyr Breivik-koppling är det enda som förvånar. Jag trodde faktiskt att de var bra mycket tuffare än så. Däremot kan jag faktiskt inte komma på att någon enda grupp utnyttjat Toulouse-händelsen. Det kan bero på ren slöhet eller något annat, men jag har då inte sett att någon politisk kraft ens nämnt Toulouse. Så här skriver Borg i sin artikel.
Den hotbild som ofta målas upp om att Europa i allmänhet – och Sverige kanske i synnerhet – har många likheter med trettiotalets Europa är ett exempel på en sådan retorik. Såväl samhällen som människor kan nämligen radikaliseras om de ständigt utpekas som på – eller över – gränsen till det extrema eller intoleranta. Vi tror att vi skyddar demokratin genom starka ord och skrämmande paralleller, men är det så?
Förmodligen är det inte så. Och som en tanke ser jag att SVT, som ju har ett mycket tungt demokratiskt ansvar, har publicerat en artikel om ND:s demonstration med rubriken "Viktigt att stå upp mot nazisterna". Rubriken är ett citat av någon intervjuad vänsterhuligan. Rubriken står också inom citattecken, men det spelar ingen roll. Nästan alla läser rubriken som ett påstående av SVT. Mina kunskaper om ND är begränsade, ibland tror man att det är ett enmansprojekt av M Abrahamsson. Oavsett detta så är de inga nazister. Att just SVT gör sig skyldig till det Borg talar om här, på grövsta tänkbara sätt, är uppseendeväckande.
Länk SVT
Länk2 SVT
Vidare i Borgs artikel.
För hur kommer vårt samhälle att förändras om vi tror att alla människor endast har en fernissa av medmänsklighet, sans och förnuft, men att det under ett millimetertunt lager bor en nazist, rasist, antisemit, islamist, [...]
Historien visar förvisso att en stor del av en befolkning är beredd att medverka till eller stillatigande tillåta förtryck och våld. Och det är varje människas skyldighet att ställa sig frågan om vem man skulle vara i skarpt läge. Men ingen av oss har ett svar på det. Det vi däremot vet är att det inte är alla som medverkar eller ger tysta medgivanden.
Fernissan av medmänsklighet krackelerar redan hos vissa när någon kliver fram och anmäler en avvikande åsikt. Redan där spricker den tunna fernissan av tolerans. Historien visar att det just är de auktoritetsstyrda som är lättas att få med för härskare av olika dignitet. Det är de som låter sig hjärntvättas och alltid tror att makten har rätt, som har lättas att bli medlöpare. De som tänker självständigt i dag har sannolikt lättast att tänka självständigt den dag en ny tyrann eller psykopat äntrar den högsta makten. Vidare i artikeln
Man kan välja tre vägar: att se SD:s röstsiffror som ett uttryck för den smygande främlingsfientlighet och rasism som successivt kommer att ta över Sverige, som en bagatell och ett begränsat fenomen eller som något att hålla ögonen på och ta debatten med eftersom man själv – och inte SD – har de överlägsna argumenten.
Man skulle ju också kunna välja en fjärde väg. Man kan se SD:s röstsiffror som kritik mot vår immigrationspolitik och kriminalpolitik. Jag har tyvärr aldrig sett de överlägsna argument Borg talar om. Fanns dessa argument skulle förmodligen debatterna blivit många fler.
Borg har en del poänger i sin artikel, men är väldigt djupt rotat i den diskurs som påbjudits från samhällets politiska skikt. Borg tar det för självklart att SD har fel, - de behöver bara överbevisas i en ärlig och jämlik debatt. Tyvärr har det bara inte blivit av att Sahlin, Reinfeldt eller någon annan klätt av SD inför öppen ridå. Detta verkar vara Borgs tankar. Däremot har Borg rätt i att vårt samtalsklimat, jämfört med många andra länder, ändå är mycket gott. En ståndaktig SDare riskerar på sin höjd att bli utesluten ur facket, vilket självklart är illa nog. I många andra länder riskerar de som inte genast hoppar jämfota av entusiasm över den styrande regimen, att förlora livet. Det kan vara nyttigt att betänka detta understundom.
Länk DN