Det är inte bara beslut i riksdagen som formar landets framtida utveckling. En mängd organisationer och företag driver sin egen politiska agenda, vilket de självklart har full rätt att göra. Även organisationer som LO har självklart rätt att driva sin egen politik på skilda områden. Att en stor fackförening driver sin egen politik är dock inte problemfritt, beroende på att fackförbundens huvudsakliga uppgift är att representera arbetstagarna mot arbetsgivarna. De arbetstagare som inte ställer upp på LO:s politiska agenda om t.ex. mångkultur, har ingen alternativ fackförening där man inte driver den mångkulturella visionen. Dessa arbetstagare har att välja på att ansluta sig till LO, trots att arbetstagaren inte delar den övergripande ideologin, eller stå helt utan fackanslutning. I den bästa av världar skulle arbetstagarna kunna välja fackförening efter politisk åskådning, vilket i dagens realitet inte är möjligt.
Tittar vi närmare på vad LO skriver om mångkultur är det mycket man kan ställa sig bakom. Så här skriver Sigrid Bøe på LO:s hemsida:
- Vår grundläggande värdering, som ska genomsyra allt fackligt arbete, är alla människors lika värde och rätt. Om vi inte står upp för det, och att ingen ska ges sämre möjligheter och villkor, så sviker vi själva idén med facket, säger LOs vice ordförande Ulla Lindqvist.
Det är lovvärt att facket reagerar starkt om någon fackansluten arbetare får sämre lön eller sämre arbetsförhållande för att någon arbetsgivare har rasistiska föreställningar. Detta kan vi självklart instämma i, liksom att alla människor föds med samma människovärde. Att alla människor har samma rätt anser inte ens LO själva, då de utesluter medlemmar enbart p.g.a. deras partitillhörighet. I princip inget parti eller organisation har sagt emot LO i ovanstående, det blir därför lite av tomma floskler över LO:s stolta deviser. Vidare skriver Bøe så här i samma artikel.
Fackets idé är att gå samman och inte tillåta att någon utnyttjas och ges sämre villkor. Därför kan vi aldrig acceptera främlingsfientlighet och rasism. Facket är en demokratisk rörelse och drivkraften i demokratin är att alla har lika värde och samma rättigheter.
Bøe blandar ihop saker här. Att arbetsgivare utnyttjar illegala immigranter för att tjäna pengar har sannolikt inte med främlingsfientlighet att göra. Rasism är dessutom relativt ovanligt i vårt land och är sannolikt inget som LO behöver bekämpa. Däremot är det många människor som vänder sig emot vår nuvarande immigrationspolitik och den mångkulturella visionen, det är snarare det LO vill bekämpa. Frågan är varför inte LO skriver detta rent ut? LO är absolut ingen "demokratisk rörelse" utan detta uttalande bygger på den infantila uppfattningen att demokrati är lika med "mångkultur och massimmigration". Tvärtom så utesluter ju flera LO-förbund Sverigedemokrater, enbart p.g.a. deras politiska uppfattning. Vidare i pamfletten.
För att få igång ett samtal om de fackliga värderingarna och om rasism och främlingsfientlighet på arbetsplatserna, har LO under hösten utbildat 22 debattörer från olika LO-förbund.
Då får vi önska dessa debattörer lycka till. De skulle ju kunna testa sin debattförmåga på denna ödmjuka hemsida, för att se hur långt de har kommit i sin utbildning. Vi står självklart till förfogande för detta. Vidare i artikeln.
På sikt är målet att alla förtroendevalda ska utbildas. Redan i år är målet att utbilda omkring 6.000 av dem.
Vi är djupt imponerade av de resurser och den energi LO lägger ner på detta projekt. Här sparas det inte på några resurser. En adekvat fråga är väl vad allt detta kostar? Det är alltså denna typ av projekt som de fackanslutnas medlemsavgifter går till. Men det tar inte slut med det. T.o.m. undertecknad studsar till när LO deklarerar sina vidare avsikter.
I projektet ingår också att besöka landets gymnasieskolor för att där få igång diskussioner om främlingsfientlighet och rasism.
Att besöka gymnasieskolor för att "få igång diskussioner om främlingsfientlighet och rasism" måste gå långt utöver vad varje fackförening kan tänka sig att syssla med, i ett normalt samhälle. Att diskutera rasism är explicit skolans uppgift, då utan att blanda in immigrationspolitik eller huruvida det är bra med mångkulturalism eller inte. Det verkar som att de sju gamla riksdagspartierna inte spar på några resurser för att förmå valmanskåren att inte rösta på det åttonde partiet i riksdagen. LO kan ses som ex exekutiv förlängning av det Socialdemokratiska partiet i detta sammanhang. Det är nog ingen som kan föreställa sig att LO skulle ge sig in på detta projekt om inte SD passerat ribban för att komma in i riksdagen.
Det är dessutom kontraproduktivt för LO:s medlemmar att propagera för en politik där arbetstagarkollektivet konkurrensutsätts för billig arbetskraft från andra nationer. Den liberala agendan går sannolikt ut på att pressa ned de svenska lönenivåerna med arbetskraftsimport. I det perspektivet är det mäkligt att LO så frenetiskt ställer sig bakom denna politik.
Själva den grundläggande paradigmen bakom detta och andra projekt är att demokrati har likställts med den mångkulturella visionen. Med "mångkulturellt" i detta sammanhang menar vi en vision om massimmigration där inflödet av presumtiv arbetskraft hela tiden ligger på en hög nivå och där den svenska kulturen jämställs med övriga kulturer, även i vårt land. Trots att riksdagen i demokratisk ordning tagit beslut som innebär en politisk inriktning mot mångkultur, så har frågan sällan (eller aldrig) diskuterats på ett öppet sätt och folket har i princip aldrig blivit tillfrågat om projektet. Det första beslutet mot mångkulturalism togs 1975 i propp 1975:26. Att någon enda medborgare tagit del av vad som står i denna proposition är osannolikt.
Försvaret mot ovanstående kritik brukar vara att folket röstat fram partier som öppet deklarerat att de står för massimmigration och mångkultur. De sju partierna som satt i riksdagen fram till 2010 sades vara representanter för valmanskåren. Nu var det ju så att valmanskåren inte hade mycket att välja på, eftersom samtliga riksdagspartier hade samma agenda (av sannolikt olika orsaker) i nämnda fråga. Efter valet 2010 finns det dock ett verkligt val för valmanskåren. Ett parti har tydligt deklarerat att det inte står bakom en politik med massimmigration. Det finns alltså en valmöjlighet som dessutom är representerad i riksdagen nuförtiden. Alla demokratiskt sinnade personer, oavsett politisk inriktning, borde alltså på demokratiska grunder jubla åt att SD äntrade demokratins finrum. Av outgrundliga orsaker verkar det som att detta jubel på något sätt uteblivit. Inte minst LO:s agerande indikerar detta.
Länk LO
Länk Riksdagens hemsida Propp 1075:26
I dag var det migrationspolitisk debatt i riksdagen. David Lång SD öppnade med ett anförande som sjuklövern gjort allt för att slippa höra. Nu slapp de flesta höra Långs anförande då det var glest i plenisalens bänkar. Lång öppnade med påpekandet om att våra immigranter till stor del hamnat i arbetslöshet och bosatt sig i något som kan liknas vid etniska enklaver. Lång tar även upp de ekonomiska kostnader som vår misslyckade immigration fört med sig. Ett typiskt citat ur Långs tal är följande:
- Trots att det finns hur starka belägg som helst för att massinvandringen och det multikulturalistiska samhällsexperimentet är ett totalt fiasko, så skall det ändå drivas igenom. Helt och håller beroende på att vi har sju riksdagspartier som vägrar ta till sig fakta.
Lång tar upp fler argument och fler sidor av vår immigrationspolitik, på ett mycket tydligt sätt. Socialdemokraten Eva-Lena Jansson fick den otacksamma uppgiften att replikera Lång. Ett exempel på Janssons replik.
David Lång står för en helt annan människosyn än vad socialdemokraterna gör. Vi tror på alla människor lika rätt och värde.
Detta skulle enligt all tillgänglig logik, innebära att de flesta länder i Europa har samma människosyn som Lång. I princip står svenska riksdagen med sina sju partier, ensam med en alldeles egen människosyn. Om det innebär att alla människors lika värde är lika med att man skall få asyl, måste den logiska konsekvensen vara fri invandring, annars kränker man ju alltid någons människovärde. Vidare i Janssons replik.
David Lång pratar om massinvandring, vi har en massarbetslöshet på nästan 400,000, då kan vi prata om massarbetslöshet.
Precis! T.o.m. Jansson konstaterar att det inte finns så många lediga arbeten. Den omtalade arbetskraftsbristen lyser med sin frånvaro.
Vem som vann eller förlorade debatten får väl vara upp till var och en att avgöra. Antagligen anser socialdemokrater att Larsson vann debatten, i alla fall säger de så om de blir tillfrågade. Tyvärr är det för få människor som ser dessa debatter. De går under dagtid och människor arbetar. Denna immigrationspolitiska debatt är dock värd att se på. Klicka på bilden.
Jag kan inte låta bli att reflektera över vad en anställd på TT (Tidningarnas Telegrambyrå) undslipper sig på Twitter. Owe Nilsson förser vår media med nyheter, vilket ju är TT:s funktion. Fanns det någon medieinstitution vi trodde hade något av objektivt patos kvar, en liten rest i alla fall, så var det TT. Men även denna lilla förhoppning grusas när vi efter talrika tips läser Nilssons twitter-tråd. Nilsson twittrar käckt att "ett partis pojkar är ena klena sillmjölkar". Publicum får gissa vilket parti han syftar på. Jag påminner, Nilsson är journalist på TT!
Detta är alltså en av de journalister som skall kritiskt och objektivt skall bevaka den politiska debatten i vårt land.
Uppmärksamheten blev intensiv efter att en 61-årig man mycket rått och brutalt blev nedsparkad av ett gäng tonårspojkar. Gänget bestod av sju stycken pojkar i åldern 14 till 16 år. Upprinnelsen lär ha varit att den misshandlade mannen misstänkte att pojkarna bråkat med mannens hund, något alla hundägare är ytterst känslig för. Debatten präglas av de vanliga motpolerna. Den immigrationsvänliga vänstern samt delar av den socialliberala politiska rörelsen uttrycker självklart bestörtning över det inträffade, men tillägger att det inte har med gärningsmännens ursprung att göra. Man misstänker rentav att bestörtningen har mer med att immigrationskritikerna får vatten på sin kvarn, än äkta omtanke om mannen. Att nästan alla människor, oberoende av politiskt läger, finner misshandeln synnerligen rå och otäck är dock högst sannolikt. På andra kanten demonstrerar ND mot det svenskfientliga våldet, med utgångspunkt i den brutala misshandeln.
Båda sidor har sannolikt både rätt och fel. Att ungdomsgänget lika gärna skulle ha gett sig på en somalisk man av samma ålder, om de fått en tillsägelse, är ytterst svårt att tro. Någon sådan incident har väl knappast inträffat någonsin. Å andra sidan är det troligt att pojkarna inte medvetet gick ut på staden för att misshandla en svensk man. Malin Lernfelt Göteborgsposten tillhör dem som absolut inte vill att dådet kopplas ihop med en havererad immigrationspolitik. Så här skriver hon i GP.
Det som skett har inte heller ett dugg med killarnas eventuella ursprung att göra. De flesta oavsett etnicitet skulle aldrig sparka någon medvetslös. Därför är det högst obehagligt att främlingsfientliga grupper försökt göra det brutala våldet till en fråga om invandring. Det är det inte. Något som om inte annat bevisas genom att den enda person som visade civilkurage nog att försöka ingripa var av somaliskt ursprung.
Självklart har Lernfelt rätt i att de flesta somaliska pojkar aldrig skulle stå och sparka på en medvetslös person. Det är det dock ingen som påstått detta heller. Det handlar ju om en överrepresentation, där de flesta ändå sköter sig bra. Den omtalade personen som försökt ingripa har mig veterligen, ännu inte hittats. Frågan är nog om han finns överhuvudtaget. Skulle han finnas bevisar det självklart ingenting det heller. Det finns individer ur alla etniska grupper som skulle ingripit för att förhindra misshandeln, ingen behöver tvivla på det. Det är självklart inget bevis på att det inte förekommer någon överrepresentation av brottslighet från vissa grupper heller.
För att lämna den mest infantila diskussionen bakom oss så har vi ett samhällsproblem i dagens Sverige, som vi inte skall blunda för. Vi har grupper som immigrerat till vårt land och bosatt sig i enklaver där svenskarna i princip lyser med sin frånvaro. Föräldrar till skolbarn har svårt att lära sig språket och går ofta arbetslösa. Inte alltid för att de är lata, utan för att det inte finns några arbeten att få. Föräldrarna står också mellan två barnuppfostringskulturer. I hemlandet använder man resoluta metoder för att få fason på det uppväxande släktet, något som inte alltid går i det nya landet. Att många föräldrar blir förvirrade och inte vet hur de sätter gränser för sina barn är inte förvånande. När sedan barnen pratar bättre svenska och vet mer om samhället än föräldrarna, så kan det hända att föräldraskapet havererar. Alla testosteronstinna tonårspojkar, även pursvenska, måste ha en fast hand som sätter gränser för vad som är tillåtet och inte tillåtet, så är det bara. I annat fall kan katastrofen vara mycket nära. Att straffskalan i Sverige dessutom är i princip obefintlig vad gäller straff för unga våldsbrottslingar gör att den fasta handen inte ens dyker upp när de grips och lagförs.
Lernfelt har rätt på en punkt (om jag tolkar henne fritt). Barn föds självklart inte till mer våldsverkare var de än är födda och vilket ursprung de än har. Däremot har hon väldigt fel på en annan punkt. Vår immigrationspolitik skapar kulturellt vakuum, utanförskap, arbetslöshet, kaotiska skolor och förvirrat föräldraskap, för att vi helt enkelt tar emot fler immigranter än vad vi klarar av att assimilera och ge arbetet till. Det mest tragiska är väl att alla dessa unga människor egentligen skulle behövas för att bygga upp deras hemländer. "Allas lika värde" skulle gälla nationer och folk också. Skall Somalia byggas upp och bli beboligt eller är det tänkt att bli en global sophög? Lernfelt och hennes gelikar berövar de unga pojkarna det mest fundamentala, att känna sig behövd och fylla en funktion i samhället.
Länk GP
Länk SVT
SvD demonstrationer
