Två förslag mot barnäktenskap har redan avfärdats av riksdagen

I DN finns en ledare med rubriken "Äntligen - eller nja" Äntligen syftar på att Göran Lambertz äntligen har blivit klar med sin utredning med förslag om att kriminalisera barnäktenskap. Det senare ledet i rubriken syftar på att Lambertzs förslag kanske går för långt, och att flickor kanske kommer att drabbas p.g.a. lagstiftningen. Bakgrunden är att det länge funnits farhågor om att det förekommer barnäktenskap och tvångsgifte inom vissa kulturer i vårt land.


DN anser att Lambertz förslag på framtida lagstiftning går för långt. Orsaken till detta är att flickor som blir gravida innan äktenskapet kan drabbas av familjens avståndstagande. Att vi låter vår lagstiftning påverkas av att det drabbar flickor när föräldrar som immigrerat hit inte accepterar vår lagstiftning och de sedvänjor vi håller oss med är egentligen helt oacceptabelt. Det är just ett sådant syn- och förhållningssätt som fört oss dit vi är i dag. Om alla våra regler och lagar vore kristallklara från början och om brott mot dessa lagar beivrades med fasthet skulle problemet redan från början bli väldigt litet. Återigen råder det ett motsatsförhållande mellan att vara human på kort sikt och vad som egentligen är humant på lång sikt. Detta motsatsförhållande är något som våra regeringar och riksdag är synnerligen dålig på att hantera (och media).    


Vi kommer hela tiden att hamna i situationer där våra inhemska lagar och sedvänjor kolliderar med kulturella och religiösa föreställningar från främmande kulturer. Det finns i slutändan bara en rimlig lösning på detta dilemma. Vi måste ställa kravet på de som själva valt att immigrera till vårt land att i Sverige gäller svenska lagar och regler. Ett krav för att välja Sverige som immigrationsmål är att man accepterar våra lagar och till viss del de samhälleliga paradigmer vi håller oss med. Självklart äter alla invånare i detta land vilken mat man vill, bär vilka kläder man så önskar och tror på den religion man själv anser mest relevant. Det är också en del av vår samhälleliga paradigm.   

Att DN skriver "Äntligen" i fetstil är egentligen att föra läsarna bakom ljuset. Det har legat motioner från den allmänna motionstiden som föreslagit ungefär det Lambertz föreslår i sin utredning. En motion av Vänsterpartiet avslogs av samtliga partier förutom SD. En annan motion från KD rönte samma öde. T.o.m. motionsställarna själva avstod från att rösta på sitt eget förslag. Det är nog dags att väljarna får insyn i hur partierna röstar när det är skarpt läge. 


Länk Mot 2011/12:Ju339 Tvångsäktenskap


Länk Mot 2011/12:Ju311 Tvångsäktenskap


Länk Betänkande


Länk DN

DN:s reaktion på skamvåld

SD-kvinnor har lanserat en filmsnutt om skamvåld. Antagligen för att skapa en debatt om problemet och få politiker och andra makthavare att ta tag i problemet. DN reagerade snabbt på filmen. Här är SD-kvinnors film:





Och här är DN:s kommentar till filmen om samhällsproblemet med skamvåld:


Länk DN

Eftersom vi lever i ett fritt demokratisk land får var och en avgöra själv om DN:s reaktion är adekvat och om de tar sitt samhällsansvar som en av de största tidningarna i vårt land.


UPPDATERING: 
Länken fungerar inte längre och förmodligen är artikeln borttagen. DN kom väl på att man bröt mot förbudet att ge någon publicitet till filmen. Vår fria press agerar och fungerar ju märkligt samfällt och likartat. 

Skamvåldet segrar

På SVT-Debatt i dag skriver Bam Björling om det skamvåld som fortfarande existerar i vårt samhälle. Det existerar trots att Mona Sahlin efter mordet på Fadime Sahindal med tårar i ögonen förklarade att vi varit blåögda och naiva inför detta förtryck. Nu skulle det bli krafttag mot denna form av skamproblematik och förtryck menade Sahlin. Vi undrar egentligen vad Sahlin rent konkret åstadkommit under hennes rekordlånga period i maktens korridorer.


Bam Björling skriver som så många andra kvinnor (var är männen?) om Fadime och det importerade förtryck hon utsattes för, och som slutligen orsakade hennes död genom ett besinningslöst mord av hennes egen far. Mordet är fullständigt obegripligt av vita medelålders män, som ofta hellre ger sitt liv än ser sin dotter gå hädan. Björling skriver hur välmenande men kanske tandlösa statliga projekt startas men snart läggs ned eller förtvinar när samhällsdebatten börjar handla om andra problem i vårt samhälle. Så här skriver Björling i sin artikel.

Bland de som skulle ha kunnat driva frågan; ansvariga politiker och intresseorganisationer, var de flesta mycket försiktiga. Det fanns en påtaglig rädsla att ”peka ut” invandrare eller att stöta sej med det inflytelserika kulturrelativistiga etablissemanget i media.

Ja, det är väl precis vad vi systemkritiker påtalat gång på gång. Det var denna rädsla för att peka ut invandrare som gjorde att det inte blev något av Sahlins deklarerade krafttag. I dag finns ju också rädslan att man kanske kan gynna Sverigedemokraterna i deras problembeskrivning. In en annan artikel säger Amineh Kakabaveh att "vita män måste våga se hedersförtrycket". Att vita kvinnor skulle vara bättre på att se hedersförtrycket är en lögn. Gudrun Schyman är dessutom den som tydligast sagt att det inte finns något skamvåld, bara mäns våld mot kvinnor. Schyman säger rent ut att det är rasistiskt att peka på skamvåldet i samhället. Hur Schyman får ihop det när mammorna hjälper till i skamförtrycket förtäljer inte historien.


Dessutom är det så att de vita män som poängterar skamvåldet riskerar att bli kallade rasister och främlingsfientliga. Många ser nog problemen, men vågar eller vill inte utsätta sig för det "kulturrelativistiska etablissemangets" rabiata attacker. Dessutom har några som förtvivlat tar upp frågan om skamvåldet, betackat sig för hjälp från SD. Nåja, jag anser nog att SD inte försökt plocka poäng på problematiken. Tyvärr är det så, politiska poäng till trots, att SD är det enda parti som vågar ta bladet från munnen i frågan. Rent taktiskt skulle det nog få fart på övriga partier, om någon av alla de kvinnor som belyser skamvåldet, vänder sig till SD i frågan. 


En massa kvinnor med utländsk påbrå har gång på gång tagit upp frågan om skamvåld, främst på Newsmill och SVT-Debatt. Är det så att våra stora rikstidningar inte upplåter sitt utrymme för dessa kvinnor? Man börjar ju undra. Seminarier, utbildningar och stolta upprop i alla ära, men lagstiftningen måste ändras för att både unga flickor och pojkar från vissa kultursegment, skall kunna leva värdiga liv i vårt land. Dels måste stränga fängelsestraff dömas ut vid brott när det gäller skamvåld. Delvis döms det ut rätt hårda straff redan i dag för vissa typer av våldsbrott, allt är inte bedrövligt. Men det viktigaste är att personer som gör sig skyldiga till allvarligare skambrott döms till utvisning. Advokat Elisabeth Fritz har påtalat att utvisning är det effektivaste sättet (kanske det enda) att få vissa element att avhålla sig från skamvåld. Redan vid inresan och asylansökan borde man reda ut begreppen en gång för alla. De som håller sig med en hård skamkultur passar inte in i vårt samhälle. Asyl skall erhållas när man flyr från förtryck, INTE när man förtrycker andra själv. Det vore intressant att t.ex. se i Migrationsverkets papper vad Fadimes pappa angav för skäl i sin asylansökan. Det är så enkelt att görs inget, så segrar skamvåldet.






Länk Newsmill Björling


Länk SVT-Debabtt Kakabaveh


Länk Newsmill Schyman


Länk SVT Fritz

Det kanske aldrig blir något nytt EMU-val i Sverige

På Newsmill argumenterar Johan Wettergren om EMU-samarbetet och euron. Vi hade ju som bekant en folkomröstning i vårt land 2003 dör den politiska eliten var för EMU och där folket visade sig vara emot ett sådant samarbete. Klyftan mellan våra politiska företrädare visade sig för ett ögonblick i blixtbelysning. 


Wettergren skriver i sin artikel att han röstade emot EMU och att han fortfarande är starkt kritisk till samarbetet. Dessutom beskriver han den förvåning vårt politiska etablissemang kände efter det "förlorade" valet och den frustration som uppenbarades hos våra politiska potentater. Mina egna minnesbilder är mycket klara från valnatten. Mest upprörd, för att inte säga ursinnig, var Bengt "luciabeslutet" Westerberg som med etter i rösten deklarerade att svenska folket måste upplysas och utbildas på EU. Det var inte frågan om att acceptera folket vilja eller några andra liberala principer för Westerberg inte. Så här skriver Wettergren i sin artikel.

Som svensk invånare har jag inte bara rätt att delta i val, jag betalar dessutom skatt. När några länder inom EMU-samarbetet får problem så får jag reda på att en del av dom pengarna som jag betalar i skatt skall gå till att hjälpa dessa länder. Men nej till EMU vann ju valet. Därmed sa jag, och andra väljare med mig, att vi ville stå utanför EMU. Varför skall jag bidra till att stärka EMU med mina skattepengar?  

Wettergren gör en helt riktig analys, vi betalar andra länders fallerande handhavande av sina statskassor och ekonomier trots att vi röstade mot ett EMU-samarbete. Våra politiker är så snabba på att skänka bort våra skattepengar, allt för att ligga bättre till i Bryssel och kanske få en extra klapp på axeln av någon EU-potentat. Vi kommer sannolikt aldrig att rösta om EMU igen, systemet håller på att erodera. Men det är väl det Wettergren menar mellan raderna. 


Länk Newsmill


Skamvåld


En iransk advokat, Laleh Shabani, skriver i en artikel på SVT-debatt att Iran straffar skamvåld hårdare än vad Sverige gör. Nu märker man vilka enorma kulturskillnader det är mellan våra rättssystem och våra kulturer överhuvudtaget. Shabani talar om dödsstraff som den självklaraste saken i världen, i vårt land är inget riksdagsparti för dödsstraff. Shabani talar också om andra mycket märkliga straffrättsliga principer som känns fullständigt främmande i vår kultur. Vi har en annan rot i vår kultur och värderingar, vilket märs om man studerar vår förkristna lagstiftning. Våra rättsprinciper från brons och järnålderstid känns mycket oss i dag än den rättstradition som tillämpas i dagens Iran.  


Men Shabani har en poäng, vi borde straffa skamvåld hårdare. Som Abbas Rezais mammas juridiska ombud, Elisabeth Fritz sade i SVT, utvisning är ett mycket effektivt avskräckande straff, mycket mer avskräckande än fängelse. Vid skamvåld skall alltid utvisning utdömas, vid allvarliga fall livstids utvisning. Vi behöver inte, och skall inte söla ner våra händer med medeltida straffmetoder. Vi har ju dessutom ett högeffektivt verktyg ändå, nämligen utvisning. 


Jag skulle vilja gå ännu längre än utvisning för de som begått skambrott. Jag undrar om de som omfattas av skamkulturen kanske redan från början skall se sig om efter ett annat land än vårt, för att slå sig ned i. Dessutom undrar jag återigen om asylskälen för religiösa fundamentalister, vilka har de månne flytt ifrån? Har de flytt ifrån mesiga kristna grupper som i princip alltid befinner sig i minoritet och inte på långa vägar är så hårdföra som sina mera muslimskt präglade landsmän? Förlåt men det låter inte så troligt.


Länk SVT-Debatt

Länk SVT Fritz

 

Paula Neuding om multikultur på Axess

Paula Neuding talade på ett seminarium om tolerans som visas på den allt bättre Axess-kanalen. Vad jag förstår så sågade Neuding den multikulturella modellen, mer eller mindre jäms med fotknölarna. Neuding öppnade sitt anförande med en försäkran, en brasklapp, hon sade "att vi har en skyldighet att ta emot människor i nöd". Nu är det så att vi har inte mer skyldighet att ta emot människor i nöd än vad vi hade på 60-talet, vi har inte mer skyldighet att ta emot människor i nöd än vad Finland som nation har. Vi måste välja vilka människor vi skall ta emot. Beroende på hur lågt eller högt man sätter ribban så kan det finnas allt mellan 100 miljoner eller en miljard människor som befinner sig i nöd. Vitsen med vår demokrati och de lagar vi har är att vi måste göra en avvägning var gränsen skall gå, vad vi klarar av, vad vi tycker är vettigt. 

Därefter tog Neuding också upp orsakerna till varför just Sverige verkar vara ett mål för väldigt många emigranter. Låt oss säga så här, här vågade hon ta ut svängarna och gå en bra bit över gränsen vad som kan anses vara politiskt korrekt. Jag tror dock Neuding kommer undan med det. Hon är av utländsk börd själv, dessutom har hon någon allvarlig sorglig sårbarhet i blicken som gör att hon blir ett svårträffat mål för de politiskt korrektas väktare.    

Sist tog Neuding upp de svårigheter vi har att försvara de värden vi står för i västerlandet. Med de nya immigranter med annan många gånger hårdför kultur så pressas våra egna värderingar tillbaka, vi vågar sällan att ta striden för vår inhemska kultur och värderingar på ett tydligt sätt.

Efter Neuding framträdde Nima Dervish med ett anförande som väl var lite rörigt. Nimas artikel på Newsmill ger ett klarare uttryck för de tankar Nima torgför. Jag tycker att Nimas bästa poäng är den om svensk kultur, där finns det egentligen inte mycket att lägga till.

Jag kunde inte låta bli att lyssna på Sara Mohammad, trots att jag tänkt avbryta och göra annat. Mohammad berättade sin egen historia som är en tragiskt och gripande historia. Mohammad tog egentligen upp Neudings tråd om att vi backar alltför mycket gentemot främmande kulturer. Mohammads kritik av den mångkultur som drivits och förespråkas av våra politiskt korrekta företrädare är egentligen en svidande uppgörelse med hela vår integrationspolitik.       

KLICKA PÅ BILDEN

Stöd Sara Mohammad

Vi läser om ännu ett skammord, denna gång i Katrineholm. En 62-årig man har dödat sin egen dotter 21 år gammal. Orsaken till mordet var enligt mannens försvarsadvokat att " flickan har vanhedrat honom i hans roll som familjens överhuvud". Detta enligt den lilla artikel i som införts i SvD, i DN letar förgäves efter en artikel om nyheten. Jag minns uppståndelsen när Fadime Sahindal mördades, varför detta minst sagt ljumma intresse i dag? Är denna flicka mindre värd en Fadime som trots allt fick hålla ett tal i riksdagen? Eller har vi börjat vänja oss vid dessa skammord? 


Det är lätt att från min kant dra politiska växlar på detta illdåd, dock skall vi inte glömma att dessa händelser gömmer djupaste tragik. Min åsikt är glasklar, mördar man sin egen dotter för att hon blivit för "svensk" så har man inte i detta land att göra, man skulle aldrig fått uppehållstillstånd. Åk "hem" och praktisera är snedvridna "heder", här är det djupaste skam. 


Jag tycker att vi bör stödja Sara Mohammad och hennes kamp mot detta skamvåld. Skänk en slant och köp gärna nålarna som finns till försäljning hos "Glöm aldrig Pela och Fadime", det är en heder att bära dessa nålar. 

Länk SvD

Länk Glöm aldrig Pela & Fadime

Frågor kring Fadime

Sanna Rayman är den skribent på våra morgontidningar som åtminstone snuddar vid intressanta frågeställningar oftast. En skribent som Gudmundsson börjar bli alltför förutsägbar och dimensionslös, trots att han från början hade tätpositionen bland intressanta skribenter. I Raymans senaste artikel tar hon upp frågan om resandet av en staty föreställande Fadime Sahindal, detta som ett erkännande av Fadimes kamp mot ett ”kollektivt förtryck”. Så här står det i artikeln.

Förslagen om monument eller staty i Uppsala har nu väckt debatt, inte minst bland Uppsalas kurdiska befolkning. I Sveriges Radio häromveckan kunde man höra ett reportage, där hisnande åsikter om varför en staty vore fel luftades. I korthet kan det hela sammanfattas i att Fadime helt enkelt inte bör ha någon staty eftersom hon inte är någon förebild, utan tvärtom smutsig, använd. Ett torg med hennes namn skulle vara helvetet och ännu en förnedring av det kurdiska folket och deras kamp för ett eget land.

Jag tycker ärligt talat inte heller att vi kan resa en staty över Fadime Sahindal, motiveringen för detta måste bli märklig om det allra minsta krav på ärlighet skall tillgodoses. Det kollektiva förtrycket Fadime utsattes för, var för att tala klartext skamkulturen vi har fått in i vårt land genom vissa immigrantgrupper. Fadimes främsta motivation var att få gifta sig, eller i alla fall sällskapa med en etnisk svensk pojke.

Om man som vissa immigranter menar, är ”smutsig och använd” för att man är tillsammans med en svensk pojke har jag oerhört svårt att förstå vad man har i Sverige att göra. Jag upprepar detta med en dåres envishet och jag riskerar väl att klassificeras som tjatig in absurdum. Men flyr man från förtryck och blir emottagen av ett annat land och ett annat folk, så är det inte trovärdigt att man i nästa steg förvägrar sin dotter att vara tillsammans med en representant från ursprungsbefolkningen, vilket vi faktiskt är i detta sammanhang. Vad är det egentligen man flytt från i sådana fall? Är det en sekulär och vidsynt regim? Min slutsats är, hur jag än vrider och vänder på saken, att de som anser att Fadime var ”smutsig” skall lämna vårt land, måhända till ett renare land utan alla de sociala transfereringssystem vi har.

Som om inte allt detta vore nog så sade Fadime själv i sitt tal till riksdagen att hon och hennes familj immigrerade hit till vårt land av ekonomiska orsaker, inte p.g.a. av något förtryck. Jag ser att SSU har tagit bort Fadimes hemsida, en hemsida som sattes upp för att hedra henne. Hennes tal till riksdagen finns fortfarande på ”Glöm aldrig Pela och Fadime” och jag klistrar in ett litet avsnitt här.

Jag föddes i en liten by nära staden Elbistan i den kurdiska delen av Turkiet. Mina föräldrar ägde mark och försörjde sig på lantbruk och djurskötsel, vilket vi i familjen arbetade gemensamt med, sida vid sida. Vi var en enda stor och lycklig familj med klara roller och uppgifter. Visserligen hade vi inget materiellt överflöd men vi hade en varm gemenskap.

När jag var sju år gammal flyttade vi till Sverige, av ekonomiska skäl. Till en början var allt frid och fröjd men ju äldre jag blev, desto mer förbud började mina föräldrar sätta upp. De första tecknen jag märkte var att jag inte längre fick leka med mina svenska kamrater, eller delta i aktiviteter utanför skolan. Jag skulle gå direkt hem och hjälpa min mor med hushållsbestyren och uppfostras till en fin flicka.

Det diskuteras alltså om att sätta upp en staty över Fadime Sahindal, samtidigt har alltså SSU tagit bort Fadimes hemsida, som var tillägnad Fadime och hennes kamp. Är det vissa avsnitt i Fadimes tal till riksdagen som inte var riktigt politiskt gångbara? Till sist så står det så här i artikeln.

Men alla politiker har inte nåtts av Fadimes budskap. Bland dem återfinner vi Uppsalapolitikern Mats Jonsson (C) som i nämnda radioinslag förklarar varför han är negativ till förslaget.
Jonsson menar att risken kan vara att statyn uppfattas som ett ”monument mot dem” – det vill säga Uppsalas kurder. Han förklarar vidare att det är svenskar som tar Fadime som ”gisslan” för att ”manifestera den svenska kulturens överlägsenhet”.

Tydligen så uppfattar även SSU det som att ”svenskar” tar Fadime som gisslan, de har ju tagit bort hennes minneshemsida. Jag vill ju också påstå att en kultur där man inte mördar sin dotter om hon sällskapar med en pojke från en annan kultur och etnisk tillhörighet, är överlägsen de skamkulturer vi här pratar om. Jag trodde bara inte detta var kontroversiellt som Mats Jonsson tydligen menar att det är. Frågan om en staty föreställande Fadime Sahindal har väckt en hel del intressanta frågeställningar och diskussioner. Jag är nog emot resandet av en staty då motiveringen lär bli väldigt konstig. Klart är i alla fall att Sveriges riksdag och de svenska politikerna svek Fadime å det grövsta, detta i sin strävan att alltid vara politiskt korrekta.

Länk SvD

Länk ”Glöm aldrig Pela och Fadime”