Frågor kring Fadime

Sanna Rayman är den skribent på våra morgontidningar som åtminstone snuddar vid intressanta frågeställningar oftast. En skribent som Gudmundsson börjar bli alltför förutsägbar och dimensionslös, trots att han från början hade tätpositionen bland intressanta skribenter. I Raymans senaste artikel tar hon upp frågan om resandet av en staty föreställande Fadime Sahindal, detta som ett erkännande av Fadimes kamp mot ett ”kollektivt förtryck”. Så här står det i artikeln.

Förslagen om monument eller staty i Uppsala har nu väckt debatt, inte minst bland Uppsalas kurdiska befolkning. I Sveriges Radio häromveckan kunde man höra ett reportage, där hisnande åsikter om varför en staty vore fel luftades. I korthet kan det hela sammanfattas i att Fadime helt enkelt inte bör ha någon staty eftersom hon inte är någon förebild, utan tvärtom smutsig, använd. Ett torg med hennes namn skulle vara helvetet och ännu en förnedring av det kurdiska folket och deras kamp för ett eget land.

Jag tycker ärligt talat inte heller att vi kan resa en staty över Fadime Sahindal, motiveringen för detta måste bli märklig om det allra minsta krav på ärlighet skall tillgodoses. Det kollektiva förtrycket Fadime utsattes för, var för att tala klartext skamkulturen vi har fått in i vårt land genom vissa immigrantgrupper. Fadimes främsta motivation var att få gifta sig, eller i alla fall sällskapa med en etnisk svensk pojke.

Om man som vissa immigranter menar, är ”smutsig och använd” för att man är tillsammans med en svensk pojke har jag oerhört svårt att förstå vad man har i Sverige att göra. Jag upprepar detta med en dåres envishet och jag riskerar väl att klassificeras som tjatig in absurdum. Men flyr man från förtryck och blir emottagen av ett annat land och ett annat folk, så är det inte trovärdigt att man i nästa steg förvägrar sin dotter att vara tillsammans med en representant från ursprungsbefolkningen, vilket vi faktiskt är i detta sammanhang. Vad är det egentligen man flytt från i sådana fall? Är det en sekulär och vidsynt regim? Min slutsats är, hur jag än vrider och vänder på saken, att de som anser att Fadime var ”smutsig” skall lämna vårt land, måhända till ett renare land utan alla de sociala transfereringssystem vi har.

Som om inte allt detta vore nog så sade Fadime själv i sitt tal till riksdagen att hon och hennes familj immigrerade hit till vårt land av ekonomiska orsaker, inte p.g.a. av något förtryck. Jag ser att SSU har tagit bort Fadimes hemsida, en hemsida som sattes upp för att hedra henne. Hennes tal till riksdagen finns fortfarande på ”Glöm aldrig Pela och Fadime” och jag klistrar in ett litet avsnitt här.

Jag föddes i en liten by nära staden Elbistan i den kurdiska delen av Turkiet. Mina föräldrar ägde mark och försörjde sig på lantbruk och djurskötsel, vilket vi i familjen arbetade gemensamt med, sida vid sida. Vi var en enda stor och lycklig familj med klara roller och uppgifter. Visserligen hade vi inget materiellt överflöd men vi hade en varm gemenskap.

När jag var sju år gammal flyttade vi till Sverige, av ekonomiska skäl. Till en början var allt frid och fröjd men ju äldre jag blev, desto mer förbud började mina föräldrar sätta upp. De första tecknen jag märkte var att jag inte längre fick leka med mina svenska kamrater, eller delta i aktiviteter utanför skolan. Jag skulle gå direkt hem och hjälpa min mor med hushållsbestyren och uppfostras till en fin flicka.

Det diskuteras alltså om att sätta upp en staty över Fadime Sahindal, samtidigt har alltså SSU tagit bort Fadimes hemsida, som var tillägnad Fadime och hennes kamp. Är det vissa avsnitt i Fadimes tal till riksdagen som inte var riktigt politiskt gångbara? Till sist så står det så här i artikeln.

Men alla politiker har inte nåtts av Fadimes budskap. Bland dem återfinner vi Uppsalapolitikern Mats Jonsson (C) som i nämnda radioinslag förklarar varför han är negativ till förslaget.
Jonsson menar att risken kan vara att statyn uppfattas som ett ”monument mot dem” – det vill säga Uppsalas kurder. Han förklarar vidare att det är svenskar som tar Fadime som ”gisslan” för att ”manifestera den svenska kulturens överlägsenhet”.

Tydligen så uppfattar även SSU det som att ”svenskar” tar Fadime som gisslan, de har ju tagit bort hennes minneshemsida. Jag vill ju också påstå att en kultur där man inte mördar sin dotter om hon sällskapar med en pojke från en annan kultur och etnisk tillhörighet, är överlägsen de skamkulturer vi här pratar om. Jag trodde bara inte detta var kontroversiellt som Mats Jonsson tydligen menar att det är. Frågan om en staty föreställande Fadime Sahindal har väckt en hel del intressanta frågeställningar och diskussioner. Jag är nog emot resandet av en staty då motiveringen lär bli väldigt konstig. Klart är i alla fall att Sveriges riksdag och de svenska politikerna svek Fadime å det grövsta, detta i sin strävan att alltid vara politiskt korrekta.

Länk SvD

Länk ”Glöm aldrig Pela och Fadime”