Mångkulturens offer

Jag läser med stort intresse en artikel från GP av Mark Isitt där han filosoferar över en rapport som två arkitekter från Chalmers skrivit. Bakgrunden är att bostadsföretaget Poseidon beställt en rapport om sitt eget bostadsområde "Backa röd" för att ha som något slags underlag för sin planerade upprustning av området. Isitt har läst rapporten och som en röd tråd uppfattar han att de boende upplever ett stort mått av otrygghet och rädsla. Att känslorna grundar sig på brottslighet och allmänt stök verkar också klart framgå av de intervjuer som rapporten förmedlar. Så här står det i artikeln om de djupintervjuer som genomfördes för rapporten.

Och man pratar bus. Det där sista är absolut mest intressant, varenda en av familjerna känner sig nämligen otrygg. Någon på grund av de omgivande skogarna, resten på grund av ungdomsgäng. ”Vi går inte ut på kvällen”, säger en bosnisk mamma och pappa i 50-årsåldern och deras 28-årige son. En kenyansk kvinna och hennes indiske man konstaterar: ”Mycket pågår nuförtiden. Skador och bråk. Ibland har vi hört om mord också.” Tillsammans har de fem barn. ”Vi är rädda.” Klarspråk.

För mig som inte är varken professor eller lektor (titlar de två arkitekterna använder sig av) så står det klart att familjerna är rädda och känner sig otrygga. Orsakerna är lika glasklara, de beror på en omfattande brottslighet samt avancerat ungdomsbus. Journalisten Isitt har tydligen uppfattat samma sak. Efter en snabb googling på "Backa röd" kommer denna artikel från Expressen upp, "Därför brinner Göteborg". Hur tolkar då de två högutbildade arkitekterna intervjuerna? Så här står det i artikeln.

Men så läser jag Nylanders sammanfattning. ”Problemet för Backa Röd ligger främst i den allmänna sociala nedvärderingen”, skriver han. ”Lyckas man montera ned de egna fördomarna upptäcker man kvaliteterna.”

Så de boendes rädsla berodde enbart på fördomar? I själva verket säger arkitekterna från Chalmers att det inte förekommer något våld eller stök, det är simpla fördomar av lågintelligenta människor. Inte nog med att de simpla människorna i bostadsområdet är så dumma så de inte kan skilja på fördomar och verkliga brott, de t.o.m. nedvärderar sig själva, enligt professorn från Chalmers. Om nu bostadsområdet är så problemfritt skulle man kanske kunna tänka sig att professorn skulle kunna bosätta sig själv där. Vi vet dock att en sådan absurd idé aldrig skulle falla professorn in.


Det var i Backa Röd som en person avled efter en hjärtinfarkt då ambulanspersonalen vägrade köra in i området utan poliseskort. Jag orkar inte rabbla upp alla bråk, mordbränder, överfall, attacker mot polis och brandpersonal som skett där. Men ljushuvudena från Chalmers anser att alltså att människors rädsla beror på fördomar. Inte ens de mest verklighetsfrånvända akademiker kan tro att det enbart rör sig om fördomar när människor blir rädda i områden som Backa Röd. Rapportens märkliga slutsats måste bero på en mer medvetet strategi. 


Politiska krafter vill dölja hur det ser ut i vissa av våra förorter och hur stora problemen verkligen är. Jag har sett hur medierapporteringen varit selektiv i min egen kommun och hur vissa händelser som borde blivit nyheter, aldrig förekommit i någon tidning. Situationen i vissa skolor är så kaotisk att våra dagstidningar skulle kunna göra hur stora och många reportage som helst angående detta. Men om situationen i vissa av våra förorter blev känd skulle kanske allvarliga tvivel om det mångkulturella projektet börja få riktigt stora proportioner. Det riktigt omoraliska är att man i media blåser upp enstaka mobbningsfall och andra händelser i skolor som inte ligger i problemområdena. Om händelser som är ren vardagsmat i problemområdena inträffar i ett "icke problemområde" blåses det upp till enorma proportioner (om media råkar få nys om det). Detta om något visar att "skolans likvärdighet" också är ett av mångkulturens offer.

Länk GP