söndag, mars 25, 2007

Socialdemokratins spöke

En brittisk professor och statsvetare, Vernon Bogdanor, har gjort studier av Brittisk och Svensk politik, och då främst kampen mellan socialdemokratin och borgerliga rörelser. Bogdanor hävdar att hela det politiska spelet har flyttats ut på den socialdemokratiska planhalvan. De borgerliga tävlar med socialdemokraterna om det bästa socialdemokratiska programmet. Även när de socialdemokratiska partierna förlorat så förverkligar de borgerliga partierna något som kan liknas vid ett socialdemokratiskt program. På detta sätt har socialdemokraterna både i Storbritannien och i Sverige satt agendan för all politisk aktivitet menar Bogdanor.

Vad Bogdanor inte verkar ha analyserat speciellt mycket är varför det blivit så. Jag antar att det har med demokratins utveckling och att varje röst är värd lika mycket. I en demokrati där de flesta väljare tillhör löntagare eller någon slags medelklass så kommer gammaldags högerpolitik aldrig att kunna ta över regeringsmakten. Det är ju nu så att de flesta människor inte röstar på att få sämre levnadsstandard själv till förmån för mer välbeställda grupper, det verkar inte så klokt. Förmodligen är det själva det demokratiska systemet som gjort att de stora partierna både till höger och vänster rört sig mot mitten. För det är mot mitten partierna rört sig, inte egentligen mot den socialdemokratiska ursprungspolitiken, denna politik finns knappast kvar. Bogdanor verkar inte ha analyserat vari kärnan i den gamla socialdemokratiska politiken bestod i heller.

Professorn tar också upp frågan om splittringen inom socialdemokratin. Det finns i de flesta stora socialdemokratiska partier nuförtiden två falanger, en förnyarfalang som försöker lösa nutidens problem med ökad valfrihet och en gammaldags falang som vill driva en mer traditionell socialdemokratisk politik. Här har Bogdanor flera riktiga analyser. Jag efterlyser dock en djupare analys av socialdemokratins sönderfall, Bogdanors analys verkar ytlig och hafsig.

En annan sak man reagerar på är att Bogdanor sätter socialdemokraterna mot konservativa. Det vore nog lyckligare att sätta liberaler som motpol till socialdemokrater. Jag kan tänka mig att i dagens läge är det en motsättning mellan liberaler och äkta konservativa. I vårt eget land så har de liberala strömningarna tagit över i den s.k. Alliansen, liberalismen verkar vara högsta mode. Värdemässigt är det nog så att många gamla socialdemokrater ligger värdemässigt ganska nära konservativa, det är sannolikt de som till stor del gick över till Alliansen vid valet 2006 då Alliansen vann. Dessa i grunden värdekonservativa socialdemokrater är mycket lätt för vilket parti som helst att vinna över som vågar presentera ett vettigt alternativ för dem.

Till slut vill jag visa vilka ytliga analyser Bogdanor gör, han skriver,

- Socialismen i såväl Storbritannien som Sverige avfärdas på många håll som en midsommarnattsdröm. Likväl domineras den politiska dagordningen i båda länderna av frågor som socialdemokrater först av alla väckte. Vilken är den mäktigaste politiska rörelsen i Storbritannien och Sverige? Socialdemokratins spöke.

Ja, precis käre professor, socialismen är inget annat än en midsommarnattsdröm, speciellt efter östblockets fall. Men käre Bogdanor, de socialdemokratiska partierna i Sverige och Storbritannien har inte haft något som kan liknas vid socialism på sin agenda, inte de senaste 80 åren i alla fall, om ens någon gång.

DN

Andra bloggar om: ,

2 kommentarer:

Josef sa...

Jag skrev lite om saken själv och har en avvikande uppfattning i vissa frågor:

http://sdblogg.se/archives/idedebatt/468

Jag tror förresten att Bogdanor men "konservativa" menar höger av typen Sveriges moderater. Det är ju vanligt att man i den anglosaxiska världen kallar socialliberaler för liberaler och sedan har en bredare "konservativ" höger.

Intressant att du tar upp frågan om att det är det demokratiska systemet i sig som gör att alla rör sig mot mitten. Kanske ligger det något i det. Men det ser annorlunda ut i olika länder.

Robsten sa...

Nja, jag hittade inget direkt att anmärka på i din artikel, inget som motsäger det jag skrev heller. nu är det så att allt naturligtvis inte handlar om det allmänna kontra det privata. det finns flera nivåer i utvecklingen. tar vi Socialdemokraterna så har vi märkt en tillbakagång i de traditionella frågorna och i stället har feministiska frågor och diskrimineringsfrågor fått breda ut sig. Man kommer till en punkt naturligtvis när dessa frågor inte genererar fler röster, tvärtom, folk tröttnar på allt tjat om hur männen förtrycker kvinnorna med liv och lust. Att inte partistrategerna kan räkna ut det är en gåta.
Ja, jag tror nog att det är det demokratiska systemet i sig som gör att partierna rör sig mot mitten, men en annan aspekt som jag ofta skrivit om är att en stor del av folket i Sverige ekonomiskt står nära en socialdemokratisk Arbetslinje (på senare år har sossarna nästan gått på bidragslinjen) så är samma folkgrupper värdegrundsmässigt konservativa.