Det kanske aldrig blir något nytt EMU-val i Sverige

På Newsmill argumenterar Johan Wettergren om EMU-samarbetet och euron. Vi hade ju som bekant en folkomröstning i vårt land 2003 dör den politiska eliten var för EMU och där folket visade sig vara emot ett sådant samarbete. Klyftan mellan våra politiska företrädare visade sig för ett ögonblick i blixtbelysning. 


Wettergren skriver i sin artikel att han röstade emot EMU och att han fortfarande är starkt kritisk till samarbetet. Dessutom beskriver han den förvåning vårt politiska etablissemang kände efter det "förlorade" valet och den frustration som uppenbarades hos våra politiska potentater. Mina egna minnesbilder är mycket klara från valnatten. Mest upprörd, för att inte säga ursinnig, var Bengt "luciabeslutet" Westerberg som med etter i rösten deklarerade att svenska folket måste upplysas och utbildas på EU. Det var inte frågan om att acceptera folket vilja eller några andra liberala principer för Westerberg inte. Så här skriver Wettergren i sin artikel.

Som svensk invånare har jag inte bara rätt att delta i val, jag betalar dessutom skatt. När några länder inom EMU-samarbetet får problem så får jag reda på att en del av dom pengarna som jag betalar i skatt skall gå till att hjälpa dessa länder. Men nej till EMU vann ju valet. Därmed sa jag, och andra väljare med mig, att vi ville stå utanför EMU. Varför skall jag bidra till att stärka EMU med mina skattepengar?  

Wettergren gör en helt riktig analys, vi betalar andra länders fallerande handhavande av sina statskassor och ekonomier trots att vi röstade mot ett EMU-samarbete. Våra politiker är så snabba på att skänka bort våra skattepengar, allt för att ligga bättre till i Bryssel och kanske få en extra klapp på axeln av någon EU-potentat. Vi kommer sannolikt aldrig att rösta om EMU igen, systemet håller på att erodera. Men det är väl det Wettergren menar mellan raderna. 


Länk Newsmill


Skamvåld


En iransk advokat, Laleh Shabani, skriver i en artikel på SVT-debatt att Iran straffar skamvåld hårdare än vad Sverige gör. Nu märker man vilka enorma kulturskillnader det är mellan våra rättssystem och våra kulturer överhuvudtaget. Shabani talar om dödsstraff som den självklaraste saken i världen, i vårt land är inget riksdagsparti för dödsstraff. Shabani talar också om andra mycket märkliga straffrättsliga principer som känns fullständigt främmande i vår kultur. Vi har en annan rot i vår kultur och värderingar, vilket märs om man studerar vår förkristna lagstiftning. Våra rättsprinciper från brons och järnålderstid känns mycket oss i dag än den rättstradition som tillämpas i dagens Iran.  


Men Shabani har en poäng, vi borde straffa skamvåld hårdare. Som Abbas Rezais mammas juridiska ombud, Elisabeth Fritz sade i SVT, utvisning är ett mycket effektivt avskräckande straff, mycket mer avskräckande än fängelse. Vid skamvåld skall alltid utvisning utdömas, vid allvarliga fall livstids utvisning. Vi behöver inte, och skall inte söla ner våra händer med medeltida straffmetoder. Vi har ju dessutom ett högeffektivt verktyg ändå, nämligen utvisning. 


Jag skulle vilja gå ännu längre än utvisning för de som begått skambrott. Jag undrar om de som omfattas av skamkulturen kanske redan från början skall se sig om efter ett annat land än vårt, för att slå sig ned i. Dessutom undrar jag återigen om asylskälen för religiösa fundamentalister, vilka har de månne flytt ifrån? Har de flytt ifrån mesiga kristna grupper som i princip alltid befinner sig i minoritet och inte på långa vägar är så hårdföra som sina mera muslimskt präglade landsmän? Förlåt men det låter inte så troligt.


Länk SVT-Debatt

Länk SVT Fritz

 

Roten till den organiserade brottsligheten

Carin Götblad, länspolismästare i Stockholm gör nu som alla politiker, går ut i en debattartikel på DN-debatt. Inte bara det, Götblads artikel har rubriken "Så skall vi stoppa... en mycket, mycket typisk politikerrubrik. Nåja, det är väl redaktören på DN som sätter rubrikerna, men lite mer fantasi anmodas. Det är annars mycket märkligt att en polis går ut i en artikel och gör ren propaganda för sin verksamhet. Egentligen är det en självklarhet att polisen skall göra sitt arbete, och inte göra propaganda för det i braskande artiklar. 


Götblads artikel handlar om ett mycket angeläget ämne, den organiserade brottsligheten i Södertälje. Vi får här förklaringen till artikeln, alla känner till att den organiserade brottsligheten i princip tagit över en av Sveriges största städer. Det är egentligen ett oerhört nederlag för både vårt samhälle, vårt rättssystem, vår immigrationspolitik och för våra politiker. Så här står det i Götblads artikel när hon räknar upp de aktiviteter de brottsliga nätverken ägnar sig åt.

• Hot mot tjänsteman och övergrepp i rättsak. Flera höga tjänstemän i kommunen har utsatts för allvarliga hot i samband med tillståndsprövningar för restauranger.

• För några år sedan besköts polishuset med automatvapen. Vid ungefär samma tid upptäckte poliser vid olika tillfällen att hjulmuttrarna på deras privata bilar hade skruvats loss.

• Utfärdade straffavgifter har avskrivits utan saklig grund. Flera myndigheter i Södertälje har i sitt granskande arbete valt att anlita personal utifrån för att de inte helt litat på sin egen personal.

Att t.o.m. straffavgifter mystiskt har avskrivits lämnar inget tvivel om att rättsrötan trängt mycket, mycket djupt in i samhällskroppen. Hela vårt samhälle har eroderat under trycket av organiserad brottslighet. Systemkritiker får ofta anklagelsen att de drömmer sig tillbaka till något Bullerbysamhälle a la Astrid Lindgren. Det är kanske inte så konstigt när vi nu har ett samhälle där brottsyndikat styr vår samhälleliga verksamhet, är månne det alternativet till Bullerbyn? Vidare i artikeln.

Polisen kan inte ensam lösa problemen i Södertälje. Därför bedrivs arbetet i mycket nära samarbete med andra myndigheter: Skatteverket, Kronofogden, Försäkringskassan, med flera. Resultaten börjar bli synliga: För ett dubbelmord i somras sitter just nu åtta personer häktade för anstiftan och för medhjälp. Några har släppts i väntan på rättegång. För ett mordförsök dömdes två personer till fleråriga fängelsestraff. Människor är rädda för att prata med polisen. Enbart i dessa två ärenden har hittills hållits 1.160 förhör. 

Polisen kan inte ensam lösa problemen nej. Politikerna måste stifta andra lagar, annars kommer det inte gå att lösa detta problem. De brottslingar som saknar svenskt medborgarskap skall utvisas, de kan knappast hävda asylskäl då de fullständigt saknar alla trovärdighet. Hårdare straff måste till för dem som på minsta sätt försöker påverka vittnen eller hota tjänstemän i rättsapparaten. Det skall i princip vara tabu att ens titta för länge på åklagare, domare och andra tjänstemän för medlemmar i organiserad brottslighet. De som fått sitt uppehållstillstånd på falska grunder skall utvisas (eller om det blir avvisning) om någon missbrukar sitt uppehållstillstånd skall det omedelbart dras in.  

Den organiserade brottsligheten har i princip vuxit upp mitt framför ögonen på polis och politiker i vårt land, det kan tyckas lite sent med uppvaknandet. En f.d. sjöman startade den första mc-klubben i Malmö. Alla såg efter ett tag vad som var på gång. Efter att en bomb placerats i en bil och en polisman blev svårt skadad så backade polisen av ren rädsla. Naturligtvis kunde polisen ha vunnit slaget, om de fått rätt verktyg och rätt resurser. Det är så, att får inte polisen rätt uppbackning av politikerna som styr, så förlorar de slaget. Har polisen och allmänheten politikerna med sig, både vad gäller lagstiftning och resurser, så kan de helt enkelt inte förlora. 


Till sist så visar det som hänt i Södertälje att vår s.k. "flyktingpolitik" inte har fungerat. Människor som fått asyl p.g.a. att de skulle varit förföljda bedriver nu grov organiserad brottslighet och mordhotar alla som vågar titta det allra minsta på deras verksamhet. Jag vet inte om jag är speciellt cynisk när jag tvivlar på att dessa brottslingar någonsin varit förföljda i sina hemländer, annat än av någon rabiat svärmor. 

Länk DN

Sprickan mellan politikerna och folket

DN går återigen ut i en ledare och propagerar för ett turkiskt medlemskap i EU, för vilken gång i ordningen går knappt att räkna. Ändå står det allt klarare att Turkiet inte platsar i EU, vilken en del av de nuvarande EU-staterna sannolikt inte heller gör egentligen. Problemet är att länder som Sverige och Tyskland får betala notan för andra medlemsstater. Varför just svensk media och svenska politiker i det läget propagerar för ett turkiskt medlemskap är en gåta, då det ju är glasklart att mina och dina skattepengar kommer att gå till Turkiet. Vi tar några axplock från den i grunden Turkietvänliga artikeln.

Förra veckan presenterade Europarådet en kritisk rapport som visar att Turkiet har en lång rad problem rörande yttrandefrihet och andra mänskliga rättigheter.

Diskvalificerad som EU-medlem.

Långa häktingstider och åtal mot journalister och författare är tecken på grundläggande brister i den turkiska demokratin.

Diskvalificerad som EU-medlem.

Att polisen i söndags kväll använde tårgas för att skingra folk som samlats för att fira framgången för kurdiska BDP:s kandidater är också tecken på att militärdiktaturens reaktionsmönster finns kvar.  

Diskvalificerad som EU-medlem.

Det är också märkligt att det krävs 10 procent av rösterna för att komma in i parlamentet, trots upprepad och allvarlig kritik från Europarådet.

Kanske inte direkt diskvalificering, men en mycket tveksam regel.

Kurdiska BDP kan också få en nyckelroll framöver. Partiets kandidater ställde upp som oberoende men gick samlat framåt i valet och kommer att fungera som en grupp i parlamentet.

Diskvalificerad som EU-medlem. De direkt odemokratiska metoder som Turkiet använder mot kurdiska nationalister borde stoppa alla tankar på ett EU-medlemskap. Frågan är varför politiska krafter vill ha in Turkiet i EU, det finns ingen rationell förklaring. Till sist så står det så här i artikeln.

EU kan spela en viktig roll för landets fortsatta demokratisering. Förhandlingarna om medlemskap pågår sedan 2005 men har inte rört sig framåt på länge. Frankrike, Tyskland och flera andra länder vill inte att Turkiet någonsin ska bli fullvärdig medlem, vilket har lett till begriplig misstro i Ankara. Om unionen inte menar allvar – varför fortsätter samtalen?

Det är inte bara Frankrike och Tyskland som inte vill se Turkiet som EU-medlem, det vill sannolikt inte svenska folket heller. Det är riksdagen med sina riksdagsmän som vill se en global värld i princip utan gränser. Klyftan mellan vad folk tycker och vad våra riksdagsmän tycker visar sig återigen.

Länk DN

Klara besked från MP

PI har skrivit en artikel om den uppgörelse som slöts mellan MP och Alliansen angående vård av papperslösa. Sundström försöker förstå vad det är uppgörelsen egentligen handlar om. Inte heller jag har kunnat utröna vad uppgörelsen exakt handlar om. Så säger först Billström och sedan Maria Ferm enligt TV4.

Billström:

- En utredning som inte lämnar tillräckligt med underlag när det gäller kostnadsberäkningar, finansieringsfrågor, avgränsningar, det är ett underlag som är taffligt.


Ferm:


- Jag delar inte hans uppfattning. Det här handlar om mänskliga rättigheter. Jag tycker det är en otroligt viktig fråga och därför måste vi gå fram så fort som möjligt med det.

Det handlar inte om mänskliga rättigheter. Det finns inga generella rättigheter att erhålla gratis vård i ett främmande land utan försäkringar eller utan att ens vistas lagligt i landet. Det finns ingen rättighet att ens vistas illegalt i ett land. Skall lagen följas, så skall de som vistas här illegalt avvisas. Jag kan inte förstå varför det självklara inte verkar gå in i huvudet på våra politiker och riksdagsmän. 


Vad uppgörelsen exakt innehåller mellan Alliansen och MP kan vara en knivig fråga. Vad MP vill är däremot ingen knivig fråga. Det står klart och tydligt i Motion 2010/11:Sf394 inlämnat av MP i skepnad av Maria Ferm. Ett litet smakprov ur motionen.

Mot bakgrund av detta bör regeringen återkomma med förslag om att arbete utan arbetstillstånd avkriminaliseras. Detta bör riksdagen begära.

I klartext, vem som helst från hela världen skall kunna resa hit med vilken människosmugglare som helst, och kunna arbeta med vilken arbete som helst till vilken lön som helst, utan ett enda papper. Tänker man lite närmare på detta förslag så är det värre än förslaget att avskaffa räntor och andra tokerier. MP:s valresultat det sista valet är en gåta i ljuset av detta, fast väljarna visste inte om vad MP verkligen föreslår förståss. Lena Sundström kanske lägger pannan i djupa veck över vad MP vill i immigrationspolitiken, men övriga väljare behöver inte göra det efter att ha läst denna motion. 

Länk TV4

Länk PI

Länk Motion 2010/11:Sf394

Hannes Westberg var kriminell - Göteborgskravallerna 10 år

Både SvD och DN uppmärksammar att det nu är hela 10 år sedan Göteborgskravallerna ägde rum. Det finns en del att kommentera från båda artiklarna, dock några allmänna reflexioner först. Det var i sanning en uppskakande händelse och en vändpunkt på flera plan. Den gatuförlagda vänstern förlorade en stor del av sitt stöd efter kravallerna. Skadegörelsen och våldet var så uppenbart att det inte längre gick att se mellan fingrarna med detta gatans parlament. 

För första gången riktades medias anklagelser inte bara mot polisen, utan också mot de ligistgrupper som ansåg sig ha alibi för att gå lös på en stad utan urskillning. Det var väl allför uppenbart att de stenkastande ligisterna inte var några godhetens apostlar. Journalister som hela tiden tvivlat på stenkastarvänsterns moraliska patos vågade nu skriva vad de tyckte, utan att riskera både arbete och karriär. Dock måste sägas att medias agerande var väldigt svajigt. Först framställdes polisen som skurkar, för att när förstörelsen och våldet blivit allför manifest, framställa stenkastarmobben som skurkar. Det var i den vevan poliserna avgick ur tjänst tilldelandes en ros. Därefter framställdes återigen polisen som skurkar, ehuru stenkastargängen aldrig riktigt återfick sin forna hjältegloria. Media framställer SD som populistiska, men hur populistiskt (i ordets sämre bemärkelse) är detta agerande då? 

Så till artiklarna. SvD:s artikel av Malin Ullgren innehåller en utmärkt prosa, bestyckad med roliga anekdoter och är väldigt trevlig att läsa en söndag som denna. Men som vanligt måste vi kommentera vissa stycken och komma med en annan vinkel än den vår riksmedia så villigt delger oss arma allmoge. Så här står det i artikeln.  

Det är som om domen över den lilla gruppen aggressiva aktivister hade blivit mildare om de bara hade haft konflikter med polisen. Detta att rikta sig mot staden, det var kanske den stora goodwill-förlusten, det som kapade banden mellan demonstranter och andra medborgare. Trots att en så liten grupp aktivister var skyldiga.

Ja, så liten var nog inte ligistgruppen. Låter man sig dessutom tjänstgöra som alibi så har man också ett ansvar. Det är märkligt hur vår polis, som faktiskt är satta att skydda oss vanliga medborgare, kan bli föremål för sådan ringaktning. Bara detta märkliga fenomen (som förmodligen har sin rot i barrikaderna på 60-talet och den tillhörande rödvinsvänstern) borde granskas närmare av alla de statsfinansierade statsvetare som så gärna publicerar sig i vår media. Ta det som ett tips ni statsvetare. Vidare i artikeln.

Jessica Ritzén säger att hon aldrig var rädd för demonstranterna. Där emot för poliser och politiker, för att de inte tycktes veta vad de skulle göra; en känsla av att samhällsfunktionerna hade kollapsat. Till och med trafikljusen blinkade planlöst. 

Drabbades Ritzén av Norrmalmstorgssyndromet eller? Inte heller Ritzén visste vad hon skulle göra som journalist. De enda som målmedvetet gjorde det som de i förväg hade planerat var de stenkastande ligisterna, och de var hon inte rädd för. Jag tycker det är en märklig inställning och det bevisar att människans psyke inte styrs av rationalitet eller logik. Vidare i SvD-artikeln.

En av Jessica Ritzéns starkaste enskilda minnesbilder är att Göran Johansson, han som brukade kallas Göteborgs starke man (”Det har jag aldrig känt mig som”), satt på trappan till kommunhuset, grät, rökte en cigg och frågade sig ”Vad gör de med vår stad?”.

Ja, och just detta visar att Johansson kunnat vara Göteborgs starke man (trots att han aldrig känt så[OBS ironi]) så länge. Han kände ansvar och delaktighet, Göteborg var hans stad och hans ansvar. Till slut tar vi detta från artikeln.

Kanske är det Hannes Westberg, med en pappa som är läkare, som blivit det enskilda exempel som fått representera en helhet av både medel- och arbetarklassungdomar.

Jag söker Hannes Westberg genom hans föräldrar, men får ingen intervju. I  stället träffar jag just pappa Gunnar Westberg i lägenheten nära Linnéplatsen. 

Gunnar Westberg har en vackert djupblå skjorta där han sitter mitt emot mig vid matbordet. Han är aktiv i Läkare mot kärnvapen, och när årsdagarna infaller är Gunnar Westberg i Teheran på ett möte om nedrustning.

Han är vänlig och lite formell. Inte formell som i avvisande. Snarare att en man på 73 år, professor emeritus i medicin vid Sahlgrenska akademin, kanske inte omedelbart strävar efter att behaga främmande människor. Och han är vaksam, därför att intervjun förmodligen rör vid det mest omskakande han har varit med om. Intill sig har han ett papper med anteckningar om sådant han och hans fru vill ha sagt.

Samtidigt som sonen blev skjuten på Vasaplatsen var makarna Westberg på en konsert som arrangerades av World Social Forum, ungefär i höjd med Kungstorget.

– Jag tror inte att jag vill det. Jag vill inte göra för mycket av vår situation som Hannes föräldrar. Dels är det en märklig händelse i Sveriges historia, att polisen skjuter på demonstranter. Dels är det ett oerhört övergrepp mot civila. Polisen begick en lång rad lagstridiga handlingar, vilket bekräftats i efterhand.

Så oerhört talande, så OERHÖRT talande! Pappa gedigen överklass som curlat sin son å det grövsta. Sonen begår grova kriminella handlingar, vems är felet enligt pappan? Jo polisens så klart. Pappan var överläkare på Sahlgrenska om jag minns rätt, medlem i "läkare mot kärnvapen". Så pacifistiskt. Westbergs son kastade tunga gatsten mot poliserna, dagarna i ända. 

Det finns en film som bara visades en gång, när media tillfälligt var för polisen. Filmen visar hur två polismän släpar på sin medvetslösa kamrat. Några besinningslösa ungdomar kastar, från mycket nära håll, sten mot poliserna. Poliserna kunde inte skydda sig då de ju släpade på sin medvetslösa kamrat. En av ligisterna kändes igen mycket tydligt, det var Gunnars Westbergs son, Hannes Westerberg. Hade polisen släppt sin medvetslösa kamrat, dragit pistolerna och skjutit ner stenkastarna då hade ingen kunnat kritisera skottlossningen (jo kanske svensk media och Gunnar Westberg). Jag säger det rent ut, vänd till Gunnar Westberg, när din son med andra kastade tunga gatsten mot poliser som släpade på sin medvetslösa kamrat, då hade poliserna all laglig rätt att skjuta din son i självförsvar. 

Det är en märklig inställning Gunnar Westberg lägger i dagen. Hannes Westerberg kan bete sig hur illa som helst, skada hur många som helst, allt är ändå polisens fel. Polisen begick en lång rad lagstridiga handlingar? Men anmäl dem då. Din son begick säkert inga lagstridiga handlingar, eller hur? Prata om curlingföräldrar, hade Westberg tagit sin son i örat lite oftare hade han säkert aldrig blivit skjuten. På tal om moral framträdde Hannes Westerberg i radio och deklarerade för hela svenska folket att han ljugit i rättegången om att han ångrade sig för sina tilltag under kravallerna, detta för att få ett mildare straff. Pappa Gunnar Westberg anser nog inte att det är något märkligt med detta, i vilket fall är han ju med i "läkare mot kärnvapen". Vilket hyckleri, vilken dubbelmoral.    

För att lugna ner mitt tillfälligt höga blodtryck går vi över till DN-artikeln och tar bara med ett klipp från denna.

Ola Winkvist arbetar fortfarande som polis, men skadorna som han ådrog sig under EU-kravallerna gjorde att han tvingades lämna sin tjänst vid piketpolisen. Dubbelseende och svårigheter att göra avståndsbedömningar ledde till att han bytte arbetsuppgifter.

Det kan ha varit Ola Winkvist som var den medvetslöse polisen som de två kamraterna släpade på, allt medan Hannes Westberg och hans lierade kastade tunga gatsten på dem. Den kan självklart ha varit en annan polis som släpades bort också. Winkvist fick alltså dubbelseende och ytterligare fel på synen efter att ha träffats av tunga gatstenar, sådana som Westberg öste över poliserna. Det är bra att effekterna synliggörs av detta stenkastande som av media framställs som en bagatell. 

Slutligen undrar jag varför media inte visade filmen fler gånger där de två poliserna släpar bort sin medvetslösa kamrat, alltmedan Hannes Westberg och hans kamrater öser gatsten mot dem. Kan det finnas politiska orsaker? Jag vet inte, jag vet bara att filmen där man ser Hannes Westberg träffas av en kula visats massvis med gånger.

Länk SvD

Länk DN