En human flyktingpolitik

Ett exempel på hur snedvridet våra system fungerar tillsammans med en felaktig immigrationspolitik kan vi läsa om i dagens SvD. Artikeln handlar om Brännkyrka gymnasium som med tiden utvecklats till vad artikelförfattarna kallar en ”invandrarskola”. Elever med svensk bakgrund har tagit sin skolpeng och flytt skolan medan elever med annan bakgrund flyttat in. Med detta har skolan fått dåligt rykte eller i alla fall rykte om att det är en skola huvudsakligen för ungdomar med utländsk bakgrund. Resultatet är sviktande elevunderlag och eftersom skolpengen är förknippad med antalet elever har ekonomin raserats i samma takt som eleverna flytt skolan. Beslut har också tagits att skolan skall läggas ned.

Trots detta har Brännkyrka gymnasium den senaste tiden uppvisat en vinst. Vad kan detta bero på? Jo skolan har tagit in elever från ”Språkintroduktionsprogrammet” där skolpengen är dubbelt så hög som för de vanliga programmen. Vips så har genom ett trollslag skolans ekonomi skiftat från förlust till vinst. Allting vore gott och väl om eleverna verkligen fick undervisningen för den svindyra skolpengen (nåja), men så har inte heller skett. Så här står det i artikeln.

En lysande affär för en skola på fallrepet! Åtminstone om man, som vid Brännkyrka gymnasium, underlåter att ge eleverna det stöd som den högre skolpengen syftar till. Eleverna har periodvis varit utan läromedel, lexikon och adekvat språkstöd. […]
Den enda stora språksatsningen på Brännkyrka görs av en grupp volontärer som kommer till skolan varje vecka och konverserar med eleverna – utan kostnad för skolan. Den extra höga skolpengen har gått till att hålla skolans totala budget i balans.

 

Man har alltså pumpat kommunen på pengar samtidigt som man inte gett den undervisning de extra pengarna är till för. Man har inte ens köpt in lexikon till eleverna. I stället kan man stolt visa upp en skola vars resultatsiffror är svarta i stället för röda. Vidare i artikeln står det följande.

Stockholm Stad planerar nu att starta grupper med språkintroduktionsprogram i de populära men förlusttyngda skolorna i innerstaden för att, som det heter, öka integrationen.

Det är ungefär här man verkligen vill återvända till det lite äldre begreppet ”assimilation” om nu detta skall betraktas som integration. På mikro-nivå löser man alltså ekonomiska problem genom att ta emot elever för språkintroduktion, en introduktion som på verkligt innehåll lyser med sin absoluta frånvaro. Samtidigt som detta självklart kostar pengar på makro-nivå. Det finns som bekant inga gratisluncher. Till sist står det så här i artikeln.

Den kommunala gymnasieskolan i Stockholm riskerar att bli ett integrationspolitiskt haveri. Problemet ligger inte i invandringen utan i en skolpolitik som direkt förhindrar integration.

Grundproblemet är att vi för en vansinnig immigrationspolitik. Problemen skulle ju inte uppstå med en modestare politik på området. Vi hade visserligen ett annat skolsystem på sextiotalet, men behovet av klasser och hela skolor vilka bedrev ”språkintroduktionsprogram” var minimalt. En naturlig inlärning skedde för de barn som kom hit med sina föräldrar. Självklart uppenbarar sig även en del allvarliga systemfel extra tydligt vid ökad belastning, men att försöka sopa undan huvudproblemet och bara belysa systemfel leder inte till någon varaktig lösning. Självklart måste vi se över systemet med skolpeng och det fria skolvalet också, men låt oss inte glömma huvudproblemet.

Att den förda politiken med de effekter som vi ser exempel på här skulle långsiktigt vara human är felaktigt. Självklart måste människor både fly osäkra områden och erhålla hjälp från relativt sett rika nationer som vår. Däremot är det vansinnigt att människor skall byta världsdel på grund av dessa oroligheter. Det finns ingen logik i detta. De som flyr ser det i stället som en chans att etablera sig i det relativt sett rikare Europa. Inget fel i att dessa människor tar den bästa chans de ser, det är vi som måste säga stopp. Nödhjälp är till för att människor skall överleva och inte ådra sig permanenta skador, det innebär inte ett liv i en annan världsdel. Dessutom är de människor som lyckats ta sig hit sällan de mest utsatta och de är ofta de som bäst behövs för uppbyggnaden av sitt hemland. Därmed är de långsiktiga effekterna inte humana, utan utarmande för både hemlandet och mottagarlandet.

 

Enskilda aktörer såsom skolor och ägare av flyktingförläggningar tjänar momentant stora pengar på denna industri, som det utvecklats till. Det är knappast dessa intressenter vi skall vara extra humana mot. Vi satsar stora pengar på olika integrationsprojekt som inte har någon chans att lyckats och där aktörerna inte ens försöker att göra något konstruktivt. Samtidigt som det finns få arbeten och ännu färre bostäder till de vi tar emot. Det mest humana för alla parter är att vi skrotade den nuvarande immigrationspolitiken.