Sjödin avgångstal

Jag tänkte inte skriva något om Sjödins väntade avgång, tyckte det skulle vara att gotta sig i eländet på något vis. Jag har ju varit kritisk mot Sjödin, eller egentligen inte så mycket Sjödin som person utan på det faktum att Sjödins föll på den politiskt korrekta kultur som SSU är själva sinnebilden för. En person som inte är med i ett politiskt parti, inte stått i maktens taburetter och vräkt ur sig politiskt korrekta floskler om att krogar diskriminerar, att invandrare diskrimineras på arbetsmarknaden, att vi skall genomföra flyktingamnestier, ja den personen skulle rent av vinna min sympati för ett liknande krogbråk. Inte för att jag tycker det var välfunnet det Sjödin förmodligen (ingen vet förutom Sjödin och vakten) sade, men vem som helst kan i ett trängt läge vräka ur sig saker som man normalt inte säger, eller ens tycker. Saken är den att Sjödin faktiskt varit ordförande i en av de organisationer som varit med om att odla den politiska korrekthet som hon sedan själv föll på.

Jag måste ändå kommentera lite av det hon säger i hennes avgångsartikel i DN denna dag. Sjödin skriver,

– Jag tror inte heller på att man kan göra karriär i politiken.

Va!! Det var den grövsta lögn jag hört på mycket länge, det är just inom den politiska sfären i något av de sju riksdagspartierna man kan göra just karriär, det var sannolikt av omsorg om just denna karriär det tog så lång tid för Sjödin att avgå, hon säger i samma artikel att hon inte trivs i rampljuset, att hon aldrig ville bli ordförande (svårt att tro det också faktiskt när hon med sådan energi klamrat sig fast vid ordförandeposten) varför då inte avgå tidigare? Alla politiska bedömare anser att hon borde ha avgått tidigare för att inte skada SSU och faktiskt också moderpartiet. Sjödin avgick först när trycket blev övermäktigt och det nästan skulle ha blivit löjligt att sitta kvar. Är det inom någon sektor det verkligen går att göra karriär så är det inom den politiska sektorn, att bli yrkespolitiker är med Anders Isakssons ord som att bli adlad förr i tiden.

Vidare säger Sjödin,

– I högerns England vaknade jag politiskt. Jag träffade ungdomar som tvingades dra ut sina tänder för att de inte hade råd att laga dem.

I Socialdemokraternas Sverige tvingas inga ungdomar göra samma sak, de har gratis tandvård. Däremot tvingas lite äldre människor göra exakt samma sak, vakna Sjödin.

Vidare,

– Har du utländsk bakgrund utestängs du från arbetsmarknaden. Är du kvinna får du lägre lön, mindre makt och inflytande och du riskerar att bli sönderslagen av din man. Saknar du pengar men ändå måste köpa vinterkläder till barnen som andra föräldrar fastnar du i skuldfällan. Är du psykiskt sjuk eller råkar ut för en livskris kan du ramla mellan stolarna och hamna på gatan i hemlöshet.

Kvalificerat skitsnack, har du utländsk bakgrund med bristande språkkunskaper och utbildning är det klart att du får svårt att få jobb, svenska akademiker som inte kan luta sig mot SSU:s kontaktnät har också svårt att få ett kneg. Så alla kvinnor riskerar att bli sönderslagna av sina män? Lysande analys Sjödin, du kanske skall börja på Uppsala universitet och plugga genusvetenskap, där hittar du många likasinnade. Det är förövrigt Socialdemokraternas Sverige Sjödin beskriver.

Vidare,

– För att socialdemokraterna ska få människors förtroende måste partiet orka befinna sig mitt i det helvete som de allra mest utsatta i vårt samhälle lever i.

Du hade blivit en bra yrkespolitiker Sjödin, lögnerna ramlar så lätt ur munnen på dig. Dagens Socialdemokratiska nomenklatura har närmare till villorna i Danderyd än till förorten eller fattiga områden i obygden, det är i princip vad hela mitt politiska engagemang handlar om.

Till slut säger Sjödin,

– Jag är tacksam för det förtroende jag fått men av omtanke om SSU lämnar jag i dag mitt uppdrag som SSU:s ordförande. Jag lovar att finnas där för er SSU-kamrater om ni någon gång behöver mig.

På vanlig svenska betyder det att hon vill komma tillbaka och fortsätta sin politiska karriär när denna trista historia börjar sjunka undan.

Frågan om medborgargarden

Låt mig först säga, i en demokratisk rättsstat så skall polis, åklagare och andra rättsvårdande myndigheter sköta den allmänna ordningen och rättvisan. Nu fungerar detta inte alltid, jag har själv bott i ett hus där inte ens husvärden vågade vidtala en viss, mycket störande, lägenhetsinnehavare, systemet fungerade inte och jag själv var tvungen att flytta.

I Eslöv verkar rättvisan inte klarar av sitt åtagande, detta kombinerat med ungdomsgäng som systematiskt driver omkring på nätterna och enbart för skojs skull (eller av rasistiska orsaker) misshandlar personer som enbart är ute och promenerar och råkar komma i vägen för detta gäng. Samhällets reaktion kommer väl sannolikt att komma när första offret avlider av misshandel, det finns dock ingen orsak att invänta detta tragiska öde för något oskyldigt offer.

Jag menar att det är den vuxna befolkningens ansvar att bilda ett medborgargarde, räcker inte polisens resurser till, eller om man inte tar tag i problemen av politiska orsaker, så måste befolkningen själv vidta åtgärder för att skydda sig själv.

Medborgargarden har framförallt en preventiv effekt, har den ingripit med kraft några gånger så blir ligistgängen betydligt mindre benägen att bedriva sin horribla hobby. Gardet fungerar också som en väckarklocka för den styrande politiska makten, den kan ju vara svårväckt som alla vet.

När man bildar ett garde får man inte ta in vilka brushuvuden som helst, grovt kriminella våldsverkare och människor med en obetvinglig lust att skryta bör t.ex. inte få bli medlem i gardet. När man bildar gardet måste man börja med ett rudimentärt regelverk, ett regelverk alla skall hålla sig till. Reglerna kan i grova schematiska drag gå ut på att man inte misshandlar en klottrare med järnrör, det får med största säkerhet kontraproduktiv effekt. Man använder inte mer våld än nöden kräver, har man slagit ner en ligist med expanderbatong slår man inte ligisten i huvudet när han ligger ner och kanske är medvetslös, då åker man själv fast för dråp. Dessa regler bör noga inpräntas och personer som på förhand kan förmodas inte följa dessa bör inte ens bli med i gardet. En annan viktig aspekt är att om det inte behövs ett garde, om ordningsmakten kan upprätthålla ordningen någorlunda, ja då skall man inte bilda något garde. Det är i första hand polis och andra rättsvårdande myndigheter som skall upprätthålla lag och ordning. Man skall bilda ett garde när det gått som det tydligen gjort i Eslöv, när de myndigheter som normalt upprätthåller ordningen inte längre klarar av sin uppgift, bor man på annan ort kan man med fördel ägna sin fritid åt mer normala hobbys.

Polisen befarar

Enligt SVT så har ytterligare två kvinnolik hittats i Ipswitch, enligt nyhetspresentatrören på SVT så BEFARAR polisen att de har med en seriemördare att göra. Nu undrar jag hur SVT definierar orden "befarar" samt "seriemördare".

Böglobbyn

Såg lite, väldigt lite, av programmet böglobbyn. Jag stängde av burken när en reporter öste snuskigheter inför pastor Åke Green, de ville testa gränserna för yttrandefriheten, samt provocera Green naturligtvis, ge igen för gammal ost. Green sade ju negativa saker om homosexuella i kyrkan, enligt reportern så blev en stor del av befolkningen djupt kränkt. De kanske de blev också, sedan massmedia minutiöst rapporterat Greens tilltag till den svenska allmänheten. Nu använde väl inte Green sådana snuskiga ord som reportern på Böglobbyn använde, rakt ut i etern dessutom. Reportern menade att Green missbrukade yttrandefriheten när han uttalade sin tveksamhet om homosexualitet inför församlingen. Nu förhåller det sig så att är det någon minoritet som verkligen utnyttjar yttrandefriheten och den parlamentariska demokratin så är det de homosexuella, de har ett inflytande och en goodwill som ingen annan grupp har över Sveriges riksdag, de har många representanter för sina intressen i riksdagen, fattas bara att Sahlin blir statsminister så har de ett språkrör som heter duga. De får genomslag för sina åsikter och intressen som ingen annan grupp, de fick igenom adoption för homosexuella trots att princip alla utredare och experter avrådde en sådan lag, de har snart fått varenda politiker att gå i Pridefestivalen. Så om denna reporter vill göra Greens utnyttjande av yttrandefriheten till en snyfthistoria så är det så horribelt som det bara kan bli i vårt land, där allt vänds upp och ner ibland.

Reinfeldt uttalar sig om Sverigedemokraterna

I en artikel i DN tar Reinfeldt bladet från munnen och ger sin syn på Sverigedemokraterna. I artikeln frågar journalisten Reinfeldt,

– Är statsministern oroad av de främlingsfientliga partiernas stora framgång i till exempel Landskrona?

Varpå statsministern svarar,

– Jag är oroad av de samhällsproblem de profiterar på. Bristen på jobb, bristen på förståelse för olikheter. Därför är det så otroligt viktigt att vi tar den här diskussionen, att vi erkänner olikheter, och jobbar med att respektera, och känna tolerans inför varandra.

Så SD profiterar på samhällsproblemen? När man tar upp dessa problem och gör politik av dem, när de andra partierna dessutom vägrat att ta upp dessa problem, då profiterar man på problemen. Vad det är för diskussion Reinfeldt vill ta upp vet vi inte, under de senaste decennierna har riksdagspartierna envist vägrat att ta upp problemen i de omtalade och invandrartäta förorterna, de har ju varit rädda för att rasisterna skall sticka upp sitt fula tryne.

Vidare säger Reinfeldt,

– Sådana här partier överlever inte utan myterna om att vara ställda i farstun. Underdogpositionen, där de kan hävda att de är utsatta för en komplott, alla andra går emot oss.

Jag måste säga att jag gått på myten, jag tycker nämligen att SD och för all del en del andra partier utanför riksdagen, är ställda i farstun, de är utsatta för en gemensam strategi från de andra partierna, de andra riksdagspartierna gör faktiskt gemensam sak mot SD. Jag kanske är paranoid och Reinfeldt har rätt, men har inte övertygat mig i alla fall.

Pest eller kolera

När jag pratar med folk ute i arbetslivet tycker många likadant som jag, i alla fall vad gäller regeringsalternativen, Alliansen eller vänsterblocket kan liknas vid alternativen pest eller kolera. Alliansen sänker inkomstskatten, men tar sedan i princip tillbaka pengarna med ökad A-kasseavgift, i plånboken blev det ju inga pengar, inte i min plånbok i alla fall. Dessutom har de fräckheten att gå emot alla liberala principer och göra den obligatorisk till 2008, när det är frågan om pengar struntar man i ideologier tydligen. En till synes god nyhet är att Alliansen stoppat den kvinnliga kvoteringen till högre poster inom statsförvaltningen, Socialdemokraterna sitter djupt i kvoteringsträsket, ett träsk de självmant gått ner sig i. Det spekuleras friskt i vem som blir den nya partiledaren för Socialdemokraterna. De enda kandidater som förs fram av våra ivriga massmedier är kvinnor, alltemellanåt har något förbund eller distrikt krävt att det skall vara en kvinna får vi veta av dessa medier. Enda smolket i bägaren var när Agenda gjorde en undersökning och frågade ordförande i de olika arbetarkommunerna runt om i landet, då var det mycket få som krävde en kvinnlig partiledare. Socialdemokraterna har en otrolig förmåga att schabbla bort givna framgångar, ibland smyger sig tanken in att de gav bort valsegern för att få en liten andhämtningspaus, väljer de t.ex. Sahlin som partiledare, som är omvittnad avskydd i stora delar av den arbetande befolkningen, så kanske man slipper att ta regeringsansvaret 2010 också.

Nåja, mitt råd till alla rättskaffens människor är att rösta på något parti utanför riksdagen för att ge den politiska nomenklaturan en välriktad spark i skrevet, och då naturligtvis inte F! eller något annat vansinnigt parti. Riksdagspartierna vill göra regeringsfrågan till en affär för den nuvarande politiska nomenklaturan. Anders Isaksson har visat hur vår demokrati blivit ett system som skapat en ny adel, den politiska adeln som alltmer börjar likna den gamla adeln som fick sina rättigheter stadsfästa vid Alsnö stadga 1279, de blev inte av med sina rättigheter förrän 1865 när beslutet togs om inrättande av tvåkammarsriksdagen. Hur vi skall stoppa utvecklingen att en nomenklatura lägger beslag på hela den politiska agendan och gör sig själva till talesmän för befolkningen med förmåner och löner som mest liknas vid ett system inte olikt det i Sovjetunionen undandrar sig min bedömning. Ett sätt är att rösta på partier utanför riksdagen, reaktionerna från etablissemanget när dessa partier får lite för många röster talar sitt tydliga språk.