Eftervalsanalys

Ett halvår efter valet så presenterar Berit Andnor en s.k. eftervalsanalys. Jag måste säga på en gång, denna "analys" måste vara ett skämt. I DN står det vad Andnor kom fram till,

- Vi pratade för lite om hur framtidens jobb skulle skapas. Vi borde ha argumenterat tydligare för den fulla sysselsättningen och mer kraftfulla åtgärder skulle ha satts in tidigare för att få ner den öppna arbetslösheten.

Av rapporten framgår att det framför allt är fyra områden som orsakade valförlusten:

1. Väljarnas förtroende för att socialdemokraterna skulle kunna skapa nya jobb sviktade.

2. Partiet missade att agera som ett oppositionsparti och ägnade sig istället åt att nöjt peka på vad man åstadkommit istället för att se de problem som faktiskt fanns.

3. Man missbedömde den borgerliga styrkan som växt fram i Allians för Sverige.

4. Den egna självbilden var splittrad. Dels såg man på partiet som en garant för trygghet, som står på de svagas sida och dels som ett "myndighetsmaktens parti" med företrädare som inte lyssnar till gräsrötterna och inte lever som man lär.

Frågan om jobben togs ju upp redan dagen efter valförlusten, det är möjligt att det är delvis en riktig slutsats men det börjar likna ett mantra som man upprepar in absurdum. Det låter också som en bekväm förklaring, allt kan skyllas på Persson, det var han som tog debatterna i valrörelsen när denna fråga diskuterades, dessutom kan man nog ganska lätt ändra sin polemik på denna punkt, det kräver i princip noll nyorientering för partiet.

Att partiet "missade att agera som oppositionsparti" är inte så konstigt, partiet satt ju på regeringsmakten, hur i helvete skall det plötsligt under valrörelsen kunna kliva av och låtsas vara ett oppositionsparti? Jag fattar inte hur de tänker, om de tänker överhuvudtaget.

Ja, det är möjligt att man missade styrkan som Alliansen kunde skapa genom att gå ihop som ett lag. Nu är det nog så att varenda politiskt intresserad medborgare kunde se denna styrka växa fram under ett par års tid, om inte annat så genom de nästan maniska opinionsunderökningar som vi nästan dagligen matades med. Hur kunde då valstrateger och andra yrkespolitiker som annars berömmer sig för sina politiska kunskaper missa detta?

När det gäller den fjärde punkten så börjar vi närma oss något som kan liknas vid en riktig analys. Att partiet inte lyssnat på gräsrötterna är nog riktigt och en matnyttig kunskap för dessa yrkespolitiker.

Vidare står det i DN,

- Många arbetslösa väljer också att rösta på något av de övriga partierna, företrädesvis Sverigedemokraterna.

Ja, inte sant, då kan den verkliga analysen kanske börja då.

Länk DN

Länk SvD

Andra bloggar om: Politik

Den tredje vägens politik

I ett avsnitt av "Exit Folkhemssverige" så tar författarna upp den utveckling de europeiska socialdemokratiska partierna tagit de sista decennierna. De gamla typiska socialdemokratiska värderingarna har på senare tid fått träda tillbaka för det som ofta kallas "Den tredje vägen". Det innebär kortfattat att mycket av det sociala i politiken har ersatts av liberalism i stället, valfrihet och privatiseringar har praktiserats av europeiska socialdemokratiska partier. Denna utveckling är enligt författarna initierad av en ekonomisk nedgång i de västerländska ekonomierna, det är från början inget ideologiskt ställningstagande. Det var från början en ekonomisk nödvändighet att reformera den gamla socialdemokratiska välfärdspolitiken. Här i Sverige ser vi t.ex. pensionssystemet reformering som ett mycket tydligt exempel. Denna reformering är ensamt det mest ekonomiskt betydelsefulla beslut som någon svensk regering någonsin tagit, detta beslut togs också av partier från det borgerliga blocket såväl som det Socialdemokratiska partiet.

I samband med "Den tredje vägens politik" så försvagas nationalstaten. Nationalstaten och dess välfärdsystem byggdes upp vid en ekonomisk uppgång, då var också kraven på de arbetskraftsinvandrare som kom att de skulle assimileras. Vid den senare försvagningen av staternas statsfinanser så skedde en omvänd utveckling. Kraven på assimilation av invandrare försvann, de var inte heller längre arbetskraftsinvandrare, dessa behövdes inte längre, utan de var flyktingar eller ekonomiska flyktingar. Parallellt med detta så accelererade globaliseringstendenserna vilket försvagade nationalstaten ytterligare, välfärdspolitiken och den nationella politiken ersätts med nya ideologier såsom mångkulturalism och pluralism. Samtidigt med denna utveckling förvandlas vänsterns förespråkare till eliter som driver en moralisk och kulturell vänsterpolitik i stället för en politisk sådan, eliterna inom vänstern har ersatt arbetarklass med mångkulturalism.

Vi ser således att det inte enbart är högern och moderaterna som rört sig in mot mitten och övertagit frågor från vänstern, det är så att vänstern samtidigt gått från vänster in mot mitten och övergivit klassiska vänsterfrågor och ersatt dessa frågor med mångkulturalism och feminism m.m.

Andra bloggar om: Politik

Antalet människosmugglarligor som åker fast ökar

De som följt nyhetsrapporteringen regelbundet senaste tiden kan inte låta bli att uppmärksamma alla människosmugglarligor som lagförts sista tiden. Det är liga efter liga som åkt fast, jag har tappat räkningen på antalet ligor som polisen satt stopp för. Utvecklingen med dessa ligor som polisen satt stopp för började en ganska lång tid innan regeringsskiftet, så det är ingen ny politik Alliansen börjat med. Man kan annars undra om det enbart beror på ökad smuggling eller om polismyndigheterna fått direktiv från politiskt håll att strama upp i denna otäcka hantering. Möjligen har politiska krafter som utåt hyllar det mångkulturella samhället ändå börjat få lite kalla fötter, man har ju en väljaropinion att ta hänsyn till också. Denna opinion är inte lika entusiastisk till det pluralistiska samhället som den politiska eliten. Makten framför allt gäller väl och det är möjligt att man anar ett folkligt missnöje samt en massa problem med nya Rosengård om man inte på något sätt stramar upp hanteringen. Alternativt så har inga nya direktiv utfärdats till några myndigheter utan det rör sig enbart om en ökad hantering, jag är dock tveksam till att detta kan vara den enda förklaringen. Det är alldeles uppenbart att synen på denna penningstinna verksamhet ändrats, det är enbart några år sedan UR-redaktionen föreslog att människosmugglare skulle kallas "människohjälpare" i stället. Att UR-redaktionen den gången kom undan utan en massa anmälningar är ett mysterium och säger väl lite om den tidsanda som då rådde. Vi tackar högre makter att den tiden i alla fall är förbi och aldrig lär återkomma.

Länk DN

Andra bloggar om: Människosmuggling

Sista delen av "Persson partiordförande"

Jag kan inte låta bli att reagera på Wallströms ivriga fastklamrande vid sitt EU-jobb. Det kommer nu fram att Persson verkligen ville ha Wallström till sin efterträdare. Det var hela tiden Persson som ville ha hem Wallström för att introducera henne som sin efterträdare. Wallström var faktiskt den som hårdnackat tackade nej. Detta var ju inte riktigt den bild som media lade fram eller som vissa andra socialdemokrater gav sken av. Dessutom verkar hennes fastklamrande vid sitt kommisionärsjobb nästan misstänkt, hon tackar nej till alla ministerjobb och som blivande partiledare för att behålla detta jobb.

Jag kan inte låta bli att tänka på när Wallström slutade i regeringen för att det var för långt att pendla till Stockholm och i stället tog ett jobb på andra sidan jordklotet för ett jobb som radiostationschef.

Förövrigt har jag sagt ungefär samma sak som Persson om DN och Hendrik Brors, det är något som inte stämmer med den karlen, den saken är klar. I övrigt varken kan eller vill jag försvara Persson naturligtvis.

Artikel SvD i ämnet

Andra bloggar om: Politik, Persson

Mångkulturalisternas världssyn – Exit Folkhemssverige

De svenska mångkulturalisternas anser sig i första hand vara "världsmedborgare" och betraktar således inte massintegrationen som ett resultat av krig och etniska konflikter i världen. De ser invandringen snarare som en kulturell berikning. För dem är således massimmigrationen inte ett tecken på misslyckanden i andra delar av världen, utan tvärt om vägen till mänsklighetens framtida lyckorike. Så här kan multikulturalist låta när denne beklagar sig över att det finns andra som inte delar hans positiva uppfattning: "Snarare än att hälsas välkomna för sin begåvning, påhittighet eller mångfald, stigmatiseras och stereotyperas invandrarna till symboler för fattigdom, olikhet och stadssamhällenas förfall."

Den sortens verklighetsbild är förhärskande inte bara bland de politiska och kulturella eliterna i Sverige utan också i UNESCO-kretsar och bland ett stort antal andra eliter runt i världen. Det är denna elitistiska diskurs som vi här ämnar underkasta en kritisk analys och ställa i kontrast till vad vanligt folk, både svenskar och invandrare, tycker och tänker. Ty medan eliterna tycks så förblindande av det mångkulturella berikandet, har de marginaliserade och segregerade invandrargrupperna i västerländska städer helt andra problem, intressen och strategier, som är intimt förknippade med själva överlevnaden. Om den förmodade kulturella berikningsprocessen till stor del förutsätter att det bildas en ny underklass, då bör man väl fråga sig om det verkligen är en god idé? Om människor hellre stannade kvar i hemlandet, i en värld som vore politiskt stabilare och ekonomiskt mer funktionell, skulle vi då behöva försöka få dem att flytta hit för att försäkra oss om en smula allmän kulturell utveckling?

Det är också egendomligt, att medan denna diskurs om "berikande" tagit sig in i elitinstitutionerna, allt från UNESCO, Världsbanken, World Economic Forum till universiteten, så är den stora majoriteten av fattiga invandrare i världen fullständigt ovetande om den sortens problem. De är mer bekymrade över hur de skall klara sig till nästa dag, än om de berikar ytterligare ett land eller ej med sin närvaro. Vi menar, att den förhärskande mångkulturalistiska diskursen tillhör en globaliserande elit och en grupp intellektuella som identifierar sig med denna elit och som medverkar till att bygga upp denna diskurs.

Exit Folkhemssverige, Sidan 9,

av Inrid Björkman, Jan Elfverson, Jonathan Friedman och Åke Wedin. ISBN 91-87028-02-6

Min kommentar:

Man kan inte låta bli att tänka på den amerikanske sociologen Christopher Lasch, tankarna och teorierna verkar nästan ordagrant hämtat från hans arbeten. Flera sociologer verkar oberoende av varandra ha kommit fram till samma slutsats.

En del systemkritiker som till stora delar håller med om denna beskrivning av verkligheten sätter sitt hopp till Alliansen, eller i alla fall större hopp till Alliansen än till den socialdemokratiska nomenklaturan. Läser och funderar vi ändå mer så kommer vi ofrånkomligen fram till att Alliansen hör till samma nomenklatura som socialdemokraterna, det är olika lag i samma seriesystem. Skillnaderna rör sig mest om hur mycket som skall privatiseras av den offentliga sektorn. När det gäller stora områden inom både inrikespolitiken och utrikespolitiken råder konsensus mellan blocken. Det råder också en nästan löjlig konsensus mellan blocken hur man skall behandla de som åsiktsmässigt hamnar utanför de sju etablerade riksdagspartierna, utanför klubben s.a.s.

Andra bloggar om: Politisk korrekthet

Socialdemokratins spöke

En brittisk professor och statsvetare, Vernon Bogdanor, har gjort studier av Brittisk och Svensk politik, och då främst kampen mellan socialdemokratin och borgerliga rörelser. Bogdanor hävdar att hela det politiska spelet har flyttats ut på den socialdemokratiska planhalvan. De borgerliga tävlar med socialdemokraterna om det bästa socialdemokratiska programmet. Även när de socialdemokratiska partierna förlorat så förverkligar de borgerliga partierna något som kan liknas vid ett socialdemokratiskt program. På detta sätt har socialdemokraterna både i Storbritannien och i Sverige satt agendan för all politisk aktivitet menar Bogdanor.

Vad Bogdanor inte verkar ha analyserat speciellt mycket är varför det blivit så. Jag antar att det har med demokratins utveckling och att varje röst är värd lika mycket. I en demokrati där de flesta väljare tillhör löntagare eller någon slags medelklass så kommer gammaldags högerpolitik aldrig att kunna ta över regeringsmakten. Det är ju nu så att de flesta människor inte röstar på att få sämre levnadsstandard själv till förmån för mer välbeställda grupper, det verkar inte så klokt. Förmodligen är det själva det demokratiska systemet som gjort att de stora partierna både till höger och vänster rört sig mot mitten. För det är mot mitten partierna rört sig, inte egentligen mot den socialdemokratiska ursprungspolitiken, denna politik finns knappast kvar. Bogdanor verkar inte ha analyserat vari kärnan i den gamla socialdemokratiska politiken bestod i heller.

Professorn tar också upp frågan om splittringen inom socialdemokratin. Det finns i de flesta stora socialdemokratiska partier nuförtiden två falanger, en förnyarfalang som försöker lösa nutidens problem med ökad valfrihet och en gammaldags falang som vill driva en mer traditionell socialdemokratisk politik. Här har Bogdanor flera riktiga analyser. Jag efterlyser dock en djupare analys av socialdemokratins sönderfall, Bogdanors analys verkar ytlig och hafsig.

En annan sak man reagerar på är att Bogdanor sätter socialdemokraterna mot konservativa. Det vore nog lyckligare att sätta liberaler som motpol till socialdemokrater. Jag kan tänka mig att i dagens läge är det en motsättning mellan liberaler och äkta konservativa. I vårt eget land så har de liberala strömningarna tagit över i den s.k. Alliansen, liberalismen verkar vara högsta mode. Värdemässigt är det nog så att många gamla socialdemokrater ligger värdemässigt ganska nära konservativa, det är sannolikt de som till stor del gick över till Alliansen vid valet 2006 då Alliansen vann. Dessa i grunden värdekonservativa socialdemokrater är mycket lätt för vilket parti som helst att vinna över som vågar presentera ett vettigt alternativ för dem.

Till slut vill jag visa vilka ytliga analyser Bogdanor gör, han skriver,

- Socialismen i såväl Storbritannien som Sverige avfärdas på många håll som en midsommarnattsdröm. Likväl domineras den politiska dagordningen i båda länderna av frågor som socialdemokrater först av alla väckte. Vilken är den mäktigaste politiska rörelsen i Storbritannien och Sverige? Socialdemokratins spöke.

Ja, precis käre professor, socialismen är inget annat än en midsommarnattsdröm, speciellt efter östblockets fall. Men käre Bogdanor, de socialdemokratiska partierna i Sverige och Storbritannien har inte haft något som kan liknas vid socialism på sin agenda, inte de senaste 80 åren i alla fall, om ens någon gång.

DN

Andra bloggar om: Politik, blockpolitik

Ultima Thule jubilerar

Jepp, de har 25 års jubileum faktiskt. Jag vet inte vilken politik UT företräder eller säger sig propagera för men en del riktigt bra låtar har de gjort eller tolkat från andra artister. Vi som inte riktigt känner i maggropen att vi kan fira EU:s 50 år med den där riktiga glädjeyran kan trösta oss med andra jubilarer, man får som bekant inte roligare än vad man gör sig. Jag lyssnade i går igenom den musiken av UT jag hade hemma för att kunna rekommendera en tolkning och en egen låt från dem här på bloggen. Jag fastnade för UT:s tolkning av Eva Dahlgrens "Ung och stolt", den är grym. Jag kunde inte låta bli att lyssna igenom låten ett tjugotal gånger, texten förbryllade mig. Det hade den inte gjort om jag visste att den skrivits av UT, men jag vet ju att den skrivits av Dahlgren. Vad menade Dahlgren när hon skrev texten egentligen? Jag vet inte vilken version som är bäst, Dahlgrens eller UT:s, däremot antar jag att UT lägger in en annan aspekt i texten än vad Dahlgren gör. Dessutom är UT:s version råare och rockigare än vad Dahlgrens är.

Den andra låten som jag vill uppmärksamma av Ultima Thule är "Knekt och Karolin", denna låt har en bra och genomarbetad text samt en medryckande melodi med ett rockigt tempo. Jag tycker denna låt höjer sig en smula över deras övriga egna produktion.

Funderade på att lägga ut de två låtarna här på bloggen för nedladdning, men antagligen så bryter man väl mot ett antal lagar om man gör så. Jag vill till sist varna för att googla fram texten till "Ung och stolt", när jag gjorde det så fick jag "smuts i datorn", alltså något spyware eller annat malware. Jag har tagit bort det men det är onödigt att någon annan råkar ut för det. Jag lägger i stället ut texten här:

uvensis et magnificus
miles sum fidem
mihi habens
vitam persequor

jag är marken under dina skor
jag är dammet och smutsen ängar om våren
jag är upproret där friheten bor
jag är syret ni andas
jag är ljuset ni drömmer
allt lever i mej

ung och stolt jag är en krigare
med en tro på mej går livet vidare

arvet från en annan tid
i mina ådror flyter synden
men jag tar inte mitt liv
som ett straff som en tunnel
till evigheten
vad är den utan mej

ung och stolt jag är en krigare
med en tro på mej går livet vidare

aldrig ett erkännande
förrän blicken är grumlig
och tanken har stelnat
om jag lägger mej ner för att dö
och hämnas med livet
det enda du givit mej
skyll inte på mej
du är en del av mej

Andra bloggar om: Musikrecention