Polisens agerande i Husby

De flesta av oss har säkert hört talas om kravallerna i Husby, västra Stockholm. En okänt men stort antal bilar har stuckits i brand, en skola och ett garage har brandskadats. När polis och brandkår anlänt har de mötts av stenkastande ungdomar. Våra tidningar har efter de sociala mediernas ankomst, balanserat mellan att kritisera polisen för att ha fällt mycket olämpliga kommentarer och ungdomarnas beteende. Tiden då allt ansvar för grova lagbrott kunde skyllas på olämpliga men förflugna kommentarer från ordningsmaktens sida verkar vara förbi. Alltför många kommentarer i de sociala medierna kan inte helt ignoreras från våra traditionella medier.

Från vänsterhåll talas det om kravallerna har sociala orsaker, fler poliser lär inte lösa problemen enligt dessa debattörer, som Ann-Margarethe Livh (V). Så här säger hon i SvD (betaltjänst).

Nedläggning av skolor och bibliotek, indragning av SL-kort för gymnasieelever, så gott som inga resurser för lokalt föreningsliv och lokal kultur. Listan kan göras hur lång som helst. Tänk tanken hur det skulle vara om vi haft dessa verksamheter kvar.[…]

Detta är sociala problem och kan bara lösas med sociala satsningar. Vi beklagar gårdagens våldsamma händelser i Husby. Det gör även de boende i Husby. Men frågan är nu hur vi går framåt. Det måste vi göra tillsammans med de boende i Husby. Inte mot dem, inte ovan deras huvuden, inte på låtsas. Listan ovan på utvecklingen i Järva är en dyster bild, och så länge den fortsätter är lösningen politisk – inte polisiär.

Självklart har kravallerna sociala orsaker, vi kan knappast tänka oss dessa kravaller i Djursholm. Att några bibliotek och lokal kultur skulle lösa dessa problem är dock mer än lovligt naivt. Beror på frånvaron av upplopp i Djursholm att ungdomarna där har tillgång till lokal kultur och bibliotek? Självklart inte. Vi får nog konstatera att den mångkulturella visionen har baksidor som nu börjar visa sig. Den immigrationspolitik vi för nu kostar pengar och en viss samhällig nedrustning följer av att pengarna inte räcker till. Att det också uppstår starkt segregerade områden där framtiden för många ser mörk ut, på riktigt, är också en följd av en ohållbar politik. ”Långsiktigt hållbar” verkar vara något av modeord i politiken, men denna politik är inte långsiktigt hållbar.

Vi har varken arbete eller bostäder som klarar av den immigration vi nu ägnar oss åt. Ungdomarna har gjort en riktig analys, många av dem kommer få det svårt i framtiden. Att de nu ägnar sig åt fullständigt kontraproduktiv verksamhet är nog ingen nyhet för de flesta.

DN konstaterar i en ledare att föreningen ”Megafonen” är långt ute i periferin vad gäller vårt gemensamma samhällskontrakt. Något annat är inte möjligt om man vill behålla ett minimum av trovärdighet. Självklart måste DN uppväga sitt ställningstagande från Megafonen med att även kritisera polisen. Så här skriver de.

Det är bedrövligt om polisen har använt sådant språkbruk. Har ordningsmakten ingenting lärt och ingenting förstått? Poliser som talar nedsättande om andra människor förstör inte enbart sitt eget rykte, utan hela kårens.

Självklart skall polisen varken ge uttryck för rasistiska tillmälen eller låta känslorna ta över i mycket pressade situationer. Kritiken är i sig befogad. Tyvärr har den inte ett dugg med kravallerna i Husby att göra. Ingen är så naiv så att han tror att upploppen hade stannat av eller att upploppet ens har accelererat för att enskild polisman verbalt gått över gränsen. Det är två helt olika problem vi talar om.

Prioriteringen är också märklig. Att bränna ner hela bilparker, skolor, garage, demolera ett helt affärscentrum, kasta sten på ordningsmakten och grov misshandel av tjänsteman jämställs i viss media av verbala övertramp hos enskilda polismän, övertramp som dessutom ännu inte är verifierade. Det är helt enkelt inte rätt att väga upp kravallerna med dessa verbala övertramp, övertramp som mycket väl kan belysas i enskilda artiklar och eventuellt beivras efter att kravallerna klingat av. Så här skriver DN om den skjutne 69 mannen som av vissa anges som orsak till upploppen (vilket jag betvivlar).

De knapphändiga uppgifterna från skotten i Husby tyder på att polisen bröt mot flera av dessa riktlinjer. Händelsen har redan anmälts till riksenheten för polismål i Malmö.  

Här lägger DN bränsle på en brasa utan att ha verifierade uppgifter. Vilka uppgifter har DN kommit över? Vem har uppgifterna kommit ifrån? Hur kan DN skriva att ”de knapphändiga uppgifterna tyder på att polisen bröt mot flera av dessa riktlinjer”? Att på detta sätt gå ut med fullständigt overifierade uppgifter som mest liknar rena rykten från starkt partiska personer är att svika sitt journalistiska uppdrag. Återigen är det ett sätt för ledarredaktionen att väga upp den kritik de trots allt riktat mot vänsterorganisationer. Det är ytterst osäkert om dödsskjutningen ens har något med upploppen att göra. Alla förstår nog att händelsen ligger nära till hands att använda som argument.

I en akut situation måste polisen återställa lag och ordning på svenskt territorium. Lagen och samhällets ordningsmakt skall åtlydas. När bilar och hus brinner är det försent både med dialog och med vänsters recept om fler lokaler för föreningsliv. När ungdomar satt eld på bilar är det inte vuxna polismäns uppgift att föra dialog med dem. De skall lagföras och föräldrarna skall betala vad som kan bevisas att deras barn förstört. Även den enklaste pedagogik förespråkar att barn och ungdomar måste lära sig var gränserna går. Det är inte att vara ”snäll” om vuxenvärlden abdikerar mot sitt gränssättande uppdrag. 

UPPDATERING:

Expo har också reagerat på upploppen runt Stockholm

En samhällsutveckling vi aldrig valt

I samband med debaclet kring att Omar Mustafa tvingades avgå har det kommit fram olika uppgifter till vad som var den direkta orsaken till avgången. Det verkar som vanligt vara själva mediestormen i sig som var den direkta orsaken, vilket som vanligt förnekas av de inblandade parterna. I DN påstår Mustafa att den direkta orsaken till hans avgång från partistyrelsen skall ha varit.  

Att man inte kan förena ett partiuppdrag och ett uppdrag i det muslimska civilsamhället.

Socialdemokraten Olle Burell förnekar att de sagt något sådant, men han reagerar inte på själva beskrivningen av samhället. Vilket indikerar att vi verkligen har ett muslimskt civilsamhälle. Jag trodde att vi bara hade ett samhälle, antingen vi kallar det mångkulturellt, interkulturellt eller monokulturellt. Detta är ju ett mångkulturellt samhälle där vi har en massa samhällen i samhället. Det är alltså det som ett ”mångkulturellt” samhälle innebär.

I framtiden kan vi också tänka oss ett buddhistiskt, ett hinduistiskt och ett sekulärt civilsamhälle. Kanske varje samhälle utvecklar sina lagar och sina skolsystem. Att man då tror att det inte kommer att utveckla sina respektive värdesystem är mer än lovligt naivt. De som inte missar ett tillfälle att prata om ”värdegrund” är ofta samma människor som går i bräschen för denna utveckling, och alltså själva medverkar till att avveckla vår gemensamma värdegrund.

Jag är emot denna utveckling och jag anser att vi i framtiden skall ha en gemensam värdegrund. Alla människor tycker sannolikt inte som undertecknad, men jag kan heller inte påminna mig om att svenska folket har fått välja eller välja bort denna utveckling för vårt samhälle.  

Stöld är inte det stora samhällsproblemet

När det så smått närmar sig riksdagsval 2014 så släpper Beatrice Ask funderingar på att skärpa straffen för både stöld och snatteri. I stället för att släppa dessa åtgärder i form av skarpa propositioner som inom en rimlig tid kan bli lag, så väljer Ask att i stället torgföra dessa tankar som funderingar till media. Detta är lite av ett mönster när det gäller "hårdare tag" mot brottslighet. Vad som i praktiken kommer som skarpa förslag av dessa offentliga funderingar har vi ingen aning om. Det är väl ingen högoddsare att om dessa funderingar faller väl ut i media, tar de form av skarpa förslag lagom till valet. Vi noterar att media återigen får spela en orimligt stor roll i våra demokratiska processer.

Självklart har Ask rätt i sak. Stöld drabbar de målsägande hårt och många gånger står inte brottets allvar i proportion till de straff som döms ut, även om lagen är så pass flexibel att kännbara straff verkligen skulle kunna dömas ut. Här har vi ett av dagens stora problem. Lagen ger redan i dag utrymme för rimliga straff, men straffpraxis och ungdomsrabatten gör att straffen ändå blir orimligt låga. Det är alltså inte bara lagen som behöver skrivas om (om den behöver det överhuvudtaget), det är förändringar av straffpraxis samt en förändring av ungdomsrabatten som är de verkliga problemen. Vi konstaterar att Beatrice Ask inte har nämnt något av dessa stora problem.

Ett bevis på att det är straffpraxis och inte lagtexten i sig som är problemet, utgör alla de utsagor av Sverigedemokratiska nämndemän som efter riksdagsinträdet fått tjänstgöra vid landets domstolar. Chockade har de bevittnat hur lägsta möjliga straff utdöms för grova brott där brottsoffren lidit mycket stor skada. Ofta är det de professionella juristerna som ivrigast propagerat för de horribelt lindriga straffen. Här kan vi se de utspel som jurister genom media gjort, där de helst vill slippa outbildade nämndemän, i ett lite mer problematiskt ljus. Misstanken gror att de blivit aningen obekvämare att tillämpa en straffpraxis som nog aldrig varit lagstiftarnas avsikt med nuvarande lagtexter. 
    
En annan aspekt av Asks utspel är det förvånande faktum att hon fokuserar just på stölder. Varför inte fokusera på våldsbrott som ändå framstår som det allvarligaste problemet i dag? Har justitiedepartementet varit utsatt för lobbning från landets butiksägare eller kan det leda in på farliga spår om regeringen i stället skulle belysa våldsbrotten? Både Ask och en ledare i DN tar upp det lidande ett bostadsinbrott kan orsaka. Jag håller med både Ask och ledarredaktionen, men vilket lidande kan inte en oprovocerad misshandel eller ett meningslöst personrån ställa till med? När det gäller misshandel så framstår problemen med ungdomsrabatten och straffpraxis som närmast samhällsavgörande problem i dagens mångkulturella samhälle. Vår lagstiftning och straffpraxis har helt enkelt inte hängt med i svängarna. Orsaken till detta kan vara att ansvariga politiker av ideologisk-politiska orsaker valt att lägga dessa problem åt sidan.

Justitieminister Ask och regeringen har i stället valt att fokusera på snatterier, samtidigt som vi läser i tidningarna om upplopp i Tensta där ungdomsgäng på det mest flagranta sätt nonchalerat det samhälleliga kontraktet, som i viss mån även gamla gråtjuvar ställde upp på. Dessa upplopp är inte samhällsfarliga i sig (som vissa politiker gärna kommer att påpeka i media) utan det riktigt allvarliga är vad beteendet från dessa ligistgäng är ett symtom på. Ungdomsgängets beteende visar att de ställt sig utanför samhällets normer och att respekten för våra samhälleliga värderingar är lika med noll. De vill inte delta i samhällsbygget och de känner inte minsta sympati för samhällets verkställande organ. Annorlunda uttryckt, - Svea rikes lag gäller inte inom vissa områden av svenskt territorium. Nog är detta allvarligare än snatterier Beatrice Ask?

Att vi samtidigt läser om hur två familjer drabbat samman inte mindre än två gånger på Sahlgrenska sjukhuset gör inte bilden av ett samhälle i moraliskt förfall mindre skarp och förfärande. På ett av våra större sjukhus drabbar alltså två släkter samman med fullt slagsmål som följd. Enligt uppgifter användes tillhyggen friskt, samt ett handeldvapen. Nej, vi drömmer oss inte tillbaka till Bullerbyn. Jag minns dock med sorg och saknad när familjebråk var lika med att mamma blev arg på Karin i porten bredvid och de vägrade tala med varandra på minst en vecka. Det är den typen av familjebråk jag växte upp med. Nu lever vi i ett annat samhälle och vi måste anpassa både lagstiftning, ungdomsrabatt och straffpraxis till detta samhälle, som våra politiker i sin outgrundliga visdom valt att skapa (nåja, i brist på alternativ har vi ju faktiskt röstat fram dem). Vi får också kallt räkna med att allas vårt outtalade samhällskontrakt medborgare emellan är svagare än fordom. Likaså är den känsla av gemenskap och att vi alla deltar i samma samhällsbygge eroderad.

Länk DN ledare

Länk DN Tensta

Länk SvD Tensta

Länk DN Sahlgrenska

Länk SvD Sahlgrenska

Twitterstormar och svenskhet

Det sägs ha utbrutit en twitterstorm efter att Björn Söder ifrågasatt svenskheten hos Loreen efter hennes överlägsna seger i Eurovision Song Contest. Själv såg jag bara twitter där Söder påpekade de kommande kostnaderna, en fråga som också dryftas i våra tidningar. En del andra nationalistiska personer har på Facebook dock tagit upp frågan om att de olika nationaliteterna har eroderats vid den omtalade tävlingen, ur flera aspekter. Själv minns jag den tid när bidragen skulle framföras på respektive länders nationalspråk. Jag tror att denna regel var dömd att gå under, oavsett hur nationalistisk sinnad jag än är. 


Sedan kan man förståss fråga sig hur seriös tävlingen är överhuvudtaget och om det är värt att ta upp ett debacle som mest liknar en storm i ett vattenglas. Det intressanta är egentligen att det inte var Söder eller någon annan nationalist som startade den politiska vinklingen av denna tävling och Loreens seger, det var tvärtom mångkulturförespråkarna.  Redan innan tävlingen skrev Jimmie Baker så här på sin blogg.

Samtidigt som Loreen är en duktig artist så representerar hon också, med sitt (enl. Wikipedia) marockansk-berbiska påbrå, Det Nya Sverige. Loreen är ytterligare ett exempel på att Sverige berikas när människor väljer att komma hit.

Tro mig Baker, vi kan hitta många exempel på när "berikningen" inte har fallit ut fullt så lyckligt. Dessutom är frågan inte adekvat överhuvudtaget när det gäller om vår immigrationspolitik varit lyckad eller inte, det är att infantilisera hela frågan. Jag anser inte att vi skall göra politik av en tävling, även om en ny medborgare i vårt land kommer sist i någon tävlingen eller om en infödd svensk vinner nästa gång. Det är att sänka sig på en för barnslig nivå. Vidare skriver Baker så här.

Avslutningsvis: samtidigt som de flesta av oss kommer att njuta av kvällens färgsprakande melodifestival, heja på och hoppas på att Loreen och Sverige tar hem 1:a-platsen, så kan SD-trollen att sitta hemma i sin tråkiga och destruktiva ensamhet, knaprandes på ett tort knäckebröd med en sillbit, titta på en svart-vit pilsnerfilm och drömma sig tillbaka till det fattiga och lortiga Sverige som guskelov aldrig kommer att komma tillbaka!

Sverige var fattigt under en lång tid. Människor släpade och slet 12 timmar om dagen. Bostadsstandarden var låg och hela syskonskaror levde i samma rum, ibland sov de i samma säng. Under missväxt eller när konjunkturen vår i botten överlevde stora delar av Sveriges befolkning på sill och potatis. Det var säkert smutsigt i vissa hem, då vi levde i ett jordbrukssamhälle och ett industrisamhälle i vardande, men att raljera som Baker gör om detta är att spotta på de generationer som faktiskt byggt upp det samhälle som Baker nu drar nytta av. Att SD skulle vilja tillbaka till den skriande fattigdom som våra tidigare generationer arbetade sig ur är att direkt ljuga. Det är inte SD som står för en ekonomisk vanvettig immigration eller att rädda hela Europa med svenska resurser. Jag tror att t.o.m. Gösta Bohman kraftfullt skulle ta avstånd från Bakers osmakliga raljerande, men Reinfeldt gör det säkert inte. 


Det är tydligt att de som förespråkar ett multikulturellt samhälle redan från början hade tänkt dra växlar på den redan i förväg segertippade Loreen. Sångstjärnan själv lär ha sagt detta i tidningen Novell enligt DN. 

Jag är inte för att bevara kulturen. Ta den och gör vad fan du vill med den.

Lite längre ner i samma artikel står det så här.

Loreen själv har inspirerats av sina föräldrars berbiska kultur bland annat i sin scenkonst. Sminket har inspirerats av berbiska kvinnors tatueringar och även sättet att använda mellantoner i sången har hon blivit influerad av.

Nu kan man ju tycka att de två påståenden strider mot varandra. Vi kan ta vår svenska kultur "och göra vad fan vi vill med den", samtidigt som Loreen har inspirerats av sin berbiska kultur. Hur menar Loreen egentligen? Skall vi bevara den berbiska kulturen med avveckla den svenska?


Många har glatt sig mycket åt Loreens seger i Baku, där hon ju dessutom månade om yttrandefriheten enligt välvilliga rapporter. Det är trist att behöva skriva en sådan här artikel som ju lägger lite sordin på glädjeruset, men tyvärr så kommer nog detta att bli en återkommande fråga i framtiden. Denna gång var det faktiskt multikulturalisterna som startade debatten. 


Länk Baker


Länk DN


SVT Nyheter

LO står för mångkulturella visionen

Det är inte bara beslut i riksdagen som formar landets framtida utveckling. En mängd organisationer och företag driver sin egen politiska agenda, vilket de självklart har full rätt att göra. Även organisationer som LO har självklart rätt att driva sin egen politik på skilda områden. Att en stor fackförening driver sin egen politik är dock inte problemfritt, beroende på att fackförbundens huvudsakliga uppgift är att representera arbetstagarna mot arbetsgivarna. De arbetstagare som inte ställer upp på LO:s politiska agenda om t.ex. mångkultur, har ingen alternativ fackförening där man inte driver den mångkulturella visionen. Dessa arbetstagare har att välja på att ansluta sig till LO, trots att arbetstagaren inte delar den övergripande ideologin, eller stå helt utan fackanslutning. I den bästa av världar skulle arbetstagarna kunna välja fackförening efter politisk åskådning, vilket i dagens realitet inte är möjligt. 


Tittar vi närmare på vad LO skriver om mångkultur är det mycket man kan ställa sig bakom. Så här skriver Sigrid Bøe på LO:s hemsida:

- Vår grundläggande värdering, som ska genomsyra allt fackligt arbete, är alla människors lika värde och rätt. Om vi inte står upp för det, och att ingen ska ges sämre möjligheter och villkor, så sviker vi själva idén med facket, säger LOs vice ordförande Ulla Lindqvist. 

Det är lovvärt att facket reagerar starkt om någon fackansluten arbetare får sämre lön eller sämre arbetsförhållande för att någon arbetsgivare har rasistiska föreställningar. Detta kan vi självklart instämma i, liksom att alla människor föds med samma människovärde. Att alla människor har samma rätt anser inte ens LO själva, då de utesluter medlemmar enbart p.g.a. deras partitillhörighet. I princip inget parti eller organisation har sagt emot LO i ovanstående, det blir därför lite av tomma floskler över LO:s stolta deviser. Vidare skriver Bøe så här i samma artikel.

Fackets idé är att gå samman och inte tillåta att någon utnyttjas och ges sämre villkor. Därför kan vi aldrig acceptera främlingsfientlighet och rasism. Facket är en demokratisk rörelse och drivkraften i demokratin är att alla har lika värde och samma rättigheter.

Bøe blandar ihop saker här. Att arbetsgivare utnyttjar illegala immigranter för att tjäna pengar har sannolikt inte med främlingsfientlighet att göra. Rasism är dessutom relativt ovanligt i vårt land och är sannolikt inget som LO behöver bekämpa. Däremot är det många människor som vänder sig emot vår nuvarande immigrationspolitik och den mångkulturella visionen, det är snarare det LO vill bekämpa. Frågan är varför inte LO skriver detta rent ut? LO är absolut ingen "demokratisk rörelse" utan detta uttalande bygger på den infantila uppfattningen att demokrati är lika med "mångkultur och massimmigration". Tvärtom så utesluter ju flera LO-förbund Sverigedemokrater, enbart p.g.a. deras politiska uppfattning. Vidare i pamfletten.

För att få igång ett samtal om de fackliga värderingarna och om rasism och främlingsfientlighet på arbetsplatserna, har LO under hösten utbildat 22 debattörer från olika LO-förbund.

Då får vi önska dessa debattörer lycka till. De skulle ju kunna testa sin debattförmåga på denna ödmjuka hemsida, för att se hur långt de har kommit i sin utbildning. Vi står självklart till förfogande för detta. Vidare i artikeln.


På sikt är målet att alla förtroendevalda ska utbildas. Redan i år är målet att utbilda omkring 6.000 av dem.


Vi är djupt imponerade av de resurser och den energi LO lägger ner på detta projekt. Här sparas det inte på några resurser. En adekvat fråga är väl vad allt detta kostar? Det är alltså denna typ av projekt som de fackanslutnas medlemsavgifter går till. Men det tar inte slut med det. T.o.m. undertecknad studsar till när LO deklarerar sina vidare avsikter.

I projektet ingår också att besöka landets gymnasieskolor för att där få igång diskussioner om främlingsfientlighet och rasism. 

Att besöka gymnasieskolor för att "få igång diskussioner om främlingsfientlighet och rasism" måste gå långt utöver vad varje fackförening kan tänka sig att syssla med, i ett normalt samhälle. Att diskutera rasism är explicit skolans uppgift, då utan att blanda in immigrationspolitik eller huruvida det är bra med mångkulturalism eller inte. Det verkar som att de sju gamla riksdagspartierna inte spar på några resurser för att förmå valmanskåren att inte rösta på det åttonde partiet i riksdagen. LO kan ses som ex exekutiv förlängning av det Socialdemokratiska partiet i detta sammanhang. Det är nog ingen som kan föreställa sig att LO skulle ge sig in på detta projekt om inte SD passerat ribban för att komma in i riksdagen. 


Det är dessutom kontraproduktivt för LO:s medlemmar att propagera för en politik där arbetstagarkollektivet konkurrensutsätts för billig arbetskraft från andra nationer. Den liberala agendan går sannolikt ut på att pressa ned de svenska lönenivåerna med arbetskraftsimport. I det perspektivet är det mäkligt att LO så frenetiskt ställer sig bakom denna politik. 


Själva den grundläggande paradigmen bakom detta och andra projekt är att demokrati har likställts med den mångkulturella visionen. Med "mångkulturellt" i detta sammanhang menar vi en vision om massimmigration där inflödet av presumtiv arbetskraft hela tiden ligger på en hög nivå och där den svenska kulturen jämställs med övriga kulturer, även i vårt land. Trots att riksdagen i demokratisk ordning tagit beslut som innebär en politisk inriktning mot mångkultur, så har frågan sällan (eller aldrig) diskuterats på ett öppet sätt och folket har i princip aldrig blivit tillfrågat om projektet. Det första beslutet mot mångkulturalism togs 1975 i propp 1975:26. Att någon enda medborgare tagit del av vad som står i denna proposition är osannolikt. 


Försvaret mot ovanstående kritik brukar vara att folket röstat fram partier som öppet deklarerat att de står för massimmigration och mångkultur. De sju partierna som satt i riksdagen fram till 2010 sades vara representanter för valmanskåren. Nu var det ju så att valmanskåren inte hade mycket att välja på, eftersom samtliga riksdagspartier hade samma agenda (av sannolikt olika orsaker) i nämnda fråga. Efter valet 2010 finns det dock ett verkligt val för valmanskåren. Ett parti har tydligt deklarerat att det inte står bakom en politik med massimmigration. Det finns alltså en valmöjlighet som dessutom är representerad i riksdagen nuförtiden. Alla demokratiskt sinnade personer, oavsett politisk inriktning, borde alltså på demokratiska grunder jubla åt att SD äntrade demokratins finrum. Av outgrundliga orsaker verkar det som att detta jubel på något sätt uteblivit. Inte minst LO:s agerande indikerar detta.

Länk LO

Länk Riksdagens hemsida Propp 1075:26

Jag skuldbelägger...

Jag läser för närvarande boken " SVENSK MAFFIA, fortsättningen". Det är både intressant men bedrövande läsning. Gäng och kriminella motorcykelklubbar har växt upp i vårt land och regerar hela stadsdelar. De olika gängen har delat in territorier emellan sig. Ibland skär det sig mellan gängen och skärmytslingar uppstår. Ofta blir det kortvarigt då gängkrig inte bidrar till ökande inkomster från diverse verksamheter. Egna medlemmar har i vissa fall "offrats" för att sluta fred med en konkurrerande "firma". Värt att nämna är ändå att medlemmarna i en klubb som Outlaws enligt boken mest verkar vara intresserade av att åka motorcykel och sköta sitt, namnet till trots (det är också den äldsta klubben, bildad 1935). Tyvärr är Outlaws den klubb som också blivit hårdast ansatt av andra mer kriminella klubbar. De som ändå vill åka motorcykel samt umgås i en gemenskap utan att ägna sig åt kriminell verksamhet, har åtminstone ett alternativ. 


Alla demokratiska samhällen får nog räkna med en viss brottslighet, något annat vore orealistiskt. Den finländske hjärnforskaren Matti Bergström har t.o.m. påstått att denna brottslighet är nödvändig för ett fungerande samhälle. Det som skiljer dagens brottslighet från gårdagens är just dessa kriminella välorganiserade brottssyndikat som slagit rot i vårt samhälle de senaste decennierna. Det allvarliga med dessa ligor är att de hotar vittnen och t.o.m. ger sig på av staten utnämnda åklagare. Interna uppgörelser är ju som sagt interna och allmänheten upprörs inte alltför mycket av dessa drabbningar, så länge det inte sker på öppen gata. Dessutom bidrar en del av allmänheten till verksamheten genom att handla smugglade cigaretter, snus, sprit och narkotika. 


Det som slår mig när jag läser boken är också att flera av gängen nästan uteslutande består av människor med utländsk härkomst. Jag citerar från sidan 226 i boken. 

Inte heller någon annan av medlemmarna i Bandidos eller X-team grips- trots polisens skarpa tonläge vid razzian. Och i oktober 2007 beslutar sig Göteborgs tingsrätt att reseförbudet mot Mehdi Seyyed ska hävas, trots att han formellt fortfarande är misstänkt för bombdådet. Bandidos-ledaren återfår sitt pass och åker på semester, först till Teneriffa och därefter till hemlandet Iran. 

Seyyed åker alltså på semester till sitt hemland, liksom många andra immigranter i detta land. Men varför har han fått asyl i vårt land? Seyyed kan inte med bästa vilja i världen kallas politiskt intresserad. Han framstår inte heller som särskilt djupt religiös. Varför gav Migrationsverket Seyyed och andra personer med liknande bakgrund asyl? Det kan ju vara så att det var Seyyeds föräldrar som en gång fick asyl. I sådana fall måste vi konstatera att integrationen inte bara misslyckats, utan att den överhuvudtaget inte ens existerar. 


Jag citerar nästa stycke på samma sida.

Under 2007 växer X-team stadigt. Medlemmar ansluter sig från bostadsområden över hela Göteborg: Högsbo, Mölndal, Västra Frölunda, Biskopsgården, Länsmansgården, Lövgärdet och Rannebergen. Några av de nya medlemmarna bär svenska namn, men de allra flesta har invandrarbakgrund liksom xxxxxx. Så gott som alla är straffade, mest för våldsbrott. 

Grattis Mona Sahlin, Bengt Westerberg, Maud Olofsson, Annie Lööf och Fredrik Reinfeldt, är ni inte stolta över er mångkulturella skapelse? Detta är ERT verk, er skapelse och er vision. Det är Sahlins smetigt humana vision om mångkulturen, det är Westerbergs ännu smetigare "internationalism" och det är verkligheten bakom Olofssons "ivriga bävrar" (kanske inte ett helt misslyckat begrepp ändå). Det är också verkligheten bakom Reinfeldts uttalande om att vi inhemska medborgare bara är barbarer och att allt sofistikerat kommit utifrån. 


För att vara inte i onödan skuldbelägga människor med utländsk härkomst skall jag vara tydlig med att huvudansvaret inte ligger hos enskilda individer som hamnat i kriminalitet. Nej huvudansvaret för en misslyckad politik är naturligtvis de politiker som fattat besluten angående folkomflyttningspolitiken. Jag skuldbelägger Mona Sahlin, Bengt Westerberg, Maud Olofsson, Maria Wetterstrand (som flyttat till det immigrationsrestriktiva Finland) och Fredrik Reinfeldt. Ni har under lång tid haft kunskap om hur misslyckad vår immigrationspolitik varit i praktiken och vilka konsekvenser den för med sig, även för många av immigranterna, ändå har ni insisterat på fortsatt folkomflyttningspolitik. Ni bär det fulla ansvaret för den organiserade gängkriminalitet vi ser i dag.             

Newsmill har stängt av kommentarerna - fast nu fungerar de igen!

Från att ha stängt av kommentarerna till vissa artiklar har nu Newsmill gått över till att stänga kommentarerna till samtliga artiklar. Det kan ha varit undertecknad som är orsaken till detta. Jag kom på den briljanta idéen att kommentera en artikel med avstängda kommentarer i nästa artikel. Någon mer kan ha kommit på "otyget" samtidigt. I alla fall spred sig vanan med blixtens hastighet. Lusten att debattera verkar vara obetvingligt stor bland allmogen, trots att partiernas medlemsskaror hela tiden tunnas ut (utom för ett par partier).


Senaste artikeln som fångade mitt intresse är skriven av Niklas Bernsand som ställer en del besvärande frågor om solidaritet och det vokabulär som vår politiska elit gärna använder sig av. Dessutom menar Bernsand att det kanske inte är så viktigt med vad man kallar olika saker, att själva orden och symbolerna inte är det viktigaste i samhällsdebatten. Vilket enormt påstående. Jag som tänkte uppmana till en plakatdemonstration av 68-snitt mot Chinateatern och dess djupt kränkande emblem som visar en gammal snedögd kines med något lurt i blicken. Dessutom har mannen en enkel halmhatt vilket kan betyda att han tillhör någon subversiv paramilitär organisation, så tolkar jag det i alla fall. Så här skriver Bernsand:

Det är som om känsligheten för språk och ryggmärgsreaktioner på symboler, ordval och uttryck i stora delar av det svenska offentliga samtalet kommit att ersätta självständigt tänkande.  

Är det meningen att media och politiker skall tänka själv nu också? Det kravet har ju aldrig ens dryftats förut. Våra riksdagsmän är inte tillsatta för att tänka själv, det vet alla. De är handplockade för att just framföra sitt partis politik tillsammans med de vanliga inlärda flosklerna. Skulle våra politiker och journalister börja tänka själva står vi inför en samhällsrevolution. Tänk dig för Bernsand! Vidare i artikeln. 

Ett exempel på en materiell dimension som en språkfokuserad antirasism helt missar handlar om hur asylsökande blir handelsvaror i en geschäftskedja som tar sin början i människosmuggling och fortsätter i svenska, vinstmaximerande privata företags boenden för ensamkommande, ”lotsar” ut till arbetsmarknaden o.s.v. Om välförtjänt kritik tidigare riktats mot passiviserande strukturer som håller människor i ”utanförskap” finns vid sidan av dessa strukturer idag skattefinansierade, parasitära privata strukturer som gör vinst på olika delar av migrations- och integrationsprocessen. Har någon ens försökt analysera hur begrepp som ”solidaritet”, ”tolerans”, ”mångfald” eller för den delen ”utanförskap” idag kan manipuleras för att legitimera ett system som tjänar pengar på asylsökande, alltså hur ord på ett påtagligt sätt kopplas till materiella intressen?  

Att bara ifrågasätta människosmuggling och vinstmaximerande företag som också lever på dessa stackars immigranter är i sig en indikation på ren ondska. Detta har ju blivit en hel industri som genererar både arbetstillfällen och skatteinkomster. Samtidigt importerar vi människor som kan ta de skitjobb som vår bortklemade svenska arbetarklass inte längre vill utföra. Kan det bli bättre? Sedan får vi ta att det bildas etniska enklaver med skyhög arbetslöshet (vilket i princip förvärrar eventuella demografiska problem) kriminalitet och utanförskap. 


Länk Newsmill   

 

Immigration by gumbolls

En film på You-tube hette "Immigration by gumballs". Av okänd orsak försvann filmen från You-tube. Det är en pedagogisk film som visar det meningslösa med vår nuvarande immigrationspolitik. Nu har någon annan lagt upp filmen på You-tube, så vi lägger upp den igen. 





PS.
Ser på nyheter 24 att den gamla sångaren Peps Persson hatar Sverigedemokraterna. Ja, Peps, ställ dig i kön. Alla superhumana kultur"arbetare" verkar inte ha speciellt svårt för att visa upp sitt hat när någon påtalar saker som visas upp i filmen "Immigration by gummballs". Verkligheten är ju s.a.s. inte dessa artisters starka sida. 
DS. 


Länk Nyheter 24

Diskriminering fastslagen

Simon Wallmark satsade allt för att bli brandman. Han sade upp sig från sitt välbetalda arbete som snickare och gick den tvååriga SMO-utbildningen, efter att ha läst upp sina betyg på Komvux och gjort högskoleprovet. Alla Wallmarks kamrater på SMO-utbildningen tog för givet att de skulle träffas på Södertörns räddningstjänst för sommarparktik. Denna praktik fungerar som provanställning och i princip ingen blir anställd utan att ha fått denna sommarpraktik.   


Tyvärr fick Wallmark inte något svar på den ansökan han skickade in. Räddningstjänsten hade i stället anställt människor på könsmässiga och etniska premisser. Detta som ett led i ett projekt att få in grupper som lider av stor arbetslöshet på arbetsmarknaden. Det visade sig att av de 12 personer som anställdes så hade enbart 2 gått SMO-utbildningen, som annars ses som ett absolut krav. 


När chefen för Södertörns Brandförsvar i kommunfullmäktige fick frågor från SD om det aktuella diskrimineringsfallet så nekade han till att det var något konstigt alls med anställningsförfarandet det år Wallmark sökte sin tjänst. Det är enligt brandchefen, ett helt normalt förfarande att söka personal ur olika samhällsgrupper. 


Nu visar det sig enligt DN att Södertörns Brandförsvarsförbund gått med på en förlikning efter att Wallmark stämt förbundet för diskriminering. Wallmark fick hela det belopp han begärt på 100 000 kronor. Vi ställer oss frågan varför Södertörns Brandförsvarsförbund gick med på en förlikning om det nu var ett helt normalt förfarande som brandchefen sade i fullmäktige.

Länk DN 

Länk Centrum för rättvisa

Strålande Guillou!

Med rubriken ”Guillou bland invandrarna på Östermalm” beskriver en DN-artikel Guillous vardag i sitt grannskap på Östermalm. Det är inte utan att man drar på mungiporna när Guillou lägger ut texten, något han är mycket bra på. Hela Guillous tillvaro liknar påfallande mycket den livsstil Christopher Lasch beskriver i sin bok ”Eliternas uppror”. Det är ett liv där liberalerna reducerat mångkulturen till en basar av olika platser där det serveras exotisk mat och där man kan lämna traditionens tyngd för att i stället hänge sig åt trender härstammande från jordens alla hörn. I själva verket är Guillous vänsterfernissa i denna artikel tunnare än på de gamla träbåtar han förnöjt passerar kajen nedanför Östermalm. Så här säger Guillou i artikeln när reportern frågar om inte hans bostadsort sticker i ögonen för en man med hans vänsterpatos.

På grund av vänsterns intolerans och högerns tolerans är det bättre för mig att bo här. De som kallar sig vänster på Söder anser att jag inte är socialist på rätt sätt, inte feminist på rätt sätt. Och vi ska inte prata om vad djurvännerna tycker om mig.

Vi är många som erfarit ”vänsterns intolerans” och då lite mer handfast än vad Guillou upplevt den. Men det är förmodligen inte därför Guillou smälter så bra in i östermalmsmiljön, det är i själva verket för att han verkligen hör hemma där, bättre än vad G.W. Persson någonsin kommer att göra. Exakt vad är det som gör Guillou mer vänster än hans grannar? Finns det något alls förutom att han röstar på ett bedagat parti som nästan blivit exotiskt det med? Högerns (eller liberalernas) intolerans visar sig när man på allvar utmanar dem, och det är knappast vad Guillou gör, inte sedan han reviderat sitt utlåtande att SD är ickerasistiskt. Så kommer vi då till Guillous uttalande om invandrare, så här står det i artikeln.

2009 sa Guillou att Sverigedemokraterna inte var rasistiskt. Den åsikten har han senare reviderat.


– I kommentarsfält gnäller de om att jag, som är invandrarkramare, borde bo bland invandrare. Det gör jag också.

Det finns säkert en hel del åsikter vår gode Guillou har reviderat genom åren. Har man läst hans tidigare böcker så blir detta märkbart. Inte bara åsikter har reviderats genom åren, även synen på ähum… vissa främmande makter förmodar vi också har reviderats en smula.


Nu gäller kommentarerna i kommentarsfälten inte enskilda immigranter, utan de etniska enklaver som växt upp runt våra storstäder, vilket Guillou borde vara smart nog att förstå. Dessutom ljuger Guillou, han bor enligt artikeln på Banérgatan, där det enligt hans egen utsaga skall råda en någorlunda multikulturell miljö. Som kuriosa slog jag jämna gatunummer på Banérgatan från 42 till 50. Av de 125 namn jag fick upp klingade 3 (tre) med utländsk klang. Det låter inte som Fittja direkt, där skulle förhållandet vara ungefär tvärtom. Att strosa in till den lokale tobakshandlaren med utländskt påbrå (som av en händelse när DN-reportern är närvarande) är inte riktigt samma sak som att bo mitt i Rosengård. Vidare läser vi häpet detta när Guillou presenterar en av sina djupare analyser:

Partiet har inget stöd på Östermalm, förklarar Guillou. Han säger att de inte ens delar ut flygblad här utan anser att området är fullständigt förlorat.


– Detsamma gäller Djursholm och Danderyd. Högern är mest resistent mot den här typen av rasister.

Om Guillou studerat sin svenska historia bara en smula, måste han inse att det inte handlar om någon ”resistens” mot rasism. SD förfäktar ju en annan immigrationspolitik, vilket avsiktligt stigmatiseras som rasism eftersom det är så svårt att sakligt argumentera för den nuvarande politiken. Den verkliga rasism som förekommer och har förekommit är absolut inte obekant från de samhällsskikt Guillou plötsligt tar i försvar. Att sedan vissa skikt inom företagarvärlden är positiv till en ohejdad immigration som ett effektivt medel att pressa ned lönerna, borde inte heller vara helt obekant för herr Guillou, inte om han hade läst vänsterns grundkurs för nybörjare. Vad menar förresten Guillou med ”den här typen av rasister”? Finns det en annan typ av rasister på Djursholm? Förövrigt så driver ju Moderaterna i princip en Sverigedemokratisk politik i sina överklassenklaver, så i själva verket har Guillou inte en siffra rätt. Till sist citerar vi detta ur artikeln.

Det märks att Guillou är välkänd i saluhallen. Han hälsar igenkännande på flertalet handlare. Många undrar om hans bok har kommit ut i handeln. Han bjuds på ett ostron innan han slutligen slår sig ned för att dricka dagens tredje öl.


– Det här blir ju konstigt för att jag framstår som någon som bara går runt och dricker öl hela tiden, säger han.


– Jag borde ha tagit ett glas vin.

Detta är ju fullkomligt strålande! Som hämtat från Lasch beskrivning av den moderna multikulturalisten. Om Guillou läste igenom DN-artikeln långstamt och noggrant, skulle han nog dra slutsatsen att själv gå över till ett annat parti. Det är bara att räkna positiva och negativa saker han säger om vänstern respektive högern. Även Guillou bör klara denna enkla matematik.


Länk DN


Christopher Lasch ”Eliternas uppror” Med turistens blick


De som vill bli medlemmar i den nya intelligensaristokratin dras till kusterna, vänder ryggen åt landets hjärta och odlar kontakter med den internationella marknaden i snabbrörliga pengar, glamour, mode och popkultur. Man kan undra om de överhuvudtaget uppfattar sig som amerikaner. Patriotism står förvisso inte högt på deras lita över dygder. Att vara mångkulturell passar dem däremot perfekt. Det manar fram en angenäm bild av en global basar där exotisk mat, exotiska kläder, exotisk musik och exotiska stamseder kan avnjutas i en enda röra utan att någon höjer på ögonbrynen och utan att man behöver binda sig för något. De nya eliterna trivs bara på resande fot, på väg till en konferens på toppnivå, till det storslagna öppnandet av en ny franchiseanläggning, till en internationell filmfestival eller till en semesterort som ingen annan har hört talas om. De betraktar världen med turistens blick, ett perspektiv som knappast stimulerat ett lidelsefullt engagemang för demokratin.

Sveriges sociala skyddsnät ruttnar

I DN 19 september kan vi läsa att det förekommer ett omfattande fusk med den oerhört dyrbara assistansersättningen. Det är en omfattande reform för att de svagaste och mest sårbara i vårt samhälle skall få hjälp och möjlighet till drägliga liv. I detta assistansersättningssystem har kostnaderna stigit från 4 miljarder kronor 1995 till 22 miljarder 2009. Man behöver inte vara en ekonom av Anders Borgs kaliber för att insikten om att något är allvarligt fel skall stå fullkomligt klar. Så här står det i DN-artikeln.

Det ligger så ohyggligt mycket pengar i assistentsystemet, det kan handla om 100.000 kronor i månaden eller mer för en individ. Enligt rapporten är bedrägeriet i vissa fall organiserat. Det finns fall som liknar människohandel där funktionsnedsatta personer tagits till Sverige för att någon eller några ska kunna sko sig på assistentlöner.

Tyvärr är sådana dyrbara system som assistansersättningssystemet dömt att försvinna i vårt mångkulturella samhälle (därmed inte sagt att alla fuskare har utländsk härkomst). Vi har helt enkelt inte råd med att tiotals miljarder bara försvinner i våra transfereringssystem, samtidigt som det inte finns pengar till sjukvård åt gamla som byggt upp detta samhälle eller ens bussar som håller ihop. Fusk och bristande samhällsansvar håller på att gröpa ut själva kärnan i vårt välfärdssystem.


Det fuskas på låg och hög nivå. Hanne Kjöller publicerade en krönika som behandlade politikerns s.k. inkomstgaranti. Det handlar om politiker som efter avslutat värv, främst i riksdagen, fortsätter att leva gott på den inkomstgaranti som har kommit till för att människor skall våga ta politiska uppdrag. Så här skriver Kjöller.

Anders Sjölund är moderat och därmed företrädare för arbetslinjen. Men också han är ett offer för utanförskapet. Han genomlider det på golfbanan i Spanien. Garantilönen har han med sig sedan sin tid i kommunalpolitiken på 90-talet. Sedan dess har han hunnit skaffa sig ett bolag, och eftersom bara löner, inte vinster, räknas av mot garantibeloppet kunde han plocka ut 14 miljoner kronor i vinst samtidigt som skattebetalarna fortsätter att försörja honom.  

Nu är det inte så att det bara är löner, och inte vinster som dras av garantiinkomst. Sverigedemokraterna hade självklart lagt en motion i frågan om reglerna varit så skrivna att löner, men inte vinster dras av mot garantilönen. Det står på svårgenomtränglig kanslisvenska i lag (1994:1065) kap. 13 och paragraf 12 att vinster skall räknas av garantiinkomst. I paragraf 16 har lagstiftarna försökt täppa till alla kryphål. Hur moderaten Anders Sjölund (som företräder arbetslinjen och företrätt svenska folket avsevärd tid i riksdagen) lyckats kringgå regelverket är en gåta. Om det inte är så enkelt att vinsterna faktiskt räknats av Sjölunds garantiinkomst efter gällande regler. Då är det reglerna som måste modifieras.


Man kan tycka att fusk inom vissa områden är perifera företeelser som inte signalerar samhällsfara. Men det tyckte säkert medborgarna och politikerna i Grekland också en gång i tiden. Demokrati är det minst dåliga av de olika sätten att styra en nation på vi känner till. En uppenbar brist är att allvarliga varningssignaler inte tas på allvar inom rimlig tid, ibland reagerar samhället när det redan är försent. Organiserad brottslighet i skepnad av motorcykelklubbar växta upp mitt framför ögonen på politiker och polis. Reaktionerna var alldeles för verkningslösa från ansvariga parter. Nu ser vi resultatet. Immigrationspolitiken har länge visat sig vara destruktiv, för alla parter. Få politiska företrädare verkar ta dessa signaler på allvar. Tvärtom, de som påtalar att det finns allvarliga tecken på at den förda politiken är fel stigmatiseras. Vi får ändå hoppas att Anders Borg och andra på finansdepartementet förstår kalla siffror när det gäller assistansersättningen. 

Länk DN assistansersättning

Länk DN Kjöller

Länk Riksdagen lagen

Från Backa till Brixton

Uppdrag granskning, "Från Backa till Brixton". Ett bra program som borde ses av alla. Det bästa är när Josefsson intervjuar en moderat och en socialdemokratisk politiker. Dessa intervjuer är det bästa och mest informativa jag sett på svensk TV. Intervjuerna med dessa två politiker säger ALLT! Intervjuerna börjar 31:40 in i filmen. Klicka på bilden för SVT-Play.

Klicka på bild för SVT-Play

Kostsam berikning

Det står i Riksdag & Departement att nyanlända invandrare skall få behålla sin "etableringsersättning" trots att de börjar arbeta. Detta föreslås i regeringens budget som släpps om två veckor. Så här står det i artikeln. 

I dag betalas ersättningen ut i högst två år. I budgeten kommer regeringen att föreslå att den som arbetar under pågående etableringsplan ska få behålla hela sin statliga ersättning.

Det behövs tydligen extra morötter för att få de nyanlända i arbete, trots allt tal från Maud Olofsson om "ivriga nybyggare". Jag tror inte att just dessa regeländringar orsakar några större hål i statsbudgeten, det är så mycket annat som kostar så oändligt mycket mer. Det är snarare principerna som är intressanta. Det har ju annars varit stenhårda principer för dem som uppbär försörjningsstöd, principer som man här överger. Intressant är också allt tal om "berikning" av vårt samhälle. Denna berikning kostar hela tiden stora summor pengar. Det skall också sägas att även om de nyanlända är aldrig så intresserade av att arbeta och försörja sig själva, så kanske det helt enkelt inte finns några arbeten att tillgå. Vi har ju som bekant en hög arbetslöshet som bitit sig fast år efter år. Vidare i artikeln står det så här. 

I en färsk utvärdering visar Arbetsförmedlingen att 93 procent av de drygt 4 000 personer som myndigheten hittills tagit emot fått eller får hjälp med en arbetslivsintroduktion som ökar deras chanser att få jobb. Drygt 3 000 av dem har fått en individuell etableringsplan. Ett femtiotal har fått jobb.  

Det är höga siffror, 93 procent, men det är alltså de som deltar i arbetslivsintroduktionen, inte de som fått arbete. vad gör de andra 7 procenten? Ordnar de arbete själva? Nästa siffra är drygt 3000, det är de som en individuell etableringsplan. Så kommer vi då till den verkligt intressanta siffran, hur många har fått ett arbete av dessa 4000 personer? Jo 50 personer, den riktigt låga siffran. 


Vi skall akta oss för att stigmatisera de "nyanlända". Vi har ingen aning om hur många av dessa som verkligen vill försörja sig själva. Det är hela immigrationspolitiken som är vansinnig. Här lägger vi ner stora summor på att få dessa nyanlända i arbetet. Så får de flesta i alla fall inte ett arbete, för det finns förmodligen inga passande sådana. Allt tal om "ivriga nybyggare" och "berikning" ter sig som billig och rentav lögnaktig retorik. Vi berikar inte vårt samhälle med denna immigrationspolitik, vi gör vårt land fattigare och sannolikt gör vi inte ens de "nyanlända" lyckliga. Det går inte att lösa strukturella och ekonomiska problem med folkomflyttningar, det är en felaktig politik som bygger på flummiga visioner. När skall dimmorna lätta för våra politiker, NÄR?


Länk Riksdag & Departement 

Centern vill skapa svenska Chinatowns

Tino Sanandaji sade under Politikerveckan i Visby att "inte fan startade arbetskraftsinvandrarna på sextiotalet Little Italy de anpassade sig och blev svenskar". Nu säger Centern att de just skall starta Little Italy och svenska Chinatowns. Enskilda partiföreträdare vill föra fram denna nya ideologi till Centerns partistämma i september. Centern balanserar ju på 4 procentspärren och sådant kan ju föda desperata förslag, eller skall vi säga avslöjande förslag. 


Centern under Maud Olofsson har profilerat sig som ett alltmer nyliberalt parti. Enligt nyliberala principer skulle väl dessa smånationer i vårt land klara sig ekonomiskt själva, utan utjämningsbidrag. Vi vet ännu inte hur trogna Centern kommer att vara dessa liberala principer. Att förvandla Rosengård och Fittja till "Little Baghdad" och "Little Mogadishu" är inte något projekt centerpartisterna skulle satsa några privata pengar i förmodligen. Som vi alla vet är inte italienare och kineser de största grupperna av immigranter i vårt land. Ett annat förslag för att lyfta de grupper som nu befinner sig i utanförskap vore ju annars att förlägga dessa "Chinatowns" i trevliga stadsdelar som Täby, Danderyd och Vellinge. Då skulle dessutom alla Moderater få visa sin öppna attityd lite mer i praktiken. Kan vi hoppas på ett sådant förslag utan att Alliansen knakar i fogarna?


Ett annat förslag från de pigga centerpartisterna är att underlätta arbetskraftsinvandringen. Man antar att det skulle påskynda uppkomsten av "Little Italy" antagligen. Att vi redan har en arbetslöshet på över 400,000 människor tar man inte notis om, inte heller den förlamande höga ungdomsarbetslösheten. Nej varför skall våra arbetslösa komma i arbete när vi kan importera arbetskraft utifrån, verkar vara centerpartisternas tankegångar. 


Innan Rapport fick oss alla att sätta kaffet i halsen med Centerns nybyggarförslag så visade de ett inslag med de nya s.k. "etableringslotsarna". Regeringen har satsat 920 miljoner på ett system med lotsar som skall hjälpa våra nya invånare in på arbetsmarknaden. Fram till att rapport sände sitt inslag hade 10 personer erhållit arbete genom dessa lotsar. Projektet har hållit på i 9 månader och Rapport visade hur dessa lotsar hjälpte människor att betala sina räkningar via internet. Inget ont om de människor världen över som inte är bekanta med vår moderna teknik. Däremot är det horribelt att Centern vill underlätta för ytterligare arbetskraftsinvandring, nu när vi har en armada av arbetslösa och vi dessutom har en armada av människor som kräver stora resurser för att bli anställningsbara. Det är oerhört svårt att förstå snilleblixten i Centerns förslag, hur man än vänder och vrider på dem.

Länk SVT

Länk Regeringens hemsida (lotsar)

Janne Josefsson om mångkulturen

Janne Josefsson skall tydligen hoppa in ett tag för den kritiserade Täppas Fågelberg i radioprogrammet "Ring P1". Josefsson verkar se fram emot inhoppet efter vad han säger i en GP-artikel. Som av en händelse nämns mångkulturprojektet i artikeln och Josefsson verkar se fram emot åsikter även om detta tabubelagda ämne (nåja, en förändring kan skönjas). Så här säger Josefsson i artikeln.

Det finns nu en paradoxal effekt av vansinnesdåden i Norge: att man ska lägga band på debatten och inte prata om vissa saker. Jag menar det motsatta, jag som är en stor anhängare av ett mångkulturellt samhälle tycker också att det finns en verklig anledning att prata om haveriet av det. Folk måste få yttra att det inte blev som det var tänkt.

Josefsson säger de alla som har lite kontakt med verkligheten också vet, nämligen att den mångkulturella visionen har visat sig vara falsk och inte svarat upp mot den verklighet vi nu ser i vårt samhälle. Med en kort mening beskriver Josefsson detta misslyckande, - Folk måste få yttra att det inte blev som det var tänkt. 


Denna korta mening rymmer en oerhörd tragik och har flera oerhört tunga aspekter. Bara att en journalist måste säga att "folk måste få yttra sig" är ett underkännande av hela vår demokrati som skall innehålla åsikts och yttrandefrihet. Om vår demokrati fungerat som det var tänkt skulle Josefsson aldrig behövt fälla dessa ord. 


En grundläggande omvälvning av hela vårt samhälle har skett, utan att politikerna tillfrågat väljarna eller ens debatterat detta i en öppen och ärlig debatt. Människor kan vara för eller emot mångkulturen, men de demokratiska spelreglerna måste väl gälla likafullt? Inte bara mångkulturprojektet har havererat, demokratin har också havererat. Det finns inget annat svar än just detta, det finns ingen annan slutsats att dra. 


Om nu det mångkulturella projektet har havererat, vilket Josefsson säger som ändå är en anhängare av detta projekt, så undrar vi vilka det är som bär ansvaret för detta havererade jätteprojekt. Vilket ansvar har de politiker, alltifrån Bengt Westerberg, Carl Bildt, Ingvar Carlsson och Mona Sahlin till dagens politiker? Skall vi bara stryka ett streck över detta havererade projekt med orden - Ojdå, det blev visst lite fel detta? Det talas i både sociala och osociala medier om ansvar för de två utvisade egyptierna, men här talar vi om ett betydligt tyngre ansvar. 


Att vi skulle lägga ned debatten om detta havererade projekt p.g.a. den fruktansvärda tragedin på Utöya låter fullständigt verklighetsfrämmande. Självklart kan det aldrig bli frågan om något sådant. Däremot skall vi föra en saklig debatt utan personangrepp, som alltid.

Länk GP

Och det mångkulturella experimentet fortsätter...

Även vi som inte direkt är några ivriga supporters till den mångkulturella visionen har med förvåning följt vad som skett i Storbritannien. Ni läste rätt, jag skrev Storbritannien därför att kravallerna nu spridit sig till andra städer som Manchester. På ekots hemsida står det att hela kvarter bränts ned i stadsdelen Croydon. Vi talar alltså om hela kvarter! Tankarna går närmast till historiska händelser som Blitzen, men vi talar fortfarande om inhemska kravaller. Även vi i Sverige har fått minikravaller i Hässelby där ett ungdomsgäng, inspirerade av vad som hänt i London, tydligen börjat härja i sin lokala stadsdel. Att en polis i TV sagt att det inte har med kravallerna i Storbritannien att göra kan vi ta med en stor nypa salt, var skulle de annars ha hämtat sin inspiration ifrån? Vi pratar knappast om en litterär bokläsande generation förortskids som låtit sig inspireras av historiska händelser av förtryck och upplopp. 


Vi har sett flera mobilfilmer där det visas grova övergrepp på försvarslösa ungdomar i spåren efter upploppen. En film visar en misshandlad pojke som hjälps upp på fötter av humana individer av utländsk härkomst, för att sedan rånas. Jag kan inte hjälpa att dra paralleller till det vissa aktörer i vår samhälleliga debatt skriver om hatiska kommentarer på nätet, speciellt efter vissa tidningsartiklar. Det talas om hatet på nätet och ibland om ren rasism från kommentatorerna. Var det humant att råna den misshandlade pojken? Var det också fråga om rasism, nu riktat mot vita? Inga av dem som ondgör sig över det omtalade "näthatet" kommer sannolikt att kommentera händelserna i Storbritannien som hat eller rasism (i sådana fall från polisens sida eller de som kommenterar händelserna här i Sverige). 


Jag tar bestämt avstånd från alla rasistiska kommentarer och en hel del andra kommentarer också. Jag har dock en viss förståelse att det skapats en frustration när det mångkulturella projektet visat sig att inte vara det himmelrike på jorden som våra politiker i sin infantila fantasivärld trott. Dessutom införde de detta experiment utan att tillfråga folket eller ens en offentlig debatt. 


Under upplopp så bedöms ofta olika gärningar mildare än om någon gjorde sig skyldig till samma händelse under en helt vanlig lugn dag. Det är ett märkligt sätt att se på brottslighet och ansvar anser jag. Varför skall människor få mildare domar för att de är uppspelta av våld och skadegörelse? Jag tycker att de som rånar en nyss misshandlad och hjälplös pojke skall dömas för grovt rån. Jag tycker att ungdomsrabatten på straffet skall vara modest, så att de dömda åtminstone får sitta av tre år på en anstalt av något slag. Jag anser att är de inte brittiska medborgare skall de utvisas, och då självklart inte till Sverige.


Avslutningsvis kan vi konstatera att det mångkulturella projektet inte visat sig vara det formidabla projekt som våra politiker och journalister i sin outgrundliga visdom utmålat. Det talas om utanförskap och arbetslöshet. Ja, det stämmer säkert, men det gör ju inte hela projektet bättre, det snarare understryker misslyckandet.    

Länk SvD

Länk DN

Länk DN rånad pojke

Länk Ekot

Mångkulturens offer

Jag läser med stort intresse en artikel från GP av Mark Isitt där han filosoferar över en rapport som två arkitekter från Chalmers skrivit. Bakgrunden är att bostadsföretaget Poseidon beställt en rapport om sitt eget bostadsområde "Backa röd" för att ha som något slags underlag för sin planerade upprustning av området. Isitt har läst rapporten och som en röd tråd uppfattar han att de boende upplever ett stort mått av otrygghet och rädsla. Att känslorna grundar sig på brottslighet och allmänt stök verkar också klart framgå av de intervjuer som rapporten förmedlar. Så här står det i artikeln om de djupintervjuer som genomfördes för rapporten.

Och man pratar bus. Det där sista är absolut mest intressant, varenda en av familjerna känner sig nämligen otrygg. Någon på grund av de omgivande skogarna, resten på grund av ungdomsgäng. ”Vi går inte ut på kvällen”, säger en bosnisk mamma och pappa i 50-årsåldern och deras 28-årige son. En kenyansk kvinna och hennes indiske man konstaterar: ”Mycket pågår nuförtiden. Skador och bråk. Ibland har vi hört om mord också.” Tillsammans har de fem barn. ”Vi är rädda.” Klarspråk.

För mig som inte är varken professor eller lektor (titlar de två arkitekterna använder sig av) så står det klart att familjerna är rädda och känner sig otrygga. Orsakerna är lika glasklara, de beror på en omfattande brottslighet samt avancerat ungdomsbus. Journalisten Isitt har tydligen uppfattat samma sak. Efter en snabb googling på "Backa röd" kommer denna artikel från Expressen upp, "Därför brinner Göteborg". Hur tolkar då de två högutbildade arkitekterna intervjuerna? Så här står det i artikeln.

Men så läser jag Nylanders sammanfattning. ”Problemet för Backa Röd ligger främst i den allmänna sociala nedvärderingen”, skriver han. ”Lyckas man montera ned de egna fördomarna upptäcker man kvaliteterna.”

Så de boendes rädsla berodde enbart på fördomar? I själva verket säger arkitekterna från Chalmers att det inte förekommer något våld eller stök, det är simpla fördomar av lågintelligenta människor. Inte nog med att de simpla människorna i bostadsområdet är så dumma så de inte kan skilja på fördomar och verkliga brott, de t.o.m. nedvärderar sig själva, enligt professorn från Chalmers. Om nu bostadsområdet är så problemfritt skulle man kanske kunna tänka sig att professorn skulle kunna bosätta sig själv där. Vi vet dock att en sådan absurd idé aldrig skulle falla professorn in.


Det var i Backa Röd som en person avled efter en hjärtinfarkt då ambulanspersonalen vägrade köra in i området utan poliseskort. Jag orkar inte rabbla upp alla bråk, mordbränder, överfall, attacker mot polis och brandpersonal som skett där. Men ljushuvudena från Chalmers anser att alltså att människors rädsla beror på fördomar. Inte ens de mest verklighetsfrånvända akademiker kan tro att det enbart rör sig om fördomar när människor blir rädda i områden som Backa Röd. Rapportens märkliga slutsats måste bero på en mer medvetet strategi. 


Politiska krafter vill dölja hur det ser ut i vissa av våra förorter och hur stora problemen verkligen är. Jag har sett hur medierapporteringen varit selektiv i min egen kommun och hur vissa händelser som borde blivit nyheter, aldrig förekommit i någon tidning. Situationen i vissa skolor är så kaotisk att våra dagstidningar skulle kunna göra hur stora och många reportage som helst angående detta. Men om situationen i vissa av våra förorter blev känd skulle kanske allvarliga tvivel om det mångkulturella projektet börja få riktigt stora proportioner. Det riktigt omoraliska är att man i media blåser upp enstaka mobbningsfall och andra händelser i skolor som inte ligger i problemområdena. Om händelser som är ren vardagsmat i problemområdena inträffar i ett "icke problemområde" blåses det upp till enorma proportioner (om media råkar få nys om det). Detta om något visar att "skolans likvärdighet" också är ett av mångkulturens offer.

Länk GP