Några skilda reflexioner och lite om EU

Att både Reinfeldt och Anders Borg plötsligt uppenbarat en mer njugg inställning till EU och de enorma summor som hela projektet slukar är förhoppningsfullt. Åtminstone M börjar få nog av pengarullningen. Att fanatiska EU-vänner reagerar är väntat. Karin Svanborg-Sjövall på DN:s redaktion har också mycket riktigt reagerat och höjer ett varningens finger för det hon kallar en form av nationalism. Om de senaste uttalanden från regeringen skriver Sjövall så här.

Det här är ett trendbrott, och det finns all anledning att vara vaksam på hur det kan komma att påverka en lättrörlig folkopinion.

Sjövall menar alltså att regeringen skall anpassa sina uttalanden i beaktande av en "lättrörlig folkopinion". Undertecknad har länge anat att sådana argument spelar in i uttalanden från skilda läger, men det är ändå lite anmärkningsvärt att publicera detta helt öppet. Folket är alltså enligt Sjövall (och sannolikt många fler) lättpåverkat och osjälvständigt. Låt oss inte ympa några farliga idéer om EU i deras ack så infantila sinnen. vidare i Sjövalls artikel.

Dagens opinion (18/6) framkommer bland annat att man vill exportera ”svensk skattemoral”. 

När det största borgerliga partiet spelar på så öppet nationalistiska strängar finns det ingen anledning att tro att den EU-skepsis som alltid har varit stark i Sverige kan göra annat än att öka.

Det är väl bara i Sverige, detta underbara land, som ett uttalande enligt ovan skulle betecknas som nationalistiskt, taget vår höga skattemoral i beaktande. Om vår demokrati, yttrandefrihet och verklighet gör att EU-skepsisen ökar, så är väl inte detta något som strategiskt skall bekämpas, av vår oberoende media i alla fall. Intrycket att media inte bara bevakar makten, utan är en politisk spelare, nästan som ett fullfjädrat politiskt parti, förstärks hela tiden. Detta efter miljoner exempel likt ovan.

I det traditionellt EU-positiva Finland menade nyligen en socialdemokratisk finansminister att om valet stod mellan att skicka pengar till krisländerna eller att lämna valuta- unionen var svaret inte självklart.

Nej precis, finländska politiker kanske värnar om det finländska folket och dess skattepengar, vad är det som är så hemskt med det? Eller menar Sjövall och DN-redaktionen att både Finland och Sverige skall vara med i EU, oavsett vilka nackdelar det innebär för våra respektive befolkningar? Står det över sjukvård för sjuka, vård åt gamla och hjälp åt utslagna och hemlösa på våra gator? Det måste vara något likande som en gång genererade epitet "helig ko". Till sist tar vi med detta av Sjövall.

Många ser nu med oro på hur den ekonomiska krisen i Europa göder krafter som profiterar på främlingsfientlighet och nostalgi.

Främlingsfientlighet och nostalgi var en sällsynt blandning i samma mening. Det krisen explicit göder (låt oss vara tydligare än DN och Sjövall) är en frustration hos tyska skattebetalare, som får betala för andras överkonsumtion. Vill Sjövall stigmatisera tyskarna för detta? Jag vill minnas att enligt DN:s egna, inte så gamla, liberala principer så skall inte transfereringarna vara hur stora som helst inom monarkin Sverige, gäller inte dessa principer mellan de europeiska staterna också? Förövrigt har grekerna också visat ett nästan ohöljt hat mot tyskarna. Detta hat är desto mer förvånande, då ingen tvingar grekerna att låna en enda euro.

Länk DN

Expo - Grums

Jag noterar att Expo skrivit en artikel om de omtalade vräkningarna i Grums. Jag själv har inte haft tid att sätta mig in i dessa vräkningar, just därför vill jag avhålla mig från att uttala mig om just dessa. Däremot innehåller Expos artikel en del märkligheter. Hela demonstrationen sägs ha startats av nazister. Kommer Expo med ett sådant påstående skall de namnge vilka nazister det rör sig om. Nu misstänkliggörs en massa människor som avskyr nazismen lika mycket som Expo. Jag kan tänka mig att en massa invånare i Grums, som inte ens sympatiserar med SD, ställer sig bakom demonstrationerna. Alla dessa misstänkliggör Expo i ett enda svep.

Som organisatör av demonstrationen och Facebook-gruppen är en ung kvinnlig journalist uppger Expo. En journalist som inte misstänks ha några kopplingar till nazism får vi förmoda. Alla vet, även Expo, att efter gruppens initierande så har allehanda element hoppat på, utan att någon av organisatörerna har kunnat påverka detta. Expo skriver också att de "förgäves försökt få tag på journalisten". Detta samtidigt som journalisten själv på Facebook säger att absolut ingen från Expo ringt henne. Det här är inte seriös journalistik helt enkelt.

Ingen länk här, vi har ju ansvar för vad vi sprider enligt Expo

Tungan på vågen

Riksbankens jubileumsfond har gett ut en bok, Tungan på vågen - Vågmästare och balanspartier, som i huvudsak handlar om SD:s ställning som vågmästare i riksdagen. Även andra exempel på parlamentariska vågmästarsituationer tas upp som jämförande exempel. Boken är en typ av antologi med många författare som skrivit varsitt kapitel. Det är lite förvånande att mycket väl kända, rabiata SD-hatare som Lisa Bjurwald får komma till tals. Varför inte låta en av SD:s egna ledamöter beskriva tiden som vågmästare? Ulla Ekström von Essen har också skrivit ett kapitel, i ett något mer sansat tonläge än Bjurwald. Alla kapitel är inte dåliga. Ann-Cathrine Jungar har t.o.m. skrivit ett riktigt bra och högintressant kapitel, där hon påtalar SD:s extremt betydelsefulla position som ett median-parti i den ekonomiska höger - vänsterskalan.

Politiker har nedmonterat vårt försvar

Som utgångspunkt för en försvarspolitisk diskussion kan man med fördel utgå från Lars Wilderängs bok "Midvintermörker". Den handlar om ett tänkt scenario där ryssarna uppfattar att deras intressen, bl. a. attentat mot deras gasledning under Östersjön, allvarligt kränks. En större övning övergår på ett kuppartat sätt till en attack mot Sverige, varvid Gotland invaderas. Specialstyrkor slår till mot strategiska punkter över hela landet och vitala delar av infrastrukturen slås ut. Att denna kupp görs möjlig beror på Sveriges besinningslösa avveckling av försvaret. 


Wilderäng har gjort en gedigen research under arbetet med boken. Tyvärr fick han hela tiden skriva om boken eftersom nedmonteringen av vårt försvar går i en sådan takt att författaren helt enkelt inte han med i sin research. I boken beskrivs också den svenska naiviteten på ett utmärkt sätt. Sverige har klarat av den senaste tidens konjunkturnedgång bättre än stora delar av övriga västvärlden, men på många områden är vi faktiskt världsmästare på naivitet. Inget annat folk på jorden har politiker som torde leva i en sådan drömvärld, vilken mest liknar omslagsbilderna på Jehovas Vittnens tidningar, inramade av sockervadd. 

I själva verket står i dag Sverige utan något reellt försvar av den egna nationen. Vi undrar om ansvariga politiker förstår vidden och allvaret av detta. Förstår de vilket oerhört ansvar som egentligen vilar på deras axlar? I dag skulle vi inte kunna försvara Gotland vid ett invasionsförsök, knappast någon annan del av landet heller. 


Politiker som vill spara in pengar på försvaret underdriver Rysslands militära kapacitet. Det finns också en tendens av försvarsvänner att något överdriva samma kapacitet. Jag har skummat skriften "Rysk militär förmåga i ett tioårsperspektiv" från FOI. Ryssland håller på med en omställning och modernisering av hela sitt försvar. Enligt uppgifter kommer Rysslands framtida försvar mer ta formen av ett snabbt insatsförsvar. Tröga truppstyrkor skall ersättas av tekniskt avancerade lättrörliga, snabba slagkraftiga styrkor. Hela omställningen är dock beroende av att den ryska ekonomin går relativt bra. Många reformer ligger på is p.g.a. bristande ekonomiska resurser. Det Ryska försvarets framtida utveckling är intimt förknippad med den ryska ekonomiska utvecklingen. 


Ett starkt svenskt försvar tjänar inte bara en avskräckande effekt för presumtiva invasionsarméer, en lika viktig effekt är att stärka Sveriges position vid olika förhandlingar och internationella möten. I grunden spelar militär styrka en avgörande roll vid olika förhandlingar där det existerar intressekonflikter. Ett mjukt och ihåligt försvar väcker dessutom förakt hos de flesta starka nationer världen över. Dessutom skall ett modernt insatsförsvar kunna göra insatser vid nationella katastrofer av skilda slag. Vi kan tänka oss katastrofsituationer av allt från översvämningar till allvarliga terrorhandlingar. Lagstiftningen angående försvarets befogenheter nationellt bör förändras så att vi kan använda oss av militären på ett adekvat sätt vid olika katastrofer. Att referera till de omtalade skotten i Ådalen är inte längre relevant i vårt globaliserade tidevarv.


En del bloggar av intresse behandlar försvarsfrågor som Wiseman's Wisdoms och Lantvärnet. Det vore bra om fler debattörer i olika fora tog upp och dryftade försvarsfrågor. Våra politiker får stöka runt med försvaret lite väl obehindrat och utan kritiska frågor. Andelen feminister, pacifister och andra liknande världsfrånvända riksdagsledamöter är oroande hög i vår riksdag. De bryr sig inte ett dyft om vårt försvar och får de härja fritt, vilket de i viss mån fått göra hitintills, så har vi snart inget försvar alls kvar. Det kliar i fingrarna på alltför många riksdagsledamöter att få omfördela resurserna från militärt försvar till nationella traumacenter om blixten slår ned och människor blir chockade av smällen. 

Länk Midvintermörker Bokus

Länk Rysk militär förmåga i ett tioårsperspektiv FOI

Länk Lantvärnet

Länk Wiseman's Wisdoms