Jag känner en SD-medlem boende i
Mälardalen som till höstens val tänkte ställa upp både i sitt landsting och i
sin kommun för SD. Han är välutbildad med högskolestudier och har tidigare
jobbat politiskt för Socialdemokraterna och har således politisk erfarenhet.
Numer arbetar han med sitt eget konsultföretag och har fram till ungefär nu
haft gott om uppdrag och arbete. Företaget har gått bra genom att bland annat
ta många uppdrag i den offentliga sektorn. Dessutom har företaget alltid fått
mycket goda vitsord och beställarna har i princip alltid varit mycket nöjda med
det utförda arbetet.
Problemen har kommit när det blivit
känt att mannen är medlem i SD och skall ställa upp i det kommande valet.
Företag och institutioner som tidigare sagt sig vara mycket nöjd med företaget,
har plötsligt svängt och avbokat uppdrag. När det ena uppdraget efter det andra
avbokas så blir det ju till sist en fråga om att få bröd på bordet. Alla måste
vi leva och tjäna vårt dagliga bröd, trist men sant. Vi lever i en demokrati,
så visst, du får gärna ställa upp för SD i vilka val du vill, men då utnyttjar
vi våra demokratiska rättigheter att inte ge dig några uppdrag eller arbete.
Denna metod kan man tydligen också tillämpa vid offentlig skattefinansierad
verksamhet.
Till slut blev så pressen för stor
för SD-medlemmen och han har i dagarna avsagt sig alla uppdrag och alla platser
på alla listor. Trots både politisk erfarenhet och kompetens så har SD en plats
mindre på sina listor, enbart på grund av beställarnas agerande. Arbete och
bröd på bordet vinner till slut de flesta strider som bekant. Ännu en seger för
majoritetssamhället och ”allas lika värde”. De som sagt upp uppdragen för
mannen kanske känner sig nöjda. De känner att de motverkat främlingsfientlighet
och en inhuman politik. Detta trots att samma politik mannen förespråkar förs i
de flesta europeiska länder och var samma politik Sverige förde fram till
80-talet.
Media och de politiska partierna
har lyckats inympa gängse paradigm i samhällets institutioner och företag, ”SD
är elaka”. Detta genom en långvarig och omfattande kampanj, där budskapet
upprepas gång på gång. Effekten blir den att människor drabbas i sitt arbetsliv
och även i sitt sociala liv. Den sammanlagda effekten blir att medlemmarna från
ett parti får sina rättigheter och livsmöjligheter kringskurna. Även om ett
enskilt företag handlar i enlighet med demokratiska principer (dock tveksamt)
och enbart utnyttjar privaträtten till att neka uppdrag eller anställning, så
blir den sammanlagda effekten i samhället direkt odemokratisk. Detta beroende
på den systematik och den omfattning som kampanjerna drivs och dess effekter
mot en massa människor, enbart beroende på deras politiska uppfattning.
Många är de som höjt rösterna mot antidemokratiska
tendenser i Ryssland (och andra liknande nationer), många är de liberaler som
höjt rösten för yttrande och åsiktsfrihet. Det var lätt att göra så, innan
något parti med tyngd kom med en avvikande åsikt i viktiga frågor. När dessa
”demokrater” väl blev prövade i sina demokratiska ideal, när en grupp människor
faktiskt ville utnyttja åsiktsfriheten i viktiga frågor, då var det väldigt
många som inte bestod provet. Det är mycket lätt att uttala ”jag är för allas
lika värde” eller att ”jag är för demokrati, yttrandefrihet och åsiktsfrihet”.
Knappt hört någon säga att de är emot dessa vackra ting. Men det gäller som
bekant att leva som man lär, att praktisera det man förespråkar.