Det kanske aldrig blir något nytt EMU-val i Sverige

På Newsmill argumenterar Johan Wettergren om EMU-samarbetet och euron. Vi hade ju som bekant en folkomröstning i vårt land 2003 dör den politiska eliten var för EMU och där folket visade sig vara emot ett sådant samarbete. Klyftan mellan våra politiska företrädare visade sig för ett ögonblick i blixtbelysning. 


Wettergren skriver i sin artikel att han röstade emot EMU och att han fortfarande är starkt kritisk till samarbetet. Dessutom beskriver han den förvåning vårt politiska etablissemang kände efter det "förlorade" valet och den frustration som uppenbarades hos våra politiska potentater. Mina egna minnesbilder är mycket klara från valnatten. Mest upprörd, för att inte säga ursinnig, var Bengt "luciabeslutet" Westerberg som med etter i rösten deklarerade att svenska folket måste upplysas och utbildas på EU. Det var inte frågan om att acceptera folket vilja eller några andra liberala principer för Westerberg inte. Så här skriver Wettergren i sin artikel.

Som svensk invånare har jag inte bara rätt att delta i val, jag betalar dessutom skatt. När några länder inom EMU-samarbetet får problem så får jag reda på att en del av dom pengarna som jag betalar i skatt skall gå till att hjälpa dessa länder. Men nej till EMU vann ju valet. Därmed sa jag, och andra väljare med mig, att vi ville stå utanför EMU. Varför skall jag bidra till att stärka EMU med mina skattepengar?  

Wettergren gör en helt riktig analys, vi betalar andra länders fallerande handhavande av sina statskassor och ekonomier trots att vi röstade mot ett EMU-samarbete. Våra politiker är så snabba på att skänka bort våra skattepengar, allt för att ligga bättre till i Bryssel och kanske få en extra klapp på axeln av någon EU-potentat. Vi kommer sannolikt aldrig att rösta om EMU igen, systemet håller på att erodera. Men det är väl det Wettergren menar mellan raderna. 


Länk Newsmill


Skamvåld


En iransk advokat, Laleh Shabani, skriver i en artikel på SVT-debatt att Iran straffar skamvåld hårdare än vad Sverige gör. Nu märker man vilka enorma kulturskillnader det är mellan våra rättssystem och våra kulturer överhuvudtaget. Shabani talar om dödsstraff som den självklaraste saken i världen, i vårt land är inget riksdagsparti för dödsstraff. Shabani talar också om andra mycket märkliga straffrättsliga principer som känns fullständigt främmande i vår kultur. Vi har en annan rot i vår kultur och värderingar, vilket märs om man studerar vår förkristna lagstiftning. Våra rättsprinciper från brons och järnålderstid känns mycket oss i dag än den rättstradition som tillämpas i dagens Iran.  


Men Shabani har en poäng, vi borde straffa skamvåld hårdare. Som Abbas Rezais mammas juridiska ombud, Elisabeth Fritz sade i SVT, utvisning är ett mycket effektivt avskräckande straff, mycket mer avskräckande än fängelse. Vid skamvåld skall alltid utvisning utdömas, vid allvarliga fall livstids utvisning. Vi behöver inte, och skall inte söla ner våra händer med medeltida straffmetoder. Vi har ju dessutom ett högeffektivt verktyg ändå, nämligen utvisning. 


Jag skulle vilja gå ännu längre än utvisning för de som begått skambrott. Jag undrar om de som omfattas av skamkulturen kanske redan från början skall se sig om efter ett annat land än vårt, för att slå sig ned i. Dessutom undrar jag återigen om asylskälen för religiösa fundamentalister, vilka har de månne flytt ifrån? Har de flytt ifrån mesiga kristna grupper som i princip alltid befinner sig i minoritet och inte på långa vägar är så hårdföra som sina mera muslimskt präglade landsmän? Förlåt men det låter inte så troligt.


Länk SVT-Debatt

Länk SVT Fritz