En cykeltur norr om staden

Ja, jag och Andreas bröt alla traditioner och tog årets första långtur norr om staden, omväxling förnöjer. Vi startade från Rotebro och cyklade på underbara vandringsstigar längs en bedårande natur. Naturen var den vanliga i Mälardalen, ett böljande landskap med ängar där kor betade, skog samt ängsmark bevuxen med en. Badsjöarna var inte lika många och fina som söder om staden men några dopp fick vi. Jag glömde min ryggsäck vid Hägerstalunds värdshus och kände mig naken resten av turen, mina "krogkläder" fanns i ryggsäcken. Jag blev dock inte nekad på någon av stadens krogar p.g.a. min överdrivet sportiga klädsel, kylan höll vi förresten borta med en rund och fin medhavd whisky. Vi åt en god köttbit på en krog vid Götgatspuckeln, man ser förresten Bellmans gamla fina hus från uteserveringen där, någon kanske vet vilken krog det rör sig om då. Vi avslutade kvällen på den trevliga puben Akkurat där vi inte förnekade oss något i dryckesväg. Det var lördag så puben var väl lite väl packad med folk för min smak, med stigande ålder har jag blivit allergisk mot att trängas med folk. Återigen har vi bevisat att Sverige verkligen är fantastiskt, denna gång sagt utan ironi.

ᚴᛁᛘᛋᛚᚢᚾᚴᚦᛁᛦ

Gudmundson om "De nya Mauderaterna"

Mycket av det Gudmundson skriver i en artikel på SvD är det mycket lätt att hålla med om. Centerpartiets sväng åt höger lär inte hota Alliansen, ens på sikt. Inte heller lär det hota Alliansen att partierna inbördes byter roller eller att stjäl en del väljare från varandra, det har de alltid gjort. Enligt Gudmundson så aspirerar Centerpartiet på att bli borgerlighetens största parti, jag fattar det nog så att Gudmundson också håller det för troligt att så kan bli fallet. Där tyvärr tappar du all insikt Gudmundson. Centerpartiet med Olofsson vid rodret kommer aldrig att bli Alliansens största parti, det är blå drömmar om fornstora dagar helt enkelt.

Som partiledare har inte Olofsson den dragkraften som Fälldin hade, hon är alltför mycket bondmora från ladugården för det. Väljare tenderar också att tröttna på hennes ettriga dialektala språk, detta parat med hennes bondlogik gör att många väljare vänder sig ifrån henne som annars skulle vara presumtiva centerväljare i deras nya högerprofil. Bara Olofssons klädval stöter bort kvinnliga väljare om man skall tro ett antal bloggare, själv har jag som manlig betraktare inte kunnat låta bli den iakttagelsen att Olofsson ofta klär sig så att hennes fettvalkar framträder extra tydligt. Jag tillhör ändå den skara människor som ytterst sällan lägger märke till politikernas klädsel eller figur. Att Folkpartiet med en ny och fräsch partiledare med en något mer konservativ profil skulle sitta still i båten och bara se på när Centern roffar åt sig väljare av de andra allianspartierna förefaller ytterst otroligt det också.

Gudmundson definierar ett annat hot mot Alliansen, nämligen om ett "lynnigt missnöjesparti" kommer in i riksdagen. I detta läge skulle "mjukdelarna" inom FP vilja regera med det Socialdemokratiska partiet. Risken är nog låg som Gudmundsson mycket riktigt påpekar. Gudmundson säger i sin artikel i samband med detta scenario "Den oreda som skulle uppstå om sverigedemokraterna vann mandat är svår att förutspå" ja det skulle bli en oreda som komplicerar den invanda blockpolitiken och skulle ställa alla Gudmundsons analyser på skam. Det skulle bli en tid för omorientering och reflexion. Det är det bästa med vårt demokratiska system, politiker, journalister och andra makthavare kan göra upp sina planer och strategier, sedan kan folket via röstsedeln ställa allt på ända om de inte är nöjda. Det är till sist inte partierna som är "missnöjespartier" utan väljarna som är missnöjda med det rådande politiska landskapet.

Gudmundson har gjort en felaktig analys, Centern har inte potential att bli största Alliansparti med Olofsson som partiledare, det behövdes en skandal för att Centern skulle slå FP i senaste valet. I nästa val kommer Folkpartiet förmodligen att slå Centern med en ny och fräsch partiledare som dessutom har en viss konservativ inriktning. Hamnar Kristdemokraterna utanför riksdagen riskerar Centern att i stället bli minsta Alliansparti.

Länk SvD

ᚴᛁᛘᛋᛚᚢᚾᚴᚦᛁᛦ

Alliansens syn på EU

Läser i DN vad Reinfeldt hade för krav under de omtalade förhandlingarna om fördraget där andra länder med näbbar och klor kämpat för sina nationella krav. Ja, vad hade Sverige och Reinfeldt för krav? Det är bäst att ni läser själva, själv tror jag bara att det inte är sant,

- Sverige har framför allt i förhandlingarna kämpat för att inga paragrafer som kan tolkas som ett hinder för ytterligare utvidgning av EU skrivs in i fördraget. Det tycker Fredrik Reinfeldt att man lyckades med.

Hurra! Alla andra länder fick igenom krav som tillgodoser sina nationella behov och intressen, och så Sverige sedan? Visst är Sverige fantastiskt

ᚴᛁᛘᛋᛚᚢᚾᚴᚦᛁᛦ

Wager om "ensamkommande flyktingbarn"

Merit Wager resonerar på sin blogg om de krav Migrationsverkets nye generaldirektör ställer på landets kommuner i samband med svårigheterna att placera ut de människor som normalt i media kallas de " ensamkommande flyktingbarnen". Generaldirektören Dan Eliasson vill sätta kommuner som inte tar emot dessa flyktingbarn i "skamvrån". Wager skriver så här på sin blogg om dessa barn,

- Orden "ensamkommande flyktingbarn" används som ett mantra av nästan alla trots att majoriteten av dem det gäller varken är "flyktingar" eller egentligen vad vi tänker på när vi hör ordet "barn". Orden "ensamkommande flyktingbarn" som ständigt används tycks vara de enda som är pk i debatten. De frammanar bilden av just ensamma barn, trots att fakta är följande, och jag citerar min egen bloggning från den 27 mars 2007:

År 2006 sökte 820 barn och ungdomar, som inte hade fyllt 18 år när de anlände, asyl i Sverige. 551 av dem var 16-17 år gamla och 210 var 13-15 år. Endast 59 var yngre än 13 år.

Under januari och februari i år har 242 barn och ungdomar, som inte hade fyllt 18 år när de anlände, sökt asyl i Sverige. 164 av dem är 16-17 år gamla och 59 är 13-15 år. 19 var yngre än 13 år.

Många av de 551 16-17-åringar som kom förra året har hunnit fylla 18 år och är inte längre "barn". De 17-åringar som kommit i år fyller också 18 inom mindre än ett år. Dessutom kan en del av dem som sagt sig vara 17 år de facto redan vara 18 eller 19 år gamla, vilket ibland upptäcks under asylprocessens gång.

Det kan knappast vara rimligt att man behandlar alla dessa unga män som "barn"! Snarare bör de behandlas som just unga män (som i sina hemländer betraktas som vuxna även om de inte gör det här) och man bör ha i åtanke att så snart de har fått uppehållstillstånd så ansöker deras föräldrar och syskon under 18 år om att få förenas med dem i Sverige.

Om det nu är så som Wager skriver, att det vanligtvis kommer en ansökan om förening från föräldrar och andra anhöriga efter att "barnet" fått sitt uppehållstillstånd, varför har då våra myndigheter inte påtalat detta? Är det rimligt att fortsätta ge dessa barn uppehållstillstånd om det uppenbarligen är en taktik för att få hit hela släkten? Jag menar ju att det inte är det. Det skulle vara intressant att se siffror på hur många "ensamkommande flyktingbarn" det är som senare får hit delar av sin släkt, det måste finnas siffror på detta.

ᚴᛁᛘᛋᛚᚢᚾᚴᚦᛁᛦ

Trevlig midsommar!

Ja ha så kul i kväll och låt sillen och nubben väl smaka, se till att ni har laddat upp med Treo för morgondagen bara ;-)

Ni kan läsa lite om hur man firar midsommar i Lettland, det låter spännande och kul tycker jag. Har ni lite tid över så läs även historien om begreppet "White trash" som är lärorikt och som har fler än en dimension, om man tänker efter lite. Som sagt, trevlig midsommar!

ᚴᛁᛘᛋᛚᚢᚾᚴᚦᛁᛦ

Kristen predikan i midsommartid

Ja, till allmän uppbyggelse rekommenderar jag att ni kära läsare ser denna predikan av en präst vid namn Atkinson.
ᚴᛁᛘᛋᛚᚢᚾᚴᚦᛁᛦ

Forskare slår larm på åttaårsdagen av Pelas död

En forskare och universitetslektor, Astrid Schlytter, har redan gjort en undersökning om det s.k. hedersproblematiken. Enligt Schlytter är denna problematik större än vad vi fram till nu föreställt oss, hon menar att detta långt ifrån är någon marginell företeelse.

Schlytter lyfter fram rapporter från Sara Högdin och Mariet Ghadimi, så här står det om deras rapporter i DN,

- Av de tillfrågade 13-15-åringarna med föräldrar som båda är utlandsfödda säger bland annat 59 procent att de inte får ha pojkvän. 45 procent av de tillfrågade flickorna instämmer med föräldrarnas åsikt att de måste vara oskuld när de gifter sig.

Dessa siffror är chockerande och vi måste nog förstå att dessa undersökningar är ytterst vanskliga och svåra att genomföra. Klart är att detta inte är ett problem att sopa under mattan och att politiker nu måste ta sitt ansvar för denna problematik. Jag anser personligen att detta är helt oacceptabelt. Schlytter säger avslutningsvis,

- Restriktionerna är också väldigt omfattande. Flickorna får inte delta i obligatoriska inslag i skolundervisningen som sexualundervisning eller att åka med på skolresa

Vi har ju som bekant allmän skolplikt i detta land och enskilda familjer skall helt enkelt inte kunna sätta sig över de lagar och förordningar vi har. Jag förstår inte att man vid asylansökan eller beviljad asyl får skriva på ett papper där man förbinder sig att följa de lagar såsom skollagen för att erhålla sin asyl. Alla problem skulle inte vara ur världen för det, långt därifrån men ett steg på vägen skulle det avgjort vara.

Länk DN

ᚴᛁᛘᛋᛚᚢᚾᚴᚦᛁᛦ

Hur ställa sig till arrangerade äktenskap?

Ja den frågan ställer sig socialborgarrådet Ulf Kristersson (m) och kriminalinspektör Kickis Åhré Älgamo som jobbar med denna problematik i sin vardag. Redan i artikelns början garderar de sig för de förmodade ropen om rasism som från vissa grupper lär komma lika säkert som ett brev från posten (förr i tiden, nu får i alla fall inte jag några brev från posten längre). Detta belyser det dilemma som vi skapat åt oss i vårt samhälle, väljer man att öppet prata om vissa problem så kommer anklagelserna om rasism, följden har blivit att vissa samhällsproblem länge har sopats under mattan. Detta problem börjar äntligen få en lösning i sikte, få människor bryr sig nämligen längre om den reaktion av anklagelser som kommer likt en betingad reflex från Pavlovs hund.

Författarna tar upp hedersmordet på Pela Atroshis och påpekar att inte mycket hänt sedan dess i arbetet mot hedersvåldet, inga klara riktlinjer eller tydlig strategi har presenterats. En av orsakerna till detta är det sannolikt rädsla för att över huvud taget ta i detta minfält av politiska värderingar som kan explodera i ansiktet på alla som försöker ta ut en tydlig linje i denna fråga, en annan orsak torde vara att detta verkligen är en mycket svår och komplicerad fråga för de som inte är uppväxta och socialiserade i denna kultur. Jag som själv bott i en invandrartät förort har aldrig kommit i kontakt med denna problematik, har aldrig hört någon prata om problematiken eller sett något av den. Det är betydligt lättare att se problematiken med arrangerade äktenskap för att få in någon familjemedlem till Sverige och kringgå vår lagstiftning.

I artikeln skriver författarna,

- Att få kunskap om hur stort problemet egentligen är och ser ut är en anledning till att Stockholms stad nu inleder ett omfattande arbete med att kartlägga och bekämpa hedersrelaterat familjeliv. En annan orsak är att mota de extrema krafter i grind som på helt olika vis utnyttjar diskussion: Å ena sidan de som hävdar att problemet knappt existerar och att vi som engagerat oss för de drabbade ungdomarna egentligen är rasister drabbade av kulturell fobi. Å andra sidan de som i praktiken säger att så här går det om Sverige fortsätter att ta emot invandrare. För alla oss som tror att Stockholms framtid snarare ligger i att bli en ännu mer internationaliserad storstad finns det starka skäl att bättre än i dag förena öppenhet för nya människor med tydlighet om de gemensamma regler som gäller här.

Om nu problemet knappt existerar så är ju en ökad tydlighet om vad som skall gälla här inget problem, då accepterar ju nya medlemmar i vårt samhälle de normer vi har utan knot. Frågan om hur många invandrare vi skall ta emot är ju överhuvudtaget inte kopplad till denna fråga, vi har alla en åsikt om vilken flyktingpolitik vi skall ha och hur den skall tillämpas oavsett hur just hedersproblematiken ser ut. Vad författarna menar med en "internationaliserad storstad" kan man undra. Jag var nyligen i Akalla och där lyste svenskar med sin frånvaro, de flesta människor var från något arabiskt land, butikerna var utländska och de språk man hörde människor prata förstod man inget av, det enda svenska i stadsdelen var tunnelbanan och husen. Om Stockholms framtid är att alla stadsdelar blir som Akalla så slipper man definitivt resa utomlands på semestern, det kanske är det som författarna tycker är så bra.

Vidare skriver artikelförfattarna,

- Varje gång skolan blundar för elevernas frånvaro i skolämnen som gymnastik och sexualundervisning eller från bad och skolresor - kanske för att slippa en jobbig konflikt med föräldrarna - abdikerar vuxna från sitt ansvar och stänger en av de fredade platser som dessa ungdomar har.

Jag håller med de två debattörerna men de som i första hand abdikerat från sitt ansvar är ju politikerna, det är de som sätter agendan och de som anger hur övriga instanser i samhället skall agera. Otydliga signaler från regering och övriga politiker gör det ju omöjligt för andra som jobbar skola och socialtjänst att agera och uppträde med auktoritet. Om politikerna abdikerar från sitt ansvar så blir det omöjligt för andra att ta sitt ansvar, huvudansvaret ligger på hög politisk nivå i första hand. Artikelförfattarna tar också upp detta med att rätt signaler måste komma från högsta politiska instans men de vågar inte riktigt tala ur skägget, de vill väl inte stöta sig alltför mycket med maktens boningar antar jag. Låt mig därför vara tydlig, de som verkligen abdikerat från sitt ansvar och som också har huvudansvaret är våra högsta politiker, inga andra. Det är våra valda politiker som skall visa vägen, som skall uppträda så övrig personal på skolor och socialtjänst känner att de har politiskt och lagligt stöd.

Till sist så skriver författarna,

- Att några kommer att uppfatta ett förbud mot arrangerade äktenskap som ett ingrepp i en kulturell sedvänja och högljutt ropa rasism kan inte hindra oss andra från att ta ungdomarnas parti. Barn och ungdomar har individuella rättigheter. I Sverige väljer man själv om och med vem man vill gifta sig.

Man anar den rädsla hos författarna som ligger och lurar i bakgrunden. Denna artikel är betecknande nog inte skriven av en politiker på riksplanet utan av en kriminalinspektör och en politiker på kommunal nivå. Bara genom detta faktum, att inga rikspolitiker skriver om problemet och att sådana här artiklar alltid kommer från andra på lägre nivå, visar just att våra främsta politiska företrädare faktiskt har abdikerat från sitt ansvar. De krav vi ställer på skolpersonal och socialtjänstemän har våra högsta politiker inte tagit, vi ställer högre krav på en lärare eller fritidspedagog än vad vi gör på våra ministrar. Till regeringens förtjänst skall i rättvisans namn sägas att Sabuni till viss del tagit bladet från munnen och försökt skingra de dimmor som legat runt denna problematik, men det är långt, långt ifrån tillräckligt. Jag kräver att vår demokratiskt valda regering visar vägen och tydligt talar om vad som skall gälla i dessa frågor liksom i andra frågor.

Länk DN

ᚴᛁᛘᛋᛚᚢᚾᚴᚦᛁᛦ

Ultima Thule var är ni?

Var inne i den största skivaffär jag vet om i alla fall, den vid T-centralen ingång från Sergels torg. Letade efter skivor av Ultima Thule, tänkte köpa någon för att stödja dem enbart, jag har bränt alla deras skivor själv. Jag hittade allt möjligt skit i hyllorna, från det bästa man kan tänka sig till det absolut sämsta som utgetts. Jag hittade t.o.m. en skiva av "Turid", den som minns henne är bara att gratulera, det var länge, länge sedan hon gav ut sin skiva. Jag hittade skivor från gamla avdankade proggare som Afzelius och Wieh, jag hittade dock inga av UT. Nu hade väl inte UT något av det bästa skivbolaget men någon skiva borde de väl ha prånglat ut, märkligt är det. Jag vet inte var UT står politiskt, dock har jag inga problem med de texter som de sjunger. De sjunger om Karoliner, Karl XII, Loke, Balder och Oden, de sjunger väl lite giftigare om dagens mediapolitrucker, de sjunger om Sverige. Jämför med hur amerikanarna sjunger och hyllar deras land så är UT ytterst modesta, varför kan inte vi sjunga om vårt land på samma sätt som amerikanarna och andra nationaliteter sjunger om deras respektive länder? Var är logiken i det hela?

ᚴᛁᛘᛋᛚᚢᚾᚴᚦᛁᛦ

Motståndet ökar mot valutasamarbetet

Att återigen utlysa en folkomröstning om euron blir nog inte aktuellt, motståndet ökar nämligen mot att ingå i valutasamarbetet och införa ny valuta. För att politikerna skall utlysa en folkomröstning krävs goda opinionssiffror för ett inträde i valutasamarbetet, det får de nog titta i himlen efter. Leijonborg sade efter valförlusten förra gången vi röstade i frågan att "han skulle utbilda svenska folket i Europafrågor", nu blev det väl inte så mycket med det och uttalandet får väl ses som ett utslag av det raseri Leijonborg kände när folket trilskades med vad politikerna bestämt.

Det är ingen liten övervikt nej-sidan har heller, i DN står det,

- Motståndet mot euron har ökat något under det senaste halvåret. 54 procent säger att de skulle rösta nej i dag, jämfört med 52 procent i förra mätningen i november i fjol.
33 skulle rösta ja, medan 13 procent inte vill ta ställning. Avståndet mellan ja och nej har ökat från 17 till 21 procentenheter.

Mitt tips är att vi aldrig kommer att ingå i detta valutasamarbete. Vår ekonomiska utveckling har snarast tjänat på att stanna utanför. Människor som reser mycket har märkt att priserna stigit när nationer gått över till euro. Glädjande nyheter således från SCB som gjort mätningen.

Länk DN

ᚴᛁᛘᛋᛚᚢᚾᚴᚦᛁᛦ

Svar till nyliberalismen

I föregående artikel så svarade jag Elias som framförde en vision av ett nyliberalt samhälle, ett samhälle med fri arbetskraftsinvandring och mycket låga löner för okvalificerade arbeten som outbildade afrikaner förmodligen skulle slava med. Jag känner direkt att detta är ett samhälle jag inte vill leva i, jag vill inte att Sverige som nation skall utvecklas åt det hållet. Signaturen Elias tar USA som ett exempel. Det finns säkert stora fördelar i denna stora nation och många människor lever mycket bra där. Vi är ett annat land menar jag och vi skall inte kopiera något annat land, vissa delar kan vi med fördel kopiera, som t.ex. Finlands flyktingpolitik. Här nedan publicerar jag mitt svar till Elias så jag slipper skriva om det, jag har trots allt semester ;-)

USA pågår väl en stor och häftig debatt om invandringen, som vi inte hör mycket av här. De bygger i princip en mur mot Mexico för att hindra flyktingströmmen.
Jag vill ändå inte ha det som i USA, (även där pågår en strukturomvandling) jag vill inte ha etniska enklaver. USA är ju ett invandringsland "by default" vilket Sverige INTE är.
Säg att den där miljonen som du pratar om kommer (den har faktiskt redan kommit, en 70 % är arbetslösa skulle jag tro) vi avreglerar arbetsmarkanden och transfereringssystemen (dessa kommer inte gå att ha kvar, det är uppnbart då hela världen skulle vilja ta del av dem) en halv miljon får jobb (en MYCKET optimistisk prognos jag absolut INTE tror på, men i alla fall) alltså har vi en halv miljon arbetslösa. Vi fortsätter och är optimistiska och beräknar att 300,000 flyttar vidare i sin jakt på jobb. Kvar har vi då 200,000 som lever i värsta slum och en del av dessa ägnar sig åt brottslighet. Jag vill helt enkelt inte ha det så. Runt Danderyd skulle de bygga murar för att stänga ut "pöbeln", de skulle tjäna pengar på de låga lönenivåerna samtidigt som de skulle bygga murar och anställa vakter för att hålla sig själv säkra.
NEJ TACK! Jag gillar vårt land som det är, jag vill inte ha reservat där man kan bo tryggt bakom murar och vaktbolag, där resten av nationen förvandlas till ett slumområde. NEJ TACK återigen.

Ni kanske tror att detta framtidsscenario är helt taget ur luften, ett scenario med enlaver av rika människor omgärdade av murar och vaktbolag, ett samhälle där kriminalitet och slum härskar utanför murarna, så är det inte. För några år sedan surfade jag in på institutet för psykologiskt försvar där de med all tänkvärd fantasi målade upp detta framtidsscenario. Jag lade upp sidorna på min hårddisk. Tyvärr kraschade datorn när jag lekte lite för mycket med den så allt försvann och jag har inte lyckats hitta sidorna igen, eller så har institutet klokt nog tagit bort sidorna för allmänheten.
Lever vi i en demokrati skall alla få säga sitt om hur framtidens Sverige skall se ut, min åsikt är solklar, jag VILL INTE HA DET SÅ! Andra som tycker som jag om hur framtiden skall se ut måste göra sin röst hörd, bråka och protestera, annars står vi inför fullbordat faktum en dag. Det spelar egentligen ingen roll om era barn kommer att leva innanför eller utanför murarna, det är en nation och ett samhälle jag inte vill ha, inte under några villkor. Jag vill ha Sverige som en enhetlig nation där det naturligtvis finns skillnader och klyftor beroende på arbetsprestation och intresse, men i grunden EN nation. Om en majoritet av Sveriges befolkning inte vill ha den nyliberala varianten så måste politiker och andra makthavare böja sig för folkviljan, annars är det vår förbannade plikt att tvinga dem till det.

ᚴᛁᛘᛋᛚᚢᚾᚴᚦᛁᛦ

Varför arbetskraftsinvandring?

DN tar på ledarplats i dag återigen upp frågan om arbetskraftsinvandring. Ledarredaktionen på DN har till deras lycka hört Billström i radio där han sagt att ett kommande regeringsförslag skall "öppna gränserna för arbetskraftsinvandring". Så här står det i DN,

- Det innehåller två, kompletterande, komponenter. I den ena ges personer utanför EU-området visum på tre månader för att söka arbete. I den andra kan arbetsgivare själva rekrytera arbetskraft.

Om det då kommer 1 miljon ansökningar för detta tremånaders visum, skall vi tillåta detta då? Om de som får detta visum inte får arbete eller bara för svarta arbeten hos släktingar? Vi kan t.o.m. tänka oss ett scenario där de som sökt detta visa får symboliska anställningar hos släktingar. Vi har ju dessutom en situation där flyktingar som fått avslag på sin asylansökan vägrar lämna landet. Om dessa arbetssökande vägrar lämna landet då? Skall LUF starta en fond för att hjälpa dessa människor att stanna i landet som de gjort för de asylsökande vi nu har i landet och som vägrar resa hem efter avslag på sin ansökan? Vi kan också tänka oss ett scenario där en ägare av en pizzeria anställer släktingar symboliskt för att komma runt de regler vi har.

Vidare står det i ledaren,

- Sverige behöver arbetskraft och ska vara öppet för dem som kommer hit för att söka sig en framtid. Det är en både rationell och liberal hållning.

Ja, det är väl därför jag inte är liberal. Sverige har en halv miljon arbetslösa, varför får dessa inte jobb då om det nu behövs så mycket arbetskraft? Dessutom befinner vi oss just nu i en högkonjunktur av sällan skådat slag, den vänder snart och den skara av arbetslösa på en halv miljon arbetslösa kommer att växa ytterligare. Om det nu är sådan arbetskraftsbrist så undrar jag varför inte alla de i t.ex. Rosengård får jobb, där är arbetslösheten 90 % av den vuxna befolkningen enligt uppgifter som förekommit i media.

Vidare står det i DN,

- Regeringen vill öka arbetskraftsinvandringen men LO säger nej. Arbetarrörelsens motstånd bygger på egenintresset, inte omsorgen om de arbetssökande.

Javisst, för en gångs skull tar LO sina medlemmars intresse på allvar, skall de behöva ursäkta sig för det? Det skvallrar lite om det samtalsklimat vi har i detta land, att när en fackförening tar parti för sina betalande medlemmar så måste de ursäkta sig för det eller t.o.m. dölja det. LO skall inte visa någon omsorg om arbetssökande från andra delar av världen, de skall naturligtvis visa omsorg om sina betalande medlemmar. Om svenska politiker tog samma ansvar skulle det vara bra, ni är valda av svenska folket, inget annat folk.

Länk DN

ᚴᛁᛘᛋᛚᚢᚾᚴᚦᛁᛦ

Alliansens vallöften om utnämningspolitiken

Tommy Möller tar upp de vallöften Alliansen gav inför senaste valet angående utnämningspolitiken. Inför valet lovade flera företrädare för Alliansen att ändra utnämningspolitiken, det skulle inte längre vara slutna politiska utnämningar, Möller skriver,

- samtliga lediga tjänster till högre befattningar inom staten skulle utannonseras, kravprofiler skulle upprättas, insyn och öppenhet skulle sättas i främsta rummet för att garantera att man uppfyllde grundlagens krav på "förtjänst och skicklighet", berörda fackutskott i riksdagen skulle ges möjlighet att ställa frågor till de av regeringen utsedda kandidaterna etc.

Nu har Alliansen plötsligt bytt fot i denna fråga verkar det som, tjänster har tillsats på samma sätt som den gamla Socialdemokratiska regeringen gjorde. Borgerliga politiker som Odell tvekar nu om den "nya utnämningspolitiken". För mig var en ny utnämningspolitik det mest positiva vallöfte som Alliansen gav under hela valrörelsen. Att svika löftena om en ny utnämningspolitik är enligt mig att klockrent bryta givna vallöften. Vilka löften kan vi lita på i nästa valrörelse?

Möller skriver,

- Ett större problem är kanske vad detta betyder för det allmänna förtroendet för politiker. I ett forskningsprojekt om politikermisstron för några år sedan kunde jag se hur det bland människor med lågt förtroende för politiker fanns några tydliga mönster. För det första att politikernas strävan efter röstmaximering ansågs innebära att löften utfärdades som man aldrig tänkte genomföra. För det andra anfördes som skäl till misstron att de styrande upplevdes ta väl hand om varandra i ett "maktens brödraskap".

Att utfärda löften som man inte tänker genomföra, ens när man ger dessa löften, är enligt min moraliska kodex inget annat än lögn, nu vet vi ju inte vad de av valrörelsen uppvarvade politikerna tänkte när de gav sina vallöften, det får vi sannolikt aldrig veta. Det vi vet är vad de sade i valrörelsen och vad de gör nu. Att detta späder på politikerföraktet råder det väl inget tvivel om. Dels så innebär brutna vallöften ett minskat förtroende, dels så innebär ju själva utnämningspolitiken att detta förtroende minskas ytterligare och att vi kan börja tala om rent förakt. Är dagens yrkespolitiker intresserade av hur stort politikerföraktet är, eller har de rent av slutat att bry sig?

Länk DN

ᚴᛁᛘᛋᛚᚢᚾᚴᚦᛁᛦ

Snabbt reagerat

Ja ibland undrar man om ödet spelar ett spratt eller om någon moderatpolitiker möjligen kan ha läst bloggen och reagerat, fast det är väl att tillskriva bloggen lite väl stor betydelse. Faktum är i alla fall att några dagar efter att jag tog upp vad som stod på Billströms hemsida så kom det en artikel i DN om försörjningsansvar för flyktingar. Det står på Billströms hemsida om detta försörjningsansvar för flyktingar som vill ta hit sina släktingar, det står dock inget om vilka villkor i övrigt som skall gälla. Skall detta försörjningsansvar kopplas till generösare regler i övrigt för anhöriginvandring? Om så är fallet är det ändå ett stort steg tillbaka. Familjer som tar hit sina släktingar och har skrivit på en försäkran om försörjningsansvar kan ju helt enkelt strunta i detta försörjningsansvar. Det är knappast troligt att svenska staten låter dessa släktingar svälta ihjäl, slutresultatet blir då en ännu generösare flyktingpolitik.

Länk DN

ᚴᛁᛘᛋᛚᚢᚾᚴᚦᛁᛦ