Indexering

Håller på att indexera alla artiklarna här på bloggen efter labels. Vet inte om det är värt besväret eller hur meningsfullt det är. Det är i alla fall ett grannlaga arbete, man får ta lite då och då, annars så snurrar bara artiklar och etiketter i huvudet. Det är bli fel på någon label, det är svårt att läsa alla artiklar, det är gränsfall vilken label en given artikel skall ha ibland. Det är också frågan om hur många labels man skall ha, vilka etiketter man skall sätta.
När jag pysslar med detta märker man naturligtvis vad man skrivit mest om, det är utan tvekan flyktingpolitik, politisk korrekthet, demokrati, samt vissa personer som Maud Olofsson, Mona Sahlin och Kamali, personerna hör hemma i de ämnen jag skrivit mest om som alla förstår. Det är dessa personer jag avskyr mest också, helt naturligt. Hoppas att någon uppskattar denna indexering när den väl blir klar.

Medias valbevakning

Två forskare, Lars Nord, Professor i medie- och kommunikationsvetenskap och Gunnar NygrenMassmedieforskare, har inför valet 2006 granskat mediernas valbevakning. De kritiserar lokala medier och tidningars valbevakning som de anser ytterst rudimentär. Det är lätt att dra den personliga slutsatsen att det beror på bristande politiska kunskaper hos de lokala journalisterna samt att dessa lokala förmågor inte vill stöta sig med de lokala småpåvarna.

Intressant på allvar blir det när massmediaforskarna tar upp rikspolitiken, där skriver de att de etablerade partierna behandlas likvärdigt och rätt hyggligt, sedan skriver de såhär,

- En annan dramatisk avvikelse är också intressant att notera. Sverigedemokraterna tigs konsekvent ihjäl i de lokala medierna, men de få gånger partiet och dess representanter framträder i artiklar och inslag är det oftast med en negativ inramning. Sverigedemokraterna var inte bara isolerade av andra partier, de var också klart negativt särbehandlade av medierna de få gånger de över huvud taget uppmärksammades.

Nu var detta knappast någon nyhet, alla visste om detta utan att ha forskat systematiskt om mediernas valbevakning. Man undrar vilket syn på demokrati och yttrandefrihet de har inom journalisthögskolorna i Sverige, man föreställer sig att den borde ha en åtminstone grundläggande och basal utbildning i dessa frågor, så verkar dock inte vara fallet. Att journalisterna själva förnekar detta i t.ex. tidningen Journalisten är väl inget att förvånas över. Jens Östergren, valansvarig för SR Värmland säger att "alla medier underskattade Sverigedemokraterna", jaha, men alla opinionsmätningar då som pekade på ett valresultat på mellan två och tre procent, struntade ni konsekvent i dessa undersökningar? Att medierna inte är speciellt bra på att skatta nya partier vet vi. En tid innan valet stod det braskande rubriker i bl.a. DN om att 25 % skulle kunna tänka sig att rösta på F!, det var väl Hendrik Brors på DN som ville att F! skulle få dessa siffror, inte var det baserat på fakta i alla fall, det vet vi som sagt efter valet när alla resultat är färdiga.

Vi är snabba på att kritisera medierna i Ryssland för att de är välvilligt inställda till Putin, det kanske de är också. Det vore dock välgörande om vi tittade lite på bjälken i vårt eget öga först innan vi förfasade oss över medierna i andra nationer, är medierna i Sverige mer kritiska till de sju riksdagspartierna än vad medierna i Ryssland är mot Putin? De sju riksdagspartierna representerar väl den sittande regeringen i Ryssland, det är ungefär samma nomenklatura, de sju riksdagspartierna. De har gemensamt kommit överrens om flyktingpolitiken och gemensamt reformerat (läs raserat) pensionssystemet bara för att ta två exempel. Ekonomiskt har i alla fall de större av riksdagspartierna lagt sig i mittfåran, så vad återstår att välja mellan för väljaren? Den verkliga oppositionen kommer från partier utanför riksdagen. När vi tittar på medias opartiskhet i Sverige måste vi alltså titta på hur media behandlar de etablerade riksdagspartierna gentemot de partier som ännu ej nått riksdagen.

Systemkritisk ordlista

Tänkte skriva en systemkritisk ordlista, bakgrunden är den att plötsligt började alla förespråkare (för att använda Järvenpääs vokabulär) använda ordet "xenofobi". Det var många i början som undrade vad det ordet betydde. Snart nog fick man klart för sig innehållet i det ordet, alla som var kritiska till den nuvarande flyktingpolitiken var utpräglade xenofober, alltså livrädda för allt främmande och utländskt, spelade ingen roll om den anklagade var globetrotter eller hade bott många år utomlands. Kunde vara på sin plats tycker jag att publicera en systemkritisk ordlista att använda i upphetsade diskussioner med meningsmotståndare, dels blir man inte handfallen om motståndarna använder ord som "xenofob", dels kan man alltid kontra sin motståndare med ord som "xenomani", det borde få den mest inbitne förespråkare att tappa fattningen.

ABDERITISK = Ytterst enfaldig, efter den grekiska staden Abdera, där invånarna hade namn om sig att vara sällsport inskränkta.

ANENKEFALI = Medfödd saknad av hjärna.

FIMBULVINTER = Den långa vinter som kommer att föregå världens undergång i nordisk mytologi.

OIKOFOBI = Rädslan för den egna kulturen, de egna traditionerna och det hemvanda.

PAPPENHEIMARE; "KÄNNA SINA P" = Känna sitt folk.

POLITIKASTER = Skenbart statsklok person, oduglig politiker.

PULTRON = Feg stackare.

PÖBEL = Folk, numera i nedsättande bemärkelse. Ursprungligt dock samma ord som engelskans people och franskans peuple. Nu = slödder, pack.

QUISLING = Landsförrädare, efter den norske nazi-ledaren under andra världskriget.

SVEKOMAN = Svenskhetsivrare, svenskvän.

XENOFILI = Välvillig inställning till allt nytt och främmande.

XENOFOBI = Sjuklig rädsla för främmande människor eller utlänningar.

XENOMANI = Vurm för allt som är utländskt.

Skolverket står fast vid förbud mot slöjförbud

Minervaskolan i Umeå nekade en flicka att bära slöja på lektioner, flickans mamma anmälde då skolan till skolverket. Skolverket ansåg att ett slöjförbud stred mot principen att skolan skall vara öppen för alla. Rektorn på Minervaskolan anser att det mycket väl går att utöva sin religion trots att man inte bär slöja på lektionstid. Dessutom anser samma rektor att skolan värnat barnets intresse, många barn blir tvingade av sina föräldrar att bära slöja enligt skolans ombud Elisabeth Fritz. Rektorn på skolan hänvisar dessutom till den allmänna ordningsstadga där ingen får bära huvudbonad under lektion. Minervaskolan överklagade det första beslutet från skolverket och nu har alltså skolverket avslagit skolans överklagande.

Tre frågor uppstår vid denna konflikt, den första är hur långt den inhemska befolkningen skall anpassa sig till de grupper som enligt uppgift skall ha flytt undan förföljelse och förtryck och fått en fristad i vårt land, på något sätt verkar det märkligt att flyktingar som flytt undan förtryck ställer krav på detta sätt i sin nya fristad. Den andra frågan är hur starkt folkligt stöd skolverket har i sin tolkning av de regler som finns, eller för den delen, hur stark folkligt stöd själva reglerna har. Det verkar nog så att man kan tolka regelverkat lite efter eget skön dessutom.

Den tredje frågan som inställer sig är om vårt nordliga hörn är en lämplig fristad för muslimska flyktingar överhuvudtaget, våra värderingar och kultur verkar vara diametralt olika. Den "tyck till ruta" som presenteras i SvD visar att en kraftig majoritet av befolkningen står bakom Minervaskolan i denna fråga. Man kan också skönja att DN:s artikel är mer positiv till skolverkets beslut, emedan SvD ställer sig mer positiv till Minervaskolans krav.