Aftonbladets kultursida och näthatet

Jag hade tänkt att bara nämna några snabba ord om Aftonbladets kultursida denna gång, men efter lite offentligt debacle om Katarina Mazettis krönika i ICA-kuriren måste vi göra ett kort klargörande om det också.

Aftonbladet har en kulturchef vid namn Åsa Linderborg. Vi börjar nu misstänka att Linderborg kanske mer skulle trivas som politisk skriftställare på en tidning med en klar vänsterprofil än som kulturchef. Jag läser extrem sällan både Aftonbladet och Expressen, men i går gick jag in på Aftonbladets kultursida med alla deras senaste artiklar, och då såg det ut så här:

Idel politik och bara politik. Inget fel i det, men det blir lite konstigt när en tidnings politiska ställningstagande görs på kultursidan. Dessutom när det görs av en människa som hör hemma på den yttersta vänsterkanten och som t.o.m. skulle få Lars Ohly att verka ”mainstream”. Jag gissar att Linderborgs dagar som kulturchef är räknade. Inte ens en tidning med en tydlig vänsterprofil som Aftonbladet har råd med denna typ av kulturchef. 


Mazetti och näthatet

Katarina Mazetti skrev en artikel i ICA-Kuriren som tydligen väckte känslor hos väldigt många människor. Kommentarsfältet stängdes ned och chefredaktören Helena Rönnbäck konstaterar att ”grova påhopp” mot Mazetti ägt rum. Jag tvivlar inte att många kommentarer faktiskt gick (långt?) över gränsen till det passande, men frågan är om inte Mazettis text också var ett grovt påhopp. Så här kommenteras hela händelsen av Resumé (Krister Berntsson).

I krönikan, som är Katarina Mazettis sista efter nära tio år på Icakuriren, tar hon upp frågan om vad som är ”svenskt”.  

Hon påpekar att de svenska folkdräkterna är knappa 100 år, att Lucia var från Syracusa och att sången vi sjunger den 13e december är en fiskarvisa (som för övrigt handlar om staden Santa Lucia, inte om helgonet) och det svåra i att hitta någon i Sverige boende som inte har något invandrarblod i sig.
Och sådant räcker för att få en nätmobb efter sig.

Fel! Att det var detta de flesta människor retade upp sig på får nog betraktas som lögn och förbannad dikt. Bland många andra illiterära utfall så skriver Mazetti enligt följande.

Kanske borde någon grävande journalist snoka lite i Sverigedemokraternas stamtavlor, de har ju själva begärt en sorts etnisk rensning i riksdagen. 
(Allra renast är förstås de folkslag som isolerat sej i generationer och bara gifter sej med varann. De sitter där gravt inavlade med hängande hakor, svåra genetiska sjukdomar och en IQ på 70).

Att Sverigedemokraterna skulle vilja ha en etnisk rensning i riksdagen är fel. Det SD lagt en motion om är att krav på enbart svenskt medborgarskap skall tillåtas. Detta för att inga lojalitetskonflikter skall kunna misstänkas och för att ingen skall kunna ställa upp i annat parlament, vilket teoretiskt är möjligt i dag. Att p.g.a. detta uppmana journalister ”snoka lite Sverigedemokraternas stamtavlor” får ses som en ganska kraftig provokation. Att sedan direkt efter nämnda mening påtala en problematik med inavel hos vissa folkslag med påföljande sänkning av IQ som följd ger en olustig knorr åt samma provokation. I själva verket skulle en sådan mening av en Sverigedemokrat omedelbart rendera i ett uteslutningsärende. Det är alltså OK enligt vissa journalister att en känd skriftställare skriver saker som på två röda sekunder skulle rendera ett uteslutningsärende för en SD-medlem. Smaka på det en stund. 

På något outgrundligt sätt observeras och brännmärks hatet från hemsidornas kommentarer, medan det hat som, något mer sofistikerat, uttrycks i själva artiklarna inte alls observeras eller nämns. Ställer man lägre krav på artikelförfattarna än på de förmodade amatörmässiga kommentatorerna? Jag kan inte se att Mazettis artikel uttrycker något annat än rent hat. Hat som hat, sofistikerat eller inte. Det är dags att vi alla mäter alla artiklar och kommentarer enligt samma måttstock, om allt tal om ”näthatet” skall ha den minsta trovärdighet. 

Tal av Josef Fransson i riksdagen om immigrationspolitiken

Josef Fransson fick med kort varsel hoppa in och hålla ett anförande i en interpellationsdebatt under november. Talet går inte att hitta på Riksdagens hemsida med förmodligen var det en fråga från socialutskottet som interpellationen handlade om. Jag läste igenom talet och tyckte väl att det gått kunde publiceras, så här kommer det. 

Jag kom in i denna debatt med ganska kort varsel men det skall förhoppningsvis bli en intressant diskussion i alla fall.  

Dagens interpellationsfråga handlar om det ökande antalet invandrare till Sverige som aldrig lärt sig läsa ens på sitt eget språk, alltså är analfabeter. Att få en person som aldrig fått lära sig något skriftspråk att bli en del av det svenska arbetslivet och försörja sig genom eget arbete är av förståliga skäl en extrem utmaning. Jag tror personligen att en väldigt stor del av de invandrare som kommit på senare tid inte kommer att göra en enda riktig arbetstimma på den svenska arbetsmarknaden, helt enkelt därför att det inte finns tillräckligt många av den typen av arbete med låga krav på teoretiska kunskaper.

Kommunerna kallar det tickande Socialbidragsbomb
Många kommuner har, som Integrationsministern själv brukar uttrycka det, tagit ett väldigt stort ansvar att ta emot invandrare. Men nu börjar det bli rejält besvärligt i väldigt många av dessa kommuner och ett moderat kommunalråd i Växjö varnade i dagarna för en tickande socialbidragsbomb i ett reportage i SVT. I samma reportage kunde man se hur en somalisk kvinna efter två år på SFI hade läsförståelse på nivå med en förstaklassare samtidigt som hon behövde tolkhjälp för att kunna föra ett enklare samtal med någon på svenska. Det är rimligt att tro att denna kvinna står väldigt många år från den svenska arbetsmarknaden och att detta påfrestar de svenska välfärdssystemen något enormt borde stå klart för var och en. År 2009 rapporterade tidningen Dala-Demokraten att mer än varannan, det vill säga 53 procent, av alla nyanlända i Borlänge var analfabeter.

Centerpartist – hämta fikabröd
En Centerpartist med en roll att utveckla partiets välfärdspolitik gick i dagarna ut i Sveriges Radio med att hon tyckte att outbildade somalier kan jobba med att hämta fikabröd. Man tar sig verkligen för pannan när man hör den typen av yttranden. Är det så vi skall bygga framtidens välfärd? Alla företag i Sverige har en ständig press på sig att effektivisera och rationalisera… man måste skära i sina kostnader för att klara den globala konkurrensen. Att i det läget lägga till massa hitte-på-jobb som ökar kostnaderna kan ju då på sikt bli skillnaden mellan vara eller inte vara för Sveriges företag. Det blir ytterligare en konkurrensnackdel som gör att våra kvarvarande industrijobb riskerar flytta till låglöneländer.

Att hitta på jobb är inget svårt. Jag har hört hur man på sina håll i de gamla kommuniststaterna placerade folk för att sätta på och stänga av lamporna i trafikljusen vid vägkorsningarna som ett led att sätta folk i arbete, men varje rätt funtad människa måste ju inse att den typen av jobbskapande åtgärder blir enormt kostsamma för samhället och kommer att stå i vägen för tillväxt och utveckling. Precis samma sak gäller om vi hittar på jobb åt nya stora grupper, att t ex springa och hämta fikabröd.

Nils Lundgren
I så många andra sammanhang, inte minst av integrationsminister Ullenhag själv, har olika profstyckare framhållit invaderingen som en nödvändighet för att klara framtidens välfärd. Att sen många ansedda ekonomer helt avfärdar invandring för att lösa framtidens välfärd verkar man inte bry sig om. Nils Lundgren, tidigare Junilistan, som åtminstone jag hyser stor respekt för när det gäller ekonomiska frågor, skrev ganska nyligen klokt i ämnet.

Lundgren ondgör sig i sin text över många av dem som tror sig ha svaret på hur man löser ekvationen med en åldrande befolkning. Både Ullenhag och många andra ser ju lösningen i invandringen, men det är något Lundgren avfärdar med eftertryck. Han menar att det förutsätter att vi kan ta in färdigutbildade människor i tjugofemårsåldern som sedan jobbar i Sverige till pensionsåldern och därefter återvänder till hemlandet, vilket han även ser som ett sätt att suga ut fattigare länder. Sanningen är ju dock att så ser ju inte invandringen ut.
I sin text tar han vidare upp att FN-studier t ex ger resultatet att om Japan skulle försöka bevara sin nuvarande åldersstruktur med hjälp av invandring skulle över 80 procent av Japans befolkning bestå av invandrade i slutet av detta århundrade.

7 år till arbete
Det har under en tid i debatten nu framhållits att det tar 7 år för den genomsnittlige invandraren att komma i eget arbete. Hur den siffran tagits fram ska jag erkänna att jag inte har helt klart för mig, men nog säger siffran ändå ganska mycket om problematiken med invandringspolitiken som förts i Sverige, inte minst att vi tagit emot allt för många invandrare i förhållande till utbudet av lågkvalificerade arbeten som motsvarar många invandrares teoretiska nivå. Nu vet vi också att invandringen till viss del ändrat karaktär och att allt fler av dem som på senare tid kommit till Sverige kommer att behöva ytterligare tid på sig för att kunna bli anställningsbara med anledning av att man helt eller nästan helt saknar utbildning.

Jag kan på många sätt tycka att dagens invandringspolitik slår väldigt hårt och orättvis mot alla de svenskar som har svårt att få jobb med anledning av den utveckling som skett i Västeuropa de senaste årtiondena där de enklare jobben i väldigt hög utsträckning försvunnit och ersatts med mer högteknologiska och kunskapsintensiva arbeten. Långt ifrån alla människor i vårt land har kapacitet att hänga med i den snabba utvecklingen och behöver lite enklare arbetsuppgifter. Konkurrensen om dessa jobb blir dock väldigt hård med dagen politik. Tiotusentals lågutbildade svenskar riskeras slås ut helt från arbetsmarknaden. 

Ingen välfärdsstat
Jag tycker det är väldigt beklagligt att så få liberaler är öppna och tydliga med vad den stora invandringen vi i dag har på sikt gör med samhället. Jag tycker nog att man kunde vara ärligare mot väljarna på hur detta påverkar möjligheterna att bibehålla en generell välfärdsstat. Mellan fyra ögon har jag allt för många gånger hör nyliberaler säga att man är positiv till en helt fri invandring därför att det raserar dagens välfärdsstat. Alltså, man använder invandringen som redskap till ett helt annat mål, just att krossa välfärdsstaten. Kopplingen dessa fenomen emellan är solklar och jag önskar att man var tydlig med det inför väljarna, inte bara att så är fallet utan också att man de facto vill avveckla välfärdsstaten.

Flest Somalier i Europa
Riksdag och departement hade för en tid sedan en artikel där man tog upp invandringen av somalier till Sverige. Somalier är numera den största invandringsgruppen, skrev man, och mycket pekar på att så kommer att förbli. I övriga Europa sjunker den somaliska invandringen, medan den istället stiger i Sverige. Detta om något är ett tydligt bevis på hur politiken är avgörande för migrationsströmmarna.

Allas lika värde och nattväktarstaten

Centerpartiet har tagit fram ett förslag till nytt partiprogram. Det är ännu inget program som är antaget av någon stämma (som det heter i Centern) men förslagen som ligger har väckt en hel del kritik, också från de egna leden. Det är inte så konstigt. Skulle man lägga ihop förslagen som nu ligger på bordet skulle Sverige snabbt hamna i en ren katastrofsituation. Att bara föreställa sig fri invandring, sänkt platt skatt, slopad skolplikt, begränsning av lagar samtidigt som man vill avskaffa en del myndigheter (vilka borde man nog tala om) ger bilden av ett samhälle som mest liknar de som tecknades i skräckinjagande undergångsfilmer som förut var så populära och företrädesvis producerades i Storbritannien. 

Sammantaget tecknar Centerns förslag en bild av ett fullständigt avhumaniserat samhälle där de resursstarka barrikaderar sig i Gated Communities och där det råder fullständigt kaos utanför de välbevakade murarna. Utanför de befästa öarna av välstånd irrar horder av arbetslösa människor omkring i jakt på något billigt påhugg. Kriminalitet och våld är legio, men arbetskraften billig för initiativrika företag. Alla är lika mycket värda, d.v.s. nästan ingenting. Förutom de som drar nytta av dessa horder av billig arbetskraft då, de är ju ändå lite mer värda, fast det får aldrig formuleras explicit. 

På något sätt får förespråkarna till detta program det till att motståndarna till nattväktarstaten är de onda och förespråkarna de goda. Tobias Alfredsson (C) och Johan Kling (C) skriver i SvD att en ny Rysk lag, som ännu inte ens är antagen, får dem att viljan öppna Sveriges gränser. Även om lagen som riktar sig mot homosexuella, ter sig märklig för de flesta svenskar inklusive undertecknad, så vore det naturliga att utöva påtryckningar mot den ryska regeringen och duman, inte att öppna gränserna och förespråka fri immigration. Om dessa centerpartisters sätt att resonera vore rationellt, skulle Sverige ha öppnat sina gränser för väldigt länge sedan. Vi har alltid vetat att man i vissa arabländer hugger händerna av tjuvar. Jag fick lära mig det i grundskolan. Ingen människa föreslog dock att det skulle vara en indikation på öppna gränser, förrän nu när man med största säkerhet vill skapa det samhälle Ayn Rand i sin förvirring (eller kanske trauma från sovjetsamhället) såg en vision av.  

Så här resonerar de centerpartistiska herrarna i sin artikel.

En värld där alla demokratiska länder har en skyldighet att inte stänga gränserna för dem som behöver och vill skapa sig ett bättre liv. Vägen dit är naturligtvis lång, och starka mörka krafter motverkar detta. 

Det är viktigt att stå upp för vad vi ser som en självklar värdering: Att alla människor är lika mycket värda och har rätt till frihet att leva sina liv som de önskar och där de vill.       

I en värld med demokratiska länder så lär befolkningen bestämma om de vill ha öppna gränser eller inte. Demokrati är inte att följa påbuden från Alfredsson och Kling. Dessa herrar kanske glömde det i hastigheten. Inga nationer har någon skyldighet alls att öppna några gränser för någon människa. Det är exklusivt en rättighet för varje enskild stat att bestämma reglerna för detta. Alla människor på hela jorden vill förmodligen skapa sig ett bättre liv, det ligger s.a.s. i den mänskliga naturen. Det har däremot inget att göra med hur vi väljer att utforma vår migrationspolitik och vår utlänningslag.  

Alla människor har inte rätt att leva precis var de vill på detta jordklot. Denna rätt, om den någonsin funnits, försvann när vi skaffade oss skattefinansierade välfärdssystem. Men det är väl just dessa system som Centern i sin nyliberala vision vill avskaffa. På stenåldern fanns inga gränser. Men den som inte skaffade sig mat fick svälta ihjäl. Dessutom blev det hett om öronen för den som inkräktade på jaktmark som ansågs vara upptagen. Undertecknad har ibland anklagats för att vara bakåtsträvare, men vissa krafter inom C vill tydligen tillbaka ända till stenåldern. 

På något sätt får dessa förespråkare för fri immigration det till att just de är humanismens stolta förkämpar, just de är för ”allas lika värde”. Med allas lika värde menas då människor med skilda sexuella preferenser och handikapp. Nuförtiden nämns dock alltmer sällan att människor med skilda åsikter kanske är ”lika mycket värda”. Det beror säkert på olyckliga förbiseenden, men kan vara värt att nämna. Hur det skulle gå för människor med funktionsnedsättning i nyliberalernas nattväktarstat kan man ju också undra. Att det t.ex. skulle finnas resurser till personliga assistenter i ett sådant system är helt enkelt inte ett rimligt antagande, och då skrapar vi ändå bara på ytan. Men självklart är personer som Alfredsson och Kling humanismens förkämpar i alla fall, de förespråkar ju fri immigration. Inget säger ju om de förhållanden människor skulle tvingas leva under i nattväktarstaten. Man kan nog rent logiskt säga att alla ändå är lika mycket värda. Alla har ju samma chans att födas friska och att hyra en bra lärare för sina barn. 

När det nuvarande förslaget till partiprogram lanserades så var det långtifrån alla centerpartister som hoppade upp på närmaste bord för att dansa flamenco av förtjusning. Riksdagsmannen Staffan Danielsson har uttryckt vissa tvivel angående en del av programmet. Förmodligen använder sig Danielsson av diplomatspråk och vi anar att han skulle vilja knyckla ihop programmet samt mata komposten med det. Allt döljs bakom orden ”spännande debatt”, vilket på ren svenska betyder att vissa punkter hör hemma på ett dårhus. På Newsmill skriver Danielsson så här.

Jag känner mig tyvärr träffad, och jag tycker det är trist när vi som ifrågasätter om Sverige inom överskådlig tid kan ensidigt öppna sina gränser faktiskt utpekas av programgruppens ordförande Per Ankersjö, och nu av Fredrick, som att vi inte står upp för alla människors lika rätt och värde.  

Mönstret går igen, alla som inte hyllar ett Sverige med öppna gränser och en nattväktarstat där i princip alla välfärdssystem är avvecklade anklagas för att inte sympatisera med ”allas lika värde”. Detta systematiska utpekande med en helt innehållslös floskel har varit effektivt fram till nu, men hur längre till skall denna stigmatisering kunna fortgå innan någon synar bluffen?   

Jag kan inte låta bli att dra paralleller till vad Jan Guillou, som ju har en helt annan politisk hemvist än undertecknad, skriver i boken ”Ordets makt och vanmakt”. Efter att Guillou i programmet Rekord-Magazinet haft ett inslag om romer (Guillou envisas med beteckningen zigenare) dök Expressens chefredaktör Bo Strömstedt på Guillou som en rabiessmittad bulldog. Så här skriver Guillou om Expressens attack (som varade i 4 månader).

Rekord-Magazinet …var ett program med fascistoida accenter och fascistisk verkan: vad det skapade var avstånd, främlingskap, nedlåtenhet mot, föraktför de andra, de avvikande, de svaga. 

Är det månne någon som känner igen argumenten? Verkar de bekanta? Expressen har allstå använt de så välbekanta skällsorden mot en dedikerad socialist med en osund dragning åt en i vårt land främmande religion. Samtidigt som Guillou konstaterar att Expressen alltid varit den främsta mediala aktören när det gäller besinningslösa drev (Guillou har initierat några själv också) så konstaterar han också att chefredaktören använder sin tidning för personlig hämnd, vilket inte är riktigt samma sak som att använda den i demokratins tjänst. 

Mönstret går igen, ända från Rekord-Magazinets 80-tal till våra dagar. Mönstret är bara alltför tydligt, man får vara signifikant ointelligent för att inte se det. Grupper i samhället med politiska ambitioner använder vissa kodord och nyckelfraser för att peka ut och skrämma sina politiska motståndare till tystnad och reträtt. Det spelar ingen roll vad man propagerar för, om det så är en nattväktarstat, så kan man alltid klämma dit sina opponenter med en ”allas lika värde”. Taktiken fungerar dock allt sämre då både orden och fraserna börjar bli en smula utslitna. Det bådar gott för vår demokrati och yttrandefrihet.