Vem bär på fördomar och inskränkt trångsynthet?

Det var ju länge sedan konst innebar en vacker tavla eller skulptur som man enbart kunde studera med upphöjd njutning. Numera skall ju konst och tillhörande kultur provocera, tänja gränser, få oss som publik att reagera. Konsten skall få oss att möta våra inre gränser, våra tabun och krossa våra fördomar. Ju mer provocerande konsten är, ju bättre är den. En man som kissar inför publik är stor konst som t.o.m. sponsras med pengar från skattebetalare. När Jesus framställs naken som homosexuell så når vår moderna konst sin absoluta höjdpunkt, om den inte nås när en ung man från konstfack filmar när en av skattebetalarna finansierad tunnelbanevagn slås sönder.

Just därför bli jag så mycket mer förvånad när Vilks stoppas från en konstutställning i snapphanarnas Skåne (egentligen inte naturligtvis). Motiveringen från arrangörerna är att de inte vill bli inblandade i debatten om rondellhundarna. Jasså de vill inte bli inblandade i en debatt? Hur var det nu med att provocera, att tänja gränser, att möta våra inre gränser och fördomar och allt annat vi matats med från konstvärlden när de genomfört någon upprörande ”performance” på skattebetalarnas bekostnad?

Är det månne så att Vilks rondellhund väckte debatt på allvar, inte den kvasidebatt om konstens roll i samhället som kanske är den bekväma och önskvärda debatten för vår kulturelit. Blir det debatt på allvar och på ”riktigt” vill man inte längre vara med. Då återstår frågan vem som verkligen behöver möta sina inre gränser och fördomar, publiken eller kulturetablissemanget.

Länk SvD