Rapport och Aktuellt har i flera inslag tagit upp frågan om arbetskraftsinvandringen och de följder denna form av invandring får. Det är nu uppenbart att de som tar sig hit (en del medelst människosmugglare enligt Rapport) lever och arbetar under slavliknande former. Långa arbetsdagar, extremt låg lön och avsaknad av vettig bostad är några av de problem som uppdagats enligt SVT. Migrationsminister Tobias Billström säger så här på SVT:s hemsida angående uppgifterna om misären för vår importerade arbetskraft.
Det är naturligtvis djupt oroande och allvarligt när man får ta del av de här uppgifterna
Så hur hade då Billströmt tänkt sig att de nya reglerna för arbetskraftsinvandringen skulle fungera? Tänkte han sig att unga afrikaner skulle komma till vårt land och ta jobb inom byggbranschen, skaffa sig små mysiga ettor i Stockholms innerstad och både berika vårt land samt sänka arbetskraftskostnaden? Sänkta arbetskraftskostnader blir det ju, men i övrigt är hela denna hantering både osmaklig och katastrofal för alla inblandade partier. Vidare säger Billström så här om fackets roll i denna människohandel.
Då måste man också ställa sig frågan: Är det inte viktigt att ett fack som, till exempel hotell- och restaurangfacket, också tillvaratar de här människornas intressen
Billström ljuger, det var aldrig meningen att denna importerade arbetskraft skulle erhålla normala svenska löner. Vem skulle anställa en afrikansk kypare som inte kan vårt språk och kanske inte har satt sin fot på en västerländsk restaurang framför en svensk kypare för samma lön? Dessutom så bluffar Billström när han ger sken av att han inte kunde veta att arbetskraftsinvandringen skulle medföra de problem som nu uppdagats. Om en bloggare som undertecknad kunde förutse problemen så måste en normalintelligent migrationsminister också kunnat förutse dem.
Vi har en ungdomsarbetslöshet på över 30 procent, skall vi erbjuda de jobb som finns till dessa ungdomar eller skall vi erbjuda jobben till människor som kommer från en annan världsdel? Regeringen och riksdagen sviker våra ungdomar som skall ut på arbetsmarknaden och som längtar efter sin första riktiga lön samt att kunna flytta från sina föräldrar. Vi lever i en global värld men tyvärr är det svenska väljare som tillsätter vår regering och väljer sina politiker. När vår nya ungdomsgeneration blir röstberättigad till nästa val kommer de sannolikt straffa regeringen hårt för denna politik.
Det redan omtalade nätverket "Nätverket Folkmusiker mot Främlingsfientlighet" går i dag ut och publicerar en artikel där de ängsligt tar avstånd från "främlingsfientliga" och nationalistiska krafter i vårt land. Författarna till artikeln påstår att de nationalistiska krafterna i vårt land utnyttjat folkmusikern och all den kultur som hör till denna för sina egna syften. Det kan till en del stämma, men nio gånger av tio så talas det om "svensk kultur" vilket knätofskulturen bara är en liten försvinnande del av. Så här skriver de många författarna i sin artikel.
Kanske för att schablonbilden av svensk folkkultur aldrig får en chans att nyskapas och omdefinieras i medier, från att vara begränsad till en nationalromantisk midsommaridyll till att även spegla de faktiska utövarnas, publikens och forskarnas bild.
Här försöker folkmusikerna själva kidnappa ett begrepp, folkmusik kan väl inte plötsligt kallas "svensk folkkultur"? Förövrigt får dessa folkmusiker gärna sälla sig till Sahlin som i tidningen "Euroturk" sagt att denna folkmusikkultur är töntig. Att det finns forskare som ägnar sig att studera knätofsarnas historia visste jag inte, men det skulle vara intressant att ta del av vad dessa har att säga. Vi noterar i alla fall att ingen av författarna till artikeln har en forskartitel. Vidare så skriver knätofsgänget så här.
Vår uppfattning är att den kultur och musik som följt med de senaste årtiondenas invandring och dessförinnan har berikat och inte förminskat folkkulturen i Sverige. Dessa influenser vill vi inte vara utan.
Jag har lite svårt att förstå vem nätverket argumenterar emot egentligen. Vem har försökt förbjuda eller ens påverka vilka folkmusikerna tar intryck ifrån? Eller vem bryr sig det minsta om det? Jag förknippar mest "immigrantmusik" med Latin Kings och Lilleman. Jag är inte förtjust i Latin Kings men gillar Lilleman. Vad har detta med något politiskt alls att göra? Jag föredrar förresten att lyssna på Lilleman än på dessa gnisslande fioler, alla dagar i veckan. Jag skulle dock aldrig uttrycka mig lika nedsättande som Sahlin om dessa ivriga utövare.
När man läser listan på undertecknarna så får man dessutom att dessa knätofsfundamentalister måste ligga nära vår kulturella elit, frågan är rentav om inte rätt många av undertecknarna kan anses tillhöra denna elit. Vad vår kulturella elit står vet vi bättre än vad 2 + 2 är, denna elit förnekar sig aldrig och vi förväntar oss att de skall sälla sig mangrant till det politiskt korrekta.
I en tänkvärd och välskriven artikel på DN debatt så beskriver nationalekonom Nils Karlsson det systemskifte som skett i vårt land av både socialdemokratiska och borgerliga regeringar. Vi har i princip övergett den gamla modellen där staten tog ansvar för allt och alla, en modell med mycket högt skattetryck och snäva begränsningar både för människors egna ansvar och frihet.
Den gamla modellen innehöll brister och var åtminstone delvis dömd att förtvina. Speciellt blev situationen ohållbar när vi samtidigt ägnade oss åt en massinvandringspolitik där en stor del av immigranterna blir bidragsberoende. Man kan nog säga att vår immigrationspolitik skyndade på systemskiftet. Dock har många privatiseringar av offentlig verksamhet inte varit lyckade för brukarna av dessa tjänster. Systemskiftet är värt en egen artikel med det intressanta i dag står i slutet av artikeln, så här står det.
Särskilt unga och invandrare har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Sverige har bland Europas högsta arbetslöshetssiffror för dessa grupper. Vi tillhör också de länder där ungas etablerings-ålder på arbetsmarknaden stigit kraftigast. Från 1990-talets början har åldern då 75 procent av en årskull är ute på arbetsmarknaden stigit från drygt 20 till närmare 30 år. Detta är negativt för dem som individer, för samhällsekonomin och för företagens kompetensförsörjning. Även politiskt är det uppenbart att priset varit högt.
Unga och invandrare har svårt att komma in på arbetsmakanden för att det i grunden är ont om jobb. Många arbeten kan inte tillsättas av immigranter då de kräver språkkunskaper eller annan grundläggande utbildning, dock har vår ungdomsgeneration aldrig varit mer välutbildad, jämfört med våra tidigare generationer.
Samtidigt står det i SvD om den befarade arbetskraftsbristen som plötsligt skall dyka upp och som vi ännu aldrig sett röken av. Så här står det i SvD-artikeln.
Fram till år 2025 kommer 1,6 miljoner svenskar att gå i pension. Det är 250 000 fler än under perioden 1995-2010. Särskilt kommer den offentliga sektorn att påverkas.
Den offentliga sektor som det står om i artikeln är samma sektor som tappat en stor mängd arbetstillfällen den senaste tiden. Det står inget om hur många nya arbetstagare som samtidigt kommer att träda in på arbetsmarknaden. Det står heller inget om framtida rationaliseringar och neddragningar av verksamheter. Under den period artikeln nämner, 95-2010 så har arbetslösheten varit konstant hög, speciellt ungdomsarbetslösheten.
Vi har dessutom redan nu en stor arbetskraftsreserv som väntar på att få ett jobb. Lägger man ihop framtida rationaliseringar, neddragningar av offentliga verksamheter, alla de nya ungdomar som skall in på arbetsmarknaden och den arbetskraftsreserv vi redan nu har så kommer det inte bli någon arbetskraftsbrist i framtiden. Vi kommer aldrig att få uppleva den oavsett hur många artiklar våra tidningar skriver om den befarade bristen.
I en artikel på SvD opinion så Johan Skoglund, stiftelsen Tryggare Sverige ut och kritiserar den utveckling i vårt land där fler och fler "Gated Communities" byggs och framför allt planeras. Företeelsen kommer från USA där det är mycket vanligt med dessa Gated Communities. När jag var i Florida så såg många samhällen ut som Gated Communities fast de officiellt inte var det, så gränsen är flytande mellan vanliga samhällen och dessa ingärdade skyddade samhällen. Så här står det i artikeln.
De senaste decenniernas utveckling i Sverige har medfört att brottsligheten och otryggheten har blivit ett allt större samhällsproblem. Detta har bland annat resulterat i fler vaktbolag, ökad användning av övervakningskameror och en ökad efterfrågan på så kallade Gated Communities – alltså bostadsområden som är avgränsade och stängda för allmänheten.
Ja, vi har nog alla upplevt denna utveckling av ett otryggare samhälle, även om den upplevda otryggheten kanske ökat något mer än den verkliga otryggheten för vanliga människor. Dock spelar den upplevda tryggheten eller otryggheten också en avgörande roll för livskvaliteten. Det märkliga i sammanhanget är att media alltid anlitar en kriminolog som beskriver en verkligheten där brottsstatistiken stått still sedan sextiotalet, en kriminolog som i princip ingen tror på och som håller på att bli ett stående skämt i sammanhanget (ni vet alla vem jag talar om och jag är förbannat trött på att lista ut hur hans namn stavas). Vidare i artikeln så står det så här.
Att bygga städer och bostadsområden för en viss typ av människor samtidigt som man stänger ute det som är avvikande och annorlunda leder till minskad tolerans och öppenhet. De boende upplever dessutom – paradoxalt nog – ännu större otrygghet när de måste lämna sitt inhägnade område.
Jag blir lite förvånad över beskrivningen av de som "stängs ute". Familjer och människor med normala inkomster "stängs ute", men de är väl knappast "avvikande och annorlunda"? Här måste författaren fått en blackout eller så vill han dölja det faktum att människor med höga eller mycket höga inkomster är de som får råd att bosätta sig i dessa Gated Communities, alla övriga får alltså bo i vanliga samhällen.
De som alltså väljer och satsar pengar på att bosätta sig i dessa slutna skyddade samhällen är de som har hög inkomst, röstar på moderaterna och talar med förakt om de hemska främlingsfientliga sverigedemokraterna. Det är samma människor som bland vänner och i media talar om mångkulturens välsignelse och om hur underbar globaliseringen är. Frågan är då varför de själva måste bosätta sig bakom murar i samhällen som patrulleras av vakter dygnet runt. Åtminstone delvis är väl svaret politiskt korrekthet samt det faktum att deras hemhjälp är betydligt billigare som en mångkulturell arbetskraft än en svensk dito. Har de dessutom t.ex. ett byggföretag så råder samma förhållanden där, arbetskraften är billigare sedan vårt samhälle blivit mångkulturellt. Priset är ökad otrygghet och ett sämre samhälle, ett samhälle där de mångkulturella förespråkarna själva måste bosätta sig bakom murar skyddade av vakter.
Ja i natt var det skottlossning igen i den härjade staden Malmö. Denna gång misstänks dock inte vår nye "laserman" ligga bakom skotten, utan det verkar mer vara den gamla vanliga skottlossningen mellan kriminella gäng. Alltså har i alla fall temporärt allt återgått till normalläge. Bara DN rapporterar denna gång om skottlossningen i den mångkulturella staden Malmö.
Eva-Lis Sirén (tidigare Preis), ordförande för lärarförbundet samt Anders Knape, ordförande för SKL går i en gemensam artikel ut och propagerar för att kommunerna skall behålla huvudmannaskapet för den svenska skolan. Argumenten de framför vilar på en undersökning som i sin tur baseras på 800 enkäter som 800 lärare har svarat på. Enligt denna undersökning så anser inte många lärare att ett byte av huvudmannaskapet är det viktigaste för elevernas resultat. Nu var den braskande rubriken på artikeln den att Sveriges lärare inte vill ha tillbaka det statliga huvudmannaskapet, vilket ju är en helt annan sak. Så här står det i artikeln.
Endast 1 av 100 lärare lyfter fram ett byte av huvudmannaskap från kommunerna till staten som en viktig åtgärd för att förbättra resultaten.
Nej men det säger ju inget om viljan från lärare att byta huvudmannaskap. De flesta lärare vill ha ett statligt huvudmannaskap för att slippa den aldrig sinande pappersflod som ständigt strömmar från kommunerna. Anställningsförhållandena och lärarnas auktoritet var helt enkelt bättre och större när skolan drevs i statlig regi. Vidare i artikeln så står det så här.
Vad anser då lärarna är viktigt för att nå bättre resultat?
När de fritt får ange de två viktigaste områdena, svarar flest lärare, 47 procent, att det är lärarens skicklighet och engagemang som avgör om det kommer att gå bra för eleverna. Det stämmer väl överens med aktuell forskning som bekräftar lärarens förmåga som avgörande för elevernas resultat.
De senaste 10 åren har jag träffat över 100 lärare, när de fritt får uttala sig om huvudmannaskapet säger i princip alla att de vill ha ett statligt sådant. Att lärarens skicklighet anses som avgörande för hur barnen i en klass presterar är inte någon sensation, tvärtom, det är ungefär lika naturligt som att två plus två är fyra. Orsakerna till elevernas prestation har dock inget att göra med lärarnas vilja att byta huvudmannaskap. Artikeln är inget annat än ett trick där man blandar samman äpplen och päron för att föra fram sina i förväg redan cementerade åsikter. Vidare i artikeln står det så här.
I stället för att blicka bakåt behöver vi se framåt. Den kommunala skolan har goda förutsättningar att ta vara på initiativkraften hos lärare och rektorer och ge eleverna en undervisning av hög kvalitet. Och den elev eller förälder som vill påverka sin skola kan göra det utan att behöva vända sig till den centrala statsmakten i Stockholm.
Den kommunala skolan hindrar initiativkraft från rektorer för att kommunen med dess småpåvar avskedar rektorer som inte följer de idéer som kommer från kommunhuset. Lärarna i sin tur blir pressade av en redan hårt pressad rektor. Friheten var faktiskt större för lärare och rektorer på den tiden skolan drevs i statlig regi. Att föräldrar påverkar sin skola är bra om föräldern har skolans väl för sina ögon, så är inte alltid fallet. Föräldrar har en tendens att sätta sitt eget barn före hela skolan och klassens väl, något som blivit tydligt efter kommunaliseringen. Till slut skriver författarna till artikeln så här.
Skolans problem löses inte genom att staten tar över huvudmannaskapet för skolan. Vi anser att det i stället är bättre att utveckla en verksamhet som i många stycken fungerar bra. Det var inte bättre förr.
Skolan behöver arbetsro, långsiktiga lösningar och ansvarstagande från alla parter. Vi är beredda att arbeta tillsammans för att utveckla skolan, gärna med andra viktiga aktörer. Tillsammans skapar vi dagens och morgondagens viktigaste arbetsplats.
Jo, det var faktiskt bättre förr, många lärare vittnar med emfas att det faktiskt var bättre när staten drev landets skolor. Att den svenska skolans problem inte löses bara genom att staten tar över huvudmannaskapet är dock riktigt, det behövs en omstrukturering från grunden där även de värderingar skolans verksamhet vilar på omvärderas.
Skolan behöver arbetsro och långsiktiga lösning, det stämmer. Själv är jag konservativ och tycker att man aldrig skall genomföra förändringar utan starka skäl. Ändå så är ett byte av huvudmannaskap nödvändigt för den svenska skolan. Orsakerna är flera, vi måste ha en likvärdig skola över hela landet är det uppenbara argumentet. Det är också så att de kommunala skolpolitiker vi har inte är några pedagogiska experter, alla direktiv som kommer från våra kommunhus runt om i landet är inte lyckade, för att uttrycka oss diplomatiskt.
Det är frapperande att ordförande för lärarförbundet, Eva-Lis Sirén går emot den yrkeskår hon är satt att representera. Att Sveriges lärare vill ha en statlig skola står utom allt tvivel, trots denna enkät som andas beställningsverk lång väg. Lärarna vill ha en statlig skola främst för sin egen arbetssituations skull, detta borde vara något en fackordförande tar på allvar. Förövrigt skall man alltid vara ytterst misstänksam när två motparter skriver en gemensam debattartikel. Publiceras den dessutom på DN debatt så kan man lugnt utgå från att det ligger minst en hund begraven någonstans.
Sofia Arkelsten har utsatts för hård kritik p.g.a. att hon låtit sig bjudas på en resa betald av oljebolaget Shell. Det har skrivits en del artiklar om detta och jag trodde att alla insett det olämpliga i att låta riksdagsmän men även andra politiker bjudas på dyra resor. Så kommer det plötsligt en ledare i SvD som i sin naivitet måste betecknas som unik för en ledarredaktion på en rikstidning. Redaktionen går ut och försvarar bjudresan för Arkelsten med motiveringen att även politiker måste ut i "verkligheten". I den verklighet som de flesta svenskar lever i så betalar man sina resor själv. Så här skriver redaktionen.
Upprördheten över Sofia Arkelstens resor ser ut att bygga på ett missförstånd. Förtroendevalda är inte opartiska tjänstemän. Deras kontakter med och deras bindningar till omvärlden kan rentav vara anledningen till att de är valda.
Nej, ingen politiker är i alla fall vald av folket för deras bindningar till ett oljebolag, eller något annat privat bolag heller för den delen. Hur man sedan väljer internt inom partierna är upp till dessa. Vidare i artikeln så står det följande.
Att politiker bjuds på studieresor av företag är med andra ord inget typexempel på hur de kan påverkas av olika intressen, tvärtom finns det en rad andra kopplingar som kanske också borde diskuteras.
Här har redaktionen absolut rätt. Att t.ex. Jägarförbundet har en skyttelokal i riksdagshuset och låter riksdagsmän ta sin jägarexamen gratis på arbetstid är inte bara olämpligt, det är demokratiskt helt förkastligt. Detta gör dock inte Arkelstens fadäs mindre. Vidare så står det i artikeln.
Men vilka slutsatser borde man dra av detta? Att det vore bättre om folkvalda levde i ett vacuum där de aldrig riskerade att påverkas på något sätt. Att en barnskötare inte ska få lägga en motion om förskolan? Och en metallarbetare inte en motion om industrin? För att ta två autentiska exempel från årets motionsflod.
De folkvalda skall självklart inte leva i ett vacuum, tvärtom så efterlyser vi mer verklighetskontakt för våra politiker. Nu hör betalda studieresor till andra delar av världen inte den verklighetskontakt de flesta svenskar efterlyser för sina politiker. I verkligheten betalar människor för sina egna resor och lite mer kontakt med vanliga människor, populärt kallade "verklighetens folk" är ett utmärkt sätt att slippa ifrån det kvävande klimatet i regeringsbyggnaden och riksdagshuset. Eller varför inte göra som Bodström, jobba kvar på deltid med sitt gamla jobb? Självklart skall en förskollärare (inte barnskötare redaktionen) lägga motioner om förskolan, i själva verket är det just förskolläraren som är mest lämpad att lägga dessa motioner. Vad detta har med den betalda resan som ett oljebolag bjöd på undandrar sig min fattningsförmåga dock.
Redaktionen argumenterar på ett nästan barnsligt sätt här och man får känslan av ett barn som försvarar något dumt han gjort och förtvivlat letar efter minsta halmstrå för att försvara sin dumhet. Till slut skriver redaktionen så här i sin artikel.
Möjligen beror detta på ett missförstånd om vad det är att vara förtroendevald och att det skulle vara detsamma som att vara något slags politisk tjänsteman.
Man kan inte resonera som om det vore önskvärt att politikerna förhöll sig neutrala till allt och alla, när anledningen till att de sitter i riksdagen är just att de inte är det.
För det första så är politiker på Arkelstens nivå inte direkt förtroendevalda av folket, det är partiet man röstat på. För det andra så blev inte Arkelsten vald på personröster, hon erhöll 551 personröster trots att hon drev en personvalskampanj. Maria Abrahamsson som hade ett stort medialt försprång fick t.ex. 2042 personröster. För det tredje, så är politikerna förtroendevalda (i den mån de är det överhuvudtaget) av folket, inte av något oljebolag eller andra privata bolag. Vi förväntar oss att våra politiker förhåller sig neutrala till det privata näringslivet, men har åsikter om t.ex. hur näringslivet som helhet skall fungera bra i vårt land.
Återigen visar ledarredaktionen upp en naiv, nästan barnslig attityd här. Självklart är inte politiker neutrala i politiska eller ideologiska frågor, däremot skall de ju själklart inte ha bindningar till ett privat oljebolag. Jag är rätt säker på att Arkelsten fått färre personkryss om hon i sin personvalskampanj understrukit sina goda förbindelser med Shell.
