När förflugna ord blir viktigare än fysisk misshandel

Vi kunde i de stora tidningarna läsa om att en Sverigedemokrat Christer Wikström attackerat en stackars kvinna vid en betalkassa. Samtidigt skulle han ha fällt ett rasistiskt yttrande. Själva yttrandet var också tacksamt att bilda fet rubrik av. Samtidigt höll väl de flesta tidningar igen en smula i brödtexten då de visste att en övervakningsfilm hade fått med hela händelsen. Det kan nu, när filmen redovisas öppet i dt.se vara av intresse att granska vad vissa stora tidningar verkligen skrev om händelsen.

Vi börjar med DN som har rubriken ” SD-politiker utreds efter överfall på beslöjad”. Det var bara sant till hälften. Hela sanningen var att även kvinnan var anklagad för överfall. Nu när övervakningsfilmen öppet redovisas visar det sig att det i princip bara var kvinnan som överföll mannen. Dessutom ansträngde hon sig avsiktligt för att falskeligen ge sken av att mannen överföll henne. Av alla de brott som kan tänkas ha begåtts här, är det sista det enda allvarliga av brotten. Så här beskriver Wikström själv händelsen, nu i beaktande av att åtalet läggs ned och att övervakningsfilmen öppet redovisas.
 

– Hon skrek något åt mig, jag brydde mig inte i det. När jag står vid kassan och lägger upp mina varor kommer hon springande och attackerar mig. Bland annat greppar hon en kundkorg som hon vevar runt med. Jag försöker freda mig, hon river sönder mina kläder, Sedan kastar hon sig ned på golvet, som jag uppfattar det teatraliskt, och börjar jämra sig.

Det är självklart Wikströms ord, men han vet samtidigt att en övervakningsfilm fångat det mesta av händelsen. Stämmer den sista meningen av Wikström är det en mycket allvarlig tendens att kanske stora grupper vet hur lätt det är att få medial sympati när man sätter ”grupp mot grupp”. Hur mycket av detta kan vi se i framtiden, eller inte se, då det kanske aldrig kommer fram? Vi kan konstatera att DN:s vinkling av händelsen helt saknade verklighetsförankring. Ja vi kan tala om ett medialt haveri rentav, det var de facto SD-politikern som blev överfallen. Vi roar oss med att läsa hur SvD beskrev fallet.

– SD-politikern Christer Wikström i Borlänge anklagas för att i en butik ha gett sig på en kvinna med burka. Wikström ska enligt polisen ha medgett att han frågat kvinnan om hon inte "hamnat på fel sida jordklotet". Händelsen filmades av butikens övervakningskamera.

Samma uppgift som DN att det enbart skulle vara Wikström som är anklagad. Ja, det är förkastligt att nämna något om var man hör hemma på jordklotet. Hade inte utvecklingen därefter varit så fatal för kvinnan borde Wikström be om ursäkt för det uttalandet (nu vore det absurt). Men hur viktar tidningarna detta med ett rent fysiskt överfall och falsk anklagelse?

Jag har också sagt olämpliga saker till människor (här kommer en intressant bekännelse, pass på!) För kanske 12 år sedan inför jul var jag på systembolaget där det var långa köer. När jag tagit min nummerlapp, satte jag mig på en bänk att vänta. En annan ”kraftig” person, lindrigt nykter skulle göra detsamma, efter att han tagit sin nummerlapp. Tyvärr såg han inte riktigt var jag satt och var med sina 120 kg på väg att sätta sig på mig. Jag fick så smått panik, ropade på honom först, för att sedan med händerna (och avsevärd ansträngning) trycka iväg honom. Operationen lyckades och jag slapp bli manglad. Tyvärr blev den något förfriskade mannen mycket arg och öste invektiv över mig, samt tillät sig en liten knuff rentav. Precis som alla redan gissat, jag kunde inte vakta min tunga i den uppkomna situationen, utan fällde ett invektiv innehållande en uppgift om mannens uppenbara övervikt.

Innebär min utsaga i hastigt mod och upprört tillstånd att jag ser ner på alla överviktiga? Att jag till vardags diskriminerar dem? Anser dem vara mindre värda? Jag överlämnar till läsaren att dra egna slutsatser. Jag tror, någonstans långt inne, att människor efter lite övning kan tänka själva. Personer med lite kreativa talanger kan kanske dessutom göra en jämförelse med Wikströms i sitt förkastliga uttalande.  
  
Till sist, till poängen, till orsaken att jag skrev artikeln, förutom att peka på medias lömska vinklingar, som alla redan känner till. Samhällsklimatet börjar likna det i vissa skräckfilmer, där förflugna ord avgör en människas öde, där det är allvarliga att fälla fel ord istället för att råna och misshandla folk. Det är tydligt i denna affär. Det var oerhört mycket viktigare vilket omdöme Wikström fällde än att han blev fysiskt misshandlad och t.o.m. utsatt för en falsk anklagelse. Kan det bli tydligare? Det är dags att öppna ögonen nu och jag vänder mig inte enbart till dem som sympatiserar med samma parti som Wikström, väl att märka. Jag kommer osökt att tänka på sista avsnittet av ”Krigets unga hjärtan” där orden från en kvinna, där hon uttryckte tvekan om Tysklands slutliga seger, var det allvarligaste brottet man då kunde tänka sig. Även här kanske de med lite kreativa talanger kan se likheter med Wikström-affären.

 

OECD-rapporten om immigrationens kostnader

Jag hade egentligen tänkt skriva om DN:s braskande artikel där de presenterar en OECD-rapport som påstås säga att invandringen är en pluspost för vår ekonomi. Dock har jag varken tid eller kompetens att försjunka mig i rapporten på ett seriöst sätt. Jag överlåter Tino Sanandaji att bemöta rapporten, han är dessutom utbildad och välrenommerad ekonom. En lång rad andra ekonomer har dessutom tidigare kommit fram till att immigrationen är en minuspost, t.o.m. sådana ekonomer som i grunden är positiva till immigrationen.

Jag tillåter mig dock en kort reflexion angående rapporten. I princip hela tiden talar regeringen om mer resurser till utanförskapsområdena, allt från subventionerad skatt till fler lärare i skolan. Samtidigt har gruppen med utländsk härkomst högre arbetslöshet och sannolikt lägre inkomstnivåer. Hur skulle då den påstådda ekvationen som DN talar om kunna gå ihop? Då har vi inte ens nämnt den svårmätta undanträngningseffekten, vilket innebär att om en immigrant tar ett arbete till lägre lön och slår ut en svensk från ett arbete, så blir svenskens kommande bidragsförsörjning självklart också en minuspost för samhället. Detta behöver man inte vara ekonom för att förstå.
 

Nu skall andra partier stjäla väljare från SD

KD vill plocka väljare från SD (minsann) genom en tuffare kriminalpolitik, enligt Nyheter24. Ja vi såg små tendenser under partiledardebatten, men Åkessons erbjudande om en kram förstörde kanske lite av upplägget. Sverigedemokrater behöver nog inte oroa sig. KD svänger så fort några journalister på DN och SvD blir arga på dem. KD hade ett ganska bra koncept med ”verklighetens folk” det var enligt mig ett ganska smart upplägg som hade klara poänger. Varför lade man ner det? Jo ett par kulturmuppar på några tidningar blev jättearga (enligt KD, SD hade knappt märkt upprördheten).

Tyvärr skvallrar det om bristande ryggrad i KD och medias lite för stora makt över svensk politik.

Vi läser på Dagens Opinion följande av Anna Troberg Piratpartiet, som också vill stjäla väljare från SD:

”– Vi vill ha ett mångfaldssamhälle. Utan mångfald stagnerar samhället. Vi ska vara glada för att det kommer människor från andra länder hit. Däremot ska man också titta på hur man kan få det att fungera. Vi blir väldigt bekymrade när det är i princip Sverigedemokraterna som sätter agendan i frågan. Det är inte en väg framåt.”

Ja vi skall vara glada för att det kommer väldigt många människor som kommer hit, och vi såg på Rapport i går att Grekland skall vara glada för att det kommer människor dit. Det är i grunden samma princip och problematik.

”Vilka partier kan ni ta väljare ifrån? 

– När vi tittat tidigare har vi sett att vi plockat både medlemmar och väljare från i princip alla partier. Dels från högerblocket, där man känner att partierna svikit dem i integritetsfrågor, dels från vänsterblocket, där man känner att deras block inte gjort tillräckligt. Eftersom vi också är ett parti som inte suttit i riksdagen så plockar vi också en del missnöjesröster och där tror jag nog att vi kan ha fått en del som röstat på Sverigedemokraterna av rent missnöje. Däremot har vi inget gemensamt med dem rent politiskt, utan vi är deras raka motsatser.”

Precis, ni är raka motsatsen till SD, så några väljare från SD kan det tyvärr inte bli frågan om Anna, men fortsätt leta i de övriga partierna som har en liknande retorik som ni vad gäller glädje och massinvandring.

Flytta den samhällsvetenskapliga institutionen till Husby

Leif Lewin, professor emeritus och f.d. professor i statsvetenskap, går i en debattartikel i DN ut och spekulerar i rent partipolitiska spörsmål, med syftet att isolera ett riksdagsparti efter nästa riksdagsval 2014. Lewin börjar med det uppseendeväckande påståendet att vi redan i dag vet ungefär hur riksdagsvalet skall gå. Detta antagande görs på ett okänt antal opinionsundersökningar som spretat rätt rejält inbördes. Här har alltså vår professor emeritus redan gjort två mycket tveksamma antagandet med undertecknandet av yrkestiteln. Lewin gör dessa antaganden och skriver i sin artikel av en övergripande orsak, att utestänga ett folkvalt riksdagsparti, nämligen Sverigedemokraterna. Dessutom får Lewins förslag nämligen en helt annan effekt, vilket vi kommer till nedan.

Lewin visar på ett ”troligt” parlamentariskt exempel efter valet. Ett exempel där de nuvarande allianspartierna får sammanlagt 44 % av väljarstödet. Det rödgröna blocket får 48 % av väljarstödet i exemplet och SD 8 %. Lewin påpekar helt riktigt att en omröstning om regeringsbildningen måste äga rum, där SD självklart får en vågmästarroll. Här gör Lewin sitt tredje ogrundade antagande. Så här skriver han.

Och vid en sådan omröstning är det sannolikt att Löfven skulle förlora mot alliansens och Sverigedemokraternas gemensamma nejröster. 

Här gör Lewin ett antagande gripet helt ur luften. Är det på detta sätt våra samhällsvetenskapliga institutioner arbetar i dag? Är det efter dessa principer man har som riktlinjer i sin undervisning och forskning? I själva verket är det en helt öppen fråga vilken sida SD stödjer eller om partiet lägger ned sina röster vid en sådan omröstning. Ja, själva resultatet är ju också en ren spekulation. Om SD lägger ned sina röster vid en sådan omröstning, så sitter Reinfeldt kvar som partiledare eftersom de rödgröna inte samlar en majoritet. Detta scenario beskriver Lewin enligt följande:

Båda alternativen är motbjudande för alliansen – och för de allra flesta av oss. Reinfeldt vill inte vara beroende av Sverigedemokraterna. 

Hur vet Lewin vad som rör sig i huvudet på alliansen? Hur vet Lewin vad ”de allra flesta av oss” tycker är motbjudande. De alla flesta av oss tycker säkert det är motbjudande att en professor emeritus ger sig in i partipolitik och pekar ut ett parti han finner motbjudande. Sedan kommer vi då till Lewins förslag som ser ut enligt följande.

Då gäller det att vara först och därtill komma med något riktigt bra erbjudande. Som vi vet vill Miljöpartiet sedan åratal tillbaka ingenting högre än att få sitta i regeringen. Löfven tvekar. Besked i regeringsfrågan ska komma i god tid före valet, säger han undvikande. 

Det ger Reinfeldt en fördel. Varför inte rycka ut redan nu, eller ganska snart, och ta in miljöpartiet i regeringen?[…] 

Vad blir då Löfvens motdrag? Han skulle faktiskt hamna i ett ganska svårt läge. Fortsatt tveksamhet i regeringsfrågan skulle visa en blotta i fråga om regeringsduglighet, något som Fredrik Reinfeldt hittills framgångsrikt exploaterat och säkert inte kommer att försumma att hamra vidare på.

Lewin föreslår alltså att alliansregeringen tar in MP i sin regering för att neutralisera inte bara SD, utan egentligen också det rödgröna blocket. Även om hela scenariot blivit ännu mera otroligt efter dagens partiledardebatt (onsdag 06-12) där Reinfeldt sågade Romson jäms med fotknölarna, så är det häpnadsväckande att en f.d. professor inte bara går ut med förslag för att neutralisera SD, utan även det rödgröna blocket. Vad S och V anser om detta förslag får vi nog aldrig veta, men gissa kan vi ju alltid. De är inte förtjusta. Vi noterar att Lewin undertecknad sin artikel med ” Leif Lewin, professor emeritus vid Uppsala universitet”. Lewin fortsätter på samma linje till slutet av sin artikel, där han skriver följande.

En breddning av regeringen genom att Miljö­partiet kom in i regeringen i god tid före valet skulle skingra dimmorna, ge alliansen en bättre chans att överleva och neutralisera Sverigedemokraterna.

Det är horribelt att statsvetare i namn och egenskap av sin profession blandar sig in i partipolitik och hur Sverige politiskt skall styras på detta sätt. Att samme statsvetare gör en lång rad av lösa antagande för sitt scenario, som syftar till att ge ena blocket makten efter 2014, gör inte saken bättre. Hur opartisk har undervisningen på den statsvetenskapliga institutionen i Uppsala bedrivits undrar vi.

Lewin är utsedd av regeringen till att leda en utredning av skolans kommunalisering, länk, hur opartisk och vetenskaplig kommer den utredningen att vara när den presenteras? Skall en av regeringen utsedd utredare gå ut i debattartiklar av detta slag? Svaret är självklart nej, men det allvarliga är att vi ser påtagliga och uppenbara tendenser att objektivitet och vetenskaplig stringens i våra högskoleinstitutioner är på tillbakagång för braskande åsikter och allmänt tyckande. Stryker man den politiska makten medhårs så säkras måhända de statliga bidragen för den egna institutionen och för egna projekt, vilket gör att utvecklingen mot ”tyckar-vetenskap” går så mycket snabbare.

Sverigedemokraternas ökande inflytande i svensk politik tycker Lewin är motbjudande. Detta ökande inflytande beror dock på en utveckling i vårt land i allmänhet och i våra förorter i synnerhet, som väldigt många människor finner ”motbjudande”. Detta är en utveckling och en verklighet som herr professor emeritus kanske inte har så många akademiska insikter om.

Verkligheten studeras inte bäst från anrika bibliotek eller ståndsmässiga kontorsrum i Uppsala Universitet. Ett förslag i tiden vore därför att flytta ut den samhällsvetenskapliga institutionen i Stockholms universitet till Husby (om nu DO förläggs i Rinkeby) samt att lämpligtvis förlägga den samhällsvetenskapliga fakulteten vid Uppsala universitet till Gottsunda. Pendlingsavstånden skulle som Ullenhag så riktigt påpekat, bli begränsade för de anställda. En del nya lunchrestauranger skulle uppstå i dessa förorter och öka antalet arbetstillfällen. Vill man ha föredragningar om situationen i våra utanförskapsområden är det bara att hämta in någon från gatan. Dessutom skulle man i dessa förorter verkligen känna att man satsar på dem. Kan det bli bättre?

EU styr våra liv, men vem styr EU?

Det är en mörk kraft som styr EU i bakgrunden. Det är lobbyindustrin. Den styr i bakgrunden utan att det märks och EU:s beslut kan mycket lätt manipuleras. En djupt involverad EU-tjänsteman uttryckte dessa tankar i dokumentärfilmen The Brussels Business.

Från EU:s egen sida om lobbyverksamhet står det att det finns 2600 lobbyorganisationer som försöker påverka EU. Från filmen The Brussels Business (Youtube, ej textad) står det att upp emot 80 procent av alla beslut som rör människors vanliga liv inom EU tas i Bryssel. Där finns samtidigt 15 000 lobbyister och 2500 lobbykontor. Det är den största koncentration av lobbyister näst efter Washington. Så fort kommissionen skall ta ett beslut är lobbyisterna där och vill påverka. I samma film säger en EU-tjänsteman följande:

-       Alla tror att institutionerna stiftar lagarna inom EU. Men bakom dessa institutioner finns det hela tiden grupper som försöker påverka besluten.

En av de främsta lobbyorganisationerna är ERT, European Round Table of industrialist. Det är mer än en vanlig lobbyorganisation utan ett nätverk av de allra främsta och mäktigaste industriledarna i Europa. Ofta är det företagets VD som representeras i nätverket. ERT startade i Paris 6-7 april 1983, initiativtagare var Pehr G Gyllenhammar. Organisationen startade p.g.a. att företagsledare i Europa var missnöjda med en uppenbar brist i konkurrenskraft, innovationstempo och dynamik, jämfört med USA och Japan. Vid denna tidpunkt var missnöjet sannolikt inte obefogat. Företagsledarna var också missnöjda med den europeiska markandens fragmentering och låga vinster per satsad krona (dollar, D-mark, pund). Det står svart på vitt att företagsledarna var missnöjda med inblandning av valda regeringar i det ekonomiska verksamheten (excessive interference by governments). ERT skriver också på sin hemsida att de är en viktig samtalspartner för den framtida utvecklingen och att deras råd inför framtiden väger mycket tungt.

ERT:s första möte

Mycket av det ERT drivit på och lobbat för är bra projekt som utan tvivel kan anses samhällsnyttiga för flertalet EU-medborgare. Många projekt som ERT drivit skulle vi själva kunnat besluta om som politiker. Problemet är att ERT i grunden inte är en demokratisk organisation med folkvalda medlemmar, trots att dess oerhörda makt. Sannolikt styr ERT mycket mer inom EU än den svenska regeringen, som dessutom är besvärande EU-vänliga. Vi väljer trots allt vår regering men inte huvudpersonerna i ERT. Det är en ren intressegrupp som har storföretagens intressen som främsta och allt överskuggande mål. Dessa intressen stämmer inte alltid med de europeiska folkens intressen.

För de som ser nationen som främsta bas för demokrati och välstånd (sannolikt en långt större grupp än dem som kallar sig nationalister) finns också den avgörande frågan att ERT är en av de främsta förespråkarna för globalisering och motståndare till principen om nationen som naturlig bas för samhället. Det är här den främsta intressekonflikten mellan de som ser nationen som naturlig bas för samhällsbyggnad och ERT går.    

ERT:s strävan efter total globalisering genomsyrar många av de dokument de publicerat. I en publikation Vision for a competitive Europe in 2025 så står det följande på sidan 11:

- Re-design Europe-wide immigration rules on the principles of openness, clarity and predictability. Eliminate obstacles to the free movement of highly-skilled third-country nationals within the EU, especially between EU-based universities and between EU-based industrial R&D activities. - Increase the use of scholarships to attract foreign academics to EU universities, along the lines of the Erasmus Mundus programme. Visa rules should be adjusted to allow students from third countries to prolong their stay in the EU for the duration of an internship directly after the end of their academic programme.

ERT påverkade alltså EU att öppna upp gränserna enligt den fria rörligheten inom Europa och för kvalificerad arbetskraft för resten av världen. Dessutom vill de locka till sig studenter från utomeuropeiska länder genom att förändra viseringsregler och annat. Om nu någon trodde att detta var ett vänsterprojet så är det nog dags att tänka om (säkert tror många vänstermänniskor själva detta).

Som ett litet exempel på hur politiska förslag gått från ERT och liknande organisationer till EU och sedan står på tur att verkligen implementeras i vår egen lagstiftning kan vi ta direktivet som främst gäller forskare men även vissa andra grupper som just nu landat på vår egen regerings bord. Faktapromemorian heter 2012/13:FPM90 och innehåller bland annat detta.

Direktivförslaget innehåller en uppsättning rättigheter för de grupper som omfattas av förslaget. Bland annat föreslås att forskare som är tredjelandsmedborgare, med visst undantag, ska ha rätt till likabehandling med medlemsstatens medborgare i delar av de sociala trygghetssystemen. Tredjelandsmedborgare som är elever, volontärer, oavlönade praktikanter och au pairer ska, oavsett om de har rätt att arbeta, ha rätt till likabehandling när det gäller tillgång till varor och tjänster och leveranser av allmänt tillgängliga varor och tjänster, med undantag för nationella förfaranden för att erhålla bostad.Studerande ska ha rätt att arbeta, även om det finns möjlighet för medlemsstaterna att införa vissa begränsingar. 

Att man ägnar sig åt kvalificerad ”brain drain” av utvecklingsländer är inget man ägnar en tanke åt. Vidare så står det följande på Policy Direction Europe 2025 (Europe on track):

All policies should foster the deepening and broadening of the EU’s Single Market, including the free movement of people and knowledge.

Misstankarna är mycket starka att det I själva verket är ERT som drivit på EU när det gäller fri rörlighet och även när det gäller fri rörlighet av tredjelandstudenter o.s.v. Hur stor makt ERT verkligen har framkommer tydligt i filmen The Brussels Business. Följande är hämtat och fritt översatt från filmen och huvudpersonen, Olivier Hoedeman har arbetat många år med att kartlägga lobbyverksamheten inom EU:

Enligt Hoedeman  så skapades det moderna EU 1993 då det blev en fördragsbunden union med en inre gemensam marknad. Det lanserades som ett politiskt projekt. Men de dokument Hoedeman  kommit över, bl.a. efter att ha olagligt kopierat dokument från ett arkiv tillhörande ERT, visar på något annat. ERT och EU-kommissionen har haft regelbundna möten. Mötena har enligt Hoedeman  alltid varit hemliga och ERT har hela tiden arbetat hand i hand med EU. År 1984 publicerade ERT ”Missing Link” och omedelbart därefter sätter EU-kommissionen upp en arbetsgrupp med ERT. År 1985 presenterar Wisse Dekker sin Europé 1990 – an agenda for action, vilket handlar om införandet av en gemensam marknad. Redan efter 10 dagar höll kommissionens ordförande Jacques Delors ett tal om den gemensamma marknaden i EU parlamentet. Detta tal lät som en direkt kopia av Dekkers presentation. I juni 1985 publicerade EU-kommissionen vitpapper om den gemensamma marknaden. Dessa dokument var också rena kopior på den plan Dekker hade presenterat. Varje halvår har EU ett toppmöte och varje halvår har ERT haft ett toppmöte, alltid bara några dagar före EU:s möte.

EU:s ivriga strävan efter den fria rörligheten av både människor och varor i skepnad av en gemensam marknad är alltså initierad av ledande industrimän i Europa. Det är inte något man arbetat från på EU:s kontor eller under möten. I alla de dokument EU skickar ut är också det allt överskuggande intresset ökat handel och ökade vinster. Det lyser igenom i nästan varje dokument av alla de tusentals som EU gödslar Europas parlamentariska kanslier med. EU tillsammans med ledande industriledare har också haft långtgående planer på att gå ännu längre än ren lobbyverksamhet kryddad med leenden och champagne. I The Brussels Business hör vi också detta.  

En politisk forskare från USA, Maria Green Cowles grävde i gamla papper sparade i gamla pappkartonger från ERT. Cowles hittade ett telex daterat december 1985 från Wisse Dekker till EU:s ordförande, skickat precis innan undertecknandet av avtalet som startade processen till den gemensamma marknaden. Innehållet löd ”vi vet inte vad du skall göra, men vi vill att du agerar. Du kan agera hur du vill, men om du inte väljer att införa en gemensam marknad, då ger du oss inget annat val än kanske att ta våra affärer någon annan stans”. Tydligare kan väl ett rent hot inte bli.

ERT har alltså använt rena hot för att driva igenom sin agenda. Att ta sina affärer någon annan stans är ett rent hot på grund av den oerhörda ekonomiska makt de samlade företrädarna för ERT besitter. Företrädarna för ERT representerade 2010 14 procent av alla investeringar i hela Europa och 1, 1 miljon arbetare var anställde i deras företag. Alla med ett minimum av fantasi måste inse med vilken makt Dekker använde sig av. Det kunde dock bli värre ändå. Om inte en rad lyckliga sammanträffande skett hade ledande industrirepresentanter kunnat stöpa om hela den Europeiska ekonomin utan att ta några nationella hänsyn alls. Vi lyssnar på The Brussels Business igen.

I Paris oktober 1997 ägde ett möte rum angående ett handelsfördrag i OECD:s regi. Fördraget handlade ett multilateralt avtal om investeringar. Avtalet handlade om att begränsa nationella regeringar från att reglera kapitalinvesteringar. Det handlade också om att kunna stämma enskilda regeringar om de hindrade fria kapitalinvesteringar. Avtalet innebar att regeringar skulle få lämna kompensation om de hindrade investeringar, strängare miljölagar, bättre förhållanden för arbetare eller höjde skatter för företag. Förhandlingarna var självklart topphemliga. På något sätt kom dock de topphemliga handlingarna ut och publicerades på nätet. Detta fick till följd att Frankrike till slut lade in sitt veto mot projektet.

Man försökte genomdriva förslaget om ett europeiskt avtal om finanspolitiken återigen under WTO-mötet 1999 i Seattle, dock satte omfattande protester stopp för alla avtal denna gång (vem kunde tro att vänsterhuliganer och nationellt sinnade personer hade något gemensamt?). Att man i dessa processer tagit minsta hänsyn till demokrati eller enskilda nationers självbestämmande kan man inte finna några spår alls av. Vår demokrati med inflytande av väljare i olika nationer håller på att bli en historisk resprodukt, trots alla stolta deviser vi så ofta matas med från politiskt och annat håll. Självklart har vi alla nytta av ett stort mått av frihandel. Vissa utvecklingsländer skulle sannolikt må bra av ännu mer frihandel så att de kan sälja sina varor och uppnå välstånd. Det handlar dock inte om detta i ERT, andra ekonomiska företrädares och EU:s agenda. Det handlar om att uppnå maximal vinst oavsett hur de enskilda nationerna drabbas och om skattebetalare i slutändan får stå för en del av notan (vilket med största sannolikhet blir fallet med den fria rörligheten av människor).

Siim Kallas

Allt är dock inte bottenlöst mörker, ens inom EU. En EU-kommissionär från Estland tillträdde 2004. Hans namn är Siim Kallas och hans strävade envetet för att inrätta ett register över alla lobbyorganisationer i Bryssel. Efter flera år fick han 2008 igenom ett frivilligt register som dock verkar fungerar rätt bra. Tyvärr blev Kallas hånad officiellt på det mest smaklösa sätt av en EU-lobbygrupp som heter Friends of Europe. Kallas började sitt arbete med att informera sig om sakernas tillstånd av ingen mindre än Olivier Hoedeman, som ju är huvudpersonen i The Brussels Business.